När Vedad Ibisevic' i den avgörande matchen mot Litauen gjorde 1-0 för
Bosnien utbröt ett jubel bland tillresta bosniska supportrar. Serber, kroater eller
bosniaker var lika lyckliga och kunde krama varandra oberoende av etnicitet. 1-0
blev också slutresultatet och snart dansade och sjöng människor på gator och
torg i Bosnien. Deras landslag hade tagit sig till VM i fotboll i Brasilien genom
att vinna Grupp G.
Det har sagts att fotbollslandslaget är den enda fungerande multietniska
organisationen i Bosnien och inte utan anledning. För staten Bosnien fungerar
inte alls, och det beror på de etniska motsättningarna. Om viktiga beslut ska kunna fattas, måste det
råda enighet mellan de tre grupperna. Motsättningarna har t.ex. gjort att Bosnien
i cirka ett år saknade regering! I våras dog ett spädbarn, som behövde vård
utomlands, på grund av att myndigheterna inte kunde ge henne ett id-kort eller
pass. Det berodde på serbiska politiker, som krävt att en siffra skulle läggas
till nyföddas personnummer. Den skulle visa om barnet förlösts i Republika Srpska
eller i Federationen, den andra enheten, som är en allians mellan serber och
kroater. De gick de senare inte med på.
Barnets död ledde till stora
demonstrationer och krav på att personnummer-problemet snabbt måste lösas. Så
har dock inte blivit fallet, och nyligen dog ännu ett barn av samma anledning.
Den etniska oenigheten leder också
till att inga framsteg har gjorts i Bosniens väg mot medlemskap i EU. Nyligen
krävde Bryssel att två frågor löses. Om så inte sker, kommer Bosnien att
förlora ett EU-bidrag på 47 miljoner euro.
Valentin
Inzko, FN:s “höga representant” för Bosnien-Herzegovina, såg matchen och
menar att fotbollslandslagen kan bli ett föredöme för landet. Lager har visat
vad Bosnien kan åstadkomma, om alla, oberoende av etnicitet, strävar mot ett
gemensamt mål.
Kan han ha rätt?