Lasse Holmqvist och centraliseringstendenser

Lasse Holmqvist är aktuell igen. Det har visats minnesprogram och repriser och sagts uppskattande ord om honom. Tittarna har fått uppleva hans tragiska slut, misslyckandet med Öresunds-TV.
Men en sida av Lasse H. kom inte fram: Att han reagerade på stockholmsdominansen i TV. I själva verket var Öresunds-TV ett försök att bryta den.
1992 hade han satt sig ned framför sin TV för att kolla hur mycket programtid svenska TV-kanaler gjort utanför Stockholm, Han blev överraskad: Av 62 timmars program hade bara 5 timmar och 30 minuter producerats i den så kallade landsorten. ”Måste vara fel”, tänkte han och räknade om.
Men det stämde. ”9 % från det Sverige, där 82 % lever och verkar,” skrev han i Arbetet. Dessutom kunde distriktsprogram vara producerade i Stockholm eller endast visa kändisar från huvudstaden i rutan. Han hade själv, styrd av tv-ledningen, varit med om att fylla ett flygplan på Arlanda för ett program i Malmö: ”Använder du mindre kända men aldrig så bra personer, får du mindre publik, sämre sändningsdag och färre pengar till programmen.”
Men Lasse Holmqvist hoppades på förändringar och att första steget skulle bli utlokalisering av TV 2:s nyheter.
Det blev inte så. Ej heller förverkligades planerna att lägga den första marksända reklamkanalen, TV4, utanför huvudstaden. TV4 lovade att i stället satsa på regionerna. Det löftet har inte hållits.

Sverige är unikt: Samtliga TV-kanalers huvudkontor är koncentrerade till landets administrativa och ekonomiska centrum. Så är det inte i våra nordiska grannländer. Och enligt Holmqvist skulle ”katalaner, milanesare och befolkningen i Hamburg höja upprorsfanorna om Madrid, Rom respektive Bonn/Berlin så mycket som antydde en TV-dominans som den stockholmska.”

Lasse Holmqvists räknande framför sin TV visar att SVT ej följer normen för hur stor del av programutbudet som ska produceras av distrikten. Den ligger nu på 55%. Förr hade tittaren en möjlighet att kontrollera det, eftersom i allmänhet varje svenskt program angav var det produceras. Av någon anledning nämns det ytterst sällan numera…
Till koncentrationen bidrar också att produktionsbolag och de lönsamma distributionsbolagen också ligger i Sthlm. Sverige utanför huvudstaden har blivit osynligt i riksprogrammen

Koncentrationen till Stockholm får konsekvenser. År 1945 var fyra av fem partiledare från landsorten; på 1970-talet fyra av fem från Stockholmsregionen. På 1980-talet myntades uttrycket ABC-gänget om makthavarna i Rosenbad. Trenden har fortsatt fram till dagens stockholmsdominerade regering. En förklaring är utvecklingen inom media: Att operera från Stockholm innebär att det är lättare bli uppmärksammad; medierna blir en språngbräda mot toppositioner. När Gudrun Schyman blev vänsterpartiets ordförande, föll motkandidaterna bort för att de inte var tillräckligt kända. Samma krafter påverkar kulturen. Att bläddra i Vem är hon är som att titta i en stockholmskatalog. Och författare bör bo i Stockholm – och gör det. I författarförbundets styrelse är 11 av 15 medlemmar från den regionen.
Europarådet har uppmärksammat det ensidiga kulturutbudet i Sverige och påpekat att det ”är nödvändigt att utanför Stockholm bygga upp ett begränsat antal konkurrerande kulturcentra”. Men föga har hänt.
Varför?