Skrytbygget Friends Arena - igen!

Enligt medierna kommer under nästa Europamästerskap i fotboll inga matcher att spelas i Sverige. Missnöjet och besvikelsen är stor inom Svenska fotbollsförbundet Ursäkta, men borde inte medierna upplyst oss om att det negativa beslutet i praktiken handlar om att inga matcher ska spelas i Stockholmo. Det har inte varit tal om att någon annan stad i Sverige skulle få vara värd. För Fotbollsförbundet gäller det att till varje pris hitta matcher, som kan fylla krisande Friends Arena. Därför förläggs numera alla fotbollslandslaget matcher till denna tremiljarders fotbollsplan. Det gäller att se till att några kronor kommer in till Fotbollsförbundet som riskerar att dras in i en konkurshärva, om det vill sig illa. Men varken Göteborg, Malmö eller eller några andra städer får en chans att få se landslaget spela på sina arenor. Så har det aldrig varit tidigare! Friends Arena är redan ett fiasko, som kan komma att bli mycket dyrt för Svenska Fotbollsförbundet! Underskottet från skrytbygget Friends Arena får alla svenska fotbollsklubbar vara med om att betala! Fotbollsförbundet gjorde en storsatsning på Stockholm – och nu finns inte mycket kvar för övriga riket. Men än värre om det blir konkurs!o m-

Alla Sverigedemokrater är inte nazister och rasister!

Det är många hel- och halvkändisar, som hojtat i media om det vedervärdiga i att ett rasistiskt och nazistiskt parti, Sverigedemokraterna, tagit sig in i riksdag, landsting och kommunfullmäktige. SD anklagas även för att vara fascistiskt. De som menar det har knappast någon aning om vad ordet fascism innebär!

   Sanningen är nog i stället att de flesta väljare, som röstat på Sverigedemokrater, knappast är vare sig nazister eller extrema rasister. De flesta är vanliga människor, som känner sig oroade över utvecklingen, både i landet och framför allt på hemorten, där det är ont om jobb och där många tvingas flytta. Förmodligen finns det flyktingförläggningar där de bor, och ingen tvekan om att människor undrar över vad det kan komma att kosta. Till sin förvåning har de noterat att kostnadsfrågan förefaller vara ett förbjudet område. Den som gjort försök att kritisera anklagas för att vara främlingsfientlig eller rasist. Det var först när Reinfeldt tog upp ämnet och bad om att alla ”skulle öppna sina hjärtan” som frågan togs upp på central nivå.

   Jag förmodar att många väljare som röstat på SD känner sig ledsna och sårade över anklagelserna om att de är nazister och rasister. Och följden blir att fler väljare, i protest mot etablissemangets avståndstagande och anklagelser, kommer att vända sig till Sverigedemokraterna.  

    Så här förklarar Malin Siwe, varför SD i Filipstad växte från 6,2 % i riksdagsvalet 2010 till 21, 3 % 2014:

   ”Förklaringen är rätt enkel, den är inte om att det bor lågutbildade, rasistiska bonnläppar som aldrig sett en invandrare utom pizzabagaren i verkligheten. I själva verket har det funnits flyktingmottagning med 400 platser, och det har ett fåtal haft invändningar emot. Anläggningen gav ju jobb; dagis och skola kunde någorlunda klara fler barn.

Men i december i fjol öppnade Bert Karlsson ett nytt boende med 160 platser och för tre veckor sedan fick kommunen veta att hotell Remmen i i Lesjöfors går samma väg, med 130 platser. Filipstadspolitikerna har protesterat…Utan effekt.”

Malin Siwe menar att invånarna i kommuner som Filipstad ”känner sig överkörda. Inte av de asylsökande utan av rikspolitikerna och Migrationsverket. Och när det uppenbarligen inte får någon effekt att kommunalråden protesterar högljutt, hoppas många medborgare att rösten på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet ska göra det. (I kommunalvalet är SD:s andel mindre.)”

  

Jag tror ej heller att det är meningsfullt att fortsätta den totala bojkotten av SD i riksdag och fullmäktige. Det sårar väljare och ökar sympatierna för SD. Klokt beslut därför att SD får den inte så viktiga posten som andre vice talman!  

 

             

 

Är Alliansen skyldig hjälpa Löfven?

Efter valet gjordes försök att lösa det parlamentariska dödläget genom att sträcka ut en hand till ett parti som inte tillhört regeringsblocket. Det kom ett svar till TT och det löd så här:

”Jag blir förbannad. Han försöker lämpa över ansvaret på mig”.

 

   Detta handlar inte om det parlamentariska dödläget 2014 utan om situationen 2010.

Då var det Reinfeldt som sträckte ut handen till Maria Wetterstrand (mp), som blev förbannad över att statsministern ville ha en uppgörelse över blockgränserna.

   Problemet 2010 var det samma som nu. Visserligen hade Moderaterna haft framgångar i valet, men Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen och blivit ”tungan på vågen” varigenom Alliansregeringen blivit en minoritetsregering.

   Nu uppmanar och kräver Löfven att Folkpartiet och Centern skall ”hjälpa till”, ”ta sitt ansvar” men möts av ungefär samma reaktion som Reinfeldt fick 2010.

Ansvaret 2010 låg på Reinfeldt; nu vilar det på Löfvens axlar. Han vill ju bli statsminister och då bör inte hans första stapplande steg vara att kräva ansvar från två partier, som han bekämpat i valrörelsen och som riskerar att få se honom riva upp flera reformer, som de drivit igenom. Visst kan det bli möjligt med blocköverskridande överenskommelser. Så småningom – men inte nu.

   Det ställde också Maria Wetterstrand upp på så småningom efter valet 2010. Då handlade det om flyktingars möjlighet få uppehållstillstånd. Nu kommer det säkert att handla om något helt annat.

Men först måste Löfven samla ihop sig och åstadkomma en regering som överlever statsministeromröstningen och får sin första budget godkänd.     

Be om ursäkt, Löfven!

I valrörelsen var partierna överens om att det behövs ökade satsningar på skolan och dess lärare. Jan Björklund blev syndabocken, som misslyckats totalt, eftersom kunskapsraset fortsatt. Kritikerna har totalt glömt eller trängt bort det faktum att med ett eventuellt undantag har Björklunds reformer, enligt internationell expertis varit just det som behöver göras för att den negativa trenden ska brytas. Men det tar tid innan det vänder! En av Björklunds reformer är en ny lärarutbildning. Men de nya lärarna har nätt och jämt hunnit komma ut till skolorna.

   Nu kan det bli så att en rödgrön skolminister om några år tar åt sig äran för de förbättrade resultaten…

   Själv blir jag lätt illamående, när jag hör S-politiker föreslå höjda lärarlöner, behovet förbättra lärarnas status – och kräva satsningar på bättre kunskaper i skolan.  

  Det är nämligen en total kursändring av den skolpolitik som S fört. Under många år bedrev S en lärarfientlig politik, som resulterade i löneförsämringar, sänkt status och sämre arbetsmiljö.

   Under 1900-talet hamnade framför allt gymnasielärare i flera arbetsmarknadskonflikter. Grundorsaken var deras fallande reallöner. Företrädare för S och LO ställde sig på arbetsgivarens sida och menade att lärarna var högavlönade. En gång blev det en omfattande lärarlockout, trots att inga lärare strejkat. Arbetsgivaren var ute efter att knäcka Saco:s strejkkassa. Skolöverstyrelsen, med S i toppen, hade inga invändningar mot att lärarna kördes ut från rikets gymnasier.

   Värst av allt var en konflik, som inte ledde till en uppgörelse mellan parterna.  Regeringen Palme löste problemet med en tvångslag. Lärarna tvingades tillbaka till arbetet. Sedan kunde arbetsgivaren tvinga på lärarna ett löneavtal, som liknade det som orsakat konflikten.

  Inte skulle väl Palme drivit igenom en tvångslag mot strejkande metallarbetare?

   Det fanns inom S en misstro mot akademisk bildning; man kan bli konstig i huvudet av att läsa för många böcker. När en LO-förbundsordförande skulle kritisera den f.d. fp-ledaren Gunnar Helén, nöjde han sig med att med förvrängd röst säga ”den där DOCENTEN”!  Klart att docenter läst för många böcker...

Begreppet kunskap hade fått en negativ klang. Socialdemokratiska skolministrar undvek att säga att skolan skulle ge kunskap. Lena Hjelm-Wallén, en S-skolminister, föredrog en ”ny form av kunskap men det är väl inget för akademiska finsmakare.” Enligt en S-ledd utredning har ”betyg den negativa följden att ”skolarbetet inriktas på att meddela kunskaper och färdigheter”. Bäst alltså ta bort betyg, så slipper eleverna matas med kunskaper!

Även undervisningen ifrågasattes, i synnerhet den lärarledda, som Kommunförbundet ville förbjuda. (Hur kunde den organisationen få makt över skolan???) I stället skulle eleverna själva söka kunskap, individuellt eller som grupparbete.  I det senare fallet handlade det i första hand om att lära sig arbeta i grupp.

   Skolöverstyrelsen drev försöksprojekt, som gick ut på att tv-program skulle ersätta lärares undervisningstid. I stället för lärobok användes arbetshäften, som bestod av diskussionsuppgifter. (De var av typen ”Stryk under ordet potatis och diskutera!”) En lärare tyckte att hans viktigaste uppgift blivit att sätta på och stänga av tv:n.

   Men projektet avbröts i förtid. Deltagande lärare hade konstaterat att eleverna inte lärt sig någonting!

  

Ingen tvekan om att förändringarna sänkt lärarnas status!

Den försämrade arbetsmiljön sammanhänger med oordning, bristen på disciplin och en för hög ljudnivå i lektionssalar. Om detta skriver Göran Hägg i sin bok ”Välfärdsår”:

”Det blev på modet bland pedagoger att förneka problemen med oordning och disciplin. Eller sa man att allt löste sig med nya metoder. Med tiden hävdades att oordning var önskvärt och tecken på den frimodighet den nya skolan skapat. Eller tvärtom en sund reaktion mot den auktoritära anda som rådde i skolan.”

Det är bra att S har slagit in på en ny kurs.

Men än bättre om Stefan Löfven kunde kosta på sig att be lärarna om ursäkt för den tidigare politiken!

 

 

 

Hemliga handlingar läcker ut... och publiceras av SR eller SVT!

”På Ring P1” var det häromdagen en mas från Dalarna, som tydligen hade samma uppfattning som jag i en fråga. Även han menade nämligen att det var märkligt hur journalister på Sveriges Radio och Sveriges Television använder sig av sekretessbelagda handlingar utan att någon tycker det är fel. I stället blir det beröm för att ha lyckats ”avslöja” hemligheter.

   Dalmasen tyckte detta var märkligt, men ”Ring P1 kollrade bort honom. Frågade om han inte tyckte det var bra att vi har skickliga journalister, som lyckas ”gräva fram” handlingar om skumraskaffärer. Dalmasen fick inte prata färdigt och snart det dags för nästa samtal.

  

   Visst vore det bra med journalister, som grävde på djupet. Men jag tvivlar på att någon SVT- eller SR-journalist har gjort det. I alla dessa ”affärer” har det snarare handlat om att någon/några kommit till Sveriges Radio eller Sveriges Television med sekretessbelagda handlingar och erbjudit sig att överlämna dem. Dalmasen hade reagerat mot ”Uppdrag Gransknings” avslöjande om den s.k. ”Kinaaffären”. Tidigare har det varit journalister på Sveriges Radio som ”avslöjat” och lovordats av journalistkolleger.

   Dalmasen och jag undrar följande:

1. Personal inom regeringskansliet plockar gång på gång med sig kopior av sekretessbelagda handlingar och överlämnar dem till SR eller SVT. Är inte det olagligt?
2. SR eller SVT publicerar dem. Är inte det olagligt?

Tacksam för svar!

Låt inte Putin få arrangera VM i fotboll!

Just nu diskuteras nya sanktioner mot Ryssland. De tidigare lagda tycks inte ha haft något större effekt. Så har det ofta varit i sanktionernas historia, räknat från sanktionerna mot Mussolinis Italien för hans krig och ockupation av Etiopien. Där använde sig Mussolini av krigsgaser, trots att de förbjudits på grund av erfarenheterna under första världskriget.
   Egentligen är det väl bara sanktionerna mot Sydafrika, som haft viss betydelse. De bidrog till att den vita apartheidregimen gav upp. Men å andra sidan dröjde det många år, innan den striden var över, trots att faktiskt i stort sett hela världen ställt upp på sanktionerna.
   Ett problem med internationella sanktioner är just att alla inte ställer upp. Efter massakern på Himmelska Fridens Torg i Kina infördes förbud för viss export till Kina. Tanken var väl att försvåra tillverkning av vapen av det slag som använts mot demonstranterna, som sköts ihjäl. Det förbudet har inte respekterats. Kina är för mäktigt. Inget land vill missa chansen att sälja till Kina. Tydligen ej heller Sverige.
   EU har problem att enas om de nya sanktionerna mot Ryssland. Som ett alternativ finns idrottssanktioner, att t.ex. Ryssland inte ska få vara värd för ett stort mästerskap. Där finns en möjlighet att göra något som verkligen skulle drabba Putin. Ryssland ska ju arrangera nästa VM i fotboll! Det skulle vara ett stort slag mot honom, om han blir berövad den godbiten, som han förmodligen fick genom mutor. Vilken prestigeförlust för honom! Det vore en sanktion, som skulle bita!
   Men jag är rädd för att FIFA (internationella fotbollsförbundet) kommer att göra allt för att förhindra att det blir så.  

Var Hitler homosexuell?

I dag är det bara sex dagar kvar till valet. Men jag ska inte skriva något om det. Valkampanjen tröttnade jag på redan innan den börjat.

   I stället några ord om Hitler. Expressen har i sin (mycket läsvärda)dokumentär om andra världskriget tagit upp hans sexuella läggning. Det är något, som det spekulerats mycket om. Expressen menar att mycket talar för att Hitler var homosexuell. Men bevisen är få. Expressenförfattaren  Knut-Göran Källberg nämner att Hitler under sin tid i Wien som arbets- och bostadslös ska ha haft ett förhållande med en man, som han kunde sova över hos. Det är inte mycket till bevis. Källberg menar även att Hitler använde sig av Eva Braun (hon som har beskrivits som Hitlers älskarinna och som han gifte sig med en stund innan både tog livet av sig) för att visa att han inte var homosexuell. Hon skulle således inte ha varit hans älskarinna.

   Men i så fall borde ju Hitler ha visat upp henne för omvärlden och framför allt för sådana som misstänkte att han var bög. I själva verket var det precis tvärtom. Eva gömdes undan så effektivt att det efter 1945 kom som en chock för Tyskland att Hitler haft en dam, som han till och med gifte sig med, innan paret tog livet av sig.

   De lärde känna varandra, när hon var 17 år och han 40 Han blev förtjust i henne (det hade han blivit i minst två andra mycket unga flickor) och uppvaktade henne. Det finns flera uppgifter om deras relation. Det dröjde, innan det blev intimt, men det finns samtida vittnesuppgifter som tyder på att omkring 1932 var de ett kärlekspar. Året därpå tog Hitler makten i Tyskland, och han hade mindre tid över för Eva. Hon försökte ta livet av sig, och det chockade honom. Han förstod att han måste ta sig an henne mer, inte minst för att han inte ville ha en ny skandal. En systerdotter, som hette Gerli, hade nämligen tagit livet av sig 1931, och det kan ha varit så att han haft ett förhållande med henne. Hon hade bott en tid hos honom, och han var tydligen mycket fäst vid henne. I varje fall finns det uppgifter om att han sagt att han älskade henne. Han tog hennes död mycket hårt.

   Klart är att Eva så småningom blev mycket fäst vid Hitler. När attentatet mot honom ägde rum 1944, blev hon förtvivlad. När han ringde och sa att han klarat sig, utbrast hon spontant ”jag älskar dig”. När slutet för Hitlertyskland närmade sig, ville Hitler att Eva skulle lämna bunkern i Berlin. Men hon sa att hon ville stanna och dö hos honom. Då kysste han henne spontant på munnen, trots att många såg på.

   Hans beslut att ingå äktenskap med Eva, innan de tog sina liv, vittnar väl också om att hon var något mer än en vän.

  Skeptiker påpekar att Eva och Hitler alltid hade skiljda sovrum. Det är sant – men var de än befann sig (så småningom fick Eva följa med på Hitlers många resor runt om i Tyskland), såg man alltid till att det fanns en dörr mellan deras rum. En gång knackade en uppassare på dörren till Evas rum och öppnade den, innan hon hunnit svara. Den förste han fick syn på var – Hitler. Uppassaren blev vettskrämd, men råkade inte ut för någon bestraffning.

    Källberg menar att Hitler behandlade Eva illa, men det stämmer inte, även om han några gånger uttryckt sig vårdslöst. Eva blev så småningom den enda, som på Berghof (Hitlers örnnäste) vågade säga emot Hitler. När han under måltider började dra sina monologer, kunde hon sucka, himla med ögonen eller fråga högt, hur mycket klockan var. Hitler förstod signalerna och tystnade. Att hon hade så stor makt över honom uppskattades inte av alla. Hon blev inte populär hos alla i den krets, som fick vara med på Berghof.

      Men så vitt man vet, gjorde hon inga försök att påverka honom politiskt.