Är detta inledningen på Saabs dödskamp? Det finns all anledning att ställa sig den frågan.
Saab har uppenbarligen inte varit i stånd till att betala sina underleverantörer. Och inte blir det bättre av att detta förnekats.
Victor Muller, som i sista stund blev den som köpte Saab av GM uppfattades på sina håll som en räddande ängel, men en granskning av hans CV väckte många farhågor.
Det finns också anledning fråga sig om Jan Åke Jonssons plötsliga avgång sammanhänger med det som händer nu.
Blir ryssen Antonov den nye räddande ängeln genom att pumpa in mera pengar i det sjunkande skeppet? Det förutsätter att han tillåts bli delägare i Saab. I så fall blir han kanske den nye kaptenen, som ska försöka förhindra ett totalt haveri.
Det ska till sist understrykas att en räddning av Saab är av stor betydelse för glesbygden. Där finns underleverantörer till Saab. Dessutom ligger Trollhättan på pendlingsavstånd till glesbygdskommuner.
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Språkrörsvalet: Tjejerna, som inte var stockholmare chanslösa
.
När miljöpartiet nu ska välja nya språkrör, har valet av efterträdare till Peter Eriksson varit klart sedan länge. Underbarnet Gustav Fridolin är den självklare kandidaten. Men det blev konkurrens om posten som nytt kvinnligt språkrör, eftersom halva dussinet tjejer var intresserade av att ta vid efter Maria Wetterstrand. Det var Annika Lillemets från Linköping, Gunvor Ericson, som sitter i riksdagen för Södermalns län, Bodil Ceballos, också riksdagsledamot men för Gävleborgs län och Akko Karlsson, från Gamleby och med många politiska uppdrag. Men denna kvartett var tydligen helt chanslös. I stället står kampen mellan två kvinnor från Stockholm. Valberedningen föreslår Åsa Romson, men hon har hård konkurrens av en annan stockholmska, Mikaela Valtersson, som dessutom fått stöd av medierna i huvudstaden. Ett upprop för henne publicerades på DN Debatt, och Sveriges Radio lät henne framträda i P1:s lördagsintervju.
Så denna gång krävs det tydligen att ha börjat den politiska karriären i Stockholm för att ha en chans att bli kvinnligt språkrör.
Det är inte anmärkningsvärt. Från mitten av 1900-talet finns en klar tendens till att partiledare allt oftare rekryteras bland dem som börjat den politiska karriären i huvudstaden.
När miljöpartiet nu ska välja nya språkrör, har valet av efterträdare till Peter Eriksson varit klart sedan länge. Underbarnet Gustav Fridolin är den självklare kandidaten. Men det blev konkurrens om posten som nytt kvinnligt språkrör, eftersom halva dussinet tjejer var intresserade av att ta vid efter Maria Wetterstrand. Det var Annika Lillemets från Linköping, Gunvor Ericson, som sitter i riksdagen för Södermalns län, Bodil Ceballos, också riksdagsledamot men för Gävleborgs län och Akko Karlsson, från Gamleby och med många politiska uppdrag. Men denna kvartett var tydligen helt chanslös. I stället står kampen mellan två kvinnor från Stockholm. Valberedningen föreslår Åsa Romson, men hon har hård konkurrens av en annan stockholmska, Mikaela Valtersson, som dessutom fått stöd av medierna i huvudstaden. Ett upprop för henne publicerades på DN Debatt, och Sveriges Radio lät henne framträda i P1:s lördagsintervju.
Så denna gång krävs det tydligen att ha börjat den politiska karriären i Stockholm för att ha en chans att bli kvinnligt språkrör.
Det är inte anmärkningsvärt. Från mitten av 1900-talet finns en klar tendens till att partiledare allt oftare rekryteras bland dem som börjat den politiska karriären i huvudstaden.
tisdag 29 mars 2011
Håkan Juholt om glesbygden.
Socialdemokraterna har fått en ny partiledare, Håkan Juholt. Med vissa förväntningar har jag läst hans långa installationstal för att få en uppfattning om hur mycket utrymme han gav åt glesbygdsproblematiken. Han kommer ju från ett län, där några kommuner har problem.
Det blev en stor besvikelse.
Håkan Juholt berörde många politikområden.
Några fick stort utrymme. Den offentliga sektorn, ungdomsarbetslösheten, segregationen, skolan, pensionssystemet, storstädernas problem.
Men han lyckades att nästan inte säga någonting om glesbygden.
Och när han äntligen tog några ord i sin mun, som kunde tänkas ha med det att göra, blev det underligt:
”Och vi måste se hela Sverige med dess pulserande storstadsområden, medelstora städer, bruksorterna och den mjuka landsbygden.”
Vadå mjuka landsbygden?
Han tillade:
”Vi är förnuftiga nog att inte ställa det ena mot det andra.
Vi tar de vidgade klyftorna mellan stad och land på allvar.
Men vi ser också rikedomen i glesbygden och fattigdomen i storstaden.”
Efter ett erkännande om att klyftorna mellan stad och land vidgas, skyndar han sig att invända att det finns ju rikedom i glesbygden och fattigdom i storstaden.
Detta var allt Juholt hade att säga.
Cirka två minuter av ett mycket långt tal.
Juholt prioriterar definitivt inte glesbygdens problem. Det är viktigare att tunnelbanan fungerar.
Det blev en stor besvikelse.
Håkan Juholt berörde många politikområden.
Några fick stort utrymme. Den offentliga sektorn, ungdomsarbetslösheten, segregationen, skolan, pensionssystemet, storstädernas problem.
Men han lyckades att nästan inte säga någonting om glesbygden.
Och när han äntligen tog några ord i sin mun, som kunde tänkas ha med det att göra, blev det underligt:
”Och vi måste se hela Sverige med dess pulserande storstadsområden, medelstora städer, bruksorterna och den mjuka landsbygden.”
Vadå mjuka landsbygden?
Han tillade:
”Vi är förnuftiga nog att inte ställa det ena mot det andra.
Vi tar de vidgade klyftorna mellan stad och land på allvar.
Men vi ser också rikedomen i glesbygden och fattigdomen i storstaden.”
Efter ett erkännande om att klyftorna mellan stad och land vidgas, skyndar han sig att invända att det finns ju rikedom i glesbygden och fattigdom i storstaden.
Detta var allt Juholt hade att säga.
Cirka två minuter av ett mycket långt tal.
Juholt prioriterar definitivt inte glesbygdens problem. Det är viktigare att tunnelbanan fungerar.
lördag 19 mars 2011
Att stänga våra kärnkraftverk skulle drabba glesbygden hårt.
Katastroferna i Japan har blåst liv i kärnkraftsmotståndarna över hela världen. På nytt har symbolen med en sol och texten ”Atomkraft, Nej Tack!” plockats fram. Har de inte klart för sig att solen själv strängt taget är en enda jättelik atombomb?
Självfallet bör vi ta lärdom av kärnkraftshaveriet i Japan. Men att utifrån det dra slutsatsen att vi snarast möjligt ska stänga våra egna verk är steget långt,
Ett viktigt faktum, som nästan kommit bort, lyder: Haveriet i Japan berodde främst på tsunamin, inte på jordbävningen. Hur stor är risken för att vi får en japansk tsunami, som drabbar Forsmark?
Tekniken förbättras ständigt och det gäller även för kärnkraftsverken. De verk som eventuellt kommer att ersätta de nuvarande svenska kommer att vara utrustade med de senaste landvinningarna. Det innebär bland annat att det finns flera alternativ för att kyla bränslestavar och utbränt bränsle.
Sverige har fram till nu kunnat producera billig elektrisk ström. Flera industribranscher har därigenom kunnat exportera sina produkter över hela världen. Deras fabriker ligger ofta i glesbygdsregioner.
Den svenska elen är i huvudsak basera på vattenkraft och kärnkraft. Tyvärr har avregleringen av elmarknaden blivit ett totalt fiasko, vilket har medfört att elen blivit betydligt dyrare, medan elproducenterna gjort enorma vinster.
Enda möjligheten få ner elpriset förefaller vara att öka utbudet av el. Då måste vi definitivt ha kvar kärnkraften, som står för nästan 50 procent av elproduktionen. Förnyelsebar energi från vindkraftverk är mycket dyrare än kärnkraften. Därtill kommer att vi knappast haft några vindsnurror alls, om de inte subventionerats av staten.
Att stänga kärnkraftverken kommer att hårt drabba glesbygdsregioner, som fortfarande är beroende av den gamla svenska basindustrin.
Självfallet bör vi ta lärdom av kärnkraftshaveriet i Japan. Men att utifrån det dra slutsatsen att vi snarast möjligt ska stänga våra egna verk är steget långt,
Ett viktigt faktum, som nästan kommit bort, lyder: Haveriet i Japan berodde främst på tsunamin, inte på jordbävningen. Hur stor är risken för att vi får en japansk tsunami, som drabbar Forsmark?
Tekniken förbättras ständigt och det gäller även för kärnkraftsverken. De verk som eventuellt kommer att ersätta de nuvarande svenska kommer att vara utrustade med de senaste landvinningarna. Det innebär bland annat att det finns flera alternativ för att kyla bränslestavar och utbränt bränsle.
Sverige har fram till nu kunnat producera billig elektrisk ström. Flera industribranscher har därigenom kunnat exportera sina produkter över hela världen. Deras fabriker ligger ofta i glesbygdsregioner.
Den svenska elen är i huvudsak basera på vattenkraft och kärnkraft. Tyvärr har avregleringen av elmarknaden blivit ett totalt fiasko, vilket har medfört att elen blivit betydligt dyrare, medan elproducenterna gjort enorma vinster.
Enda möjligheten få ner elpriset förefaller vara att öka utbudet av el. Då måste vi definitivt ha kvar kärnkraften, som står för nästan 50 procent av elproduktionen. Förnyelsebar energi från vindkraftverk är mycket dyrare än kärnkraften. Därtill kommer att vi knappast haft några vindsnurror alls, om de inte subventionerats av staten.
Att stänga kärnkraftverken kommer att hårt drabba glesbygdsregioner, som fortfarande är beroende av den gamla svenska basindustrin.
söndag 13 mars 2011
Maud Olofsson och regionalpolitiken.
Maud Olofsson och regionalpolitiken
Inom centerpartiet finns det utan tvekan ett utbrett missnöje över att regeringen försummat glesbygdsfrågorna. Röster har höjts om partiet bör återvända till det som varit dess paradfrågor. Det skulle kunna resultera i försök få liv i regionalpolitiken, som varit stendöd i flera år.
Vad tycker Maud om det?
Efter att ha läst en intervju i Göteborgs-Posten med henne, finns det anledning att inte hysa några större förhoppningar.
Hon fick bland annat frågan, varför hon inte gjort mer för att förhindra att nya myndigheter lokaliseras till Stockholm. På det svarade hon att det var svårt att åstadkomma något, eftersom ”de andra partierna inte var intresserade”.
Det är ett märkligt svar. Riksdagen har ju många gånger beslutat att regeringen alltid ska pröva, om nya ämbetsverk kan förläggas utanför Stockholm. Att strunta i en sådan prövning innebär att strunta i riksdagens beslut. Och som näringsminister borde hon ha möjlighet att i varje fall se till att prövningen verkligen genomförs.
Hon fick också frågan om hur det var möjligt att det nya statliga bolag, som ska pröva bilindustrins krediter, hamnade i Stockholm, som knappast har någon bilindustri. På det kunde hon endast svara att hon visste, hur det gått till,
Det statliga bolaget hade knappast kunnat hamna i någon glesbygdsregion, men Maud hade kunnat motverka koncentrationen till Stockholm. Och det är uppseendeväckande att näringsministern inte har en aning om hur ett beslut, som berör hennes departement ”har gått till”.
Inom centerpartiet finns det utan tvekan ett utbrett missnöje över att regeringen försummat glesbygdsfrågorna. Röster har höjts om partiet bör återvända till det som varit dess paradfrågor. Det skulle kunna resultera i försök få liv i regionalpolitiken, som varit stendöd i flera år.
Vad tycker Maud om det?
Efter att ha läst en intervju i Göteborgs-Posten med henne, finns det anledning att inte hysa några större förhoppningar.
Hon fick bland annat frågan, varför hon inte gjort mer för att förhindra att nya myndigheter lokaliseras till Stockholm. På det svarade hon att det var svårt att åstadkomma något, eftersom ”de andra partierna inte var intresserade”.
Det är ett märkligt svar. Riksdagen har ju många gånger beslutat att regeringen alltid ska pröva, om nya ämbetsverk kan förläggas utanför Stockholm. Att strunta i en sådan prövning innebär att strunta i riksdagens beslut. Och som näringsminister borde hon ha möjlighet att i varje fall se till att prövningen verkligen genomförs.
Hon fick också frågan om hur det var möjligt att det nya statliga bolag, som ska pröva bilindustrins krediter, hamnade i Stockholm, som knappast har någon bilindustri. På det kunde hon endast svara att hon visste, hur det gått till,
Det statliga bolaget hade knappast kunnat hamna i någon glesbygdsregion, men Maud hade kunnat motverka koncentrationen till Stockholm. Och det är uppseendeväckande att näringsministern inte har en aning om hur ett beslut, som berör hennes departement ”har gått till”.
Statliga besparingar fortsätter gå ut överglesbygden.
Migrationsverket har beslutat att stänga flyktingförläggningen i Vilhelmina. Den har tagit emot 320 asylsökande. Stängningen får många negativa följder för den lilla glesbygdskommunen, där snart 70 lägenheter står tomma. Nio jobb, personalen på förläggningen, försvinner direkt. Men kommunen har kommit fram till att stängningen leder till att minst 20 arbetstillfälle försvinner. Det rör sig om personal inom vården, i affärer eller i skolan.
Flyktingförläggningen har dessutom bidragit till att den negativa befolkningsutvecklingen vänt. Cirka 100 flyktingar har blivit kvar i kommunen efter att ha fått uppehållstillstånd, trots att de flesta kommer från länder med helt annat klimat och annorlunda kultur.
Det tyder på att de har trivts i Vilhelmina. Många har uttryckligen vittnat om att de fått ett positivt mottagande. ”Folk hälsar på oss, vi känner oss välkomna här”
Vilhelminabor har tydligen förstått att kommunen haft nytta av förläggningen.
Varför vill Migrationsverket lägga ned den?
Uppenbarligen anses den vara för liten. Migrationsverket har uppmanat Vilhelmina att ta emot fler flyktingar, helst 700. Det har inte Vilhelmina kapacitet att göra Det har även uttryckts önskemål om att kommuner ska kunna ta emot 2000 flyktingar. Då kommer flyktingmottagningen att koncentreras till ett fåtal kommuner med stor kapacitet. Migrationsverket menar att detta leder till besparingar.Men självklart riskerar en sådan storskalighet att vålla problem, både för kommuninvånare och flyktingar.
Migrationsverkets centraliseringsiver har yttrat sig på många andra sätt. I Värmland infördes ett system, som innebar att personal, som arbetat på olika förläggningar i länet, ändå ska ha sin arbetsplats i Karlstad. Därefter genomfördes samma system för de asylsökandes språkundervisning. Flyktingar på förläggningarna skall alltså åka in till Karlstad för att få lära sig svenska. Båda reformerna innebär i praktiken att jobb försvinner i kommuner, som i allmänhet är glesbygdskommuner. Självfallet ställer det myckna åkandet även till med problem för asylsökande, som ska lära sig svenska. För barnfamiljer är risken stor att endast en av makarna kan åka iväg till språkundervisningen, medan den andra får ta hand om barnen. Ingen tvekan om vilket kön som drabbas!
Men Migrationsverket är inte den enda myndigheten, som ger sig på glesbygdskommuner, när det ska sparas. Många sådana kommuner har förlorat sitt skattekontor. Och när det nu är Försäkringskassans tur att spara, kan cheferna i Stockholm inte komma på någon annan lösning än dra in –(just det!) lokalkontoren. Visserligen har en minister anmärkt att det borde finnas fler lösningar, men har det någon effekt på beslutsfattarna? I stället borde regeringen utfärda direktiv till alla myndigheter att slå vakt om det som eventuellt finns kvar på lokal nivå i glesbygdskommunena.
Staten för ej längre någon regionalpolitik. Ordet ”regionalpolitik” har blivit ett skällsord, nyttjat av Stockholmspolitiker som en anklagelse vid det fåtal tillfällen beslut har gått emot stockholmsintressen. Och vi kan knappast förvänta oss en pånyttfödd regionalpolitik. Men det borde vara möjligt att förhindra att statliga myndigheter i varje fall inte omedelbart väljer det lilla som finns kvar i glesbygden, när det ska sparas.
Flyktingförläggningen har dessutom bidragit till att den negativa befolkningsutvecklingen vänt. Cirka 100 flyktingar har blivit kvar i kommunen efter att ha fått uppehållstillstånd, trots att de flesta kommer från länder med helt annat klimat och annorlunda kultur.
Det tyder på att de har trivts i Vilhelmina. Många har uttryckligen vittnat om att de fått ett positivt mottagande. ”Folk hälsar på oss, vi känner oss välkomna här”
Vilhelminabor har tydligen förstått att kommunen haft nytta av förläggningen.
Varför vill Migrationsverket lägga ned den?
Uppenbarligen anses den vara för liten. Migrationsverket har uppmanat Vilhelmina att ta emot fler flyktingar, helst 700. Det har inte Vilhelmina kapacitet att göra Det har även uttryckts önskemål om att kommuner ska kunna ta emot 2000 flyktingar. Då kommer flyktingmottagningen att koncentreras till ett fåtal kommuner med stor kapacitet. Migrationsverket menar att detta leder till besparingar.Men självklart riskerar en sådan storskalighet att vålla problem, både för kommuninvånare och flyktingar.
Migrationsverkets centraliseringsiver har yttrat sig på många andra sätt. I Värmland infördes ett system, som innebar att personal, som arbetat på olika förläggningar i länet, ändå ska ha sin arbetsplats i Karlstad. Därefter genomfördes samma system för de asylsökandes språkundervisning. Flyktingar på förläggningarna skall alltså åka in till Karlstad för att få lära sig svenska. Båda reformerna innebär i praktiken att jobb försvinner i kommuner, som i allmänhet är glesbygdskommuner. Självfallet ställer det myckna åkandet även till med problem för asylsökande, som ska lära sig svenska. För barnfamiljer är risken stor att endast en av makarna kan åka iväg till språkundervisningen, medan den andra får ta hand om barnen. Ingen tvekan om vilket kön som drabbas!
Men Migrationsverket är inte den enda myndigheten, som ger sig på glesbygdskommuner, när det ska sparas. Många sådana kommuner har förlorat sitt skattekontor. Och när det nu är Försäkringskassans tur att spara, kan cheferna i Stockholm inte komma på någon annan lösning än dra in –(just det!) lokalkontoren. Visserligen har en minister anmärkt att det borde finnas fler lösningar, men har det någon effekt på beslutsfattarna? I stället borde regeringen utfärda direktiv till alla myndigheter att slå vakt om det som eventuellt finns kvar på lokal nivå i glesbygdskommunena.
Staten för ej längre någon regionalpolitik. Ordet ”regionalpolitik” har blivit ett skällsord, nyttjat av Stockholmspolitiker som en anklagelse vid det fåtal tillfällen beslut har gått emot stockholmsintressen. Och vi kan knappast förvänta oss en pånyttfödd regionalpolitik. Men det borde vara möjligt att förhindra att statliga myndigheter i varje fall inte omedelbart väljer det lilla som finns kvar i glesbygden, när det ska sparas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
