Lyssna på Alice Babs, en av jazzens största vokalister!

I Aftonbladet skrev för någon vecka sedan upprörda kvinnliga musiker om det anmärkningsvärda i att just kvinnor inom musiken glöms bort. De gav flera exempel men nämnde inte den främsta av dem alla, nämligen Alice Babs.

   Med tanke på hennes storhet och det faktum att så många av dem som är unga idag inte har hört talas om henne eller förväxlar henne med ”Lill-Babs” är hon tydligen bortglömd. Inget ont om ”Lill Babs”, men hon kan inte jämföras med Alice Babs, som kan betraktas som en av jazzens största vokalister.  Hon hade kunnat bli erkänd som den största av dem alla – om hon gått in för att bli det. Men under hela karriären prioriterade hon familjen framför allt annat. Långa turneringar i USA (det hade varit nödvändigt) vägrade hon att göra. En gång blev det dock 72 dagar, och det tyckte hon var ”72 dagar för mycket”.

   Hennes inställning var en orsak till att hon bröt samarbetet med danskarna Sven Asmussen och Ulrik Neuman. De hade 1959 bildat gruppen SweDanes, som gjorde succé, både i Europa och USA. SVT har i sitt arkiv en inspelning av en afton med SweDanes på Berns. Jag hade hoppats att det skulle bli en repris nu i samband med att Alice Babs dog, men tyvärr blev det inte så.

   De storheter  inom jazzen, som Alice Babs kom i kontakt med, t.ex. Ella Fitzgerald och Duke Ellington blev övertygade om hennes storhet. Hennes samarbete med Duke resulterade i musik, som knappast kan överträffas. De träffades som medverkande i ett svenskt tv-program 1963. Duke blev så imponerad av henne - och hennes röst - att ha skrev flera körkompositioner (sacred concerts), som byggde på hennes röst. 

Det var framför allt hennes unika tonomfång, som gjorde hennes röst unik. Hon klarade utan vidare tre oktaver, och hon sa att hon kunde prestera ”tre och en halv” Det normala för en jazzvokalist torde vara en och en halv! Duke har sagt att om Alice inte kunde ställa upp, fick han anlita tre vokalister för att utföra det Alice klarade av ensam

  Hon hade säkert kunnat bli operasångerska. Birgit Nilsson var så imponerad av henne att Alice blev inbjuden att medverka i en konsert. Hon sjöng bland annat elisabetanska kärlekssånger.

 

Lyssna på Alice Babs och Duke Ellington:

http://www.youtube.com/watch?v=WjKCuwfaR8U

 Alice Babs musikalitet var enorm. Hon var en mästare i att sjunga ”scat”, d.v.s. att improvisera en melodislinga på samma sätt som instrumentsolisterna gör. Hon förvandlade således sin röst till ett instrument. Och dessutom kunde hon, efter att ha lyssnat på t.ex. ett saxofonsolo, upprepa det med sin röst.

    När våra nordiska grannländer drogs in i andra världskriget, visade sig 16-åriga Alice Babs ha fler beundransvärda egenskaper. Hon lyckades ta sig in i Danmark (det var inte lätt) och Finland och gjorde stor succé i båda länderna. Tyska ockupationsmakten vägrade dock att släppa in henne i Norge. Sitt gage för sina framträdande i Finland skänkte hon till krigsskadade finska soldater. Hon hade, efter ett besök på ett sjukhus, kommit i kontakt med krigets offer och ville hjälpa till.

Alice Babs var stor. Både som artist och människa.

Hon får inte glömmas bort.

Varför inte hedra henne genom att ge ut frimärken med motiv från hennes liv? 

"Bo vid Vänern men räkna med översvämningar!"

Ja, så resonerar tydligen Vänerkommunerna.
För ungefär en månad sedan gick de ut med en gemensam debattartikel, i vilken de varnade för att klimatförändringar kunde leda till katastrofala översvämningar. Europavägen E18 kunde hamna under vatten. Även industrier kan drabbas, varigenom miljö och jobb hotas. Dessutom måste stora bostadsområden utrymmas. Samhället kan sluta fungera genom att el och telekommunikationer slås ut. Det värsta scenariot beräknas ge skadekostnader på tio miljarder kronor.

Vänerkommunerna kräver att staten tar över huvudansvaret för det som behöver göras och står för huvuddelen av kostnaderna. Dessutom kräver de att Vänern får större avtappningskapacitet.

   Den 25 februari hade SR:s Vetenskapsradio ett inslag, som inte blev lika uppmärksammat som Vänerkommunernas artikel: Vänern kommer att få sänkt ekologisk status på grund av att stränderna växer igen. Detta är ett problem som har varit känt i cirka 15 år. Nu är det så illa att om fem år kommer det inte att finnas kvar några öppna stränder i Vänern. Sly och småbuskar tar över alla Vänerns stränder. Igenväxningen har hela tiden accelererat!

Vad beror detta på?

Den huvudsakliga orsaken är att Vänerns vattennivå numera alltför sällan blir så hög att Vänerns vågor kan skölja bort begynnande växtlighet vid stränderna. Bäst av allt har varit, när högt vattenstånd inträffar under vintern och Vänern täckts av is, som effektivt skrapar bort det som börjat växa upp på stränderna. Innan Vänern började regleras, kunde Vänerns vattenstånd ligga flera meter över den nuvarande medelvattensnivån. Då fanns inga buskar eller annat sly utefter stränderna.

Det är omöjligt idag. Säsongen 2000-2001 var vattenståndet högt, men Vänerkommunerna drev igenom extra avtappningar.

Det bidrog till att vattenståndet 2002 var så lågt att den lilla Vänersjöfart, som fortfarande fanns kvar, hade svårt ta sig fram i farlederna.  

   Vänerkommunernas ”värsta katastrofscenario” är något som möjligen skulle kunna bli aktuellt – om cirka 50 år. Det finns alltså tid att förbereda sig. Vänerkommunerna har valt att presentera de prognoser som är mest nedslående. Det finns de som kommit fram till att klimatförändringarna (temperatur och nederbörd) inte alls blir så stora. Enligt en prognos blir det knappast någon ökning av nederbörden. Och om temperaturökningen under sommarhalvåret blir stor, kan vi också räkna med ökad avdunstning från Vänern.

   Om Vänerns stränder ska kunna räddas, får det inte bli några fler extra avtappningar!

   Jag skulle vilja ställa en fråga till Vänerkommunerna:

Om ni är så rädda för översvämningar, varför bygger ni då bostäder vid Vänerns stränder?

 I Karlstad annonserar bostadsbolag med stora rubriker:

”Bo vid Vänern!”

Det är säkert likadant i övriga kommuner!

Sven Halldin, professor i hydrologi, menar att det är fel att skylla översvämningar på klimatförändringar. I stället är det vi människor som gjort oss mer sårbara, bland annat genom fåfänga. Förr i tiden visste bönderna att man inte bygger hus på sankmark eller nära vatten. I dag är det attraktivt att bo nära sjöar och hav, och de dyraste husen ligger nära vatten. Där bodde förr de fattigaste.

Ett förslag till Vänerns kommuner:

Ni borde gemensamt organisera och finansiera mekaniskt borttagande av buskar och sly utefter Vänern. Varför inte anlita arbetslösa ungdomar under sommaren? Ni kan säkert få lönebidrag av staten!

Pisa-chefen i Stockholm: Kalldusch för Ibrahim Bayland och S!

Vilken kalldusch för Ibrahim Bayland och S! Här har han gång på gång upprepat att klasserna i skolan måste bli mindre och att skolan också måste få mera pengar. Genom dessa åtgärder så blir det mera ordning i klassrummen.

Men så kommer chefen för Pisa, organisationen som rapporterat om nya försämringar av svenska elevers kunskaper, till Sverige med ett helt annat budskap. Han heter Andreas Schleicher, och han menade att det knappast var pengar som saknades i den svenska skolan. Dessutom hade han fräckheten att underkänna ”svenska politikers betoning av små klasser".  (Det hade varit kul att få se Baylands ansiktsuttryck när han hörde det!). Schleicher tillade: ”Storleken på klasserna tycks inte ha någon nämnvärd effekt på elevernas kunskaper, när man jämför internationellt”

   Viktigare var, enligt Schleicher, antalet undervisningstimmar, och han pekade på att svenska elever hade för få timmar i ämnet matematik.

   Den viktigaste faktorn för bra resultat var dock lärarna. Schleicher påpekade att i ”de länder där barnen lär sig mest, tjänar lärarna också mest pengar och har högst status”. Sveriges placering i den nedre delen av skalan, när det gäller kunskaper, motsvaras av låga lärarlöner.

Schleicher uppmärksammade också att ”Sverige sticker ut” när det gäller bristen på ro i klassrummen. De flesta jämförbara länder har mind­re stökiga skolmiljöer – trots att de oftast har fler elever i klassrummet.

   Nej, Pisa-chefens besök i Sverige kan inte ha gjort Bayland glad! Hur reagerade han?

 Han satte sig att skriva en debattartikel till Expressens Sidan 4, och den är också undertecknad av Magdalena Andersson. Där försvarar han sina förslag och går till häftigt anfall mot regeringen och i synnerhet Jan Björklund. Han måste dock erkänna att behovet av mindre klasser kanske inte är lika viktigt för äldre elever...

Nu trycker han också på att S vill ge mer resurser för speciallärare och specialpedagoger. Däremot säger han ingenting om att bristen på dem sammanhänger med att socialdemokraterna avskaffade dem, när de hade regeringsmakten!

En liten sammanfattning:

S vill ha mindre klasser – men vi har redan mindre klasser än del flesta andra länder;

S tror att mindre klasser ger arbetsro – men utomlands är det arbetsro i stora klasser;

S vill ge mer pengar till skolan – men vår skola är en av de dyraste skolorna i världen;

S vill satsa på speciallärare – men varför tog de då bort dem?

 

 

För mycket puss och kram i OS?

Med tanke på de många medaljerna för skidåkarna borde vi väl vara nöjda med resultatet. Men nog var det tråkigt att våra bästa kort  Charlotte Kalla och Marcus Hellner, inte kunde vara med och slåss om medaljerna på Tre- och Femmilen. Charlotte ställde upp men var chanslös; Marcus kom inte ens till start.

Båda två hade blivit förkylda.å

Kan det förklaras som ren otur?

I så fall var den mycket stor!

Det borde kunna krävas av den svenska lagledningen att den gjorde allt för att förhindra att de svenska deltagarna skulle drabbas av infektioner inför de viktigaste tävlingarna på fyra år. För det är ingen tvekan om att OS är det! Men redan inför första tävlingsdagen hade magsjuka brutit ut bland svenska skidåkare.

De svenska skidskyttarna blev ett stort fiasko. De avslutade OS 2014 med att vara i närheten av att bli jumbo i stafetten. De tycktes ha svårt att ta sig fram i skidspåret. Enligt en kommentator kunde det bero på en – infektion.

   Men värst av allt var det som drabbade Charlotte och Marcus. Herrarnas femmil betraktas som skidåkningens ”blå band”. Att vinna den ger högst prestige. Men Marcus kunde inte ens ställla uppt.    

Självklart är det svårt att undvika infektioner. Men mycket mer hade kunnat göras för att undvika smitta. Jag minns hur Brasilien under VM i fotboll i Sverige 1958 gjorde allt för att spelarna inte skulle få maginfektioner.  Ingen fick kliva in på en svensk restaurant och beställa mat! Med en lika sträng kontroll av matintag, borde magsjuka ha kunnat undvikas i Sotji.

   För att slippa förkylningar under OS bör naturligtvis svenska deltagare akta sig för närkontakt med människor, som kan vara infekterade. Men hade de verkligen blivit varnade?

Efter målgång passade olika länders deltagare på att gratulera varandra eller att helt enkelt hälsa på varandra med pussar och kramar. Bakterier och virus kunde utan problem infektera friska skidåkare!  

 Tråkigt!

     

Norska fiaskot, vallachefen och Zlatan

På text-tv såg jag igår kväll något som gjorde mig häpen. Det hade kommit uppgifter om att företag, som levererar valla till skidåkarna i OS, hade underlåtit att ge norrmännen de senaste nyheterna på grund av den norska överlägsenheten i skidspåren! Tanken skulle således ha varit att åstadkomma viss utjämning, vilket skulle göra tävlingarna mera spännande.

 Den norske vallachefen Knut Nystad skulle ha sagt att ”vi har fått bekräftat att det finns produkter som vi inte har tillgång till”.

.  Det hela föreföll att vara ett något för tidigt aprilskämt. Den norska vallaboden i OS- och VM-tävlingar har råd att köpa hur mycket som helst. Ingen annan har så mycket pengar. Inte skulle vallaföretagen riskera att förlora en så viktig kund genom att inte leverera de senaste nyheterna på vallafronten!

   Naturligtvis förnekar i dagens tidningar övriga vallabodar att anklagelsen är sann.

Enligt Expressen sa Knut Nystad också: ”Jag skulle önska att vi hade de bästa produkterna, så ge mig gärna det som Sverige har.”

   Men Expressen inleder sin artikel i ämnet med en tillspetsad mening: ”Norge hävdar att Sverige kan ha blåst dem – med hemliga vallaprodukter.”

Det hävdade i varje fall inte Nystad!

Ibland uttrycker sig våra kvällstidningar på ett sätt som ger intrycket att de är ute efter att skapa motsättningar mellan Sverige och Norge.

Är det lika illa i norska tidningar?

Våra kvällstidningar älskar att återge alla grodor som hoppar ur Petter Northugs mun. Uppenbarligen kontaktar de honom i hopp om att få en ny groda. Ofta lyckas de. Hans kommentar till de svenska framgångarna i herrstafetten var ju att med de perfekt vallade svenska skidorna "hade säkert Zlatan åkt bra”. Sveriges framgångar berodde således enbart på vallan.

   Berodde den norska motgångarna också enbart på vallan? Det är inte alla övertygade om. Och i början av OS var det ju stora skidframgångar - tre guld!  Vi anta att de svenska och norska skidorna var likvärdiga då. Sveriges medaljer i de loppen berodde således inte på att vi hade superöverlägsna skidor.

   De norska motgångarna inleddes den trettonde (!) februari med 10 km damer. Då var det annorlunda förutsättningar. Det var nästan sommartemperatur i luften, och spåren preparerades med salt. Nu gick det sämre för Norge, som dock fick brons. Sverige fick silver. Riktigt illa gick det för Norge nästa dag, då herrarna körde 15 km. Ingen norrman tog medalj, Sverige fick både silver och brons. Även denna dag var det varm. Några herrar åkte med bara ben.

Även under damstafetten var det varmt. Sverige vann och Norge blev bara femma. Under herrstafetten hade temperaturen i luften fallit. Norge blev fyra. Men de som körde etapperna 3 och fyra (Sundby och Petter) tycks ha haft hyfsade skidor. De åkte ganska jämt med svenskarna.

Av detta framgår således:

att Norges misslyckade med vallningen endast gällde de varma dagarna och

att Sverige tog medaljer även när Norge hade bra skidor.

Norge var inte ensamt om att misslyckas. Det var först i herrstafetten som Ryssland fick sin första medalj.

Har det varit några anklagelser mot ryske vallningschefen?  

Mitt tips:

Det kommer att gå bra för Norge i återstående skidtävlingar.

Sverige då? Jag är osäker, men tror att den stora utdelningen av medaljer är över.

Ska Charlotte Kalla eller damlaget få bragdguldet?

Charlotte Kallas presentation i dag var det mest fantastiska som jag har sett, när det gäller längdskidåkning! Helt enkelt otroligt!
Hon låg 26 sekunder efter de ledande tjejerna och lyckades hämta in allt och hade dessutom krafter över för att spurta förbi dem, trots att hon mötte en känd spurtspecialist. Kallas tyska motståndare har meriter som sprinter, men hon var helt chanslös!
   Charlotte Kalla måste vara en given kandidat till att få Svenska Dagbladets guldmedalj  "för årets främsta svenska idrottsbragd". Det hon gjorde måste ha varit en bragd!
   Men å andra sidan var det ju en lagtävling, och då bör väl guldet gå till laget? I så fall får samtliga fyra flickor var sin medalj.
   Det där kommer det säkert att bli diskussioner om, och strängt taget  har de redan börjat. De som kommenterat i tv-kanalerna har betonat att alla fyra förtjänar beröm. Det låter lite ansträngd, när Anna Haags  insats ska värderas. Hon gick ut som ledare, men låg 25 sekunder efter, när hon skulle lämna över till Kalla. Men nu får hon beröm för att ha insett sin begränsning och aktat sig för att "köra in i väggen", vilket kunde ha fått till följd att hon blivit än mer efter. Det där är ett rent antagande och definitivt inte "kalla fakta!
   Själv tycker jag det var fel att Anna Haag hamnade i den svenska OS-truppen. Hon har  presterat dåligt i de skidtävlingar hon ställde upp i den här säsongen. I SM gick det riktigt dåligt, så dåligt att hon inte fullföljde SM utan åkte hem. Det fanns flera lovande tjejer som presterat betydligt bättre, och som borde fått hennes plats. Hon fick följa med på sina gamla meriter, men det gick inte bättre, när hon debuterade i Sotji. Övriga deltagande svenskor åkte bättre än hon.
   Om  SvD väljer att ge bragdguldet till laget, så tycker jag därför att Anna Haag inte förtjänar att ha fått det. Å andra sidan skulle det se väldigt illa ut att ge det till övriga tre men utesluta henne. Det skulle uppfattas som ett hån och en bestraffning av henne.
Bäst är att ge det till endast till Charlotte Kalla; det var ändå hon som stod för bragden! Men jag inser att ändå många kommer att tycka att det är orättvist, inte minst för att Ida Ingemarsdotter och Emma Wikén, som åkte före Anna Haag presterade bättre än vad som förväntades av dem.
Så hur man än kommer att göra, så finns det invändningar!


PS. Efter guldet i herrstafetten har det tillkommit ytterligare ett skäl till att Charlotte Kalla ensam får bragdguldet. För om damlaget får det, kommer säkert många att tycka att herrlaget förtjänade det lika mycket. Men ingen kan förneka att det var  Charlotte Kalla som stod för den stora bragden!

          

16-årig flicka ska giftas bort och könsstympas!

16-åriga Kainat Ali skall utvisas till Pakistan. Där väntar en morbror, som ska gifta bort henne med en äldre man. Men först måste hon könsstympas. Annars duger hon inte åt en man! Hon har fått nej i migrationsverk och migrationsdomstolar. De menar att hon kan få skydd av pakistanska myndigheter.
    Hur kan dom vara så naiva? Men egentligen är jag inte överraskad - jag har varit med om något liknande, t.ex. en man från Bosnien, boende i en stad, där polisen var en del av maffian. Han utsattes för hot och trakasserier och flydde till Sverige. Han fick inte uppehållstillstånd med motiveringen att polisen kunde beskydda honom. Enligt ett annat råd skulle han kunnna komma undan sina fiender genom att ta sig till Republika Srpska, den andra delen av Bosnien.  Det här hände omkring 1997, d.v.s. inbördeskriget med alla dess grymheter i form av massakrer och folkmord var inte så avlägset. Att råda honom en bosniak att söka skydd hos dödsfienderna serberna var inte så klokt!
   Han blev så småningom avvisad och återvände till sin hemstad i Bosnien. Men där väntade maffiapolisen. Dom hade inte glömt honom!
   I Pakistan är det mycket som inte fungerar. Extrema islamister mördar flickor, om de blivit skolflicker eller bara tycker det är bra att flickor utbildar sig. Dessa islamister har stort inflytande, inte minst för att de är välorganiserade och har vapenmakt. Pakistanska myndigheter har en benägenhet att rätta sig efter islamisternas önskemål


Kainat riskerar att bli både bortgift och könsstympad. Accepterar hon inte, kan hon bli mördad.
Stoppa avvisningen!

Nytt avslöjande av Ekoredaktionen! Hjältedåd?

Nu skryter Sveriges Radios Ekoredaktion på nytt över att ha gjort ett ”avslöjande”. I våras handlade det om den s.k. ”Saudi-affären”, d.v.s. projektet att bygga en vapenfabrik åt Saudiarabien. Ekot ville skapa intrycket att duktiga journalister på Ekot skulle ha lyckats gräva fram sanningen. Men i verkligheten rörde det sig om att en tjänsteman (en s.k. ”deep throat”), som arbetar någonstans inom regeringsbyråkratin, erbjudit Ekot att få ta del av hemligstämplade handlingar.

   Det nya ”avslöjandet” har gått till på samma sätt. Ekot har fått ta del av handlingar, som enligt Ekot tyder på att Sveriges ambassad i Schweiz stödjer ja-kampanjen i den kommande folkomröstningen, där väljarna ska ta ställning till om Schweiz ska köpa JAS-flygplan. Egentligen handlar det inte om att det är något fel på de svenska planen utan att Nej-kampanjen menar att det är onödigt att Schweiz lägger ned pengar på ett nytt stridsflygplan.

”Avslöjandet” väckte naturligtvis rabalder i både Sverige och Schweiz, och Ekot har rapporterat livlig om reaktionerna i Schweiz. Och naturligtvis är det illa om ”Sverige har lagt sig i” valrörelsen. Men vad har egentligen ambassaden gjort?

   Ambassader skall ju ta tillvara landets intressen. Dit hör också att om möjligt hjälpa svenska företag. I detta fall är det knappast fel, om ambassaden lämnar faktauppgifter till ja-kampanjen. Hur det verkligen förhåller sig, får vi knappast reda på. Men det Ekot gjort är inte ett journalistiskt hjältedåd, varken nu eller förra gången ”avslöjandet” kom!   

Vill du komma in gratis på museer? Flytta till Stockholm!

Socialdemokraterna har lovat att om partiet hamnar i regeringsställning, ska det bli fri entré till statliga museer. Det låter ju trevligt, men det finns en hake: Nästan alla statliga museer ligger i Stockholm. Och några av de få som inte gör det, fick kämpa hårt för att inte hamna i huvudstaden.

   Att ta bort entréavgifterna kommer att kosta cirka 80 miljoner kronor, och det kommer naturligtvis att glädja alla stockholmare. Men är det vettigt? Det gör onekligen huvudstaden än mer attraktiv. Där finns ett stort utbud av tjänster och aktiviteter. Inte minst ett stort antal museer, som i fortsättningen kommer att vara gratis. Glesbygdernas invånare saknar det mesta, och det som eventuellt finns är knappast gratis.

Vore det inte rimligare att lägga 80 miljoner på kulturstöd till glesbygden?

Ett alternativ skulle kunna vara att staten betalar entréavgifterna även för landets länsmuseer, samtidigt som det blir fri entré i Stockholm. Det skulle i varje fall ge Sverige utanför Stockholm en liten kompensation.

  

   

Intryck av Vinter-OS men inte om Putin.

I skrivande stund har vinter-OS i Sotji varit igång två tävlings dagar. En nyhet för svenska tittare är ju att Sveriges Television inte har några direktsändningar av tävlingarna. Traditionellt har Public Service-kanalerna stått för sändningarna. Men numera tycks IOK (Internationella olympiska kommittén) ha som ett övergripande mål att dra in så mycket pengar som möjligt, så det blev Viasat och tv3 som fick sändningsrätten. SVT hade inte råd.

  De tidningar jag tittat i förefaller vara nöjda med, hur tv3 klarat av uppdraget – men jag är ändå något missbelåten. Jag retar mig på att tv3 inte håller sitt eget tidsschema. Jag har två gånger velat se på sammanfattningarna av dagens tävlingar, som skulle ha visats i ”OS-studion”. Men båda gångerna har den blivit kraftigt försenad, och direktsändningar av backhoppningen (helt ointressant för mig) har fortsatt utan att det dykt upp någon förklaring till förseningen. Irriterande!

   Dessutom finner jag det märklig att Carolina Klüft spelar en så framträdande roll. Hon intervjuar och rapporterar; allt hänger på att hon klarar av sitt uppdrag. Som f.d. tiokampare och längdhopperska har hon ju ingen större erfarenhet av vinteridrott, och hon har ingen större erfarenhet av tv-journalistik. Varför tog man inte någon med erfarenhet? Var det viktigare att anlita en ”kändis”? Dessutom borde alla, som ska uppträda i tv, ha gått en grundkurs i talteknik och tv-framträdande. Hon verkar vara en nybörjare – och det är hon ju också.

   Jag har även exempel på att IOK:s jakt på intäkter skadar tävlingarna. För att maximera antalet tittare har längdskidåkningen förvanskats. Numera dominerar ju de gemensamma starterna. Värst av allt är hur femmilen har drabbats. En ledarklunga som kan bestå av ett 50-tal tävlande bevakar varandra i 45 km, och sedan blir det en spurt som avgör allt. Det liknar cykeltävlingar, där ibland några deltagare har i uppgift att dra ned på tempot så att en landsman ska få chansen att sticka utan att konkurrenter märker det. Johan Olsson bröt det mönstret i VM förra året, och det vore trevligt om något liknande sker i år.

   IOK har accepterat ett antal nya grenar, som helt säkert lockar nya tittare men som gjort mig betänksam. Att rotera i luften och göra några akrobatiska rörelser kan gå an för en simhoppare. Om han eller hon kommer ur balans, så överlever de flesta genom att landa i vattnet. Men det blir värre för den som roterar med skidor på fötterna och slår ned i en skidbacke! Är det så viktigt att få nya tittare?

   Dessutom behövs det i några av de nya grenarna domare, som ska sätta betyg på deltagarna. Det leder alltid till mygel och fusk. Och redan har det blivit stor uppståndelse i grenen Slopestyle, där åkare och tränare menade att guldmedaljören ”inte ens skulle ha fått medalj”.

Poänggivande domare borde inte förekomma i OS-sammanhang!

     Efter två dagar har Sverige fått två silvermedaljer. Det var två mer än vad jag förväntat mig. Men jag blev överraskad av det nationalistiska skryt och de hånfulla giftpilar, som kvällstidningarna riktat mot Norge. Plötsligt är Sverige världsbäst och de norska åkarna medelmåttor.  Marcus Hellner gjorde ett kanonlopp, medan norrmannen Martin Johnsrud Sundby tappert försökte försvara ”sin vingliga åkning”. Men skillnaden mellan Marcus´ kanonlopp och Sundbys vingliga åkning (som gav honom bronset) var bara en sekund!

  

Alexandra Pascalidou gör fiasko som debattledare.

I söndags hörde jag plötsligt radions P1 påannonsera ett nytt debattprogram. Det hade skapats ett nytt debattforum i Kulturhuset i Stockholm med Alexandra Pascalidou som debattledare, och hon inledde med att säga att ”om ni är här i närheten, så kan ni komma hit”.

   Jag fann det något överraskande att P1 tycker det finns behov av ytterligare debatt. För det debatteras ju dagligen i P1. Både ”P1 Morgon” och ”Studio Ett” älskar ju att låta två debattörer med olika åsikter i en fråga duellera med varandra. Och när jag hörde vad Kulturhusets Forum skulle debattera höll jag på att storkna: Rasismen.

   Hur många debatter har inte handlat om det? Finns det något nytt att säga i den frågan?

   Kanske ville man kringgå det problemet genom att sätta rubriken: Hur mycket rasism tål Sverige?

Jag blev dock inte mycket klokare av det, och det blev jag ej heller, när jag fick beskedet ”att i Sverige är rasismen strukturell”.

Men mest förvånad blev jag över Alexandra Pascalidous sätt att sköta sitt uppdrag. Viktigast av allt för den som leder debatten (numera kallas vederbörande moderator) är att försök vara objektiv. Alla åsikter skall släppas fram; ingen skall gynnas. Moderatorn bör helst hålla sig i bakgrunden; inte gå ut med egen uppfattning.

Men Alexandra gjorde strängt taget tvärtom, d.v.s. bröt mot alla regler för hur en moderator bör uppträda.

   Hon har ju i många år verkat som programledare och journalist. Har hon någon form av journalistutbildning? Enligt Wikipedia har hon studerat ”samhällskunskapliga (?) ämnen och kreativt skrivande”. Det tycks inte ha gett henne rätt kompetens för att verka som moderator.

Hon borde i god tid före nästa debatt sätta sig in i hur en moderator bör uppträda!     

Blir det möjligt köpa Smögenräkor nästa sommar?

När turister kommer till Smögen i Bohuslän, brukar de passa på att köpa räkor. Där har det – fram till nu – varit möjligt att komma över alldeles nyfångade räkor.

   Men idag har Världsnaturfonden (WWF) ”rödlistat” Smögens räkor, som egentligen bör kallas nordhavsräkor, för de finns ju inte bara utanför Smögen.

   Mot detta protesterar både fiskare och fiskförsäljare. De accepterar inte WWF:s motivering för beslutet. Det handlar, enligt WWF, om överfiskning och behovet av att säkra återväxten. Dessutom menar WWF att yrkesfiskarna slänger småräkor för att kunna fylla trålen helt full med stora räkor. Småräkorna dör, även om de kommer tillbaka till vattnet.

   Yrkesfiskarna tror inte på överfiskning och kan peka på att kvoterna har skurits ned och att tillgången på räkor blivit något bättre. Problemet med småräkorna är också på väg att lösas genom att maskorna i trålen blivit större. Småräkorna kan därigenom ”slinka ut”.

   WWF kan bara rekommendera, så tillsvidare går det att fortsätta fiska som tidigare.

De stora fiskhandlarna är helt beroende av att kunna sälja räkor. Om det blev stopp för den handeln skulle hälften av deras dagsintäkter försvinna.

Tyvärr är det nog så att WWF ha rätt i mycket av sin kritik. Räkbeståndet på den svenska västkusten har minskat, liksom det har gjort för de flesta andra fiskar. En följd av det är det inte finns så många bohuslänningar kvar som livnär sig på fiske. Själv föddes jag i ett fiskeläge i Bohuslän, där i stort sett alla vuxna män var fiskare. I dag sysslar knappast någon med det på heltid i mitt fiskeläge. Räkfisket finns kvar utanför Smögen och i Kosterfjorden.

Det sorgligaste minnet  av ett besök i Bohuslän 2012 upplevde jag i Kungshamn. Där hittade jag en ”Fiskebåtskyrkogård”. Där låg ett flertal stora båtar, som höll på att rosta sönder. På några hängde en skylt med en text, som höll på att bli svårläst: ”Till salu”. På en annan stod det: ”Att hyra”. Men vare sig ägarna ville sälja eller hyra ut, hade de gett upp.

  

Hur som helst, det blir säkert möjligt att köpa färska räkor i Smögen även nästa sommar!

 

WWF har också åsikter om hummerfisket – och det gjorde mig förbryllad. WWF avråder nämligen från köp av hummer med motiveringen att ”den är fångad i bur”.

Hur menar WWF att hummerfiske ska gå till?          

Klokt låta pojke 12 år bli fotbollsproffs utomlands?

I dag finns det svenska hockeyspelare på landslagsnivå, som inte spelat en enda match i Sverige som seniorer. De försvann till Amerika och NHL, när de var omkring 15 år gamla. Vävningarna är ett otyg, som inte borde vara tillåtet. Barn rycks ur sin i allmänhet trygga miljö, och amerikaäventyret kan stå dem dyrt – om de misslyckas som spelare.

   Men det har alltid varit svårt att få tillstånd överenskommelser med National Hockey League, NHL. Där är man van vid att vara allenarådande och inte ta hänsyn till andra.

Då är det annorlunda inom fotbollens värld. Där finns ett världsförbund (FIFA), som ser till att inte storklubbar i jakten på talanger ger sig på barn.

Trodde jag – men hade fel!

I Göteborg finns en 12-årig pojke, som kanske kommer att lämna Göteborg och Sverige för att spela och träna fotboll i elitklubben Manchester City.

   Han är onekligen duktig och Manchester har haft ögonen på honom och har kommit med ett bud. Men Roger Gustafsson, IFK Göteborgs akademichef säger att det är omöjlig att förutsäga, hur bra fotbollsspelare en 12-åring kan bli. Han påpekar också att de utländska klubbarna i jakten på talanger går allt längre ned i åldrarna. ”Det blir som en cirkel… där någon klubb börjar gå ner i åldrarna och sen börjar nästa och nästa.”

   När föräldrar överväger, hur de ska göra, brukar ett argument vara ”detta är en chans som aldrig återkommer”!

Men ibland går det illa för dem som är omkring 15-16 år.

Och vad kan inte hända en 12-åring!?

Det enda rimliga är att FIFA agerar och försöker få överenskommelser om att de utländska uppköparna får vänta tills pojkarna och flickorna fyllt 18 år och blivit myndiga. Då har de i varje fall klarat av grundskolan.  

Åtala Syriens president för krigsförbrytelser!

För några veckor sedan kom det fasansfulla uppgifter om illgärningar, begångna av den syriska regimen. Tre före detta åklagare vid krigsförbrytartribunaler har undersökt tusentals fotografier och filer, som har sitt ursprung i den syriska regimen. Bilderna visar hur häktade personer dödats av säkerhetsstyrkor från mars 2011 till augusti förra året. De flesta av offren är unga män och många kroppar var utmärglade, blodiga och bar tecken på tortyr. Vissa saknade ögon, andra visade tecken på att ha strypts eller utsatts för elchocker.

Upptäckten ledde till krav på att Syriens president Bashar al-Assad borde åtalas vid Internationella brottmålsdomstolen(ICC – International Criminal Court).

Jag blev faktiskt förvånad. Jag trodde att åtal mot denne diktator och massmördare varit på gång sedan lång tid. För han har definitivt gjort sig skyldig till i stort sett alla brott, som ICC har behörighet att granska.

Kriget i Syrien började för nästan exakt tre år sedan. 26 januari 2011 startade en fredlig demonstration, inspirerad av händelserna i Egypten och Libanon. Det blev fler demonstrationer och tydligare krav på reformer, framför allt på demokrati och mänskliga rättigheter. Men al-Assad svarade demonstranterna med våld. Den ökända syriska säkerhetstjänsten öppnade eld. Flera fredliga demonstranter dog.

   Men demonstrationerna fortsatte; det hände att deltagare satte på sig liksvepningar för att visa att de misstänkte att de skulle dö. Och mycket riktigt: Al-Assad svarade på nytt med kulor och bråd död.

   Men oron i Syrien lade sig inte. Oppositionella röster hördes på fler håll i landet. I en by ledde det till en massaker på hela befolkningen.

Men var verkligen  al-Assad den ansvarige?

Redan under Nürnbergsrättegångarna 1946 mot överlevande nazister slogs två principer fast. ”Fotfolket” ska aldrig komma undan genom att säga ”jag lydde bara order”. Och de i toppen är i sista hand ansvariga för det som händer längre ned i hierarkin. Det är svårt att föreställa sig en stor massaker utan att al-Assad i varje fall haft kännedom om den och gett sitt tysta medgivande.

Nu har konflikten utvecklats till fullt inbördeskrig, och den syriska krigsmakten har visat en total hänsynslöshet i kraft av sin militära överlägsenhet. Flyget drar sig inte för att bomba rent civila mål som bostäder eller – än värre – sjukhus.

Nu använder al-Assad ett annat förbjudet vapen: att svälta ihjäl motståndaren. I några städer har överlevande människorna börjat äta gräs och gamla löv. Trots löften om att Röda Korset skulle få gå in med mat och medicin till civilbefolkningen vägrar regimen att släppa in någon hjälp.

  Så har vi det värsta av allt: Nervgasattacken! Användandet av krigsgaser förbjöds efter första världskriget. Men Syrien har lagrat upp stora mängder nervgas och också senapsgas. Al-Assad förnekade att regimen var boven i dramat, men gasattacken riktades mot ett rebellkontrollerat område. Avlyssnare i Väst anser sig ha bevis för att avsändaren var al-Assad.

Men också upprorsrörelsen har väl begått krigsförbrytelser?

Det stämmer, och det vore bra, om de skyldiga kunde straffas. Men det finns vissa skillnader. De upproriska har ju hela den varit i underläge, när det gäller vapen. De saknar t.ex. flyg och har aldrig kunnat beskjuta motståndaren från luften. Vidare består de av ett antal ganska oorganiserade grupper, som även krigar mot varandra. Vilka sitter i toppen? Vilka har rätt ge order? Syrien däremot har varit en organiserad stat med president, statsminister, en statsförvaltning och krigsmakt; alla har sina befogenheter. Och denna stat, medlem i FN, har åtagit sig att följa ett antal internationella avtal. Det är helt klart att Syrien har brutit mot många!

Det finns ingen anledning att vänta med att väcka åtal mot president Bashar al-Assad!