Sponsrade resultat gör det svårt att googla!

Detta är ett av de blogginlägg, som jag inte kunde publicera på grund av att bloggen "försvunnit") Att ”googla" är numera inte vad det en gång i tiden var. Du får en massa länkar som inte alls har med saken att göra. Ett problem är det som kallas ”sponsrade resultat” Häromdagen skulle jag läsa en artikel publicerad i en av våra största morgontidningar, GöteborgsPosten. Jag sökte på tidningens hemsida, med det dröjde innan ett klickbart Göteborgsposten dök upp. I dag skulle jag ringa till skatteverket för att beställa ett personbevis. Jag var ute efter ett telefonnummer dit. Jag sökte både på skatteverket och lokala skattemyndigheten. Det tog sin tid! Även här fanns nämligen ”sponsrade resultat” Det värsta var att de flesta träffarna föreföll inte ha ett dugg att göra med det jag var ute efter. Några exempel: ”Förlossningen Karlstad”. ”Lagring av post”, ”Psykakuten”, ”Mobiltelefoner Telia”. ”Lyckans pizzeria”. (Nu började jag känna ett behov av att komma till psykakuten!) Till sist fann jag två telefonnummer till skatteverket. Jag ringde och fann att jag hamnat i Halmstad. Men jag fick försäkringar om att personbeviset skulle komma dagen därpå.

Min blogg har varit försvunnen!

Jag skulle publicera två blogginlägg och klickade på bloggadressen. Men jag kom inte till min blogg utan till "Adams bloggar". Hemskt! Därefter har jag lagt ned åtskilliga timmar på att försöka hitta min blogg. För cirka 10 minuter sedan lyckades jag! Men hur kunde det bli så? I grund och botten får jag nog skylla mig själv. Jag struntade i att logga ut från bloggen. Då slapp jag ju att logga in igen. Dessutom var jag rädd för att mina inloggningsuppgifter kunde bli ogiltiga, eftersom jag hade en ny mailadress. Det gick bra i mer än ett år - ända tills Adams bloggar uppenbaradce sig! Några gånger har jag varit ordentligt irriterad över att inte kunna blogga. Så jag har mycket att ta igen! Jag börjar i morgon...

Att söka asyl efter 30 år i Sverige.

"Jag funderar på att efter 30 år i Sverige på nytt söka asyl här." Sagt av Zelia Dagli, Hon rymde från förtryckande imamer. Nu tvingas hon fly från imamer i svenska förorter. Svenska myndigheter gör inte mycket för att backa upp henne och andra hotade muslimska kvinnor. Tvärtom! Det är förtryckarna som får pengar! Sveriges förenade muslimer har nyligen fått 300000 kronor. Det är en av de muslimska organisationer, som bjudit in hatpredikanter. När ska svenska politiker inse att de INTE bör dela ut stora bidrag till muslimska riksorganisationer. Gå i stället ned på basplanet och hjälp till där!

Kan vi besegra cancer?

Just nu bedriver Cancerfonden en insamlingskampanj.Budskapet är att det går att besegra denna hemska sjukdom, men att det är viktigt att så många som möjligt hjälper till genom att lämna sitt bidrag till den kampen. Förmodligen har cancerfonden rätt i sitt antagande, men frågan är om någon nu levande människa kommer uppleva den dagen. Segern ligger troligen långt fram i tiden. I dag bekämpas cancern framför allt med två vapen, strålning och cellgifter (cytostatika). Det trista är att dessa vapen är gamla. Dom användes för mer än 50 år sedan. Cancerforskningen har inte uppfunnit något nytt effektivt vapen mot cancer på mer än 50 år. Då och då har forskare trott sig ha hittat det. Det har blivit stora rubriker i pressen om det – men förhoppningarna har kommit på skam. Likväl är det säkert så att fler överlever cancer i dag. Vi vet betydligt mer om sjukdomens orsaker, t.ex. att det finns ärftliga faktorer. Kvinnor kan operera bort sina bröst när de får veta att det finns en inte obetydlig risk att de kan drabbas av bröstcancer. Allt större insatser görs för att förebygga denna sjukdom. Men om den redan har brutit ut, då blir det oftast cellgifter eller strålning. Jag såg ett brittiskt tv-program, som skulle presentera nya sätt bekämpa cancer. Men det handlade huvudsakligen om att modern teknik gör det möjligt att stråla i känsliga delar av människokroppen. Min mamma drabbades av cancer i ändtarmen. Hon blev stomiopererad. Jag minns att jag tyckte att nu kan väl ödet inte vara så grymt att det händer någon ännu värre. Men hon fick bara vara frisk i ungefär ett år. Därefter började hon få ont i ryggen. Till sist blev hon inlagt på sjukhus. Det kunde vara skelettcancer, men det var lång kö till en röntgenundersökning, som skulle ge svaret på den frågan När det äntligen var hennes tur, var hon så sjuk att alla förstod att hon snart skulle dö. Troligen var det metastaser från hennes ändtarmscancer som spridit sig till skelettet. Jag fick för snart ett år sedan en påminnelse om hur snabbt det kan gå, när det handlar om cancer. Jag hade fått kontakt med en gammal klasskamrat på gymnasiet. Jag hälsade på honom, när jag var i Göteborg. Vi hade mycket trevligt. Men när vi träffades sista gången såg han lite trött ut. Han sa att han för några veckor sedan fått fruktansvärt ont i magen. Han hade sagt till doktorerna att det säkert var blindtarmsinflammation. Men efter undersökningen var dom endast säkra på en sak, det handlade INTE om blindtarmen. Det blev alltså sista gången vi sågs. Jag kände mig mycket oroad. Jag ringde honom några dagar senare. Då sa han att det fanns tumörer i hans mage men att det var oklart, om det var cancertumörer. Nästa gång jag ringde sa han att han hade börjat en cellgiftsbehandling. Det handlade allts om cancer. Jag ringde igen, men han var då så dålig att han inte kunde prata med mig. Sedan blev det ett sista samtal. Men då befann han sig inte i hemmet. Jag fick prata ett par minuter med honom. Jag ringde en gång till; nu svarade hustrun. Jag framförde en hälsning till honom. Han dog några dagar senare. Jag åkte ned till Göteborg för att närvara vid begravningen.