Den som läser kvällstidningarnas sportbilagor och vill ha reda på vad de skrivit om senaste omgången i allsvenskan kan få bläddra länge. Första sportsidorna kan handla om vad som hänt i engelska ligan. Sedan kan det vara nyheter om vad Zlatan haft för sig i Italien.
Liknande prioriteringar bedriver radiosporten, som kan inleda med senaste nyheterna i Champion League.
Minst lika märkligt är att medierna veckan innan elitserien i hockey drog igång tyckte det var viktigare att rapporterna om förberedelserna där än att rapportera om den begynnande slutspurten i fotboll.
Om mediernas rapportering är en spegelbild av det sviktande intresset - då är den svenska fotbollen illa ute. Den håller på att marginaliseras. Allsvenska matcher lockar ibland bara några tusen åskådare. Fjärran är de dagar då 50000 besökare kom för att titta på ett derby mellan ÖIS och IFK Göteborg.
En förklaring är fotbollens globalisering. Den svenska fotbollseliten spelar inte i Sverige. Den finns utspridd i utländska klubbar. De allsvenska klubbarna fyller på med spelare fån Afrika eller Latinamerika. Hur många stockholmare finns det i t.ex. AIK? De svenska klubbarna vet att hur bra värvningar de gör, så försvinner spelarna så snart de får en chans till ett utländskt kontrakt. Till och med våra nordiska grannländer kan erbjuda bättre ekonomiska villkor. Konsekvensen blir att standarden på allsvenskan blivit låg.
Men idrottens globalisering drabbar även elitserien i hockey. Radiosporten tycker tydligen att det är viktigare att rapportera om resultaten i NHL än den svenska elitserien!
tisdag 20 september 2011
måndag 19 september 2011
Kluvet land.
Så hette en mycket intressant programserie i Sveriges Radios P1. Enda invändningen är att den gått under sommaren, varigenom den inte blivit så uppmärksammad.
Lyssnare har t.ex kunnat få reda på att Posten drar ned på sin service, om invånarantalet går under en kritisk gräns. Därmed kan det bli omöjligt för företag att fortsätta sin verksamhet. Att tvingas åka flera mil för att hämta ett paket är vanligt.
Vi har fått vänja oss vid att staten ej längre backar upp glesbygdens försök att överleva. Men att statliga postverket snarare aktivt motarberar glesbygden är nedslående!
"Kluvet Land" har också jämfört vår glesbygdspolitik med Norges. Skillnaden är stor - tyvärr.
Det går fortfarande att höra på "Kluvet Land".
Gör det!
Lyssnare har t.ex kunnat få reda på att Posten drar ned på sin service, om invånarantalet går under en kritisk gräns. Därmed kan det bli omöjligt för företag att fortsätta sin verksamhet. Att tvingas åka flera mil för att hämta ett paket är vanligt.
Vi har fått vänja oss vid att staten ej längre backar upp glesbygdens försök att överleva. Men att statliga postverket snarare aktivt motarberar glesbygden är nedslående!
"Kluvet Land" har också jämfört vår glesbygdspolitik med Norges. Skillnaden är stor - tyvärr.
Det går fortfarande att höra på "Kluvet Land".
Gör det!
torsdag 15 september 2011
Är Kina en diktatur?
Är Kina en diktatur?
Maria Wetterstrand har varit i Kina å riksdagens vägnar, fastän hon avsagt sig sin plats i riksdagen. Efter hemkomsten har hon gått till angrepp på svenska företag, verksamma i Kina, för att de ser mellan fingrarna på att Kina är en diktatur. ”En av världens värsta förtryckarregimer.”
Hon har både rätt och fel.
Rätt är att Kina förtrycker, och det drabbar både minoriteter och oliktänkande. På min blogg har jag många gånger uppmärksammat detta. Tyvärr förhåller det sig så att världen alltför ofta ser mellan fingrarna om hur Kina bär sig åt. Kina utnyttjar sin ekonomiska makt. Att kritisera landet kan innebära ekonomiska förluster för kritikern. Kina bryter uppenbarligen mot WTO:s handelsregler. Kinesiska företag har genom generösa statliga subventioner slagit ut konkurrenter över hela världen, när det gäller vindkraft och solenergi. Ett klart brott mot WTO:s regelverk. Värst av allt är kanske situationen för ugurer och tibetaner, vars situation liknar indianernas under 1800-talet i Nordamerika Det handlar strängt taget om utrotning av två folk.
Men är Kina en diktatur?
Inte om vi utgår från vad begreppet egentligen betyder, d.v.s. en envåldshärskare.
Sådana har vi haft många i historien. Ingen tvekan om att Hitler var en diktator. En annan var Stalin. Men Kina var inte ens en diktatur under Mao tse tungs dagar. Han var faktiskt inte en envåldshärskare; han höll på att bli avsatt flera gånger. Möjligen höll han på att bli diktator under de s.k. kulturrevolutionen, då han gjorde sig av med motståndare, och Kina präglades av en hysterisk personkult.
I Kina är makten i stället koncentrerad till en liten grupp inom kommunistpartiet, en grupp som företräder olika intressen. Dess medlemmar bevakar varandra.
Kina är således inte en demokrati.
Den snabba ekonomiska utvecklingen i Kina innebär en annan fara: Kinas styrelsesätt utgör en lockelse för många länder. Det finns en föreställning om att en västerländsk demokrati också är bästa garantin för att ett land kan uppnå ekonomiskt välstånd. Den uppfattningen kan nu ifrågasättas. Kina kan om några år passera även USA, när det gäller total produktion.
Varför införa demokrati, om det går snabbare att göra som Kina?
Maria Wetterstrand har varit i Kina å riksdagens vägnar, fastän hon avsagt sig sin plats i riksdagen. Efter hemkomsten har hon gått till angrepp på svenska företag, verksamma i Kina, för att de ser mellan fingrarna på att Kina är en diktatur. ”En av världens värsta förtryckarregimer.”
Hon har både rätt och fel.
Rätt är att Kina förtrycker, och det drabbar både minoriteter och oliktänkande. På min blogg har jag många gånger uppmärksammat detta. Tyvärr förhåller det sig så att världen alltför ofta ser mellan fingrarna om hur Kina bär sig åt. Kina utnyttjar sin ekonomiska makt. Att kritisera landet kan innebära ekonomiska förluster för kritikern. Kina bryter uppenbarligen mot WTO:s handelsregler. Kinesiska företag har genom generösa statliga subventioner slagit ut konkurrenter över hela världen, när det gäller vindkraft och solenergi. Ett klart brott mot WTO:s regelverk. Värst av allt är kanske situationen för ugurer och tibetaner, vars situation liknar indianernas under 1800-talet i Nordamerika Det handlar strängt taget om utrotning av två folk.
Men är Kina en diktatur?
Inte om vi utgår från vad begreppet egentligen betyder, d.v.s. en envåldshärskare.
Sådana har vi haft många i historien. Ingen tvekan om att Hitler var en diktator. En annan var Stalin. Men Kina var inte ens en diktatur under Mao tse tungs dagar. Han var faktiskt inte en envåldshärskare; han höll på att bli avsatt flera gånger. Möjligen höll han på att bli diktator under de s.k. kulturrevolutionen, då han gjorde sig av med motståndare, och Kina präglades av en hysterisk personkult.
I Kina är makten i stället koncentrerad till en liten grupp inom kommunistpartiet, en grupp som företräder olika intressen. Dess medlemmar bevakar varandra.
Kina är således inte en demokrati.
Den snabba ekonomiska utvecklingen i Kina innebär en annan fara: Kinas styrelsesätt utgör en lockelse för många länder. Det finns en föreställning om att en västerländsk demokrati också är bästa garantin för att ett land kan uppnå ekonomiskt välstånd. Den uppfattningen kan nu ifrågasättas. Kina kan om några år passera även USA, när det gäller total produktion.
Varför införa demokrati, om det går snabbare att göra som Kina?
måndag 12 september 2011
Pensionerna och Juholt
Våra pensioner är ju ett kärt samtalsämne. Ändå har få människor klart för sig, hur vårt pensionssystem ser ut. Eller hur mycket de kommer att få den dagen de blir pensionärer.
Det senare är inte alls förvånande. Pensionssystemet är krångligt.
Men vi borde kunna kräva av våra politiker att de inte sprider uppgifter som är felaktiga.
Tyvärr inträffar det. Häromdagen sa socialdemokraternas nye partiledare Juholt att pensionen är ”uppskjuten lön”. Det är en myt som många tror på, d.v.s. att pensionen består av inbetalningar, som den blivande pensionären har gjort under sitt yrkesverksamma liv.
Tyvärr är det inte så. Större delen av det pensionären får under ett år kommer från inkomster som kollektivt har skapats under samma år.
Troligen vet Juholt det. Men det passar bättre att låta myten om uppskjuten lön leva vidare.
Skulle det vara så att han inte vet, är det strängt taget ännu värre.
Det senare är inte alls förvånande. Pensionssystemet är krångligt.
Men vi borde kunna kräva av våra politiker att de inte sprider uppgifter som är felaktiga.
Tyvärr inträffar det. Häromdagen sa socialdemokraternas nye partiledare Juholt att pensionen är ”uppskjuten lön”. Det är en myt som många tror på, d.v.s. att pensionen består av inbetalningar, som den blivande pensionären har gjort under sitt yrkesverksamma liv.
Tyvärr är det inte så. Större delen av det pensionären får under ett år kommer från inkomster som kollektivt har skapats under samma år.
Troligen vet Juholt det. Men det passar bättre att låta myten om uppskjuten lön leva vidare.
Skulle det vara så att han inte vet, är det strängt taget ännu värre.
"Nine Eleven"
Under några dagar – och framför allt 11/9 - har media påmint oss om det som hände för tio år sedan. Det har varit kommentarer, diskussioner och försök att dra slutsatser.
Innebar ”nine-eleven” 2001 att en ny tidsålder inträdde? Det menade många experter redan för tio år sedan.
Helt självklart är det inte. Kriget mot al-qaida hade ju redan börjat och ”Det kalla kriget” tog slut tio år tidigare.
Men en sak är klar. ”Nine-eleven” har påskyndat USA:s nedgång. USA betraktades efter Sovjetunionens sammanbrott som världens enda supermakt och en totalt överlägsen supermakt. Nu är USA skuldsatt upp över öronen och tvingas montera ned sitt engagemang över hela världen.
USA:s ekonomiska kris är i första hand ett resultat av den politik som fördes som en följd av al-qaidas angrepp 2001. Det blev två krig, ett i Afghanistan och ett i Irak. Det var minst ett krig för mycket och kanske USA:s största utrikespolitiska misstag. Skulden för det vilar tungt på George W Bush och hans rådgivare.
Den nye presidenten var säkert den mest olämplige av samtliga presidentkandidater som ställt upp i valet 2000! Hans okunnighet i utrikesfrågar var katastrofal. Hans enda erfarenhet av världen utanför USA gällde några "supresor" till Mexiko.
Det sades att detta kompenserades av att han hade erfarna rådgivare. Men jag trodde först inte mina öron, när George W i ett av sina första tal efter ”nine eleven” sa att Amerika skulle ställa till med ett ”korståg” mot de skyldiga.
Ett korståg! Bara ordet får muslimer att reagera kraftigt. Det var det absolut värsta han kunde säga! Och hans rådgivare hade tydligen redan från början siktet inställt på att också invadera Irak.
George W fick inte flest röster i presidentvalet 2000. Det fick hans motståndare, Al Gore. George blev president genom Högsta Domstolens beslut. Eller rättare sagt genom de republikanska medlemmarna i Högsta Domstolen. Detta är ett tydligt exempel på att Amerikas politiska system borde reformeras, något som dock inte kommer att ske.
Det är inte bara författningen i USA som är omodern. Många amerikanska väljare har åsikter som tyder på att de inte har klart för sig att världen idag inte ser ut som på 1700-talet. Den så kallade ”Tea party”-rörelsens ideologi var kanske relevant, när amerikaner slängde båtlaster med te i havet för att de inte ville betala skatt för sitt te. Men att i dag drömma om en 1700-talsvärld utan skatter är obegripligt.
Och cirkusen i kongressen, där framför allt politiker med anknytning till Tea party-rörelsen höll på att förhindra en uppgörelse om USA:s lånetak, var ett förfärligt skådespel.
Inte undra på att omvärlden börjat tvivla på USA:s förmåga att ta sig ur krisen!
Om Al Gore blivit president hade världsläget idag sett annorlunda ut. Al Gore hade förmodligen gått in i Afghanistan, men han hade inte anfallit Irak. USA:s ekonomi hade varit mycket bättre; världsläget hade sett annorlunda ut.
Innebar ”nine-eleven” 2001 att en ny tidsålder inträdde? Det menade många experter redan för tio år sedan.
Helt självklart är det inte. Kriget mot al-qaida hade ju redan börjat och ”Det kalla kriget” tog slut tio år tidigare.
Men en sak är klar. ”Nine-eleven” har påskyndat USA:s nedgång. USA betraktades efter Sovjetunionens sammanbrott som världens enda supermakt och en totalt överlägsen supermakt. Nu är USA skuldsatt upp över öronen och tvingas montera ned sitt engagemang över hela världen.
USA:s ekonomiska kris är i första hand ett resultat av den politik som fördes som en följd av al-qaidas angrepp 2001. Det blev två krig, ett i Afghanistan och ett i Irak. Det var minst ett krig för mycket och kanske USA:s största utrikespolitiska misstag. Skulden för det vilar tungt på George W Bush och hans rådgivare.
Den nye presidenten var säkert den mest olämplige av samtliga presidentkandidater som ställt upp i valet 2000! Hans okunnighet i utrikesfrågar var katastrofal. Hans enda erfarenhet av världen utanför USA gällde några "supresor" till Mexiko.
Det sades att detta kompenserades av att han hade erfarna rådgivare. Men jag trodde först inte mina öron, när George W i ett av sina första tal efter ”nine eleven” sa att Amerika skulle ställa till med ett ”korståg” mot de skyldiga.
Ett korståg! Bara ordet får muslimer att reagera kraftigt. Det var det absolut värsta han kunde säga! Och hans rådgivare hade tydligen redan från början siktet inställt på att också invadera Irak.
George W fick inte flest röster i presidentvalet 2000. Det fick hans motståndare, Al Gore. George blev president genom Högsta Domstolens beslut. Eller rättare sagt genom de republikanska medlemmarna i Högsta Domstolen. Detta är ett tydligt exempel på att Amerikas politiska system borde reformeras, något som dock inte kommer att ske.
Det är inte bara författningen i USA som är omodern. Många amerikanska väljare har åsikter som tyder på att de inte har klart för sig att världen idag inte ser ut som på 1700-talet. Den så kallade ”Tea party”-rörelsens ideologi var kanske relevant, när amerikaner slängde båtlaster med te i havet för att de inte ville betala skatt för sitt te. Men att i dag drömma om en 1700-talsvärld utan skatter är obegripligt.
Och cirkusen i kongressen, där framför allt politiker med anknytning till Tea party-rörelsen höll på att förhindra en uppgörelse om USA:s lånetak, var ett förfärligt skådespel.
Inte undra på att omvärlden börjat tvivla på USA:s förmåga att ta sig ur krisen!
Om Al Gore blivit president hade världsläget idag sett annorlunda ut. Al Gore hade förmodligen gått in i Afghanistan, men han hade inte anfallit Irak. USA:s ekonomi hade varit mycket bättre; världsläget hade sett annorlunda ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
