Stoppa HANDELN med BARN i Sverige!

 

Det har hänt att nioåriga svenska barn kontaktats av agenter, som agerar på uppdrag av utländska fotbollsklubbar.

Det finns trettonåriga barn, som skrivit kontrakt om spel utomlands.

Det händer att barn får inbjudningar att besöka utländska klubbar – utan att den svenska moderklubben vet om det.

Denna verksamhet blir allt vanligare. De flesta svenska klubbar i de högsta divisionerna har haft spelare, som kontaktats av agenter för utländska storklubbar.

Minst en svensk pojke, som hamnat i utländsk storklubb, har försökt begå självmord.

   Jag har tidigare bloggat om detta problem, som idag uppmärksammades av radioprogrammet Kaliber. Faktauppgifterna ovan kommer från Kaliber.

   Ingen tvekan om att situationen blir värre och värre! Något måste göras, i synnerhet som Svenska Fotbollsförbundet anser sig vara maktlös!

    Visst kan det gå bra för dem som lockas med spel i kända utländska klubbar. Men det finns viss risk att det inte gör det. Kaliber nämner som exempel en pojke, van vid att alltid vara bäst, men som i sin nya klubb upptäckte att han inte var det och inte allttid fick spela. Han blev deprimerad och alltmer isolerad. Det kunde, efter ett självmordsförsök, ha slutat mycket illa. Han tog sig samman - och återvände till Sverige.

   Exemplet visar att utländska klubbar, som sysslar med ”barnhandel” inte har tillräckligt med personal, som kan förebygga problem av det här slaget.  

Mycket anmärkningsvärt!

   Även om barnspelarna inte drabbas av depressioner eller begår självmord, kan de råka ut för andra svårigheter, om fotbollskarriären inte blir, som de har tänkt sig. Kaliber pekar framför allt på att de ofta kommer på efterkälken med sin skolgång. Om de lämnar Sverige utan att ha tagit sig igenom grundskolan och avbryter proffskarriären i 20-årsåldern, har de mycket att ta igen.

   Tyvärr kan ju även unga fotbollsspelare drabbas av allvarliga skador. Då är det viktigt att ha en utbildning som kan ge jobb, om det är svårt att göra ”come back” på fotbollsplanen. Men den unge spelare, som just fått ett fantastiskt kontrakt och ser sina pojkdrömmar förverkligas, kan ha svårt att tänka i negativa banor.

Hur mycket hjälp får de av klubben och agenten, som lockat dem utomlands?     

    

Hedras verkligen minnet av Astrid Lindgren?

Årets Almapris till Astrid Lindgrens minne tilldelades i dag Barbro Lindgren.

Men i radio och tv nämndes inte att tillkännagivandet inte ägde rum i Vimmerby, den lilla stad, där Astrid Lindgren växte upp.

   Deltagarna tycker att det är ”för besvärligt” att ta sig till den småländska kommunen.

Det är verkligen inte att hedra minnet av Astrid Lindgren!

Leninstatyn som blev en toalettstol.

Den stora Leninstatyn i Kiev revs 8 december under Maidan-upproret, men piedestalen fick vara kvar. Men nu har okända aktörer där satt upp en förgylld toalettstol. I senaste numret av Tempus frågar sig Kjell Albin Abrahamsson varför de gjorde det.

Hans första tolkning var att aktionen var riktad mot företrädaren på piedestalen, alltså Lenin. De 100-tals miljoner som levt under dennes förtryck hade fått erfara att han var en äkta skitpratare.

    Men den förgyllda toastolen kan även symbolisera det lyxliv som den avsatte presidenten Janokovytj levde. ”Att folket tvingades framhärda i fattigdom och elände sket bokstavligen Janokovytj i”.

   Men, tillägger Kjell-Albin, "den gyllene toan kan också vara riktad mot de nya makthavarna i Kiev. Ni får snabba på med demokratiseringsprocessen och reformer – annars kommer vi att spola också er!"

   Vilka tankar som än låg bakom beslutet att placera toan på piedestalen är det ett faktum att i Ukraina ägde en revolution rum, i vilken tusentals ungdomar var beredda att offra sina liv för att Ukraina skulle bli en demokrati. Därför är det djupt sårande att kalla demonstranterna på Maidan för ”huliganer”.

   Putin och hans anhängare beskriver de segrande ukrainarna som "fascister" och "antisemiter". Det är beklämmande att svenska vänstersympatisörer tar efter det språkbruket. Värst av allt: Även socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin har hakat på genom att varna för att partiet Svoboda, som har ett par ministerposter i den nya regeringen, har uttryckt sig antisemitiskt. Om Urban Ahlin i stället för att lyssna på vänsterpartister tagit reda på fakta hade han fått klart för sig att det gått tio år sedan Svoboda yttrade något som kan uppfattas som antisemitiskt. Enligt ordförande i den största judiska organisationen i Ukraina är dagens Svovoda ej längre det parti det var för tio år sedan. Partiprogrammet är sedan länge utrensat från antisemitism och någon antisemitism har inte kunnat noteras under de senaste valkampanjerna.

Ta intryck av det Urban Ahlin!

   Kjell-Albins avslutningsord löd:

”Höger och vänsterextremism ska spolas ned på muggen. Se där en ytterligare tolkning av toastolen på Lenins gamla sockel.”     

Putin, jämför inte Krim med Kosovo!

När Putin godkände Krims ansökan om att få anslutas till Ryssland, tog han upp Krims självständighetsförklaring, som på goda grunder ifrågasatts i Västvärlden. Putins kommentar var att ”ni i Väst”, utan vidare accepterade Kosovos självständighetsförklaring, så varför har ni invändningar mot Krim?”

Putin hävdar således att Krim och Kosovo är fullt jämförbara storheter.

Det är helt horribelt! Det finns egentligen inga som helst likheter.

     Serbien erövrade Kosovo strax före Första Världskrigets utbrott. Serberna var lyckliga över den erövringen men det fanns ett problem: Där bodde en massa albaner! Serbiens bestämde sig genast för att eliminera det problemet. Albanerna skulle bort med hjälp av terror, hot eller tvångsdeportationer. Den politiken fortsatte in i det sista. 1999 försökte polis och militär att tömma Kosovo på albaner.

   Men den politiken misslyckades, och det blev i stället den serbiska krigsmakten som kördes ut.

   Ryssarna på Krim har aldrig varit utsatta för förföljelser av ukrainare, aldrig riskerat att bli deporterade. Ryssar och ukrainare står ju varandra nära, förstår varandras språk; har gemensam historia.

    Mer  än 90 % av Kosovos befolkning är albaner. Den serbiska minoriteten torde inte vara större än cirka 7 %. Det går därför att påstå att självständighetsförklaringen hade ett stort stöd av befolkningen. På Krim är det annorlunda. Krimtatarer och Ukrainare utgör nästan halva befolkningen – och de var motståndare till att Krim skulle bryta sig ut.

    Kosovos självständighetsförklaring föregicks av ett långvarit utredningsarbete. 1999 ställdes Kosovo under FN-förvaltning, som inte minst kontrollerade att beslut fattades i enlighet med demokratiska principer och utan att kränka internationell rätt. Helt annorlunda på Krim: Under kuppartade former avsattes provinsregeringen, och en ny tillsattes, i vilken provinsregeringschefen saknade stöd i parlamentet.

Och den så kallade folkomröstningen ägde rum till ackompanjemang  av av 20000 ryska soldater…    

  

Arma Ukraina!

En gangsterkung planerar och organiserar ett jättestort bankrån. Han ger sina underhuggare arbetsuppgifter. Rånet genomförs och får till följd att tre människor mister livet. Bytet: nio miljoner kronor.

   Men polisen lyckas efter ett halvt år gripa hela ligan, dock inte bytet. Under huggarna döms till fängelse i minst tio år. Men gangsterchefen blev aldrig åtalad. Polisen hade släppt honom! ”Vi måste ha någon att förhandla med, om vi ska få tag på de nio miljonerna”.

    Historien är inte sann, men något liknande har inträffat, när det gäller EU:s och USA:s s.k. sanktioner mot Ryssland. De innebär ju att de drabbade, som i allmänhet är just underhuggare  till Putin, inte får åka in i EU eller USA  och kan få sina tillgångar i västvärlden frysta. Det kan vara så att några av dem förlorar en hel del pengar, men det kommer definitivt inte att påverka Putins politik.

   Det som ser riktigt illa ut är han själv, gangsterkungen, slipper undan. Och det motiveras med att Putin behövs inför eventuella förhandlingar. Visst, det ligger något i det – men det ser illa ut.

Och tyvärr, allt tyder på att varken EU eller USA är beredda att låta vackra ord följas av handling.

Arma Ukraina!

Folkomröstningen på Krim är en bluff!

Jag minns att på Sovjetunionens tid kunde det i lokala val inträffa att valhandläggare (som naturligtvis var partimedlemmar) i sin iver att visa att hela folket hade rösta kunde gå ut och påstå att valdeltagandet var över 100 procent.

Jag kom att tänka på det nu på morgonen, när de ansvariga för den så kallade folkomröstningen på Krim påstår att valdeltagandet har varit över 80 procent. Dessutom har nästan 100 procent röstat för Krims uppgående i Ryssland.

Hela valet är en enda stor bluff!

Valdeltagandet: Valet bojkottades av krimtatarerna; det bojkottades även av ukrainare. Och säkert bojkottades det av en hel del ryssar, som INTE vill bli slukade av Ryssland.

Observera att folkomröstningen hade två alternativ: Anslutning till Ryssland eller självständighet. Alternativet stanna kvar i Ukraina fanns således inte. (Det har inte många svenska journalister fattat!)

Varför i all världen skulle de som vill stanna kvar i Krim gå och rösta!

Läs gärna mitt blogginlägg 11 mars om hur det gick till när Putins statskupp inleddes natten till torsdagen den 27 februari!

I korthet: Efter att ha avsatt Krims demokratiskt valda provinsregering och tillsatt en ny fattade parlamentet beslut om folkomröstning. De ansvariga hävdade att 61 av parlamentets 100 ledamöter var närvarande. I själva verket var det omkring 36. Flera frånvarande registrerades som närvarande!

Nu har kuppmakarna gjort på samma sätt, när det gäller folkomröstningen.

   I en opinionsmätning gjord i februari var det mindre än 50 procent av Krimryssarna, som ville bli anslutna till Ryssland.

Fastän idag 20000 ryska soldater invaderat Krim, har inte Putin och hans hejdukar slutat påstå att det inte finns några ryska soldater på Krim!

Det är beklämmande att Putin fallit tillbaka på sovjetisk taktik från epoken ”Det kalla kriget”!

Vem var Vitkun Quisling?

 Carl Bildt hävdade att Ukrainas avsatte president Viktor Janokovyts var en quisling, eftersom han förrått sitt land genom att fly till Ryssland och be Putin att ingripa i Ukraina.

Ordet "quisling" har fått betydelsen "fosterlandsförrädare", och det är en norrman, som gett det den betydelsen. 

Hans namn var Vidkun Quisling, och visst var han en förrädare.

När Hitler tagit makten i Tyskland, och det började dra ihop sig till ett nytt storkrig i Europa, ledde Quisling ett parti med klara nazistsympatier. Han hade flera gånger träffat Hitler, som tydligen fått vissa sympatier för honom. När tyskarna invaderade Danmark och Norge i april 1940, gick Quisling ut i norsk radio och förklarade att han tagit makten och att allt motstånd mot tyskarna skulle upphöra. Men de tyskar som ledde operationen blev tagna på sängen. Det här ingick inte i deras planer!

   Så Quisling blev avsatt men gjorde come-back 1942, förmodligen tack vare bra kontakt med Hitler. Nu blev han regeringschef och behöll den posten, tills tyskarna kapitulerat. Men det innebär inte att han hade mycket att säga till om. Det är ingen överdrift att säga att han anpassade sig efter tyskarnas önskemål.

   Dock finns en viss skillnad mellan honom och den avsatte Janokovyts. Quisling flydde aldrig till Tyskland och bad dem ingripa i Norge. Han välkomnade tyskarna när de kom, men de hade kommit även utan honom. Hitler hade bråttom, för han misstänkte att britterna hade liknande planer, och han ville ha tillgång på de norska fjordarna inför det planerade angreppet i väst.

   Efter kriget blev Quisling åtalad för framför allt fosterlandsförräderi . Han fälldes och blev arkebuserad.

I Norge fanns en skicklig tecknare, Rangvald Blix. Han gjorde skämtsamma teckningar, ofta med udden mot nazismen. När tyskarna kom, var hans liv i fara, men han fick hjälp att ta sig över till Sverige. Där fortsatte han att kritisera tyskarna,  framför  allt i göteborska Handelstidningen, som gick hårt ut mot Hitler under hela hans tid som makthavare. Några gånger drogs tidningen in.  Det hade nämligen stiftats en lag som gjorde detta möjligt. En gång fick regeringen i Sverige brev från Herrman Göring, som krävde ingripande mot Handelstidningen. Exemplar av den tidningen smugglades in i Norge och lästes ivrigt.

   

 En av Rangvald Blix´ teckningar har blivit en klassiker. Den gjorde han 1944, och då stod det klart för alla att Hitlers tid snart var ute. Nu riskerade Handelstidningen inte att bli indragen! Blix ritar Quisling på besök hos Hitler.

Han gör Hitlerhälsningen och det han säger ser ni här:

Det finns "mambor" också i glesbygden!

I dag hörde jag i Sveriges -radio ett nytt inlägg om problemen för s.k. "mambor" i Stockholm. De tvingas bo kvar hos mamma, eftersom det är så gott som omöjligt att få tag i en lägenhet.
Självklart är det tråkigt att vara vuxen och vara tvungen att bo kvar hos föräldrarna. Det är naturligtvis helt rätt att det problemet uppmärksammas.
   Men grundorsaken till mamboproblemet  i huvudstaden nämns sälllan. Det handlar ju om Stockholms expansion. Om 60000 människor om året flyttar till Stockholmsregionen, blir det naturligtvis extremt svårt för ungdomar att hitta tak över huvudet.
   Tyvärr är det en politisk omöjlighet att ta itu med det problemet genom att försöka dämpa inflödet till Stockholm.
   Det är inte bara i storstäderna det finns mambor. I glesbygdskommuner kan det finnas lägenheter att hyra men arbetslösa ungdomar har helt enkelt inte råd att ta den möjligheten, så många av dem blir "mambor".. 
     Riksmedia har, vad jag vet,  inte uppmärksammat det mamboproblemet.
Och i många glesbygdskommuner inträffade för mer än tio år sedan något som i dag ter sig märkligt. De kommunala bostadsbolagen hade så många outhyrda lägenheter att de höll på att gå i konkurs. Då gav staten dem ett erbjudande. Om de rev visst antal lägenheter, skulle de få hjälp av staten. Detta ledde till rivningsraseri av flerfamiljhus, som ofta var i mycket gott skick.
Tänk om staten i stället tillåtit att några hus fått leva vidare och blivit bostäder åt ungdomar
Men staten var benhård; rivningsprogrammet ändrade man inte på.
 Det enda acceptabla alternativet till rivning var att frakta tomma hus till Stockholm. Det visade sig dock vara för svårt och dyrt att genomföra.

Är Putin galen?

Ja bland Rysslandskännare finns de som menar att galenskap är enda sättet att förklara hans politik mot Ukraina. De menar att risken är stor att Ryssland riskerar att ta oerhört stor skada, om han fortsätter på den inslagna vägen. De menar också att många i den högre hierarkin i Ryssland är motståndare till det han gör. En del är vettskrämda över de följder det kan få för dem. De har stort kapitalt placerat i väst, och om Västs hot om sanktioner förverkligas, kan de förlora sina förmögenheter. Men ingen vågar gå emot Putin.

    Förmodligen är Putin inte galen; det är mera troligt att han handlar iskallt rationellt. Det har förts fram en helt annan förklaring till hans agerande, nämligen att han är övertygad om att Västvärldens ledare aldrig har varit så svaga som de är nu, och att han försöker utnyttja det.

   Ytterligare en förklaring kan vara att han vill förebygga att ”Maidansmittan” skall sprida sig till Ryssland. Därför är det viktigt att gå ut hårt mot ”Maidanregeringen” i Kiev och samtitigt slå ned på dess sympatisörer i Ryssland.

   Tyska Rysslandsexperter har påpekat att Västvärlden inte har förstått, hur betydelsefullt Ukraina är för Ryssland, en omständighet som innebär att Putin är beredd att gå långt i sina försök att förhindra att Ukraina orienterar sig mot Västeuropa. Detta har jag varit inne på i ett tidigare inlägg.

    Ett annat skäl för att Putin vågar gå ut så hårt är att han inte tror att det blir några allvarliga sanktioner – och han har skäl för att ha den uppfattningen. Tysklands export till Ryssland är mycket omfattande. Om Väst skulle införa sanktioner, som stoppar rysk export, skulle Putin svara med liknande åtgärder. En mardröm för Angela Merkels enligt Putin. Och Storbritannien vill inte riskera sin ställning som finansvärldens centrum. Den skulle hotas, om ryskt kapital försvinner från London. Frankrike har order om att leverera krigsmateriell (t.ex. stridsflygplan) till Ryssland. Så Putin räknar med att han kan fortsätta i samma stil!

   Men om trots allt den spända situationen trappas upp ytterligare, och sanktioner läggs, så finns det en risk att både Väst och Ryssland fortsätter på den inslagna vägen. Båda parter drar sig för att bryta mönstret.

Det är vad som hände sommaren1914.

Det var upptakten till Första Världskriget.      

 

Den sanna berättelsen om vad som händer på Krim.

Läget i Ukraina är än mer hotfullt. Nya ryska soldater tränger in på de militärförläggningar, som ännu inte ockuperats. Men ändå fortsätter Putin och hans underlydande att hävda att det inte finns några ryska inkräktare; att soldaterna är ”lokalt” organiserade skyddskårer. Det är löjligt, och de enda som har glädje av det är skämttecknare.

I går hörde jag om ryssar som på större vägar kontrollerar trafiken. Än värre: Ryska  soldater går runt och markerar hus, i vilka det bor krimtatarer. De kletar på en färg, som är svår att ta bort.

Varför gör de det?

  Rysk propaganda har skapat intrycket att en klar majoritet av ryssarna på Krim och i Östra Ukraina är för uppgående i Ryssland. Men verkligheten ser inte riktigt ut så. En färsk opinionsundersökning kom fram till att 46 % av ryssarna skulle rösta ja. Siffran för hela Ukraina var 16 %. I östra Ukraina finns många, som har ryska som modersmål men som ändå identifierar sig som Ukrainare. Och det finns också ryssar som efter Maidan börjat sympatisera med den nya regimen i Kiev!

   Något skyddsbehov för ryssar finns inte, varken på Krim eller i östra Ukraina. Men Moskva har lyckats med sin skrämseltaktik, framför allt genom att utnyttja ryska tv-kanaler, som lydigt upprepar Putins lögner. Tittarna får se manipulerade reportage om hur tusentals ryssar flyr till Ryssland och att gangsters och nazister från Kiev är på väg mot dem.  Tv-kanalerna har även rapporterat om attentat som aldrig ägt rum, t.ex. mot ett berömt kloster. Trots att det bevisligen inte ägt rum, upprepar Rysslands utrikesminister den lögnen.

Det finns således inget behov av humanitärt ingripande för att skydda ryssar på Krim. Är det mera riktigt att säga att Putin håller på med att annektera Krim?

Att ”annektera” innebär att en stat tvingar en annan stat att avstå från en del av sitt land. Oftast sker det efter ett inledande intrång i landet.

  Håller Putin på med att annektera Krim?

Döm själva!

Följande text kommer från Per Christian AALE, norsk utrikeskorrespondent:

Under natten till torsdagen den 27 februari tog beväpnade maskerade män kontrollen över parlamentet på Krim. På morgonen kallades parlamentsledamöterna dit och väl på plats kroppsvisiterades de och fråntogs sina mobiler. Bakom stängda dörrar – under bevakning av de beväpnade männen – avskedades sedan den sittande regeringen (alltså Krimregeringen! min kommentar) Ett beslut togs om att genomföra en folkomröstning om självständighet för Ukraina, och samtidigt valdes Sergej Aksjonov till ny premiärminister.(För Krim) Aksjonov leder partiet Rysk enhet, som i valet 2010 fick fyra procent av rösterna.och tre av de totalt hundra platserna i parlamentet.

   För att parlamentet ska kunna fatta kvalificerade beslut (handlar om  vissa viktiga frågor) måste minst 51 av parlamentsledamöterna vara närvarande. Enligt den nya regeringen var 61 ledamöter där. Men att döma av samtal med ett tiotal parlamentariker och åtskilliga ögonvittnen på plats tycks det snarare ha varit 36 ledamöter på plats.

”Enligt systemet som registrerar vilka som var närvarande och hur de röstade ska jag ha varit där och röstat. Men jag var inte där. Det var inte heller en majoritet av mina kolleger”, hävdar parlamentsledamoten Nikolaj Sumulidi.

   Inte heller hans parlamentskollega Irina Klujeva var där, men även hon är registrerad som närvarande.

 ”Jag ville inte gå dit, för jag förstod vad som skulle hända. Det var bara proryska representanter där och de var långt färre än 50. Därför var det omöjligt för parlamentet att hålla en legitim omröstning”, säger hon.

   Enligt Rysk enhets vice ordförande Dmitry Polonskij var det dock ”folket som bestämde att vi behövde en ny regering och en folkomröstning. Det är vår vilja, ingen tvingar oss.”     

   36 timmar efter att Aksjonov blev premiärminister utsåg han sig själv till chef för både polisen och säkerhetstjänsten. Han bad också Ryssland att ingripa för att skydda Krim. Två timmar senare bad Putin den ryska duman (riksdagen) om att gå in i Ukraina – vilket han genast fick tillstånd till att göra.

Tusentals maskerade soldater vällde nu in i Krim och tog kontrollen över flygplatser, järnvägsstationer och andra knutpunkter. Enligt Putin är det frågan om "lokala självförsvarsgrupper" men många av soldaterna bekräftar att de är från Ryssland, om man frågar dem.

Parlamnetsledamoten Nikolaj Sumulidi hyser inget hopp om att folkomröstningen som ska hållas på söndag blir juste.

”Hur ska man kunna genomföra ett fritt rättvist val, när tusentals tungt beväpnade soldater ockuperar Krim.”

Några kommentarer:

Krim har lokalt självstyre vilket innebär eget parlament och en lokal regering. Kanske hade det varit bättre kalla dessa organ för landstingsfullmäktige och landstingsstyrelse eller något liknande.

   Krims parlament beslöt också att ansöka om att få anslutas till Ryssland, trots att folkomröstningen äger rum 11 dagar senare! Inte särskilt demokratiskt.

   I denna process äger ett samarbete rum mellan Moskva och de ryssar på Krim, vilka vill anslutas till Ryssland. De senare avsätter regeringen, skaffar sig kontroll över polis och säkerhetstjänst. Ansökan om anslutning är klar; de skickar den tillsamman med en begäran om rysk hjälp, och en förberedd Putin agerar direkt, varigenom ryska maskerade soldater väller in på Krim. Detta kan inte kallas för annat än att försöka annektera en annan stat.

   Så gjorde Ryssland i Georgien, med det kan också jämföras med Hitlers ockupation av Sudetenland 1938. Tyskarna där hade självstyre, rätt att använda sitt språk, publicera egna tidningar. Men precis som Putin klagade Hitler över tyskarnas utsatta läge; de var utsatta för hot! Och han skickade in provokatörer. Den gången var det Tjeckoslovakien, som fick avträda ett territorium till Tyskland. Nu är det Ukraina, som går samma öde tillmötes. Det är bara att hoppas att Ukraina inte drabbas av det som hände Tjeckoslovakien ett år senare. Då tog Hitler resten av det landet…