Naturromantikerna och vargen.

På Svenska Dagbladets debattsida (Brännpunkt) fanns 27/12 en debattartikel med inte mindre än 19 undertecknare, som beskriver sig som fotografer, författare, journalister, filmare, tecknare och illustratörer.

Första meningen lyder: Kärleken till naturen är viktig för oss.

Sista meningen: Vi vill ha en ny rovdjurspolitik där naturen och det vilda får ta plats. 

 De säger sig älska naturen och menar att rovdjuren ”är vackra, spännande och lite mystiska”, eftersom ”de står för ”det vilda, det vi inte kan styra… Det finns en frihetskänsla och styrka över rovdjuren som är nyttig för oss människor.”

Detta är onekligen en form av naturromantik, som ”verklighetens folk” (t.ex. glesbygdsbor, som har vargen inpå stugknutarna) har svårt att förstå.

Det vore intressant att få veta, hur stor erfarenhet av vargen som artikelförfattaren har. Visst, en del av dem har säkert gjort utflykter, beskådat och fotograferat en och annan varg. Det har säkert gett dem tjusiga upplevelser och kanske intäkter. Men för fårbonden blir vargupplevelsen helt annorlunda, när han upptäcker att samtliga djur är rivna och döda. Det handlar ju just om ”det vilda vi inte kan styra”: Vargen äter sig inte mätt på ett djur och låter övriga leva. Vargen dödar alla han kommer över.

   Och om hunden, som betraktats som en kär familjemedlem, blivit ihjälbiten av en varg, är det svårt att falla i trans inför det ”spännande” och ”mystiska” rovdjuret.

   Vargfrågan splittrar Sverige. Naturromantikerna finns i storstäderna. Glesbygdsborna kan hålla sig för skratt, när vargfrågan diskuteras.

Jag erinrar mig vad en landshövding en gång sa, när vargfrågan var på tal: Man borde plantera in varg i Mälardalen i hopp om att naturromantikerna skulle kunna bli mer realistiska.

  Men i motsatts till människor flyttar inte vargarna till Stockholmsregionen. Dom koncentrerar sig till andra regioner i Sverige. Flest vargar är det i Värmland. En följd av det är att det börjat bli ont om älg i de värmländska skogarna.  

  

Artikeln vänder sig mot ett riksdagsbeslut, som skulle kunna halvera antalet vargar i Sverige. Men naturromantikerna kan sova lugnt. Det kommer inte inom överskådlig tid att bli någon avskjutning av varg. De organisationer som stödjer naturromantikerna har redan överklagat beslut om vargjakt. Och rättsväsendets kvarnar mal långsamt.  

Stockholm lagar mat till de gamla i Göteborg o kör dit den per lastbil. Fräscht?

Helt makalöst!!!
Enligt Göteborgs-Posten lagar ett Stockholms-företag den mat som ska gå till äldreboende i Göteborg. Den körs sedan i lastbilar till Göteborg. Därefter ska väl bilarna tillbaka till Stockholm...
"Det var det billigaste alternativet", säger en ansvarig.
Tja, den maten kan väl inte vara så fräsch, när de gamla får den.
Och Göteborg, som onekligen med viss rätt klagar över koncentrationen till Stockholm, bidrager ju själva till den genom detta tilltag!
Skärp er!
Men värst av allt: Det går ut över de gamla! De förtjänar att få äta nylagat mat!
Stockholm bör nöja sig med att laga mat åt de gamla i Stockholm!

Igen: de ansvariga i Göteborg måste skärpa sig! Inga fler skandaler!

"Det var på Sandgrund vi mötte varandra."

På Sandgrundsudden i Karlstad låg restaurangen och danspalatset Sandgrund.

 Överallt i Sverige fanns det människor som kände till Sandgrund!

    Sandgrund skapades 1960, men hade sin storhetstid under 1980-talet och några år in på 1990-talet.

   Till Sandgrund kom inte bara Karlstadsbor, dit åkte danslystna, som kunde bo 15-20 mil från Karlstad, men som trots den långa resan fram och tillbaka tyckte det var värt ett besök. Eller också tog de in på hotell i Karlstad. Då behövde de inte missa ”sista dansen"!  I publiken gick det också att hitta en och annan norrman.

   När företag eller organisationer höll konferenser i Karlstad, började deltagare att skruva på sig, om konfererandet drog ut på tiden. För de betraktade det som självklart att det gällde att passa på och avsluta kvällen med ett besök på Sandgrund, när man nu ändå var i Karlstad.

    Och naturligtvis gick många till Sandgrund inte enbart för att dansa - även om alla gillade det. På Sandgrund gick det att hitta det som kunde bli den stora kärleken – och många lyckades.

   Nu har boken om Sandgrund kommit, och den har fått ett mycket passande namn: Det var på Sandgrund vi mötte varandra. Texten är skriven av Gunvor Nyman, f.d. journalist och ledarskribent på Värmlands Folkblad.

   Men hur förklara att succén Sandgrund tvingades ge upp?

Själv fick jag mina onda aningar, när jag såg att Sandgrund också dragit igång något som kallades ”Blue Moon Bar”.

  ”Dom måste dra till sig diskotekgenerationen, som inte lärt sig att dansa”, tänkte jag.

Tyvärr hade jag nog rätt. Pardans hade upphört att vara ”inne”. Blir det inte ett tillskott av danskunniga, som avlöser dem som dansat färdigt, kan inget danspalats i världen överleva.

   Det finns fler förklaringar, men detta är nog den viktigaste.

Är nazism ett uttryck för högerextremism?

Det har inte varit lätt att få tid över för bloggen de senaste dagarna. Det hänger (naturligtvis) samman med  julen. 

   Men jag har en stund över nu och ska göra ett försök.

 Den senaste veckan har ju dominerats av kampen mot nazismen. På många håll av vårt land har manifestationer mot nazism och våld ägt rum. Det är glädjande att så många ställt upp; dessutom har det något ovanliga inträffat att moderater och socialdemokrater deltagit sida vid sida i samma demonstration.

Allt detta är mycket positivt.

   Jag funderar på något, som kanske ligger lite vid sidan av, men som möjligen skulle kunna intressera någon läsare. I kommentarerna i media har under dessa dagar nazismen beskrivits som en ”högerextremistisk” rörelse. ”Högern” var beteckningen på de partier, som ideologiskt bekände sig till konservatismen. Innan moderaterna fick sitt nuvarande namn, hette partiet faktiskt Högern.

   Innebär det att extrema moderater är nazister? Innebär det att anhängare till konservatismen, som blivit ”extremt konservativa”, i själva verket är nazister?

   Jag tror inte att Fredrik Reinfeldt håller med om det.

Jag tror ej heller att Adolf Hitler gjorde det. I själva verket var han mycket kritisk till konservativa grupper i dåtida Tyskland. Deras företrädare tillhörde i allmänhet den tyska aristokratin, och Hitler avskydde den. Å andra sidan avskydde han också socialism och marxism. Ett skäl var att Karl Marx var jude. Marxismen betraktade han därför som en ”judisk ideologi”, som försökte lura tyska arbetare. Ett annat skäl var att han betraktade socialism och kommunism som konkurrenter. Hitler ville ha stöd av arbetare, och han hade viss framgång. Hans parti betecknade sig ju som ”nationalsocialistiskt”. Han hade från början som mål att förena ”nationalism” med en egen form av ”socialism”.

   När Hitler tagit makten ändrade han sig. Det blev viktigt för honom att få stöd av den där aristokratin, som inte minst fanns bland officerare inom försvarsmakten. Men den kursändringen väckte opposition inom nazismen, framför allt bland ”stormavdelningarna” (SA). Det ledde till ”de långa knivarnas natt”. Det blev ett fasansfullt blodbad. SA-ledare som Ernst Röhm mördades.

   Därefter var det få inom rörelsen som vågade trotsa Hitler.

Den traditionella högern lierade sig visserligen med Hitler, varigenom han kunde ta makten. Högern trodde att de skulle kunna kontrollera honom, men de misstog sig. Det blev i stället han, som kom att kontrollera dem. Han var fortfarande misstrogen mot högeraristokratin.

Så det finns skäl att reagera mot påståendet att nazismen är en högerextremistisk rörelse.             

Finns glesbygdens fiende nummer 1 på Expressen?

Jag har flera gånger uttryckt min uppskattning av Tommy Hammarstrand, kolumnist på Expressens ledarsida. Han känner till glesbygdens problem och påtalar politikernas försummelser av glesbygden.

Men på expressens ledarsida finns också Malin Siwe, och hon kan göra anspråk på att vara glesbygdens fiende nummer ett.

Hon tycks mena att glesbygden oundvikligen går mot sin undergång. Storstäderna drar nämligen till sig glesbygdens invånare. Hon jämför med gravitationslagarna, och gravitationen kan vi inte göra något åt.

 Därför är det, enligt henne, rent löjeväckande med kommunpolitiker som tror sig kunna hejda utvecklingen. Öppet hånar hon deras ansträngningar.

Senaste exemplet är en ledarkrönika 17 december. Där skriver hon att glesbygdskommuner inte ska ”deppa” om befolkningen minskar från 15000 till 12000. För ”det spelar inte så stor ekonomisk roll, om det är 15000 invånare eller 12000.”

   Tänk om Malin Siwe bott i en sådan kommun och fått uppleva vilka följder som en kraftig befolkningsminskning får! Då hade hon fått vara med om att det sviktande kundunderlaget leder till att småföretagare måste ge upp. I centrum tvingas butiker att stänga. Det försämrade utbudet av service ökar benägenheten att flytta. Kommunen hamnar i en nedåtgående spiral, som det är svårt att ta sig ur. Och kommunpolitikerna nås ständigt av prognoser med samma budskap: Befolkningsminskningen kommer att fortsätta!

   Självklart kämpar de för att bryta trenden!

Men det har Malin Siwe ingen som helst förståelse för.

Men vad tycker hon ska göras, när till sist endast åldringar finns kvar i kommunen, och även dom som jobbat inom hemtjänsten försvunnit till storstäderna?

Förordar hon tvångsevakuering av gamlingarna?

Saab, Sydafrika och Brasilien.

 Att Brasilien valde Saab innebär att ett svenskt företag fått en order som är större än vad något svenskt företag någonsin fått.

  Allt under förutsättning att det inte sätts käppar i hjulet! Det är väl inte helt uteslutet att förlorarna (Frankrike och USA) kan börja agera bakom kulisserna…

   Vad innebär det för Saab, om det går vägen?

   Utan tvekan handlar det om ett stort genombrott. Det blir ordentligt uppmärksammat att Saab vunnit över två konkurrenter på högsta möjliga nivå! Därmed ökar sannolikheten att fler länder vill köpa Saab.

   Däremot behöver knappast Saab nyanställa i någon större utsträckning i Sverige.

Flygplanen, som ska ingå i Brasiliens flygvapen, kommer att i första hand att tillverkas där.  Vinsten för Saab handlar i första hand om att de kan slå ut kostnader för forskning, förbättringar och investeringar på fler sålda flygplan.

   När Saab rodde hem en order om försäljning av flygplan till Sydafrika, fanns det många kritiker. De hade rätt i mångt och mycket, framför allt i att det förekommit stora mutor, som hamnade i fickorna på sydafrikaner i hög position.

   Men det fanns också kritiker, som menade att det var fel att sälja stridsflygplan till ett fattigt land. De som resonerar på det sättet har bristfällig kontakt med verkligheten. Sydafrika vill vara och är en stormakt i Afrika. Det är helt otänkbart att Sydafrikas regering skulle avstå från att ha flygvapen. Det pågår krig inte långt från Sydafrikas gränser. Landet behöver sina Gripenplan. Om Saab inte fått sälja dem på grund av att fattigdomen är stor i Sydafrika, hade ordern gått till annat land. Vad hade Afrikas fattiga vunnit på det?

   Liknande resonemang förs nu om Brasiliens beställning, framför allt av miljöpartiet.

”Det blir de fattiga i Brasilien som får betala det kalaset”. 
Märkligt!

Om miljöpartiet lyckades stoppa Brasilienaffären skulle naturligtvis de utslagna konkurrenterna  kasta sig över Brasilien, som i högsta grad behöver nya flygplan. Landet är ett jättestort och ligger i en orolig kontinent. Flygplanen behövs framför allt för att bevaka de långa gränserna. Om inte Saab fått ordern, hade det blivit ett för Brasilien dyrare alternativ, som fått ta över. Hade det varit bra för de fattiga?

   Dessutom blir det nya jobb i Brasilien, eftersom det är meningen att planen skall tillverkas där. Inte helt och hållet – men det kommer att bli jobb. Dom går knappast till de fattigaste, men de nyanställda kommer att ha relativt höga löner, eftersom det är kvalificerade jobb. Dom kommer att kunna öka sin konsumtion – och det skapar nya inkomster för fler människor. Det blir en spridningseffekt, som till sist också de mest fattiga har nytta av!         

       

Att köpa tågbiljett på nätet och möta Paynova

Många gånger har jag köpt tågbiljetter via SJ:s hemsida. Det var i början inga problem. Men under senare år har det uppstått komplikationer, när själva betalningen ska genomföras. Den sköts numera av Paynova, och när det företagets namn dyker upp på skärmen, får jag omedelbart hjärtklappning och grips av föraningar om att nu kommer allt att gå åt h-e.

   När jag fyllt i allt om betalningen, vilket i mitt fall innebär att betala via internetbank, öppnar Paynova min bank, och jag klickar på det konto jag vill använda. Betalningen genomförs och därefter skall Paynova stängas. och jag hamna i en ny SJ-flik och mötas av budskapet ”betalningen är genomförd”. Men ibland stängs inte Paynova, och jag sitter där, och vet inte vad jag ska göra.

   Första gångerna jag råkade ut för detta problem, försökte jag klicka mig tillbaka – men det fungerade inte. Oftast slutade det med att jag fick ringa till SJ, vilket alltid innebar att sitta i telefonkö ganska länge, För det mesta hade att betalningen blivit genomförd, så SJ behövde bara per telefon ge mig en kod för att få ut biljetten. Eftersom jag råkat ut för det hör flera gånger, kunde jag en gång inte låta bli att klaga, men jag hänvisades till Paynova

   Dit ringde jag en gång, men fick svaret att felet nog ändå låg hos SJ – eller också var det något på min dator som krånglade. Hur det än var med det, visade det sig att problemet inte försvann, när jag skaffat mig en laptop.  

   I går fick jag på nytt problem, när jag skulle köpa tågbiljett. Jag hade genomfört betalningen, och Paynova stängde sig, men jag hamnade i fel flik på SJ. Jag uppmanades att öppna min internetbank och genomföra betalningen, fastän jag nyss gjort det!

   Jag bestämde mig för att betala biljetten en gång till. Om jag inte gjorde det, var risken stor att jag inte skulle få tag på biljetten utan att ringa SJ. Om jag betalade en gång till skulle (trodde jag) den ena betalningen annulleras. Jag hoppades att jag denna andra gång skulle hamna i rätt SJ-flik efter det att Paynova (förhoppningsvis!) stängt butiken.

   Det lyckades! När Paynova försvann fick jag SJ:s budskap att ”betalningen genomförts”.

I min mailbox låg det nu flera budskap från SJ om köpet. I ett av dem fanns ” e-biljett för egen utskrift”. Den låg i en bifogad fil. Men jag hade inte beställt e-biljett för egen utskrift”! Jag använder inte min skrivare, eftersom jag tycker att bläcket är alldeles för dyrt. Skrivaren har torkat ihop. Jag hade i stället valt att få biljetten i min mobil. Men i ett annat mail fanns koden, med vilken jag skulle kunna hämta ut biljetten. Eftersom jag ändå skulle till Karlstad nästa dag(i Filipstad finns ej längre någon möjlighet hämta ut tågbiljetter) trodde jag alla problem var lösta.

   Men biljettautomaten på centralstationen i Karlstad vägrade spotta ut biljetten. Jag uppmanades ta kontakt med manuella biljettförsäljningen. Där fick jag förklaringen: Eftersom jag beställt ”e-biljett för egen utskrift” (vilket jag inte gjort!), så fungerade inte koden.

 En av biljettförsäljarna drog ut biljetten, och därmed var allt klart.

Och när jag klickade in mig på mitt bankkonto, hade jag betalt biljetten två gånger, men pengarna för den första betalningen hade kommit tillbaka.

Kvar står dock att jag är livrädd för Paynova!

Då: mindre kaffe i paketet. Nu: mindre tandkräm i tuben.

När jag köper tandkräm numera, tycker jag att tuben inte är full. Och det dröjer inte länge förrän den ser riktigt utkramad ut. Märkligt! Nog räckte tandkrämen längre för något år sedan! Lägger tillverkaren in mindre tandkräm i år än förra året?

   Jag kom att tänka på något som hände för ett par år sedan. Kaffepriset på den internationella råvarumarknaden hade gått upp kraftigt. Det gjorde att kaffet blev dyrare också i livsmedelsbutikerna. Men till min förvåning fick jag se att mitt favoritkaffe fortfarande såldes till samma pris. Bra! För att gardera mig mot att prishöjningen kanske väntade runt knuten köpte jag flera paket.

   Men när jag öppnade det första paketet, upptäckte jag något oväntat. Det innehöll inte samma mängd kaffe som tidigare! Det stod med ganska små bokstäver ”400 gram” i stället för ”500”. I själva verket hade mitt kaffe blivit betydligt dyrare.

   Prishöjningen doldes genom att minska på mängden. Det är att lura konsumenterna!

   Prismedvetna läsare kan naturligtvis invända att butiken förmodligen satt ut kilopriser på allt kaffe, som såldes. Dom tittar jag på ibland. Men den gången hade jag ingen tanke på det.

     Nu misstänker jag att jag har råkat ut för något liknande med min tandkräm, som verkar ha gott om plats inne i tandkrämstuben.

Man ska väl inte behöva vara tvungen att köpa tandkräm igen efter drygt en vecka!     

Och det där favoritkaffet köpte jag aldrig mer...  

Skamligt SHL-pampar!

Inom hockeyn finns det snart inte mycket kvar av de värderingar som en gång i tiden den svenska idrottsrörelsen vilade på. Det betraktades som självklart att det var klubbarnas prestationer på fotbollsplanen eller på rinken, som avgjorde vilka lag som skulle flyttas upp eller ner. Det skulle vara möjligt för en klubb långt ner i seriesystemet att genom att kämpa, ha bra laganda och bra spelare kunna nå högre divisioner.

   Det är annorlunda nu. Det blir allt vanligare att klubbar flyttas ned på grund av dålig ekonomi.

   Men värst av allt: Nu har pampar inom SHL, det är hockeyns elitserie, lanserat ett förslag, som innebär att ”lönsamma” klubbar, som inte kvalificerat sig för SHL ska kunna få ”gratisplatser” dit. Det går ut över andra klubbars sportsliga prestationer. De förvägras att spela i SHL. Vidare ska klubbar som åker ur SHL kunna få en ”fallskärm”, förmodligen för att snabbare kunna komma tillbaka till ”finrummet”.

   Förslaget leder till att SHL förvandlas till en variant av NHL i Kanada/USA. SHL blir i praktiken stängd för lag som inte är tillräckligt lönsamma.

Vill vi verkligen ha det så?

En orsak till pamparnas förslag kan vara att de vill se till att Djurgården snabbast möjligt kommer tillbaka till SHL. Det är ju en förutsättning för att Stockholmsklubben ska få delta i den europeiska liga som förbereds. Stockholmslaget kan ju räkna med att spela i ett fullsatt Globen, något som stärker SHL:s ekonomi.

Men även Djurgårdens supporterklubb ställer sig helt avvisande till förslaget!

Förhoppningsvis inser pamparna att de har hela Idrotts-Sverige emot sig och placerar förslaget, där det hör hemma – i papperskorgen.  

  

Mer om elpriserna!

Jag hade lite bråttom, när jag skrev om det igår. Ett par viktiga bitar kom inte med. Här är dom:

 Elmarknadsinspektionen kommer att överklaga Förvaltningsdomstolens beslut. Och det kan bli fler överklagningar. Så det kan dröja ett par år innan vi kan få en kraftig ökning av elpriserna.

Och om elbolagen vinner den striden (vilket inte är säkert), kommer de nog inte att höja kraftigt direkt. Det skulle se illa ut. De vill ha rätten till stora höjningar. Kanske blir det en mindre ökning av priset ett antal år. Det är lättare för konsumenten att acceptera än när det blir en kraftig prishöjning direkt.  

    Men en liten prisökning kan det bli av en helt annan anledning. En växande andel av den el som vi konsumerar kommer från vindkraftverken, som ju blir fler och fler. Men den elen har något högre driftskostnader. (Så är det, även om vindkraftsentusiasterna förnekar det!) Det kommer förmodligen att leda till ett något högre pris på all el som går till hushållen.

De tre ”giganterna” på elmarknaden heter naturligtvis Vattenfall, Fortum och Eon.

     

Gissa hur många barn som skjuts ihjäl varje dag i USA!

Rätt svar är mellan sju och åtta barn.

I dag, 14 december, är det ett år sedan massakern på skolan Sandy Hook i Newtown, där 20 barn och sex lärare sköts ihjäl inom 10 minuter. Det blev debatt om de amerikanska vapenlagarna och Obama försökte skärpa dem – men utan resultat.

Som vanligt!

Vad värre är: Det uppmärksammas inte alls att runt om i USA mister sju till åtta barn livet varje dag på grund av skjutvapnen. Det innebär ju att på tre dagar har fler barn dött än de tjugo i Sandy Hook.

SR:s utrikeskorrespondent Agneta Furvik rapporterade igår från Texas, där ”vapen är en fullständig självklar del av livet”. Hon besökte en skjutbana eller snarare en ”familjeskjutbana”, där barn och föräldrar övningssköt tillsammans. En del av barnen var under 10 år. Skjutandet var ett sätt för föräldrar och barn att umgås tillsammans.

   Med det betraktelsesättet är det naturligtvis svårt att få amerikanare att acceptera skärpning av vapenlagarna. Men det finns en annan förklaring: Vapenlobbyn i USA, som har gott om pengar och använder sitt inflytande i den amerikanska kongressen.

Följden har faktiskt blivit att vapenlagarna har blivit än mer tillåtande!  

Får vi chockhöjda elpriser?

Visst var det chockerande, när medierna spred att ett beslut i Förvaltningsdomstolen kunde leda till att uppvärmningen av en normalvilla med el kunde bli 4000 kronor dyrare.

Det är nätavgifterna, som är ”boven i dramat”. Alltså det vi betalar för att elledningar i luft och mark ska fungera – och helst byggas ut. Där råder ett monopolförhållande. Det är ETT bolag som äger och sköter nätet. Men för att denne monopolist inte ska missbruka sin ställning och pressa oss elkonsumenter på för mycket pengar, går staten in via en myndighet, som heter elmarknadsinspektionen (EI). Dom som jobbar där ska se till att elnätsföretagen inte tar för mycket betalt.

Men när EI ville stoppa nätbolagens krav på prishöjningar upp till 50 procent, vände sig bolagen till Förvaltningsdomstolen och fick rätt!

Nätbolagen får alltså lov att göra elräkningarna betydligt dyrare.

Hur kunde de få rätt?

Den frågan undrar jag över. Jag vet att de tre giganterna på elmarknaden, Vattenfall, Fortum och Eon för några år sedan gjorde jättestora vinster. Vårt relativt låga nordiska elpris hade anpassat sig till det betydligt högre europeiska, så intäkterna steg kraftigt, vilket inte kostnaderna gjorde. Vattenfall och de andra hade råd att investera i förbättringar av näten, men gjorde alldeles för lite. I stället slösade Vattenfall pengar på att köpa tyska kärnkraftverk och kolkraftverk. Efter det misslyckade köpet av holländska Nuon levererar Vattenfall knappast någon vinst längre. Sorgligt!

För övrigt har ett annat svenskt infrastrukturföretag, det som förr hette Televerket men nu Telia burit sig lika illa åt. I stället för att lägga tillräckligt med pengar på att förbättra telekommunikationerna slösar Telia bort pengar i Kaukasus, inte minst på mutor

Det är lika sorgligt!
TILLÄGG:
Men det blir knappast några stora prisökningar de närmsta åren. För EI kommer att överklaga Förvaltningsdomstolens beslut. Och det kan bli fler överklagningar. 
Om elbolagen till sist vinner striden (och det är inte säkert), så drar de sig nog ändå för att klippa till med en stor prisökning. De vill ha rätten att göra det, men kommer nog att föredra att sprida ut ökningen på ett antal år.
   Men vi kan få en liten prisökning av ett helt annat skäl:En växande andel av den el som vi konsumerar kommer från vindkraftverken, som ju blir fler och fler. Men den elen har högre driftskostnader. (Så är det, även om vindkraftsentusiasterna förnekar det!) Det kommer att leda till ett något högre pris på all el, som går ut till hushållen.

   

.

   

Sotji-OS igen: Risk för nervgasbomber under spelen?

Man ska inte måla fan på väggen i onödan.Men det finns helt klart oroande uppgifter.
Efter nervgasattacken i Syrien (kanske 1500 dödsoffer) presenterade USA sina bevis på att det var Assad-regimen som utfört det terrordådet. Men kritik har  riktats mot USA:s bevisföring, och i stället har det kommit uppgifter om att en syrisk grupp, med anknytning till Al-Qaida, har lärt sig framställa sarin (det är inte  propaganda från Assad). Enligt en annan källa har al-Qaida sarin och tänker använda den.
Enligt en tredje källa känner ryska säkerhetsorgan till att syriska rebeller har planer på att slå till med Sarin mot Sotji under OS.

Det är naturligtvis ett gott tecken att den inte går att ta värdlandet Ryssland med överraskning i Sotji.
Men en svårare fråga är hur ryssarna ska kunna förhindra ett fasansfullt terrordåd, det i särklass värsta i OS-historien.
Skall ryssarna sätta upp antirobotrobotar runt Sotji för att förhindra anfall med robotar innehållande Sarin?
Men det skulle innebära att vinter-OS 2014 ägde rum i en krigszon, vilket är totalt oacceptabelt
Då återstår inte mycket annat än en benhårt kontroll av alla individer som tar sig in i Sotji. Det är i praktiken nästan omöjligt.
Tilläggas kan att Sarin dödar människor även i små mängder. Den drabbar andningsförmågan, men kan smitta även genom att tränga in genom huden.
En återstående möjlighet för Putin vore att bomba de syriska rebeller som enligt uppgiften har tillverkat sarin.
Men ett OS som räddats genom bombanfall och dödade människor är ej heller ett lockande perspektiv.    
Så den bästa för  Putin och Vinter-OS vore att rebellerna  avstår att använda sitt sarin nu och väntar på ett "bättre tillfälle"
Vad tycks?

Avpixlade sverigedemokrater, men vem är ansvarig?

Ja, det kan inte vara roligt att bli avslöjad med fingrarna långt ned i syltburken!

Att tro sig skriva anonymt och då våga vräka ur sig ”förbjudna” ord och meningar.

Och sedan finna sig själv i Expressen med namn, bild, och citat av det som skrivits i Avpixlat.

   Visst får det följder. Sverigedemokrater kan sparkas ut ur sitt parti. Linus Bylund på SD:s presskansli sa att ”är man idiot, bonnläpp och rasist så kanske man tror att man hör hemma i vårt parti.” 

Det kan inte vara roligt att höra!

En lärare är avstängd från jobbet.

Och det kan bli fler otrevligheter.

   Många av de nu avslöjade har uttryckt sig på ett sätt som åklagare nog betraktar som ”hets mot folkgrupp”. Om de skrivit i en tidning, hade det ganska säkert blivit åtal. Men inte mot skribenterna utan mot tidningens ansvarige utgivare.

   Men nu gjorde de det inte i någon tidning utan på Avpixlat, som ska ”levererar obekväma sanningar och åsikter.” Axpixlat håller sig inte med en ansvarig utgivare av ”principiella skäl”. Skälet är att ”det skulle vara rättsosäkert bedriva kritisk rapportering och opinionsbildning och samtidigt ha en ansvarig utgivare”, eftersom även ”den som berättar sanningen kan bli åtalad”.

Det är allt ett försök att blanda bort korten! Lika fullt är det så att internetforum som Avpixlat måste ha någon som ansvarar för innehållet. Det handlar om skyldighet att t.ex. ”ta bort bilder på sexuella övergrepp mot barn och ”Hets mot folkgrupp”.

   Jag hörde en representant från Avpixlat säga att en viss gallring ägt rum av de texter som uttryckt missnöje eller nedsättande omdömen av icke-svenskar.

På de gallrade bidragen måste det osa svavel!

   Förmodligen blir det svårt att åtala Avpixlat för hets mot folkgrupp. Jag misstänker att det blir svårt att hitta den ansvarige…

Och eftersom de många, som trodde sig skriva anonymt, inte är ansvariga för innehållet i Avpixlat, lär också de slippa åtal.

     

Vinter-OS i Sotji kan bli en katastrof och en tragedi!

”Putin’s Game” är namnet på en nyproducerad tv-dokumentär, som hade urpremiär 23 November på Amsterdams International Documentary Film Festival. 6 december visades den i Ryssland för första gången. Det är bara att hoppas att någon svensk tv-kanal köper in den! För det är mycket som den avslöjar. Därför gjorde ryska intressen allt för att stoppa den. De försökte köpa den men erbjöd även en stor penningsumma mot att den aldrig visades någonstans.

   Enligt Putin’s Game har förberedelserna av Vinter-OS orsakat omfattande korruption, brott mot mänskliga rättigheter och allvarliga skador på miljön i Sotji, som är mest känd som en rekreationsort.

När det gäller korruptionen, så antyder dokumentären att beslutet ge Sotji vinterspelen 2014 var ett resultat av – korruption. I varje fall nämner Karl Schranz ( f.d. österrikisk skidkung men då rådgivare till Putin i kampen om att få vinter-OS) att det spenderades ”ofantligt” stora summor i kampen mot konkurrenten Salzburg.

   I dokumentären intervjuas Valerij Morozov, chef över en stor byggnadsfirma. Ryska tjänstemän krävde provision, som kunde uppgå till 50 procent av byggnadskostnaderna. Alla firmor som sade nej till sådana krav utsattes för hot: ”Du kommer att dränkas i ditt eget blod”.

    Det blev så jobbigt att hans företag höll på att gå i konkurs. Då bestämde han sig för att vittna mot tjänstemän, som försökt pressa honom på pengar. Men då krävde ryska myndigheter att han skulle betala en investeringsskatt, något som han såg som ett försök att hämnas. Så han valde att fly från Ryssland, tillsammans med sin familj.

 Putin’s game belyser också de svåra miljöproblemen, som är en följd av det ohämmade byggandet i och runt omkring Sotji.

   Ett av de värsta problemen är de jättestora deponier,(soptippar), som ligger utspridda över hela området, trots Rysslands ”nollavfallslöfte” inför Internationella Olympiska Kommittén. Experter menar att Sotjis dricksvatten är hotat. Konstantin Tsybko, ordförande i en rysk miljöorganisation, säger att situationen är katastrofal. De som bor mindre än 2 kilometer från en deponi, befinner sig i en utsatt situation.

Många Sotjibor ger uttryck för sitt missnöje. De många byggnadsprojekten leder till en helvetisk trafik i den gamla kurorten. Dessutom stängs el och vatten av i bostäderna.

   Roman Rebenko tvingades lämna ifrån sig sitt hus, och fick aldrig den bostad han skulle få i ersättning. Nu bor han med sin familj som består av nio personer, varav flera är småbarn, i en liten bostad med toalett på gården, och där varmvatten saknas. ”OS är en katastrof för oss. Vi bodde i vårt eget hus. Jag bad aldrig regering eller myndigheter om någonting. Nu är mitt och familjens liv helt förstört”.

   Putin’s game ifrågasätter också det kloka i att lägga vintertävlingar i en ort med subtropiskt klimat, där det normalt är lite snö och sumpig mark.

   Inga tjänstemän från presidentadministrationen eller regeringen, ingen företrädare för det statliga bolag, som bygger de flesta arenorna i Sotji, ville bli intervjuade.

  Putin’s Game har också retat upp Internationella Olympiska Kommittén. Producenterna får inte sätta in ordet "Olympic” i dokumentärens namn. 

  Vinter-OS i Sotji blir det dyraste OS, som någonsin ägt rum. Investeringar för 50 miljarder dollar, och frågan är om det räcker. Frågan är väl också om arbetena blir färdiga i tid.

   Men det finns det som är ännu värre: Risken för attentat och självmordsbombningar.

    Från Sotji är det inte mycket mer än 20 mil till norra Kaukasus  och där är läget minst sagt labilt. Ryssland har skärpt lagstiftningen mot terrorister. Det innebär bland annat att anhöriga och vänner till misstänkta terrorister kan gripas och bestraffas. ”Det är som en återgång till vad som hände på Stalins tid”.

   Frågan är om det räcker, och frågan är, om Ryssland kan stänga igen Sotjiområdet, så att ingen våldsverkare slinker in. Ett dåligt omen är att en kvinnlig självmordsbombare från Nordkaukasus sprängde sig själv och sex andra passagerare till döds i en buss i Volgograd, som ligger ännu längre bort från Nordkaukasus. Cirka 30 passagerare skadades; några av dem mycket allvarligt.  

   Tyvärr är det så att när värdar för OS – eller VM i fotboll – ska väljas, så sker det inte alltid på sakliga eller sportsliga grunder.

Det är bara att hoppas att arrangörerna klarar av Vinter-OS 2014.

Någon PR-seger för Putin lär det dock inte bli...  

Är ADHD och autism vanligare i Sverige än i andra länder?

Den senaste Pisa-undersökningen slog ned som en bomb och har framkallat en häftig debatt om bristerna i skolan - och vad de beror på.

SR:s P1 har tagit upp situationen för barn med ”särskilda behov” och visar att de inte får det stöd som de har rätt till. Hjälpen kan handla om att de regelbundet får undervisning i mindre grupper, men rektorer hänvisar till att ”det inte finns pengar”. I ett inslag i dag (9/12) framträdde både lärare och föräldrar och vittnade om det kaos som kan utbryta i klasser, där det finns elever med särskilda behov, som inte fått sitt lagstadgade stöd. Det kan leda till att – som en förälder sa – ”ingen lär sig någonting.”

   Om vi backar några årtionden, så försökte skolor lösa detta problem genom att sätta elever med problem att i särskilda klasser, s.k. observationsklasser, som undervisades av speciallärare.  Men det stred mot en grundläggande tanke hos majoriteten av skolreformatorerna: klassen borde hållas ihop. Att på något sätt nivågruppera elever efter kunskaper stred mot jämlikhetstanken. ”Kvarsittning” (att elever får gå om en årskurs) försvann. Eleven riskerade ju att förlora sina klasskamrater. Försvann gjorde även observationsklasserna; i stället skulle hjälpen ges i den ordinarie klassen. Men av någon anledning togs också speciallärarna bort! Därmed fanns inte kompetenta lärare att ge hjälp. Jan Björklund har återinfört den utbildningen…

       Enligt samma radioprogram i P1 finns det i varje klass minst en elev med särskilda behov.

 Borde inte detta problem vara lika vanligt utanför Sverige? Men ändå ligger Sverige i topp, när det gäller oordning och bråk i klassrummet! Visst kunde det busas, när jag själv var elev, men jag är ganska säker på att det var lugnare på den tiden.  Det finns många förklaringar på det.

Vilken är den viktigaste?

Det måste ha funnits elever ”med särskilda behov” även på den tiden, men det kan inte ha varit många som fick hjälp.

Hur klarade de sig?

Är det något i samhällsutvecklingen, som leder till att fler barn än förr får ADHD, autism eller andra syndrom?

Är det inte snarare så att det är lättare att upptäcka dessa elever idag?

   I varje fall tror jag att oordning och kaos i dagens klassrum beror på mycket mer än att det finns elever med särskilda behov.

   Jag fick för cirka två är sedan en beskrivning av en förskola i Spanien. Barnen arbetade i grupper, som var ovanligt stora efter svenska förhållanden. Men det gick alldeles utmärkt; där rådde ordning och reda. 

Inte alls som hos oss!       

        Ett faktum är att det är lätt att få intrycket att grundskolans fäder föredrog ett visst mått av oordning i klassrummet; att ordning förknippades med kadaverdisciplin och ”Caligula-lärare”. (I Ingmar Bergmans film ”Hets”, finns en skräcklärare, som eleverna gett namnet Caligula efter den grymme romerske kejsaren) .

Stormen Sven

Det har blåst ordentligt, men när en av kvällstidningarna på sin lokala löpsedel (har dom en löpsedel för varje kommun?) lovade att läsarna att de i tidningen skulle kunna följa stormens framfart i VÄRMLAND "timma för timma", var rubriksättarna nog ute i ogjort väder. För inte blåste det mer än 24 meter per sekund i Värmland. Det krävs för att blåsten ska räknas som storm. Men Aftonbladet och Expressen har säkert fått extra läsare tack vare stormen Sven.

   I Sydsverige och på Västkusten har det däremot stormat ordentligt, vilket också har gjort att vattenståndet har stiget mer än en och en halv meter. Och i vindbyarna har det några gånger varit uppe i 33 meter per sekund (m/s). Då handlar det om orkan, något som är ovanligt i våra farvatten.

Men kommer oväder av det här slaget att bli vanligare?

Det var ju inte länge sedan vi hade Simone. Då blåste det 36 m/s i Halmstad, och på Hallands Väderö uppmättes 42 m/s i orkanbyarna. De Lärde är väl inte helt överens, men många av dem varnar för att vi får räkna med fler oväder av det slaget.

Viktigt är att vi kan lita på väderprognoserna för att vara väl förberedda, när ovädret drar in – men kan vi det? I Göteborg klagas det över att Simone i Göteborgstrakten inte alls blev så allvarlig som SMHI trott, medan Sven blev värre än budskapet i prognoserna. Efter Simone sa SMHI att det är svårt att beräkna vindhastigheten i just Göteborgsområdet.

   Men jag vet något som SMHI borde klarat av bättre i efterdyningarna till Sven.

Det skulle enligt SMHI bli fint väder söndagen den 8 december. Då skulle Sven ha avlägsnat sig från oss. Det skulle bli en kall vinterdag men med sol och nästan inga moln på himlen. Det passade mig perfekt, och jag planerade en biltur till Karlstad. Därför blev jag häpen i går kväll, när SMHI i stället menade att under söndagen nästa oväder skulle nå oss. Det blir tung blötsnö under söndagen, och det blir ingen biltur för mig.

Hur kunde det bli så fel?

Avrättning genom stening blir allt vanligare.

En arbetsgrupp inom justitiedepartementet i Afghanistan föreslår stening som straff för gift person, som haft sex utanför äktenskapet. Straffet ska verkställas inför publik.

Det påminner om hur det var, när talibanerna hade makten, och steningar ägde rum på Ghazi Stadium, som rymde 25000 åskådare.

Nu är det således tal om att införa detta straff i en kommande strafflag.

   Brad Adams, Human Right Watch, säger ”det är chockerande att 12 år efter talibanregeringens fall överväger regeringen att återinföra stening som straff”.

I den nu gällande strafflagen står det ingenting om stening, men det inträffar då och då utanför myndigheters kontroll. I förra veckan skulle ett ungt par stenas. Domen hade avkunnats av ett byråd, och ”brottet” var att de försökt rymma hemifrån.

De lyckades fly från avrättningen men blev tagna. Folk på platsen ville stena dem direkt. Så blev det inte, men dagen därpå sköts de till döds inför publik– på direkt order från flickans pappa.

Rohullah Qarizada, ordföranden i en albansk juristorganisation, försvarar stening som straff med argumentet att det ju krävs fyra vittnen, som sett äktenskapsbrottet. Om något vittne tvekar blir det ju ingen stening!

   Listan på länder, där stening kan förekomma är ganska lång. I Indonesia, Saudi Arabien, Sudan, och norra Nigeria kan det bli stening efter domstolsbeslut. I andra länder kan improviserade steningar äga rum. Till de länderna hör Afghanistan liksom Pakistan, Irak, Mali, and Somalia.

I Iran finns stening kvar i lagboken, men myndigheterna hävdar att inga äger rum som följt av ett gällande moratorium.  Men trots det kommer det då och då rapporter om att steningar har ägt rum – senast för omkring en månad sedan. Det handlade då om fyra kvinnor. Och det mäktiga Väktarrådet har sagt bestämt nej till ett försök att avlägsna stening ur lagboken.

Det är oroande att listan på länder som accepterar stening som straff tycks växa. Nyligen har sultanen i Brunei gett order om att ”amputation och döden genom stening” skall föras in i strafflagen nästa år, eftersom det oljerika och alltmer konservativa islamistiska kungadömet vill tillämpa Sharialagen.

Ganska ofta tycks kvinnor bli stenade. Tydligen kan de råka ut för att först bli våldtagna och därefter anklagas för äktenskapsbrott och sedan bli stenade.

Pisa! Vems är felet?

Det tar emot att blogga om PISA-undersökningen. Jag tycker det är förfärligt hur den utnyttjas av de rödgröna.

Det svenska raset var inte helt oväntat – det finns orsaker.

Naturligtvis kastar sig politiska motståndare nu över utbildningsminister Björklund: Han har misslyckats, allt är hans fel.

Men det är hans kritiker som har fel! Björklunds många reformer har nätt och jämt landat. Det handlar t.ex. om en ny lärarutbildning, nytt betygssystem, nya läroplaner.

   En gång i tiden hade vi småskollärare som verkligen kunde lära ungarna att läsa och skriva. Men sedan fick vi s.k. ”tidigarelärare”, vars kunskap om det låg på en betydligt lägre nivå. Vi fick också lärare med mycket bristfälliga kunskaper i matematik. De hade nätt och jämt haft någon matte under sin gymnasietid. Resultatet blev att svenska elever låg i den absoluta botten i matematik i två internationella undersökningar 1964 och 1980.

(Nu påstår många debattörer att den svenska nedgången började för 20 år sedan, något som således är helt felaktigt!)

En helt annan anledning till att det går dåligt för svenska elever är oordningen i alltför många klassrum. Elever pratar med varandra, kommer för sent och har hög frånvaro. Där ligger Sverige i topp! När medierna nu intervjuar elever är det just detta som många pekar på. De nämner också att på t.ex. mattetimmar skall de ofta arbeta självständigt och då är det risk att inte mycket blir gjort för att de sitter och pratar om annat.  Jan Björklund har reagerat mot detta och påpekat att vi måste återgå till mer ”katederundervisning”, där läraren går igenom, ställer frågor och kollar om eleverna förstått.

   Det bör också påpekas att inledningen på nedgången (den hade börjat på 1960-talet) sammanhängde med att socialdemokraterna ej längre ansåg att skolan i första hand skulle ge eleverna ”kunskaper och färdigheter”. Viktigare var den fostrande uppgiften.

      

Tillståndet i framför allt grundskolan har gjort att läraryrket har blivit mindre attraktivt. Detta beror också på att lärarnas löner försämrats. Det har framför allt gjort det svårt att få tag på behöriga lärare i naturvetenskapliga ämnen liksom i matematik. I sista hand går naturligtvis det ut över eleverna.

    Det enda som jag vill klandra Jan Björklund för är friskolereformen och principen att ”skolpengen följer eleven”. Dessa reformer leder till att vi får stora kvalitetsskillnader mellan skolorna. Det enda riktiga vore att häva dessa reformer – men det kommer knappast att ske.

Ett annat stort misstag var kommunaliseringen av skolan. En följd blev att lektorstjänsterna i det närmaste försvann. En kraftig sänkning av lärarkårens kompetens på gymnasiet!

Kvällstidningarnas väderprognoser är rena galenskapen.

”Det blir arktisk kyla i vinter!”

Det förkunnade Aftonbladet och Expressen för bara några veckor sedan.

   Men nu har dom ändrat sig. Någon riktig vinter kommer det inte att bli förrän vi kommit in i februari.  ”Snart kommer Adventsvärmen” förkunnade en rubrik.

    Finns det verkligen någon som tar kvällstidningarnas långtidsprognoser på allvar?

Förmodligen, eftersom tidningarna fortsätter med dem.

Vi är bara i början av vintern och hittills har temperaturen varit ganska normal. Varken för varmt eller för kallt.

Däremot har det, om vi bortser för norra Sverige, varit mycket nederbördsfattigt. Inte bra för då kan elen bli dyrare. Men det lär bli ändring på det enligt SMHI:s tvådygnsprognos, och den är betydligt säkrare än de prognoser som kvällstidningarna ägnar sig åt.