Om stängningen av fasta telefonnätet.

Telia fortsätter att stänga det fasta telefonnätet i glesbygdsområden. Kunderna där måste i fortsättningen klara sig med sina mobiler. Men det gör de tydligen inte, eftersom de fortsätter att klaga över dålig täckning. Telia tycker att klagomålen är överdrivna.

Tänk om Telia kunde vända på steken! Stäng i stället det fasta nätet i områden, där täckningen är säker, eftersom det finns gott om master och inga höga berg. Varför inte börja där Telias beslutsfattare själva bor och därmed kan kontrollera att allt fungerar:

Börja i Stockholsregionen! 

Långtradarna – vägarnas marodörer.

Långtradarna – vägarnas marodörer.

Ja, det tyckte en krönikör på Expressens ledarsida. Han skulle köra bil från Värmland till Stockholm en av de dagar då det utfärdats varningar på grunda ymnigt snöande. Han upptäckte snart, hur otrevligt det var. Men bilarna körde mycket försiktigt. Farten i en lång kö var sällan över 40 km/timma. Men då och då kom det långtradare, som körde om kön i betydligt högre fart. Efter en stund började samma långtradare dyka upp igen: de hade kört av vägen och ibland vält. Senare orsakade en långtradare stopp för kön.  Släpet blockerade vidare framfart. Krönikören erinrar sig att långtradarchaufförerna förr kallades vägarnas hjältar – men nu har de förvandlats till marodörer.

  

 Själv höll jag en gång på att råka illa ut. Jag befann mig i en bilkö, som en km senare skulle komma ut på en motorväg. Väglaget var uruselt: Snö hade smält och vägen var täckt av smutsigt vatten. Kön höll därför låg fart i väntan på motorvägen. Men så kom det en långtradare och vräkte sig förbi alla, samtidigt som vi fick sikten försämrad av det vatten som skvätte på oss. Jag svor och tyckte det var en onödig och farlig omkörning. Jag undrade också, hur det skulle gå på motorvägen: Kan det uppstå behov av att köra om honom där?

Så kom vi ut på motorvägen. Bilarna, som blivit omkörda, började köra om långtradaren, som inte kunde hålla deras hastighet. Det blev min tur. Jag tvekade men maximerade vindrutetorkare och -spolare och gick ut i vänsterfilen.  Men det skvätte så från långtradaren att ett kort ögonblick såg jag inte någonting. Och då körde jag emot mittsträngen  och voltade och hamnade med hjulen i vädret på motorvägsdelen åt andra hållet! Jag lyckades ta mig ut oskadd och strax kom bilar, som stoppade. Men långtradarchauffören stannade inte utan körde vidare.

Jag bär naturligtvis skuld till min situation. Men långtradarchauffören gjorde en helt onödig omkörning av en hel bilkö.  

Jag hade onekligen tur – det hade kunnat sluta illa.

   När jag denna vinter lyssnat på radions rapporter om olyckor i det dåliga vädret, märker jag att påfallande ofta är långtradare inblandade.

En gång hjältar men nu marodörer – vad beror det på?

En förklaring är väl tidspressen och konkurrensen från utländska långtradare.

Men det är ändå oacceptabelt. Människor dör eller blir allvarligt skadade.

      

Publicerat läggs ned - ersätts av stockholmsprogram

Jo, det är sant att publicerat läggs ned. I stället ska en mediereporter på Kulturnytt ta över. Det innebär att programverksamhet i Malmö flyttas till Stockholm.
Motiveringen lyder: Det kommer att bli fler lyssnare.
F-n trot sa Relingen

Är asylrätten hotad på grund av anhöriginvandringen?

En afghansk tolk, som arbetat för den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan tvingades till sist att fly. Talibanerna krävde upplysningar av honom, och när han vägrade gå med på det, hotades han och hans familj. Hans bil slogs sönder och han upplystes om att hela familjen skulle mördas. Han ville till Sverige men fastnade i Ungern, där han misshandlades och satt fängslad i en månad. Till sist kom han till Sverige och sökte omedelbart asyl. Men Migrationsverket förklarade att han måste återvända till Ungern och söka asyl där, trots den tidigare misshandeln. FN har kritiserat Ungern för dess behandling av flyktingar.

Tolken är nu försvunnen
Det inträffade är en skam för Sverige. Naturligtvis borde han ha fått uppehållstillstånd. Svenska soldater och befäl i Isaf är helt beroende av att få tolkhjälp. Och tolkarna måste kunna lita på att Sverige ställer upp för dem, om de riskerar att råka illa ut.

Hur kunde det ske? För vi inte en generös flyktingpolitik?
Jämfört med andra länder i Europa gör vi nog det. Den som fått uppehållstillstånd men vill hämta den övriga familjen måste i allmänhet i övriga Europa visa sig ha försörjningsmöjlighet, men i Sverige får mer än 90 % komma. De som kallas ”ensamkommande flyktingbarn” söker sig framför allt till Sverige – säkert för att det är lättast att få uppehållstillstånd här.

Orsaken till oviljan gentemot tolken kan vara att vi är så generösa mot dessa andra grupper. Det kan förefalla underligt men blir lättare att förstå genom att belysa det som hände på 1990-talet under balkankrigen.
   Genom en generell förordning fick flyktingar från Bosnien uppehållstillstånd. De behövde i stort endast styrka att de flytt från Bosnien och inte begått brottsliga gärningar under sin tid i Sverige.
   Men samtidigt hade många albaner flytt från Kosovo. De flesta hade skäl att få asyl, eftersom det serbiska förtrycket höll på att kulminera. Men nu blev det nej från Migrationsverk och Utlänningsnämnd. Misshandlade albaner kunde till och med få nej med motiveringen ”du har fått stryk för att du är alban, du har inga personliga skäl” Om Hitler varit verksam i dag och Migrationsverket tillämpat det betraktelsesättet, skulle således judar, som flytt för att undvika gaskamrarna fått nej eftersom de ”inte hade några personliga skäl”.
   Det verkliga skälet till massutvisningarna av albaner var att ”det skulle bli för dyrt” att också säga ja till albanerna direkt efter förordningen till bosnierna. Den uppgiften läckte ut från dåvarande Utlänningsnämnden.

Den generositet som nu visas anhöriga och flyktingbarn kan därför komma att gå ut över andra grupper, i synnerhet som anhöriginvandringen under 2013 kommer att slå alla tidigare rekord.

Illdådet i Newtown.

På nytt har ett tragiskt illdåd med ihjälskjutna barn inträffat i USA. Denna gång i den lilla staden Newtown, som ligger i Connecticut. Den yttersta orsaken är naturligtvis den amerikanska uppfattningen att det är en mänsklig rättighet att hålla sig med vapen. Varje gång dessa hemskheter inträffar rycker företrädare för vapenindustrin ut. Enligt dem beror dödandet inte på att det finns för mycket vapen i USA. Nej, de menar snarare att det borde varit fler som hade vapen på sig! För om någon galning börjar skjuta och alla har vapen, blir det ju möjligt att skjuta tillbaka.


Jag tänker på den gången galningen gick in på en biograf och sköt. Tänk om alla hade vapen och börjat skjuta i mörkret. Hade färre blivit dödade då?

Och hur resonerar vapenälskarna nu? Menar de att barn i förskoleåldern borde haft vapen på sig?

Hur förhindra Centerpartiets undergång?


Botten i väljaropinionen är tydligen ännu inte nådd för centern. Efter att under ganska lång tid legat under spärren 4 % ramlade partiet i en under sökning under 3 %. Inte ens kärnväljarna tycks finnas kvar!

En sak är helt klar: receptet ”ung snygg tjej” (Annie Lööf) har inte fungerat.

Och flirten med Stureplan har varit lika meningslös. Snarare har några gamla trotjänare skrämts bort.

Men något måste göras. Två förslag:

Be tant Maud komma tillbaka. Då känner gamla centerpartister igen sitt parti. Kanske kan center kravla sig över 4 %.

Eller be farbror Eskil att lämna jordbruket och kliva in på den stora politiska scenen. Eskil Erlandsson ser ut som en bonde och en landsbygdsbo. Det inger trygghet. Han skulle kunna rädda centern – den här gången.

Störst tillväxt i Norrbotten. Är det en bra nyhet?

I går kom nyheten att Norrbotten haft högre tillväxt än något annat län. Stockholm låg på andra plats. Det uppfattades av företrädare för Norrbotten som en mycket positiv nyhet.

Jag är inte säker på att det var så mycket att glädja sig över. Först och främst bör man i Norrbotten tänka på att uppgången främst beror på gruvnäringens plötsliga expansion i form av nyöppnade gruvor. Och håller vi inte nu på med att få en rekyl?
Därtill kommer att Norrbottens förstaplats kan skapa intrycket att glesbygdsproblemen är lösta. Så är det ju inte. Enligt befolkningsstatistik tycks även kustkommunerna de senaste åren haft svårt att undvika befolkningsminskning.
Är jag för negativ?
OK, om denna förstaplacering framkallar ny energi och sporrar till nya idéer till gagn för Norrbotten – glöm vad jag har skrivit!

Vill EU-kommissionen att Sverige ska lämna EU?

Ja, så som Kommissionen pillrar med snusfrågan, är det lätt att få intrycket att Kommissionen arbetar för att Sverige i ren ilska skall dra sig ur.

Det kommer knappast att ske, men om Kommissionen driver igenom sina krav, kommer antalet negativt inställda till EU att stiga kraftigt.

EU-tjänstemännen snusar inte. De har aldrig haft en pillra under läppen. Men de har mage att sitta i Bryssel och bestämma vilka tillsatser som ska vara tillåtna och vilka som ska förbjudas. Och hur mycket av tillsatser det ska få vara.

Det är ju ett skolexempel på verksamhet som INTE borde beslutas i Bryssel utan överlåtas till nationella organ.

Lika märkligt är att EU samtidigt subventionerar grekiska tobaksodlingar! I det sammanhanget räknas tobak som livsmedel och är därför en del av EU:s jordbruksstöd. Men vårt snus ska vara förbjudet!

Centraliserar SR verksamheten till Stockholm?

Jag minns första gången jag lyssnade på P1:s Mitt i musiken under en bilresa.


Jag förstod med en gång att det var ett musikprogram med profil. Programmakarna tog upp Lasse Dahlqvist och framhöll att han var en av Sveriges största trubadurer. Jag fick höra en version av ”Dans på Brännö brygga”. Mitt i musiken hade upptäckt att i en inspelning hade texten förändras (eller förvanskats). Lasse sjunger ”dom har änna som ledigt idag”. Det blev i stället ”Dom har enats om ledigt idag.

Jag undrar vad Lasse Dahlqvist sagt, om han hört det?



Med Mitt i musiken kunde musikbegivenheter utanför Stockholm bli uppmärksammade. Skulle programmakare i Stockholm ägnat Lasse Dahlqvist samma uppmärksamhet? Jag tvivlar på det.
Mitt i musiken har producerats i Göteborg. Men för en tid sedan hörde jag att programmet i fortsättningen skulle göras av kulturredaktionen i Stockholm. Sorgligt om det är sant. Men om det står det ingenting på SR:s hemsida.
I Malmö producerade länge Åke Pettersson ett mycket uppskattat program som hette ”Vår grundade mening”. Trots omfattande protester från lyssnarna lades det ned. I stället kom ”Medierna”, gjort av ett produktionsbolag i Stockholm. Åke Pettersson fick dock från Malmö göra ett nytt program, som fick namnet ”Producerat”. Det går mera på djupet än ”Medierna”, som gärna lägger in lite häftig musik för att aktivera lyssnare.
  Jag har fått uppgiften att Publicerat ska läggas ned.
Om det är sant och om det också är sant att Mitt i Musiken blir en del av Kulturradion, centraliserar SR programproduktionen till Stockholm.

Varför?

Håller telefonkatalogen på att försvinna?

Häromdagen skulle jag köpa en bok och försökte ringa en bokhandel i Karlstad (Bokhandeln i min kommun är nedlagd). Men jag hittade den inte i telefonkatalogen, och när jag gick på yrkesregistret, så föreföll hela Karlstad att sakna bokhandlare! Märkligt!

   Då gick jag till Internet och sökte efter ett telefonnummer till Akademibokhandeln i Karlstad. Men det fanns inte något sådant. Det gick endast att ringa till en växel för hela landet. Tyvärr var den stängd, trots att flera butiker hade öppet. Jag kunde således inte få reda på om boken fanns i Karlstad. I så fall hade jag åkt direkt till butiken.

Nästa dag ringde jag den där växeln och bad om att få bli kopplad till butiken i Karlstad, men nu kom överraskning nummer 2: Det gick inte bli kopplad. I stället fick jag ett telefonnummer till Karlstad. Nu blev det än mer obegripligt att telefonnumret inte fanns i telefonkatalogen.

  Då kom jag att tänka på att jag inte fått någon telefonkatalog för 2012.

Har telefonkatalogerna avskaffats? Varför?

I varje fall tycker jag det är bra att ha en telefonkatalog, även om Internet finns.

Alla människor har ju inte Internet. En turist som åker in i en ny stad och behöver hitta en adress kunde ju tämligen lätt komma över en telefonkatalog och få fram adressen.

Helt klart är att det inte bara är bokhandelskedjor, som drar in telefonnumren till butiker och kontor ute i landet. Det finns t.ex. inte i katalogen telefonnummer till Nordeas lokalkontor.    

Arlanda, en fellokaliserad flygplats.

På nytt råder det kaos på Arlanda. Massor av avgångar är inställda.
På nytt kommer man att skylla på vädret, och att hela Sverige är drabbat.
Men egentligen är det helt naturligt att det blir så här. Arlanda ligger nära Östersjön, och när det är nordliga vindar, och isen ännu inte har lagt sig, så drabbas oundvikligen Arlanda av snö.
Beslutet att lägga Sveriges storflygplats till Arlanda var ett misstag. Den borde aldrig ha hamnat där. Men förmodligen var beslutsfattarna ute efter att hitta något som låg på bekvämt avstånd till Stockholm och då fick det bli Arlanda.

Hårt slag för glesbygdskommuner

.

Skogsbolaget SCA vill lägga ned produktionen vid sågverken i Vilhelmina och Holmsund. Det innebär, att de 98 anställda vid de båda sågverken varslas om uppsägning.

Jonas Mårtensson, VD på SCA Timber, säger att skogsindustrin upplever den värsta krisen på 40 år.  ”Efterfrågan på trävaror är svag, och priserna är låga. Samtidigt är priset på råvara fortsatt högt. Slutligen har vi en valutasituation, som är utmanande för svensk skogsindustri.” Därför måste verksamheten koncentreras ”till de mest konkurrenskraftiga enheterna. Vilhelmina och Holmsund är våra två minsta sågverk och dessvärre de sågverk, som har de sämsta förutsättningarna för framtiden.”

   Så brukar det heta, när det handlar om ”storleksrationaliseringar”. De sker ju egentligen oberoende av låg- och högkonjunkturer. Det trista är att Vilhelmina och Holmsund drabbas mitt i en djup lågkonjunktur, då det är svårast att få nya företag till de drabbade kommunerna. Mårtensson lovar visserligen att ”medverka till att annan verksamhet kan starta på de båda industriplatserna”, men erkänner samtidigt att ”våra möjligheter är begränsade”.

Det har han förmodligen rätt i.

 Nedläggningen är ett hårt slag för framför allt Vilhelmina – en glesbygdskommun i Norrlands inland.

Den nuvarande regeringen har ju varit totalt ointresserad av regionalpolitik.