För några år sedan skulle jag uträtta ett ärende i Telias butik. Där hade jag alltid fått hjälp, t.ex. med att köpa en fax. Den fungerade inte så bra i början, men efter några kontakter med Telias personal var allt OK. Där köpte jag faxpapper, och om telefonerna hemma krånglade, var det bara att vända sig dit. På samma sätt om någon post i teleräkningen var svårbegriplig.
Men denna gång kom jag inte in i butiken. Dörren var låst, och där hängde en liten lapp, där det stod att Telia ej längre hade kvar sin butik i min kommun.
Utvecklingen för det gamla Televerket är märklig. I varje fall för den som trodde att det centrala skulle vara att se till att telekablarna fungerar. Vem hade kunnat tro att f.d. Televerket i stället skulle vräka ut pengar på inköp av telebolag i Turkiet och Spanien? Och att ge service i glesbygdskommuner är definitivt inte någon prioriterad verksamhet.
För en tid sedan krånglade telefonerna igen. Jag sökte i telefonkatalogen efter ett direktnummer till Telia i min kommun. Hittade inget. Under ett besök Karlstad, där Telia fortfarande har en butik, gick jag in för att få råd. Där fanns många väntande kunder, så det var bara att riva av en kölapp. Efter en timmas väntan gav jag upp. Då hade jag upptäckt att butiken föreföll vara en rådgivningsbyrå för mobiler. Tydligen hade jag hamnat på fel ställe.
Men egentligen är utvecklingen inom Telia bara ett av många exempel på det som händer i glesbygdskommunerna, nämligen att staten minskar på personal och service.
Här ett annat:
På de lokala skattekontoren är det mycket att göra. Om det på orten finns en flyktingförläggning kan nyblivna flyktingar med uppehållstillstånd köa för att få hjälp och råd inför proceduren att få ett svenskt folkbokföringsnummer. Men ibland är det norrmän eller tyskar, som är ute i samma ärende. De kan vara ägare av fritidshus, och funderar nu på att bli permanentboende. Dessutom finns det utländska medborgare med rätt att arbeta i Sverige. Då blir ett besök på skattekontoret oundvikligt.
Det behöver väl inte sägas att många kommer för att få hjälp inför deklarationen. Och många skatteskyldiga har skatteproblem året runt.
Men nu förlorar många glesbygdskommuner sina skattekontor. Centraliseringsivern kommer att slå hårt mot glesbygden och deras medborgare. I framtiden får skattebetalare och flyktingar med uppehållstillstånd söka råd per telefon och det blir svårare. Hur mycket enklare att ha personlig kontakt, att kunna peka på en siffra i en deklarationsblankett och ställa en fråga! I framtiden blir det i stället ett antal knappval på telefonen och sedan att sitta och vänta för att möjligen till sist komma fram till en anonym person. Klarar flyktingar det? Eller deklaranter?
Med alla rätt framhöll Inlandsuppropet( www.inlandsuppropet.se ) i sin appell:
"Vi anser att man bör kunna ställa större kvar på staten än på vanliga vinstdrivande företag, när det gäller att ta regionalpolitiska hänsyn."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar