Ekonomiska krisen slår mot glesbygden

Anders Borg säger bestämt nej till riktade stödåtgärder till kommuner som drabbats extra hårt av den ekonomiska krisen. Han hänvisar till utjämningssystemet, som ger kommunerna likvärdiga förhållanden. "Staten kan inte kompensera för att vissa kommuner under lång tid i hög- och lågkonjunkturer inte förmår balansera sina budgetar", säger han.

Därmed antyder han att "vissa kommuner" helt enkel sköter sig sämre än andra och därmed har sig själva att skylla. Han menar tydligen också att kommunerna ska behandlas på samma sätt.
Samma resonemang förde alliansregeringen, när den ändrade reglerna för statsbidragen till komvux. Det ledde till sänkta bidrag för kommuner med en hög andel lågutbildade men högre bidrag för kommuner, vars invånare i stor utsträckning hade examen från universitet och högskolor. Men som sagt, alla ska behandlas lika.

Men tyvärr är inte förutsättningarna lika, och inget utjämningssystem råder bot på det. Anders Borgs resonemang drabbar i första hand glesbygdskommuner. Den ekonomiska krisen kommer att slå hårt mot dessa, eftersom de redan i utgångsläget befunnit sig i en svår situation: Hög arbetslöshet, hög andel av befolkningen i pensionsåldern, medan de som förvärvsarbetar och ska ge kommunen skatteintäkter inte är så många.

Lågkonjunkturen har gjort att Kalix kommun har tvingats låna pengar för att betala ut löner till de anställda. Vad än Kalix tvingas göra för att få budgeten i balans, kommer det gå ut över kommuninvånarna. Det är ytterligare ett exempel på att glesbygden får allt svårare att hävda sig. Med allt färre väljare blir det allt svårare att få regeringar att lyssna; det ger större utdelning att ragga väljare i storstäderna.

Guldbaggar till etablisemanget.

Årets guldbaggar har delats ut. Egentlige är det ett larvigt försök av huvudstadens filmvärld att leka Oscarsgala. I varje klass finns ju ett begränsat antal kandidater, eftersom Sverige är ett litet land Så det finns inte mycket att välja på.
Årets utdelning bjöd enligt expertisen på en sensation, nämligen att Rune Östlunds film "De ofrivilliga" blev helt utan utdelning. Kritiker menade att juryn nöjde sig med att belöna etablissemanget, och att därför en outsider som Östlund blev sidsteppad. Hans bakgrund är ”Film i Väst”, ett projekt som skakat om filmetablissemanget i Stockholm. Efter etableringen i Trollhättan, en industristad hårt drabbad av nedläggningar, har Film i Väst producerat succéer som ”Tillsammans” ”Jala!Jala!” och ”Fucking Åmål”. Uttrycket ”Trollywood” myntades, och i Stockholm mumlade en missnöjd filmkollega att det inte var rimligt att ”periferin växte på bekostnad av centrum”. En intressant reaktion! För vad som är centrum respektive periferi beror ju helt och hållet på vilket perspektiv man har. Jag kom att tänka vad August Strindberg en gång skrev i ”Tjänstekvinnans son” Själv var han ju onekligen en hängiven stockholmare, men när han besökte Göteborg (för att söka jobb som skådespelare) gjorde han följande reflektioner:
Först fick han motvilja mot staden, han var ju ”van vid Stockholms rika och leende natur”…”Han kände sig som överklass gentemot detta i utveckling stående samhälle. Men han märkte dock att här fanns något, som saknades i huvudstaden, Gick han ner till hamnen såg han en flotta, som var destinerad till utlandet nästan hel och hållen, och stora fartyg underhöllo regelbundna förbindelser med kontinenten. Människorna och byggnaderna föreföllo inte så exklusivt svenska, tidningarne voro likasom mera vakna på de stora rörelserna ute i världen. Huru nära var icke härifrån till Köpenhamn, Kristiania, London, Hamburg, Havre! Här skulle Stockholm ha legat, här vid en vik av världshavet, under det att nu huvudstaden låg i en krok borta vid insjön Östersjön. I sanning här låg cellen till ett nytt centrum, och nu förstod han att Stockholm icke längre var nordens medelpunkt, utan att Göteborg höll på att bli det.”

Men trots Strindbergs iakttagelser och trots framgångarna för Film i Väst, har det inte gått att bryta Stockholms dominans.
Hur förklara följande fenomen?
SVT sände nyligen filmen om ”Åstorpsmördaren”, med Ernst Hugo Järegård i huvudrollen. Övriga skådespelare var - med ett undantag - skåningar, eller talade skånska. Undantaget var mördarens son, som talade stockholmska. Det passade inte i den övrigt helt skånska miljön.
SR har gjort en alldeles utmärkt barnradioteaterpjäs, ”Tordyveln flyger i skymningen”. Den utspelar sig i Småland, och alla vuxna skådespelare talar småländska. Dock inte barnen, som talar stockholmska.
Varför rekryterades inte skånska respektive småländska barn? Den naturliga förklaringen torde vara att mediernas och kulturens koncentration till Stockholm ger huvudstadens barn bättre möjligheter att tidigt få erfarenheter av film och mediaproduktion.

Europarådet har uppmärksammat det ensidiga kulturutbudet i Sverige och påpekat att det ”är nödvändigt att utanför Stockholm bygga upp ett begränsat antal konkurrerande kulturcentra”. Men föga har hänt. Varför?

Klen tröst

Nu sägs det att lågkonjunkturen kan innebära fördelar för glesbygden: Utflyttningen minskar; utflyttade kanske återvänder.
Men det senare innebär väl att de föredrar att vara arbetslösa i sin hembygd, för nya jobb lär knappast skapas i glesbygden på grund av lågkonjunkturen.
Och inget tyder på att att den långsiktiga negativa trenden av tillbakagång har brutits (med ett och annat glädjande undantag).

Värmlands Folkblad (VF) hade den 29 december en intressant artikel om utvecklingen i Värmlands glesbygdskommuner under de senaste 20 åren. Flera av dem har drabbats av en befolkningsminskning på 20 %. Artikeln pekar på vilka konsekvenser detta får för ekonomin. "En kommuninvånare mindre betyder i stora drag omkring 45000 mindre i skatteinkomster." Det betyder för Hagfors, den kommun som minskat mest, enorma summor. "Bara förra året tappade man 134 invånare, vilket gjorde att kommunens skatteintäkter i år minskade med med över 6 miljonert kronor."
Prognosen för de närmaste åren är dyster. Enligt SCB kommer befolkningen i Hagfors att minska med närmare 200 personer per år.
Situationen är nästan lika illa i flera andra kommuner.
Statistik från SCB visar dock att i flera av landets hårt drabbade utflyttningskommuner har minskningen de senaste åren reducerats genom inflyttning från utlandet, även om kommunen i övrigt haft utflyttningsunderskott. Det beror säkert i första hand på att flyktingar, som fått uppehållstillstånd och därigenom förvandlas till invandrare. Många av dem har bott på en förläggning i glesbygden och föredrar att tills vidare bo kvar där. Det är positivt både för glesbygd och invandrare (som därmed slipper storstädernas segregerade förorter), men kommer denna trend att hålla? Finns de invandrade glesbygdsborna kvar om fem år? Och blir det "påfyllning" med nya invandrare? Antalet flyktingar, som söker asyl, kan förändras kraftigt - liksom bedömningen av migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Framtidsutsikterna för de flesta glesbygdskommuner är fortsatt dystra. Klen tröst att det är lågkonjunktur.