Får vi en islamistisk minister efter valet 2014?

De politiska partierna intresserar sig för Sveriges invandrargrupper. Kanske inte i första hand för invandrarna själva utan för deras röster på valdagen.

Ett bra sätt är att få några av dem att bli partimedlemmar och placerade på valsedlarna. Ibland så högt upp på dem att de också hamnar i riksdag och fullmäktige.

Det gäller för Mehmet Kaplan. Han sitter i riksdagen, leder miljöpartiets riksdagsgrupp och är även ledamot i miljöpartiets partistyrelse. Han har också haft viktiga positioner i muslimska organisationer. Han har varit både ordförande och sekreterare i Sveriges Unga Muslimer och varit presstalesman för Sveriges Muslimska Råd .  

   I går 30/1 handlade Uppdrag Granskning åter om moskéerna. Huvudintrycket blev att det på gräsrotsnivå finns många s.k. ”förnyare”, framför allt bland kvinnorna. Men de som sitter i toppen av hierarkin är nästan enbart män, och de är bokstavstroende uttolkare av Koranen.

  Med tanke på Mehmet Kaplans ställning i miljöpartiet är det av intresse att få veta hans åsikter om t.ex. muslimska kvinnors situation. Sveriges Unga Muslimer står för en skrift, Kvinnan i Islam. Den måste ha kommit till under den tid Kaplan var verksam i organisationen.

Där står:

Koranen ger mannen rätt tillrättavisa hustrun. I extrema fall, då hustrun beter sig upproriskt, har mannen rätt ge henne ett lätt slag, som ej får träffa ansiktet…. Det kan i vissa fall tjäna till att göra hustrun uppmärksam på allvaret, om hon skulle fortsätta med sitt oresonliga uppförande.

En kvinna, som reser invändningar mot mannen, gör sig således skyldig till ”oresonligt uppförande”.

Sveriges Unga Muslimer har också hävdat följande:

Islam har fastlagt vissa universella rättigheter för mänskligheten… vilka ska observeras och respekteras under alla omständigheter, oavsett om /man/ är bosatt inom den islamska statens territorium eller utanför det.

Detta innebär krav på att muslimer boende i Sverige inte behöver följa svenska lagar, som strider mot koranen, t.ex. tillåtelse för mannen att ha mer än en hustru.

I april 2006 gick Muslimska Förbundets ordförande, Mahmoud Aldebe, ut med ett brev till riksdagspartierna, där han krävde särlagstiftning för Sveriges muslimer. Han krävde att skilsmässor måste godkännas av en imam, att kommunala skolor ska undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och att muslimska flickor och pojkar inte får ha simundervisning tillsammans.

För Miljöpartiet är jämställdhet mellan män och kvinnor kungsord. Partiet har alltid prioriterat den principen. Fick Mehmet Kaplan stora famnen utan att någon kontrollerat vad han sagt och gjort under sin tid i Unga Muslimer? Eller vad han inte gjort: Antingen medverkade han till Unga Muslimers kvinnofientliga uttalanden, eller också gjorde han ingenting för att stoppa dem.

Jag har inte hittat någon träff på nätet, där Mehmet Kaplan klart och tydligt tar avstånd från uttalanden från Mahmoud Aldebe eller andra fundamentalistiska muslimer i maktposition.

Han har ändå anlitats ofta av tv-kanaler eller Sveriges Radio. Han svarar alltid undvikande på frågor – eller börjar prata om något helt annat.

När Uppdrag Granskning började granska moskéer och muslimska organisationerna kallades aktörer, som förordade en bokstavstroende tolkning av koranen för moderata islamister. De var moderata, eftersom de inte ville bruka våld för att nå sina mål. Mehmet Kaplan tillhör den gruppen. Han tar inte avstånd från eller reservera sig mot något som står i Koranen. Alkoholförbudet följer han och passar samtidigt på att engagera sig i de döende svenska nykterhetsorganisationerna.  Koranen kräver att en troende muslim någon gång i livet gör en pilgrimsresa till Mecka. En sådan är utan tvekan en resa med oviss utgång: Miljontals människor trängs, kan klämmas ihjäl – eller smittas av livshotande sjukdomar. Men Mehmet Kaplan har ändå följt Koranens uppmaning på den punkten.

 

Det kan bli regimskifte efter valet 2014. Mehmet Kaplan kan tänka sig ingå i en rödgrön regering. I så fall blir han en islamistisk minister. Förhoppningsvis är hans islamism fortfarande ”moderat” 2014.

Har somalierna räddat Filipstad?

Befolkningen i Filipstad har minskat oavbrutet i mer än 50 år. Det är inte förvånande. Kommunen ligger i västra Bergslagen, där de gamla näringarna (gruvor och bruk) i stort sett försvunnit. Kommunen är stor till ytan, men större delen utgörs av glesbygd.

   Men 2012 ökade faktiskt befolkningen. Det blev stora rubriker i lokaltidningen, och företrädare för kommunen menade att nu ”har utvecklingen vänt”. De trodde att människor har upptäckt ”hur trevligt det är att bo i Filipstad”. Som en positiv faktor nämndes att stadens torg fått en ny scen, sponsrad av företag i Filipstad.

   Men den som tittar lite närmre på befolkningsstatistiken upptäcker snart att befolkningsökningen i Filipstad sammanhängde med att ovanligt många somalier blev invånare i kommunen. Det kan knappast vara så att de hemma på Afrikas Horn fick höra talas om den där scenen i Filipstad och bestämde sig för att emigrera. De flesta kom säkert till Sverige som asylsökande och anvisades till flyktingförläggningen i Filipstad. Under 2012 fick de uppehållstillstånd och har tills vidare stannat kvar i Filipstad. Det har gett kommunen en folkökning och det är begripligt att kommunpolitiker, hårt drabbade av den långvariga befolkningsminskningen, suger på den karamellen.

   Men hur länge varar den glädjen?

Låt oss jämföra med 1990-talet, då flyktingar från Balkan kom till Sverige. En del av dem hamnade också i kommuner som Filipstad och bromsade i varje fall upp befolkningsminskningen. Men i dag har flertalet flyttat. Det är mycket troligt att detsamma kommer att hända med somalierna. Det blir inte lätt för dem att hitta jobb i Filipstad, och alla kan inte öppna pizzerior eller andra former av restauranter. Staten betalar under två år för deras uppehälle. Därefter får kommunen ta över och ge dem försörjningsstöd. Det tycker inte kommunpolitikerna är lika roligt.

Men Filipstad kommer även i fortsättningen att tacka somalierna för att de såg till att det blev ett avbrott i de många åren med befolkningsminskning!

       

Döende människor som tv-underhållning.

Jag har en viss svaghet för science fiction. I en roman av Ray Bradbury,  Fahrenheit 451 (den blev också film) beskrivs ett tv-program, där en mor och en dotter ”talar ut ” om sina konflikter. Programledaren flinar belåtet, när dottern anklagar mamman för att högljutt ha haft sex med en kavaljer, så att hon inte kunnat sova.

Jag tänkte: ”Helt omöjligt att vi kan få några sådana tv-program!”

Visst fick vi det!

Jag minns också en novell, i vilken ett tv-bolag filmar människor, som råkat ut för olyckor och håller på att dö. Bäst av allt var att filma en patient, som skall opereras, och vars anhöriga mutats till att acceptera att han inte bedövas.

Även denna gång var jag övertygad om att något sådant inte skulle kunna inträffa i den s.k. verkligheten.

Nu är jag inte lika säker längre.

För bevisligen händer det att tv-bolag spelar in döende människor och att det sedan sänds som underhållning: TV-serien ”Sjukhuset”, som visas i TV3.   

Cachad - Liknande

Du har +1:at detta offentligt. Ångra

Vilken framtid! Resistenta bakterier och klimatförändringar.

På ett sjukhus i Sverige blev 10 nyfödda bäbisar smittade av en resistent bakterie. Ett av dem dog.

   Att vi i Sverige har resistenta bakterier på vårdcentraler och sjukhus är fasansfullt. Det är också ett bevis på hur allvarlig situationen är.

Hur har det blivit så?

  Huvudförklaringen är slarv och nonchalans. Att utfordra djur med penicillin för att få dem att växa bättre är ett oskick som praktiserats länge och som fortfarande pågår, inte minst i       USA. Det finns också läkemedelsfabriker, som släpper ut antibiotikarester i floder och sjöar.

Inte undra på att bakterierna blir resistenta!

    Och på många håll i vår värld går det att köpa penicillin receptfritt. Det gjorde en bekant till mig, boende i Bosnien, efter att ha fått en förkylningsinfektion. Jag varnade henne: ”Det hjälper ju inte om du har en virusinfektion”. Men hon köpte penicillin – och blev inte bättre.

Än värre att det är lika lätt köpa penicillin i stora delar av Asien, t.ex. i Kina med 1,3 miljarder människor.  

Inte undra på att bakterierna blir resistenta!

     TBC, som orsakas av tuberkelbakterien, var en vanlig sjukdom i Sverige för hundra år sedan. Vi har länge betraktat den som så gott som utrotad i vårt land. Men nu finns det resistenta tuberkelbakterier, och de har förmodligen även nått Sverige.

Om inte vetenskapen snart uppfinner nya antibiotika står vi inför en katastrof.

Den som tror att läkemedelsbolagen sporrats att forska fram det som ska ersätta penicillinet har fel. Där är tyvärr intresset svalt. Det är inte tillräckligt lönsamt!    

De som idag är unga riskerar även att få vara med om konsekvenserna av jordens uppvärmning. Ingen kan idag förneka att temperaturen stiger; få tvivlar på att det är ett resultat av oss människor, och att det också leder till fler våldsamma stormar och skyfall. De stora bovarna, när det gäller utsläpp av växthusgaser är USA och Kina, men ingen av dem är beredd att göra något åt det. De skyller snarare på varandra. Kina anser sig ha rätt att öka utsläppen, eftersom Europa och USA har gjort det ända fram till nu. Det är lika tokigt som om en bilförare, som möter en bil, som kör på fel sida av vägen, skulle fortsätta att köra rakt fram utan att väja och låta bilarna krocka och motivera det med att det är den mötande bilen som gjort fel.

I södra Australien har temperaturen närmat sig 50 grader. Denna kontinent drabbades av bränder på grund av torkan – men nu är det översvämningar. Kanske måste om några år delar av Australien evakueras på i varje fall människor.

   Sverige kommer knappast att drabbas lika hårt. Men vårt växt- och djurliv kommer att förändras. Och vi har redan fått in skadeinsekter som tidigare inte tålt vårt klimat. Och om

  havsnivån stiger, kan vissa kustområden hamna under vatten. 

    Klarar sig Malmö och Göteborg?  

Bedrägerierna ökar ”lavinartat”!

Enligt polisen ökar bedrägerierna i Sverige lavinartat. Ökningen är större än för någon annan typ av brott. Ett exempel är de afrikaner, som kom till Sverige för att plantera skog, men som blev grundlurade. Inte nog med att de inte fick den lön som de lovats. De hade också tvingats att betala en form av ”anmälningsavgift”. Jag hoppades att skogsindustrin skulle ta på sig att betala dem den uteblivna lönen och andra utlägg för att därigenom undvika att Sverige än en gång skämt ut sig – och tydligen har så skett.

   Det inträffade påminner ju om det många fattiga bärplockare från u-världen råkat ut för. År efter år! Är det verkligen omöjligt att förhindra att denna form av bedrägerier fortsätter att inträffa?

  Den som jobbar som personlig assistent har hamnat i en bransch med många bedrägerier. Det är trist, för det är en verksamhet, som har hjälpt många med funktionshinder. Genom ökningen har också kostnaden för samhället ökat lavinartat.  Förhoppningsvis har Försäkringskassa – och polisen! - fått upp ögonen och kan få tag på fler fuskare, som förstör för dem som verkligen behöver stödet.

Men ni som läser det här känner säkert till en form av bedrägeri, lika otrevlig – den som sker på nätet. Själv får jag minst ett par gånger i veckan mail, som säger att jag vunnit 100000-tals dollar eller pund och att jag ”bara” behöver fylla i några uppgifter, så kommer pengarna. Om allt hade varit rätt, skulle jag vara mångmiljonär för länge sedan. Denna form av bedrägeri är enligt mig värre än att lura en bank på pengar. För det är ett försök att komma år enskilda individer pengar. Det sker på många sätt. I dag har Aftonbladet en stor rubrik på förstasidan, som ska upplysa om att ”så plundrar dom ditt bankkonto”!

Bankerna har tydligen inte hängt med, när det gäller att säkra banksekretessen.  

Dagens banditer är på ett sätt värre än forna tiders motsvarigheter. Då kunde det hända att de under ett bankrån lät kunder, som just tagit ut pengar, få behålla sina slantar.

Den mentaliteten saknar dagens tjuvar.  

     

Misskötta barn avvisas till sin misskötande mamma.

Enligt Aktuellt 22/1:

Socialen i Halmstad tog för tre år sedan hand om tre gravt misskötta barn. En då femårig pojke hade påträffats ensam och gråtande. Mamma hade försvunnit. I hemmet fanns en fastbunden åttaårig handikappad syster och en lillasyster som bajsat på sig. Hon saknade språk och ”betedde sig som djur”.

Barnen visade klara tecken på vanvård och att vara undernärda. De blev omhändertagna enligt LVU (Lag om vård av unga) och deras tillstånd har nu  förbättrats markant.  De har fått träffa sin mamma men endast i närvaro av personal från socialen.

Familjen hade tydligen fått uppehållstillstånd på oriktiga grunder. Ärendet har prövats i alla instanser men överallt har det blivit nej – senast av Migrationsöverdomstolen.

Trots att barnen är omhändertagna enligt LVU på grund av moderns vanvård ska de två äldre barnen avvisas tillsammans med mamman. Detta är möjligt, eftersom enligt Migrationsverket, Utlänningslagen står över LVU. Dessutom innebär detta att föräldrarätten sätts före barnens rätt. Mamman vill nämligen ta med sig barnen till Serbien. Hon framhåller att hon endast gjort ett misstag ”och alla gör vi ju misstag någon gång”. Det låter snarare som hon låtit en kastrull välling koka över och inte som den långvariga vanvård hon gjort sig skyldig till

   Avvisningen innebär också att barnen splittras. Den yngsta flickan har nämligen svenskt medborgarskap, och det är inte självklart att hon ska avvisas tillsammans med de övriga.

    På slutet antydde Migrationsverket att det fanns en liten möjlighet att ärendet kunde omprövas. Kvar är nämligen att prövas, om avvisningen kan genomföras!  Fruktar man en häftig reaktion i media, som på nytt försämrar Migrationsverkets rykte? Prövningar av verkställighet handlar om att kolla om det avsedda mottagarlandet verklighet tar emot de avvisande. Men Migrationsverkets talesperson ville också kolla familjens möjligheter få hjälp i Serbien, trots att hon under den tidigare intervjun sagt att det fanns sådana möjligheter.

   Hur som helst borde dessa barn få stanna i de familjehem, där de nu bor. Barnombudsmannen, som helt kort yttrade sig, borde se till att sociala myndigheter och Migrationsverket verkligen samarbetar i sådan här situationer. Det borde också vara självklart att barnens behov sätts i första rummet. Så har inte skett i detta och flera liknande fall.

  För övrigt var det pinsamt, hur okunniga Aktuellt-journalisterna visade sig vara. De började med att säga att barnen var ”bortadopterade” och följde upp med att säga att ”mamman förlorat vårdnaden”. Dessa misstag gjorde det svårt att förstå vad som egentligen hade hänt.

Köttdebatten: Är ej människan en allätare?

Det är tröttande och irriterande med alla dessa myndigheter och organisationer, som vill tala om för oss, hur vi ska bete oss i olika livssituationer. Vem minns inte när Socialstyrelsen skulle upplysa oss om hur många brödskivor om dagen vi skulle tugga i oss. Fast det var visst en organisation som hette Brödfrämjandet, som låg bakom den kampanjen.

Nu är det köttet, som bör hamna bland övriga sopor och sedan inte inhandlas alls, om vi ska rädda världen undan klimatförändringar. Det tycker Jordbruksverket (något förvånande) och Naturskyddsföreningen (Självklart!)

   Visst är det så att köttproduktion skapar växthusgaser. Men att ge sig på den svenska produktionen är enfaldigt.  Dess storlek är inte mycket mer än vad ett sandkorn är i en öken. Menar förbudsivrarna att världen skulle ta intryck och följa oss, om vi försöker stoppa köttätandet? I så fall ännu ett exempel på en storsvensk illusion: ”Vi är bäst, låt oss tala om världen, hur de ska göra”.

Stopp för svensk köttproduktion leder inte till minskad konsumtion utan till ökad import av kött – och kanske av ett slag som framkallar än mer växthusgaser.

   Men ska vi inte ha några jordbrukare kvar i vårt land? Mjölkbönderna håller på att ge upp. De har drabbats av ökade kostnader, samtidigt som mejerierna sänkt sitt mjölkpris till dem. Köttproduktion  är olämpligt och fåravel svårt, inte minst på grund av vargarna. Så vad ska de återstående bönderna leva av?

Till sist: Jag lärde mig en gång att människan är en allätare. De ska ju hämta sin föda från både växt- och djurliv. Då borde det inte vara lämpligt att enbart äta grönsaker.

Har jag fel?

        

Radioprogram i Malmö/Göteborg stoppas. Stockholm tar över!

Jag har tidigare tagit upp planerna att lägga ned Publicerat (Malmö)

och Mitt i Musiken (Göteborg). Jag måste erkänna att jag hade svårt att tro att SR skulle våga vara så fräck att man samtidigt lade ned två program producerade utanför Stockholm och ersatte dem med stockholmsk programverksamhet i Stockholm. Men visst vågade SR det! Och det är stockholmska Kulturradion som utökas och ersätter både Publicerat och Mitt i Musiken.

   SR hävdar att 55 procent-regeln ändå följs, d.v.s. 55 procent av programmen ska vara producerade utanför Stockholm.  Tja, med statistik går det ju att bevisa det mesta. Jag vet från en s.k. ”säker källa” att SR lovade köpa ett program producerat av ett produktionsbolag i Stockholm, om företaget ”mantalsskrev sig” i Örebro. Då skulle det ju förvandlas till ett program producerats i den s.k. landsorten.

Så går det att klara 55-procent-regeln!

Går Israel mot sin undergång?

När jag var ung, var vi många som beundrade Israel. Det var regionens enda demokrati, där rådde jämställdhet mellan könen (trodde vi). Alla hade ju värnplikt, kvinnor och slogs på lika villkor mot fienderna. Och Israel hade sina kibbutzer, där barnen uppfostrades kollektivt och där män och kvinnor hade samma rättigheter och skyldigheter. Många svenska ungdomar drömde om att få tillbringa en sommar på en kibbutz.

Och det lilla Israel, helt omringat av en fientlig arabvärld, hade trots sin litenhet lyckats besegra araberna efter sin självständighetsförklaring.  Araberna var ju inriktade på att utplåna Israel; det hade vi flera bevis på. Egypten hade till och med gått händelserna i förväg genom att ge ut frimärken, på vilka man såg ett brinnande Israel gå under. Men ingen tvekan om att Israel ville ha fred inom sina gränser (trodde vi). Dess förste legendariske president hade ju sagt: ”vi har tillräckligt med sand”.

   Men allt det vi beundrade, håller sedan länge på att försvinna. Efter sexdagarskriget 1967 var hela Västbanken ockuperad och i allt högre tempo tillåts bosättare slå sig ned på palestiniernas mark. Premiärminister Benjamin Netanyahu har deklarerat att inga bosättare ska drivas bort under hans tid, och det nya stjärnskottet i israelisk politik Naftali Bennett (naturligtvis en gammal elitsoldat) vill göra allt för att förhindra en tvåstatslösning. Det märkliga är att immigranter från USA och Europa (även Sverige!) ser det som självklart att de har rätt slå sig ned på palestinsk mark och köra bort de gamla ägarna. Gud har gett dem den rättigheten. Hela västbanken har Gud gett åt Israel!

Den jämställdhet mellan könen vi trodde fanns har ersatts av en diskriminering av kvinnor som påminner om huvudfiendens – islamisterna. Den utövas på bussar, där kvinnor endast får sitta längst bak och måste vara propert klädda för att inte framkalla lust hos mannen. Det är de ortodoxa judarna, som drivit igenom denna ordning på busslinjer till och från deras bosättningsområden. Numera talas det inte bara om ortodoxa utan även ultraortodoxa. Dessa gruppers andel av befolkningen stiger hela tiden, eftersom kvinnorna i familjerna förväntas föda många barn under sin fertila tid. Själv har jag svårt att tro att en kvinna kan må bra av kravet att helst föda ett barn om året.

De ortodoxa är också befriade från kravet på värnplikt. Men deras politiska krav (att lägga beslag på hela Västbanken) innebär ju att Israel måste hålla sig med många soldater och poliser.

Värnplikten slipper de med motiveringen att de ser som sin uppgift att aldrig kriga utan ägna livet åt att studera heliga skrifter. Men likafullt tillgriper de våld. En israelisk premiärminister mördades under en fredsmanifestation. ”Det var Gud som styrde mig”, sa den skyldige. En cyklist som inte vilade på sabbatsdagen körde på en tunn (men stark) tråd som satts upp på cykelstigen i höjd med hans hals. Den kvinna som inte respekterar förbudet att sitta i främre delen av bussen kan råka illa ut.  

Barnen sätter de ortodoxa i skolor, där undervisning i moderna vetenskaper delvis har ersatts av ytterligare religionsstudier. Israel är ännu världsledande när det gäller teknik och vetenskap men det blir omöjligt behålla den positionen, om allt färre skolelever fått den nödvändiga grundutbildningen.

Än värre: Om utvecklingen fortsätter, kommer snart den dag, då de ortodoxa grupperna utgör en majoritet av befolkningen. Då har det Israel vi beundrade upphört att existera!

   Men innan dess är risken stor att ett försvagat Israel utsätt för väpnade konflikter landet inte klarar av. För den palestinska befolkningen kommer inte att finna sig i att bosättarna lägger beslag på återstoden av deras mark . De kan räkna med att få ett kraftigt stöd av hela den arabiska världen. Israel har hittills alltid kunnat räkna med stöd från USA. Det är kanske inte helt självklart i framtiden  Dels är även USA försvagat och måste skära i militära utgifter. Men dessutom finns det i Amerika en viss trötthet på Israels krav och politik.

Så om inte Israel ändrar kurs, hotas landet av en katastrof. 

Hur känns det att såga av en hand på en människa?

När islamisterna tog kontroll över norra delen av Mali, råkade många människor illa ut. En man hamnade i fängelse, och efter tre månader skulle han ”få sitt straff”. Han spändes fast, och en bödel SÅGADE av hans högra hand!

Operationen tog ett par minuter.

Han hade arbetat som lastbilschaufför, ett jobb som han inte kan gå tillbaka till.

Kan en i huvudet frisk människa verkligen göra en så vedervärdig handling?

Är det möjligt?

Det är fullt jämförbart med vad de värsta nazistförbrytarna gjorde.

Under Vietnamkriget hände det också att amerikanska soldater utförde vedervärdigheter. Men då var de krigsskadade efter att ha levt flera år i ett helvete. Islamisterna i Nordafrika har ju mest ägnat sig åt att kidnappa. Det kan inte jämföras med kriget i Vietnam! 

    

Pussy Riot och den ryska demokratin

Maria Alyokhina., en av de tre “Pussy Riot”-medlemmarna, har fått nej på sin begäran att skjuta upp återstoden av sin fängelsedom, tills hennes femårige son fyllt 14 år. Hon är en ensamstående mamma.

Domstolens nej var ingen överraskning. Det hade i stället varit en sensation om hon fått ja. Pussy Riot skulle bestraffas – det hade Putin-regimen bestämt sig för. Och den kontrollerar domstolarna. Det bör påpekas att ryska fängelser är något helt annat än våra svenska. Maria riskerar att lämna anstalten, smittad med TBC, som grasserar i ryska fängelser.

   Ryssland tycks vara på väg att förvandlas till ett nytt Sovjetunionen. Det antas ständigt nya lagar, som ytterligare inskränker den lilla form av demokrati som ändå har funnits.

Sorgligt!    

Att hamna i varmkorvkö efter att ha tankat bilen.

Förr i tiden var bensinstationerna verkligen en station som sålde bensin och sysslade med bilvård. Bilisten kunde till och med få rutorna putsade medan en serviceman fyllde på bensinen. Men det där var för ganska länge sedan. Numera har stationerna förvandlats till närbutiker och korvkiosker. Det innebär att bilisten kan hamna i en varmkorvkö,  när det är dags att betala. Och vad värre är: Om något krånglar med bilen, är det knappast troligt att det går att få hjälp på en bensinstation numera. Jag minns en gång jag verkligen hade råkat ut för ett allvarligt fel på bilen en kväll, när jag befann mig 10 mil hemifrån. Jag åkte in på en stor mack, fick tag på ägaren och frågade honom. Han blev häpen och sa: ”Jag vet inget om bilar”.

   Men även mackarna har sina problem. Så vitt jag kan förstå tjänar de inte så mycket pengar på att sälja bensin eller diesel. Därför säljs en massa annat, som de hoppas att kunderna passar på att köpa, när de ändå tankar. Dessutom har de blivit korvstånd. Så det är bara att finna sig i att stå varmkorvkön.    

Fastspända Nora: Hur fungerar tillsynen av hemmen?

Nora vistades på ett s.k. hem för vård och boende. Där har personalen uppenbarligen misskött sig. Det är fasansfullt att försöka föreställa sig hennes situation!

Men tyvärr är inte detta en engångshändelse. Skandalerna på dessa hem har varit många. Ett exempel är hemmet, där ledningen helt enkelt var kriminell och beordrade intagna att begå brott! Ett annat drevs av en figur, som inte ordnade med någon vård alls utan använde hemmet för att mjölka staten på pengar.

   Tillsynen av hemmen har Statens Institutionsstyrelse ansvaret för. Den myndigheten kom till efter det att riksdagen beslutat att nya myndigheter om möjligt skulle förläggas utanför Stockholm. Centralbyråkraten Sture Korpi skulle bli generaldirektör på den nya myndigheten och han fick också uppdraget att utreda lokaliseringen av den. Naturligtvis ville Korpi att hans nya arbetsplats skulle ligga i huvudstaden. Annars hade han fått lång väg till jobbet! Och inte ville han flytta från Stockholm. Visst åkte han runt i Sverige och prisade t.ex. Lund för att det där ”fanns kompetens”. Men sen for han hem till Stockholm och skrev att det nya verket måste ligga i huvudstaden för där finns det bra kommunikationer. Och det var nödvändigt för att myndigheten skulle kunna klara av inte minst tillsynen.

Tja, nu vet vi hur det gick med den!

Men Statens Institutionsstyrelse kommer att stanna kvar i Stockholm. Med ytterst få undantag ligger statens myndigheter där.

Masskrocken: Hur mycket berodde på långtradarna?

Utan tvekan höll många långtradare för hög fart, när de närmade sig bron. En av dem fick sladd – och körde på mannen, som blev enda dödsoffret. Upptakten till masskrocken ska ha varit två långtradare som kolliderade. En av Trafikverkets chefer kritiserade öppet långtradarna och nämnde också att han för några veckor sedan kört bil från Borlänge till Göteborg en dag då vädret var dåligt. På många sträckor hade hastigheten begränsats till högst 80 km, men han fick ständigt långtradare liggande bakom sig och alltför nära.  När han inte körde ut i vägrenen, vräkte de sig förbi honom, även om sikten var skymd.

Polisen ska undersöka däcken på alla fordon, som fastnade på bron.

Det kan bli intressant läsning.

Det fanns en gång något som hette Televerket...

En gång i tiden fanns det något som hette Televerket. Där sysslade dom med att reparera telekablar och se till att det för abonnenterna gick att ringa och ta emot telefonsamtal. Om det krånglade, ringde man till ett av televerkens lokalkontor, så kom det en telearbetare och fixade problemet. Även i min kommun fanns en s.k. telebutik. Där köpte jag min fax och där kunde jag köpa nytt faxpapper och få hjälp, när faxen krånglade.


I dag finns det ingen telebutik hos mig. Den försvann en tid efter det att Televerket blivit Telia och bolagiserats. I dag finns det inget lokalkontor i min kommun. Telia ägnar sig i stället åt att öppna mobilnät i Kaukasus´diktaturer och är tydligen beredd att gå ganska långt för att få dem. Tänk om Telia i stället använt alla dessa pengar på att förbättra den svenska infrastrukturen! Tänk om vi fått ha kvar  våra telebutiker!
  Och tänk om Vattenfall struntat i att köpa kärnkraftverk och kolkraftverk utomlands och i stället lagt kraften på att se till att vi alltid har ström i ledningarna?

Vad har vi egentligen vunnit på bolagiseringen av de gamla verken?

Centern vill sälja ny produkt, struntar i glesbygden.

Antag att försäljningen av såpa minskaroch att tillverkaren tycker att det är olönsamt att fortsätta produktionen. I stället går företaget över till att producera champo och startar en stor reklamkampanj. Men fortfarande finns det kunder, som vill ha såpa och som känner sig övergivna.
   Måhända är det en jämförelse som haltar, men det finns likheter med det Centerpartiet har gjort. De traditionella centerväljarna har kommit från jordbruket, en näring som håller på att dö ut i Sverige. Centern har velat komma in i storstäderna, framför allt Stockholm och anser sig ha haft vissa framgångar. Därför blev det den s.k. Stureplanscentern, som satte sin prägel på den grupp som skulle lägga fram det s.k.idéprogrammet. Det fick en ultraradikal prägel, som kan ha fått traditionella centerpartister att sätta morgonkaffet i halsen: fri invandring, slopandet av arvsrätten (verkligen passande för bönder!), accepterande av månggifte. När det gäller sistnämnda förslag, så vet tydligen förslagställarna ingenting om polygami, som är facktermen för månggifte. Det handlar definitivt inte om att individen får göra precis som han/hon vill. Det finns benhårda regler för vad som är tillåtet eller otillåtet. Om centerpartisterna menar att ett äktenskap ska kunna bestå av flera män och kvinnor, borde det ha kallats fär gruppäktenskap, och det är i så fall en skapelse som inte har påträffats i en enda kultur på vår jord.
   Men det riktigt trista är att centern med dessa idéer visar sig beredd att överge landsbygden/glesbygden. Det är visserligen sant att jordbruksbefolkningen fortsatt att miska. Befolkningen i glesbygdskommunerna  minskar också, men risk finns alltid att fler kommuner kan få glesbygsproblem. Det är ett faktum att centerpartiet har försökt att ockå tillvaratas deras intressen, men nu är det tydligen viktigare att värva röster på Stureplan med omgivningar.
Sorgligt!     

I går gick andra delen av SVT:s dokumentär om Jan Stenbäck. Den handlade bland annat om hur han ”kom över” TV 4. Det var intressant, men en fråga fick jag inte svar på.


Här är den:

Socialdemokraterna kämpade länge för att SVT skulle få behålla sitt monopol. Det fanns till och med riksdagsledamöter från partiet som ville förbjuda tittare att sätta upp parabolantenner! Dessutom fanns det ett starkt motstånd mot att tillåta reklam i tv. Men till sist insåg partiledningen att det inte gick att hejda utvecklingen. Då fattade socialdemokraterna ett viktigt – och riktigt – beslut: En ny marksänd svensk tv- kanal med reklam skulle inte förläggas till Stockholm. Huvudstaden borde inte ha monopol på tv-sändningar; det var viktigt att sprida dem till andra delar av vårt land. En modell för den kommande tv-kanaler kunde vara att förlägga några redaktioner till Göteborg och centralredaktionen till Malmö. Liknande tankegångarna fanns också i våra nordiska grannländer. Där förverkligades de – men inte i Sverige.
Varför?

Behärskar SVENSKA studenter ej SVENSKA språket?

Dagens studenter har så dåliga kunskaper i svenska språket att de har svårt klara av undervisningen och kurslitteraturen.  När de tenterar är risken stor att de inte förstår frågorna. Minst lika illa, när de ska skriva något själva. Deras ordförråd är begränsat och ”den grammatiska förmågan är ytterst begränsad och ligger ibland på en nivå som gör studenternas utsagor direkt obegripliga.” Allt enligt historielärare från två universitet i en debattartikel i UNT 2/1.

Dessutom saknar de flesta studenter grundläggande kunskaper i historia, när de kommer till universitetet, men det accepterar universiteten genom att anpassa undervisningen till studenternas förutsättningar. (Märkligt!)

Historien upprepar sig: För cirka 20 år sedan fick jag av en docent i historia höra att lärarna vid hans universitet gjort diagnostiska prov på studenter, som skulle starta sina studier i historia. ”Men resultaten var så deprimerande att vi slutade med det.” Han nämnde också att han under sin egen grundskoletid inte lärde sig någonting i historia, ”däremot allt om fem byar i Indien”. Det var det han sysslat med i det s.k. so-ämnet.

Och ungefär samtidigt klagade lärarkandidater vid dåvarande högskolan i Karlstad om att de hade problem med svenska språket. De efterlyste "kortkurser" i stavning. De skulle bli lärare i – svenska!

Kunskapsförsämringen i skolan är en process som pågått mycket länge. Nu talas det om en nedgång sedan 1990-talet eller början av 2000-talet, men det började långt tidigare. Den yttersta orsaken till dagens situation är politiska beslut att reducera skolans uppgift att ge eleverna kunskaper och färdigheter och i stället betona behovet att fostra eleverna till goda medborgare. De tankarna förde redan Hitler fram i sin bok Mein Kampf på 1920-talet. I Sverige dök de upp i slutet av 1940-talet och slog igenom i skolreformer under det fortsatta 1900-talet. Drivande parti var socialdemokraterna.
När grundskolan blev sammanhållen genom hela högstadiet 1969, måste alla elever pressas in i en enhetlig kostym, och det krävde radikala förändringar. De många yrkesinriktade ämnena försvann. Skoltrötta elever skulle istället klaras genom sänkta krav på alla elever. Teoretiska ämnen som orienterar om samhälle, kultur och natur liksom språk och matematik reducerades kraftigt. I stället stärktes övningsämnena och ett ”Fritt valt arbete” infördes. Men i det fick eleverna inte fördjupa sig i ett läroämne, en tydlig markering om likgiltighet för kunskap och färdigheter.

Ämneskunskaper och intellektuellt arbete hade nu fått en negativ klang liksom orden ”bildning” och ”undervisning”. Socialdemokratiska utbildningsministrar undvek att säga att skolans mål var att ge kunskaper. Inte minst Lena Hjelm-Wallén sa att hon föredrog en ”ny form av kunskap men det är väl inget för akademiska finsmakare.”

Om allt detta skriver Göran Hägg i sin bok Välfärdsåren:

”Den som förfäktade kunskapers värde sågs som fiende till demokrati och jämställdhet. På något sätt var övning i att titta på TV mer demokratiskt än läsning av böcker”.

Både betyg och läxor ansågs opassande för den nya skolan. En utredning menade att ”betyg har den negativa följden att skolarbetet inriktas på att meddela kunskaper och färdigheter”. Dessutom ansågs betyg strida mot jämlikhetstanken. Hela grundskolan skulle på sikt bli betygsfri. En läroplan förbjöd läxor i grundskolan.

   Ett annat mål gick ut på att förändra lärarens roll. Framför allt borde inte katederundervisning förekomma. Kommunförbundet ville förbjuda det!

 I stället skulle eleverna syssla med grupparbeten, men då handlade det inte i första hand om att få kunskaper. Viktigare var att lära sig arbeta i grupp.

Göran Hägg igen:

I ämnet svenska ”härskade praktiska övningar som att fylla i postens blanketter eller telefonkatalogen”. Eller man hade ”bikupa”: ”alla elever sitter och pratar högt med varandra.”

I engelska infördes ”direktmetoden”: ”Läraren skrek en fras, eleverna imiterade och skulle efterhand identifiera begrepp och grammatik. Det var reaktionärt att inte tro på det”.

”Det blev på modet bland pedagoger att förneka problemen med oordning och disciplin. Eller sa man att allt löste sig med nya metoder. Med tiden hävdades att oordning var önskvärt och tecken på den frimodighet den nya skolan skapat. Eller tvärtom en sund reaktion mot den auktoritära anda som rådde i skolan.”

Naturligtvis innebar reformerna att det uppstod problem i skolan – och inte ”bara” i form av fallande kunskaper. Helt fantastiskt att i dag ledande socialdemokrater kan hävda att skolan fungerade bra ända till 1990-talet!  Det får mig att tänka på ”Bagdad Bob”, presstalesman för Saddam Husein, han som förnekade att USA:s invasion haft några framgångar, fastän stridsvagnarna nästan var inom synhåll.

På 1980-talet kom det uppgifter om två undersökningar, gjorda 1964 respektive 1980. Enligt båda låg Sverige i den absoluta botten i matematik. 1980 hade våra 13–14-åringar sämst resultat tillsammans med Swaziland och Nigeria. Det ledde till kommentarer om att vi låg på "ulandsnivå i matematik".

 Dessa undersökningar försökte dåvarande Skolöverstyrelsen hemlighålla med motiveringen att de ”måste bearbetas”. Tyvärr vet jag inte mera om det. Men alla internationella jämförelser bör tas med en viss nypa salt. Resultaten kan säkert ifrågasättas. Kanske är tillförlitligheten bättre hos de senaste.
I TIMSS-undersökningen 1995 låg svenska elever i gymnasiets årskurs 3 på andra plats i matematik. 13-åringarna var medelmåttor och under genomsnittet i några delområden

I TIMSS 2003 hade det skett en kraftig försämring. Den var större än för något annat land som deltagit både 1995 och 2003. Försämringen fortsatte 2008.
I de s.k. PISA-undersökningarna hade Sverige bra resultat år 2000 (den första undersökningen) och 2003, men 2006 gick det sämre, framför allt i matematik.
2009 läste svenska elever sämre än vad de gjort i tidigare PISA-undersökningar och deras relativa position i förhållande till övriga deltagande länder hade också sjunkit. Sveriges resultat i matematik 2009 var signifikant lägre än 2003. Det var också stora skillnader i prestationer mellan de svenska skolorna.

Två kommentarer till allt detta:

1. Det är inte troligt att det skedde en kraftig förbättring av svenska elevers prestationer 1980-1995.
2. De problem som svenska studenter vid universiteten har enligt sina lärare bör ha uppstått under deras grundskoletid. Kommer den problematiken fram i PISA- och TIMSS-undersökningarna?

Nedmonteringen av den svenska kunskapsskolan pågick i minst 40 år. Naturligtvis kommer det också ta tid att återskapa den. Ett exempel: Vi har fått en ny lärarutbildning, inriktad på att ge nya lärare just bättre ämneskunskaper, men det dröjer ändå flera år, innan lärare, som genomgått den utbildningen, är ute på arbetsmarknaden.

Ändå anklagar de rödgröna partierna nu framför allt Jan Björklund för att Sverige fortsatt att rasa i internationella jämförelser. Socialdemokraternas kunskapsförakt och tro på pedagogiska dagssländor är ju huvudförklaringarna till dagens situation! Det skall dock tilläggas att det skett viss tillnyktring i partiet.
Ansvariga är också vissa universitetspedagoger som aktivt verkat för flumpedagogiken: bort med betyg och läxor, mer utbildning i pedagogik, mindre i ämneskunskaper, grupparbete istället för lärarledd undervisning. Några av dem har varit verksamma i Karlstad, där alltså blivande svensklärare behövde kortkurser i stavning.

.

Kortare sommarlov?

Kristdemokraterna vill förlänga skolans läsår med en vecka på grund av elevernas försämrade prestationer i svenska.

Det är bra att politiker numera uppmärksammar detta problemet, som nog är större än vad de flesta politiker känner till (ska snart skriva inlägg om det).

Men frågan är om KD ordinerar rätt medicin. Om vi går bakåt i tiden till 1960-talet, så var eleverna bättre i svenska – och hade längre sommarlov än vad det är idag.

Därefter har sommarlovet förkortats – och elevprestationerna blivit sämre.

Vad säger politikerna om det?

Fel, om våldtäktsmördarna ej får advokat!

Snart blir det rättegång i Indien mot de män som är åtalade för det hemska våldtäktsmordet. Enligt uppgifter i kväll i tv har indiska advokater beslutat att vägra bistå de åtalade som advokat. De gör det i solidaritet med offret.

Ingen tvekan om att det är ett fasansfullt och vedervärdigt brott, som det handlar om. Men advokaternas reaktion är ändå märklig. I en demokrati skall alla åtalade ha rätt till en försvarsadvokat. Det är en del av de rättigheter, som ska garantera rättssäkerheten. Och alla åtalade skall betraktas som oskyldiga till dess att domstolens beslut kommer. Om de åtalade inte hade den rätten, skulle de komma i ett underläge gentemot åklagaren. Även Anders Behring Breivik fick en advokat.

   Det är ett fruktansvärt brott – som kan leda till dödsstraff. Det kan ju vara så att alla inte är lika skyldiga. Så kan det vara när det handlar om gruppbrott. Därför behöver varje åtalad en advokat.

  Om det råder rättssäkerhet i Indien är det domstolens sak att se till att samtliga får advokat. Om domstolen mot förmodan misslyckas med det, kan följden bli att rättegången skjuts upp.