I dag: Kosova förklarar sig självständigt!

Det här skall i första hand vara en blogg om glesbygdsfrågor men idag finns anledning att vidga perspektivet något för idag har Kosova förklarat sig självständigt. Den nya staten är ingen glesbygd. Kanske har den Europas högsta befolkningstäthet. Men där finns ändå glesbygdsproblem i form av en gigantisk arbetslöshet och många extremt fattiga.. Delvis hänger detta samman med den ovisshet, det tillstånd av ”limbo”, som Kosova så länge levat i.

De senaste dagarnas debatt om Kosova har varit olustig. Naturligtvis är det begripligt att serber är besvikna och går till attack. Men argumenten…
Nicola Janic, ordförande i Serbiska Riksförbundet menar att ”det finns inte ett enda skäl att albanerna blir självständiga” , och att Republica Srpska i Bosnien har samma rätt att gå ur Bosnien. Albanernas frihetskamp utmålas som förd av ”terrorister”.
Nicola Janic kunde inte ens år 1999, när mer än 10000 människor mördats och en miljon albaner fördrivits, medge att serberna hade någon som helst skuld.
Han ha till och med haft den dåliga smaken att jämställa tragedin vid World Trade Center med Natobombningarna i syfte att vinna serbiska poänger..
Varken han eller andra serbiska debattörer nämner vad som hände 1912, nämligen att Serbien invaderade och ockuperade Kosovo, och att samtida vittnen förfasades över grymheterna. Det var massakrer på oskyldiga cicilpersoner, det var brända byar och våldtäkter. Även serber förfasades över grymheterna, men riskerade därmed livet.
Efter erövringen gick politiken ut på att serbifiera Kosova genom att få serber att flytta dit och få albaner att försvinna. Med undantag för några korta perioder fortsatte den politiken fram till våren 1999. Den kulminerade under Natoingripandet, då en miljon människor fördrevs, och då på nytt byar brändes, massakrer utfördes, och våldtäkter ägde rum.
Det är erfarenheterna från hundra år av serbisk ockupation, som gör det omöjligt för albanerna att acceptera fortsatt serbiskt styre.
Republika Srpska i Bosnien kan inte jämföras med Kosova: Under sin tid som egen enhet inom Bosnien har ingen invasion ägt rum, inga massakrer eller massvåldtäkter.

Serberna nämner ibland Kosova som sin vagga eller kallar det för sitt Jerusalem. Men ytterst få serber har varit i Kosova och få åker dit för att bedja. Under kriget demonstrerade mödrar och värnpliktiga mot att soldater skulle skickas dit för att riskera sina liv. ”Kosovo? För mig är det som Afrika,”
sade en värnpliktig.
Och den serbiska andelen av Kosovas befolkning har hela tiden minskat. Inte ens Milosevic kunde göra något åt det. De unga flyttar därifrån; medelåldern bland kosovoserberna är mycket hög. Det kan varken Belgrad eller Moskva göra något åt!