Försäkringskassan struntar i riksdagens beslut!

Riksdagen fattade ju enhälligt ett beslut om att Försäkringskassan måste slå vakt om den lokala servicen och sluta lägga ned lokala enheter. Det bekymrar inte F-kassan, som har fortsatt med att förbereda nya nedläggningar runt om i landet. F-kassan motiverar det med att endast regeringen kan stoppa nedläggningsplanerna.

Det har F-kassan i och för sig rätt i. Men samtidiggt har man demonstrerat sin totala likgiltighet för riksdagsbeslutet.

Nu måste regeringedn agera - och göra det snabbt! F-kassan måste få ett omedelbart direktiv om stopp på alla nedläggningar. Därefter borde regeringen ge en ny utredning uppdraget att utreda F-kassans behov av rationalliseringar. I direktivet ska framhållas att besparingarna inte ska gå ut över de lokala kontoren.

Men uppdraget ska inte gå till någon i den stockholmska centralbyråkratin, för då kan det sluta illa. Varför inte ge det till Umeå Universitet, som haft många duktiga kulturgeografer?

Nyval till riksdagen hösten 2011 är nödvändigt!

När det under 2010 blev allt troligare att Sverigedemokraterna kunde komma in i riksdagen, beskrevs partiet, framför allt av vänstergrupper, som ett högerextremistiskt parti.

Det är sant att partiet har en nationell ådra och gärna knyter an till svensk historia och våra förfäder. Detta kan betraktas som konservativa inslag, och konservatism förknippas med ”högern”.

Men i övrigt ligger Sverigedemokraterna helt klart till vänster i de flesta frågor på den traditionella höger-vänsterskalan, något som övriga partiet haft svårt att inse.
Det handlar om frågor kring den ekonomiska politiken: Hur stor roll ska staten ha? Inställning till fri företagsamhet? Ska skatterna höjas eller sänkas?
Det senare sammanhänger med inställningen till inkomstutjämning: Bör den utjämnas eller är det nödvändigt acceptera att ”duktiga” tjänar mycket? Hit hör även inställningen till socialförsäkringar och socialbidrag: Bör de byggas ut för att minska klyftorna eller bör de begränsas för att gynna dem som arbetar?

Helt klart är att i frågor att detta slag (alltså den traditionella höger-vänsterskalan) ligger Sverigedemokraterna nära socialdemokraterna och vänsterpartiet. Tänk om Lars Ohly, som under valnatten inte ville vistas i samma rum som Jimmie Åkesson, hade kunnat ana att han kan ha missat en pratstund med en blivande samarbetsbroder!
För de rödgröna + Sverigedemokraterna har möjligheter göra upp i alla frågor på vänster-högerskalan. Har Ylva Johansson insett det? Bevisligen tog hon in en Sverigedemokrat på sitt rum – och lät honom stanna en stund. Därefter var de rödgröna och Sverigedemokraterna överens i just en socialförsäkringsfråga och kan därför köra över regeringen.
Konsekvenserna av detta kan bli mycket allvarliga för regeringen. Hela dess grundläggande politik med arbetslinjen och starka finanser kan slås i spillror. Det är något helt annat än de enstaka nederlag regeringen lidit.

Det finns endast en möjlighet att bli kvitt eländet, att regeringen går in för nyval till riksdagen. Hittills har det ansetts vara en omöjlig lösning på grund av framför allt centerpartiets och kristdemokraternas dåliga siffror i opinionsundersökningar. Men det går att kringgå det problemet genom att Alliansen bildar en Valallians. Det innebär att de i varje valkrets ställer upp med en gemensam valsedel. Resultatet i riksdagsvalet 2010 får bestämma i vilken ordning partiernas företrädare ska stå på valsedlarna.

Därmed riskerar inget parti att åka ut på grund av spärren på 4 procent.
Men om Alliansen inte stärker sin ställning?
Visst finns den möjligheten. De rödgröna lär dock inte kunna bilda en majoritetsregering med Sverigedemokraterna. Kanske öppnas möjligheter för regeringsbildning över blockgränserna, vilket kan vara bästa lösningen.

Staten tränger ut småföretagare!

Många fotografer är enmansföretagare. Kanske började det som en hobby, som så småningom förvandlades till ett yrke.
Även glesbygdkommuner kan ha en fotograf bland småföretagarna.

Det har ju sagts att småföretagarna är viktiga för Sveriges framtid. Vi har ju varit ett land, där de i stället har varit en bristvara. Sverige har traditionellt varit de stora företagens land. De har onekligen betytt mycket för vårt välstånd, men ekonomer är tämligen överens om att de i framtiden knappast kommer att öka sysselsättningen. I stället får vi förlita oss på de mindre företagen. Särskilt viktiga är de i glesbygdskommuner, som ofta varit beroende av ett enda stort företag, som nu snarare minskar än ökar antalet anställda. Eller rent av håller på att kollapsa.

Därför är det viktigt att slå vakt om villkoren för småföretagare och helst förbättra dem. Ansvariga ministrar brukar skryta med att de gör det.
Men hur ser verkligheten ut?

Låt oss betrakta hur möjligheterna ser ut för företagaren, som är fotograf!
En säker inkomstkälla var länge att fotografera körkortstagare. Visst finns det körkortsaspiranter i alla kommuner. Men nu har småföretagen förlorat den möjligheten. Fotograferingen sker i stället i samband med att aspiranter gör kunskapsprovet. Staten har alltså tagit över.
En annan säker inkomstkälla var passet. Där ska det finnas ett foto. Men nu sker fotograferingen hos polisen, d.v.s. staten har igen tagit över.Säg inte att passfoton, som måste vara tagna på ett sätt, som minimerar risken för förfalskningar, endast kan tas av polisen!! Statens roll ska naturligtvis vara att utfärda direktiv och krav på hur passfoton ska tas; sedan klarar säkert yrkesfotografen jobbet betydligt bättre än automaten hos polisen.
Tydligen håller många färska passinnehavare med om det. I varje fall har de i media klagat över sina fula foton.

Vad blir nästa steg i brandskattningen av den private fotografens möjligheter att försörja sig? Ska de som gift sig tvingas gå till en statlig myndighet, när de vill ha bröllopsfoton?

Minskar lättjan riksdagsledamöternas tankeförmåga?

Carina Moberg har blivit gruppledare för socialdemokraterna i riksdagen. Det innebär att hon fått en av partiets tyngsta maktposter. Direkt efter utnämningen fick hon av Expressen frågan om hon hade ”några lik i garderoben”.
Nej, förklarade hon, hon kunde ”just nu” inte komma ihåg något.

Men bara några timmar senare kunde Expressen konfrontera henne med uppgiften att hon från 1997 och fem år framåt kvitterat ut för hög milersättning mellan hemmet och riksdagen.

Carina Moberg bekräftade uppgifterna och beklagade det som hänt. Hon hade betalat tillbaka, så fort hon kunde. Hon hade flyttat och ”av lathet” (på svenska heter det lättja)bedömt att hon bodde ungefär lika långt från riksdagen som tidigare och därför tagit ut samma ersättning. Hon var glad över att hennes misstag upptäckts. Hon hade ju inte varit medveten om att hon satt och gjorde fel varenda dag.

Eftersom Carina enligt sig själv hade ångrat sitt misstag så djupt, är det märkligt att hon inte kom ihåg någonting, när hon först fick frågan av Expressen. Och nog ter sig hennes förklaring till misstaget, att hon av lättja inte tänkte på att körsträckan förkortats, föga trovärdig. Det vore förfärligt om lättja inskränker riksdagsledamöternas tankeförmåga!

Men Carina är inte den enda i riksdagen som tagit ut för höga bidrag. Däremot tycks riksdagsledamöternas tankeförmåga fungera bättre, när det handlar om att körsträckan till riksdagen förlängts, så att de har möjlighet att få större bidrag.
Är det inte märkligt?

Sommestad/Johansson riskerar förstöra för invandrarflickor.

Två S-kvinnor, båda missnöjda efter Håkan Juholts städning i S-hierarkin, vill bli ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund och därigenom lättare nå toppositionerna i partiet. Det handlar om Ylva Johansson och Lena Sommestad. Båda två är beredda att köra över sittande ordförande Nalin Petkul. Deras uttalanden om varför de vill bli ordförande innebär indirekt att de anklagar Petkul för att ha gjort ett dåligt jobb. Ylva Johansson anser att ”jämställdheten går tillbaka”, och att det är hög tid att ”vi socialdemokrater sätter jämställdheten högst på dagordningen”. Om hon blir ordförande, blir det möjligt ”driva en offensiv jämställdhetspolitik”.
Har Petkul misslyckats att göra det?
Ylva Johansson förlorade sin post i partiets verkställande utskott, fastän hon sagt sig vilja sitta kvar. Som ordförande i kvinnoförbundet kan hon återinträda bakvägen. I en intervju har hon nu också sagt att ”man får gå 20 år tillbaka i tiden för att se så stor skillnad i sysselsättning mellan kvinnor och män, som vi idag har i Sverige”.

Ja, politiker är experter på att leta reda på siffror som stödjer de åsikter de vill framföra. Det skulle vara intressant att granska Ylva Johanssons källa!

Lena Sommestad dök upp som en ”outsider” i striden om ny partiledare. Ingen tvekan om att hon gjorde vad hon kunde för att lansera sig själv. Hon blev en flitig skrivare av diverse debattartiklar - och även i ämnen hon inte behärskar. Men utdelningen blev ringa, och därför vill hon använda sig av kvinnoförbundet som språngbräda mot högre höjder.

Ingen av dem tycks tänka på att de riskerar att riva ned ett viktigt arbete, som Nalin Petkul byggt upp. Hon har inte bara sett till att kvinnoförbundet befunnit sig i frontlinjen när det gäller de allmänna jämställdhetsfrågorna. Hon har dessutom verkat aktivt för utsatta kvinnogrupper, som har svårt att bli uppmärksammade.
Hon har modigt ställt upp för unga invandrarflickor, utsatta för hot och våld, om de gör minsta försök att frigöra sig från den egna kulturens diskriminerande kvinnosyn.
Det vore tragiskt om det arbetet tillintetgörs på grund av att Johansson/Sommestad vill svinga sig upp i den socialdemokratiska hierarkin!

”ABC-gänget” flyttar fram sina positioner i svensk politik.

Uttrycket ”ABC-gänget” myntades på Ingvar Carlssons tid och användes för att uppmärksamma att ledande politiker och högre tjänstemän inom regeringskansliet allt oftare kom från huvudstadsregionen, till vilken också Uppsala län kan räknas.
Uttrycket har försvunnit ur debatten, vilket är beklagligt, för de nu pågående förändringarna av topposterna inom miljöpartiet och socialdemokraterna vittnar om att det just är ABC-gänget som flyttar fram sina positioner.
Jag har i inlägg 30 mars pekat på att i MP:s val av kvinnligt språkrör är de kandidater som inte är stockholmare totalt chanslösa. Kampen står mellan två stockholmare.
När det gäller socialdemokraterna, var det onekligen överraskande att ny partiledare faktiskt blev en fram till nu tämligen okänd man från den så kallade landsorten. Men det beror i stor utsträckning på riksmedias benägenhet att inte uppmärksamma den del av Sverige som inte ligger i Stockholm. Som biträdande partisekreterare hade han gjort stora insatser, som medierna uppmärksammat mer om Håkan Juholt varit stockholmspolitiker.
Men kanske var den främsta förklaringen till att han blev partiledare att Stockholms socialdemokrater splittrats i två jämstora block, det ena till höger, det andra till vänster. De hade svårt att acceptera varandras kandidater, t.ex. Mikael Damberg och Veronica Palm. Ändå tycks det vara så att om en annan stockholmare tackat ja, hade socialdemokraternas partiledare i dag hetat – Per Nuder.

Stockholm blev av med partiledarposten, men har i gengäld flyttat fram positionerna på övriga poster. Det näst finaste i s-hierarkin, partisekreteraren, har stockholmaren Carin Jämtin tagit hand om genom att en icke-stockholmare sparkas. Samma öde drabbade den tidigare gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg. Han åkte ut, och in kommer stockholmaren Carina Moberg.
Stockholmaren Veronika Palm blev visserligen inte partiledare, men sitter nu i partiets verkställande utskott och blir ordförande i riksdagens civilutskott. Även ”högerkandidaten” Mikael Damberg har stärkt sin ställning i partiet och riksdagen.
En viktig post i riksdagen är att vara talesperson för partiet i ekonomiska frågor. Det blir stockholmaren Tommy Waidelich.En annan stockholmare, Anders Ygeman, blir också han ny utskottsordförande i riksdagen.

Till denna stockholmsoffensiv kan läggas vad som händer i socialdemokraternas kvinnoförbund.
Men det är så märkligt att det förtjänar ett eget inlägg

En knäpp på näsan åt Försäkringskassan!

Försäkringskassans planer på att lägga ned alla lokalkontor kommer inte att genomföras. Det blev stor upprördhet i riksdagen, som kunde enas om en skrivelse till regeringen. Där får regeringen uppdraget att ålägga Försäkringskassan att se till att det även i framtiden finns lokal service åt kommuninvånarna.
Däremot var det inte riksdagens skrivelse en knäpp på näsan åt regeringen som Sveriges Television påstod i ett inslag. Regeringen har visserligen gett Försäkringskassan ett besparingsuppdrag. Men det stod ingenting om att det skulle gå ut över lokalkontoren. När Försäkringskassans planer att ge sig på lokalkontoren blev offentliga reagerade också regeringen.

James Bond i Libyen?

I varje fall har både USA:s och Storbritanniens underrättelsetjänster installerat agenter där. De ska bland annat hitta nya lämpliga bombmål och upprätta kontakt med den hårt trängda rebellrörelsen. Det behövs stordåd av flera James Bond för att punktera den mer eller mindre galne diktatorn Muammar Khadaffi. Hans meritlista är lång och består inte minst i att ligga bakom terrordåd som Lockerbie, där 270 människor dog. Enligt en nu avhoppad libyer var det Khadaffi som personligen gav order om att bomben skulle placeras i det flygplan, som sprängdes över den skotska staden.
Det är vanligt att diktatorer beskrivs som galna, och en diktator behöver naturligtvis inte vara det. Men när det gäller envåldshärskaren i Libyen finns det tyvärr underlag för påståendet. Han har enligt alltför många vittnen, som träffat honom betett sig så säreget att allt inte kan stå rätt till i huvudet. Och då är det skrämmande att tänka sig att denne man var på väg att skaffa sig kärnvapen. Ganska säkert skulle han också ha använt dem, om han kunnat fullfölja sina planer.
Men fortfarande gör han vad han kan för att mörda så många som möjligt. I dag har det kommit rapporter från människorättsorganisationer om att tusentals människor de senaste veckorna ”försvunnit”. Minsta lilla tecken på att inte gilla Khadaffi leder till besök mitt i natten – och försvinnande.

Så det kan bli ett svårt uppdrag för James Bond och andra ”dubbelnollor”. Rebellerna har mycket att lära sig. I förra veckan skrevs och sades det mycket om att de hade framgångar; de ”återerövrade” den ena staden efter den andra. Men det var snarare så att Khadaffis soldater drog sig tillbaka och att rebellerna fyllde i tomrummet. När Khadaffis proffs efter sin taktiska reträtt går på offensiven igen, har de oerfarna upprorsmännen ingenting att sätta emot utan flyr.
Det talas om att ge dem vapen, men det förutsätter inte minst att de kan använda dem.
Så, James Bond har verkligen fått ett stenhårt uppdrag!