Stöldligor hotar glesbygden.

Märta och Erik är ett pensionärspar, som bor i ett avsides beläget hus. Att åka bil till dem innebär att köra på en enslig landsväg och sedan på en grusväg. De flesta husen i området är numera endast bebodda under sommaren. En kväll, när de höll på att lägga sig, såg de att rörelsedetektorerna hade tänt lamporna utanför huset. Strax därpå ringde en granne och sa att två män "undersöker er ladugård". Efter att ha ringt till polisen gick Märta ut och ropade på männen, som snabbt försvann i en bil. Det tog lång tid för polisen att komma dit, och de försvann snart. Det fanns, sa de, ingenting de kunde göra. Nästa kväll skällde deras hund ovanligt mycket. Kanske behövde den rastas. Erik, som är rullstolsbunden bad Märta att ta med sig ett bollträ ut. Vid garageporten såg hon en man. Det var mycket mörkt. I ren skräck slog hon till honom med bollträet. Han föll omkull och skrek på ett språk som hon beskrev som "ryska ungefär". Hon slog igen och igen. Rörelsedetektorerna fick garageuppfartens lampa att tändas.Hon ser att han sträcker sig efter något i en ficka. Då slår hon igen mot hans arm. Något knakar till. Han tar till flykten, samtidigt som han skriker på ett språk hon inte förstår. Samtidigt som Märta kämpade med tjuven ringde Erik till polisen.De sa att de var på väg.Från närmaste polisstation tar det dock en och en halv timma att komma till dem. Det finns en närmre polisstation, men den är endast bemannad under dagtid och endast tre dagar i veckan. Polisen kom aldrig. Erik ringde igen, men då hade de inte någon ledig bil. På kvällen några dagar senare gick de hem efter att ha ätit middag hos en granne. Märta körde Erik i hans rullstol. Nu stod två män på vägen utanför deras hus. När de såg Märta och Erik, sprang de in i skogen. Männen ville tydligen inte ge sig; polisen är ju långt borta. Vad ska ett pensionärspar göra? "Vi är ett lätt byte", säger Märta. "Alla grannar har ställt upp till hundra procent, men polisen ska väl också göra sitt jobb". Senaste gången jag talade med dem, sa jag att jag ju har en sjuk gubbe att ta hand om, då får väl ni ta hand om dem som stryker omkring här." Då sa polisen till mig att lugna ner mig". Märta och Erik är inte ensamma. Det blir allt vanligare att ordning, säkerhet och krisberedskap överlåts till frivilliga krafter. Eller åt säkerhetsföretag. 1974 fanns det 7400 väktare, nu är de 20000. I glesbygskommuner är det få människor på stora ytor; då blir det dyrt att anlita säkerhetsföretag. För Erik och Märta återstår bara att anlita några åldrande grannar. Märtas och Eriks öde vittnar om att den tid är förbi, då landsbygden kunde förknippas med "lugn och ro" - och i stort sett ingen kriminalitet. Nu är det snarare tvärtom. Ligor inriktar sig på stöldresor i svensk glesbygd, där det är långt till polisen. Ligorna är internationella. Enligt polisen finns det 800 aktiva individer från Litauen och Polen och mindre grupper från Georgien, Vitryssland, Rumänien och Bulgarien.I städer kan man skydda sig, t.ex genom att anlita väktare. Det är svårare på landsbygden. Vad känner Märta efter allt som hänt? "Minsta lilla sak vi hör gör oss oroliga. Vi känner oss inte trygga här längre. Jag sover med bollträet intill sängen" Detta bloginlägg bygger på en ledarartikel i Svenska Dagbladet 25 augusti.

Sverige, ett paradis för islamister?

Så uttryckte sig Expressen i en ledarkrönika 13 augusti. Där hävdades också att Sverige har näst flest jihadister per capita i Europa. Det påståendet bygger på SÄPO:s uppfattning att cirka 300 jihadister från Sverige har anlänt till Irak eller Syrien. Enligt Expressen ligger Sverige långt efter övriga Europa när det gäller att förhindra våldsbejakande extremism. Därav följer dock inte att Sverige skulle vara ett paradis för jihadister. Det är sant att det gick trögt i början, vilket kan sammanhänga med att kommunerna har ett stort ansvar, och i början hade många svårt att förstå, hur allvarlig situationen är. Några kommunala tjänstemän gjorde uttalanden som de nog bittert ångrar idag. En annan förklaring till den tröga starten i Sverige är den utbredda rädslan för att bli anklagad för islamofobi. Den rädslan kan vara befogad. Att föreslå åtgärder som drabbar enbart muslimer leder lätt till sådana anklagelser. Men ingen tvekan om att Sverige nu kommit igång. Jihadistproblematiken är den fråga som SÄPO nu ägnar störst uppmärksamhet åt. Det gäller att hitta pojkar – och flickor – som överväger att ansluta sig till IS. Men det är också viktigt att snarast möjligt få tag på återvändare och kontrollera deras framtidsplaner. Alla bör ha klart för sig att IS är ett jättestort hot också mot Sverige, kanske det värsta vi varit med om. IS har haft stora framgångar i Mellanöstern. Där pågår ett fullskaligt krig med fronter. Så är det inte i Europa. Men vi är utsatta för attentat, i vilka IS kan vara inblandade, t.ex. genom återvändarna. Om IS av någon anledning vill rikta ett attentat mot Sverige, är våra möjligheter att förhindra det begränsade. IS betraktar alla som inte bekänner sig till samma religion som dem som sina fiender och är beredda att döda dem. Det är ytterst beklagansvärt att det inte har skapats en stor koalition mot IS. Alla nationer har ett intresse av att det. Det gäller inte minst Ryssland med flera muslimska minoriteter. Men Putin kritiserar USA, som genom sina bombningar ändå har bromsat IS: s expansion. Och Turkiet tycks föredra att bomba kurder och har högst motvilligt ställt ett flygfält till amerikanernas förfogande. ...Och i Sverige har en feminist (jag kommer inte ihåg hennes namn) klagat över att ingen observerat att kvinnliga fångar hos IS råkar mycket värre ut än män. Visst har hon rätt i att kvinnliga fångar kan bli våldtagna eller sexslavar. Men vad händer männen? Troligen avrättas de. I bästa fall blir det en snabb död. Men IS har också program för långsam avrättning, t.ex. genom att tända eld på fången – eller något annat vedervärdigt. Ska vi ägna oss åt att slå fast vad som är värst? Kan vi inte enas om att det värsta en människa kan råka ut för är att bli fånge hos IS. Oberoende av kön!

Telenor tar ut månadsavgifter för mobil som varit stulen i 6 månader.

Det har nu gått ett halvt år, sedan jag utsattes för rån mitt i natten. Jag blev av med fyra mobiler plus en laptop, på vilken det satt ett mobilt bredband. För en av mobilerna hade jag ett Telenor-abonnemang. Under ett besök i Göteborg gick jag in i Telenors butik och undrade om jag inte kunde "befrias" från abonnemanget, eftersom mobilen var stulen. Jag fick som svar ett klart NEJ.Det hade jag väntat mig. Men något överraskande var att jag ej heller kunde säga upp abonnemanget. Jag måste vänta på en uppsägningsdag cirka en månad senare. Jag missade den. Nästa gång jag var i Göteborg gjorde jag ett nytt besök hos Telenor. Han som tog hand om mig tyckte tydligen synd om mig. Jag fick ett telefonnummer som jag skulle ringa och förklara min situation. Men det gav inget resultat. Märkligt nog fick jag en tid senare ett brev från Telenor, där jag hälsades välkommen tillbaka! Någon form av missförstånd hade tydligen ägt rum. Till sist har jag lyckats att säga upp mitt abonnemang hos Telenor. Men den träder i kraft först den 29 november. Till dess får jag fortsätta betala månadsavgifter. Sammanlagt kommer Telenor att få nästan 1800 kronor, och själv har jag inte fått någonting tillbaka... Jag ringde också till Telia angående mitt mobila bredband, som jag inte har kvar. Även där har jag betalat för lika många månader. Jag framförde önskemålet om att få ett nytt, eftersom månadsavgifterna mer än väl täcker in kostnaden. Men det gick precis så illa som jag trott. Därför funderar jag på att säga upp även det abonnemanget. Men om Telia tillämpar samma principer som Telenor, tvingas jag kanske att få fortsätta att betala ett antal månader till, innan uppsägningen träder i kraft. Både Telia och Telenor framhöll för mig att min hemförsäkring skulle kunna betala viss ersättning för dessa utgifter. Men det förnekade mitt bolag, Länsförsäkringar.

Staten stödjer islamister som uppmanar män misshandla kvinnor!

I går publicerade GöteborgsPosten en debattartikel, som är värd att citera. Skribenten, Helene Bergman, är journalist, författare och feministisk aktivist. Hon nämner att hon fick häftet "Kvinnan i Islam" i sin hand en fredag i Nordstan. ”Varje fredag och lördag delas den ut av islamistiska missionärer i köpcentret Nordstan i Göteborg. Manliga läsare uppmanas att slå en upprorisk hustru, bara inte slaget lämnar några fysiska skador eller märken på kroppen. Avsändare är Göteborgs moské. Så långt Helene Bergman. Det bör tilläggas att det var organisationen Sveriges unga muslimer, som skapade ”Kvinnan i Islam” Detta skedde, när Mehmet Kaplan var dess ordförande. Sveriges Unga Muslimer är en organisation som uppbär statligt stöd för sin verksamhet. Den organisationen har också krävt särlagstiftning för muslimer. Det innebär bland annat att inte behöva följa svenska lagar, som de anser strider mot Koranen. Mehmet Kaplan är numera bostadsminister i regeringen… Enligt Helene Bergman fungerar Göteborgs moské som en paraplyorganisation för ett antal föreningar. Enligt en tjänsteman på Nämnden för statligt stöd till trossamfund ger man årligen cirka 30 000 kronor till Islamiska Förbundet, som ”huserar” i Göteborgs moské. Islamiska förbundet är, enligt Nalin Pekgul, en islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska Brödraskapet i Egypten, Nalin har varit både riksdagsledamot för socialdemokraterna och ordförande i partiets kvinnoorganisation. Men hon blev inte återvald. Det kan sammanhänga med hennes kritik av islamister, inte minst Mehmet Kaplan. Nu har tydligen Göteborgs Moské tagit över ”marknadsföringen” av Kvinnan i Islam. Allt sker under täckmantel av att bekämpa islamofobi i framförallt olika ungdomsprojekt. Sammanlagt rör det sig, enligt Helene Bergman, om 30 miljoner kronor som bland annat Ungdomsstyrelsen betalat ut. Är det inte helt fantastiskt? Att kunna gå ut och uppmana män att misshandla sina kvinnor – och dessutom få betalt för det! Är det helt omöjligt för bidragsgivarna att komma till insikt och stoppa utbetalningarna?

Är Sverigedemokraterna större än S och M?

Det var nog många som satte morgonkaffet i halsen, när nyheten kom att Sverigedemokraterna gått förbi både socialdemokraterna och moseraterna i en opinionsundersökning. Kan verkligen SD ha blivit störst? Det finns verkligen skäl till att läsa denna undersökning med en stor portion tvivel; inte i första hand för slutsatserna utan för tillvägagångssättet. Undersökningen är gjort av företaget Yougov, vars väljarundersökningar INTE publiceras av svenska medier som SVT och SR just på grund av undersökningsmetoden. De intervjuade är nämligen inte ett slumpmässigt urval. En del deltagare är skapade av en webbpanel. Det är möjligt att anmäla sig själv som deltagare; ja, man kan även anmäla en kompis. Men det vore fel att betrakta Yougovs slutsatser som helt värdelösa. Medier, som aldrig publicerat Yougovs undersökningar kunde inte låta bli att göra det nu, eftersom resultaten var så sensationella. Förmodlgen är det riktigt att säga att Sverigedemokraterna haft fortsatta framgångar, och att det kan sammanhänga med händelser, som gjort väljare oroliga under de senaste veckorna. Dagstidningarna har rapporterat om allvarliga brott, där oskyldiga människor har mördats. Knivdramat i en IKEA-butik är ett exempel. Kollektivet flyktingar skuldbeläggs liksom svensk flyktingpolitik. Den dramatiska ökningen av antalet ensamkommande flyktingbarn är ett annat exempel.

Får vi stigande elpriser?

Detta är en fråga som jag tagit upp tidigare. Och det kan ju verka som om jag har haft helt fel, när jag varnat för stigande elpriser. Det är ju ett faktum att på elbörsen har elpriset under de senste 15 åren fallit från 40 öre per kWh till 14 öre. Men det är också ett faktum att elleverantörerna inte har kompenserat konsumenterna fullt ut för det prisfallet. Risken för stigande elpriser beror nu främst på risken för att några av våra kärnkraftsreaktorer kan bli förtidsavvecklade. Det var Eon som gick ut med det budskapet för reaktorerna O1 och O2. Det skulle leda till ett stort bortfall av elproduktion, som oundvikligen skulle leda till högre elpriser, framför allt i södra Sverige. Den som tvivlar på det bör sätta sig in i vad som hände, när Barsebäck i Skåne fick stänga. Elpriserna steg i Sydsverige och är fortfarande högre än för oss som bor lite längre norrut. Stängning av O1 och O2 blir ett större bortfall av el än det som ägde rum när Barebäck tvingades slå igen. Det finns en annan oroande faktor.President Putin har lyckats få bland annat Eon att gå med på ett uttalande om behovet att bygga ytterligare en gasledning genom Östersjön för att transportera fossil gas från Ryssland till Tyskland - och sedan vidare till bland annat Danmark - och Sverige. En intressant fråga är om Eon räknar med att stängningen av kärnkraftverk kommer leda till ökad svensk användning av fossila bränslen. Ett otrevligt perspektiv!

Hur ska det gå för SIFO?

Sifo är nog fortfarande det opinionsinstitut som har högst anseende. Från Sifo kom de första mätningarna av partisympatier; i ledningen har alltid funnits kompetenta forskare. Men idag har Sifo många konkurrenter och är ej längre självklar ”number one” inom branschen. Dessutom har alla opinionsföretag ett växande problem. Allmänheten har börjat tröttna på opinionsundersökningar. Mest irriterande är, förmodar jag, att bli intervjuad per telefon. Fler och fler tackar nej! Risken för opinionsföretagen är att för många gör det. Då kan undersökningens slutsatser ifrågasättas. Denna problematik håller nu på att vålla Sifo stora svårigheter. Det handlar inte om telefonintervjuer utan om Sifos jätteprojekt, ”SVERIGE NU”. Varje år gör Sifo ett slumpmässigt urval av deltagare. De får per post ett tjockt kuvert, som innehåller ett häftat frågeformulär på över 40 sidor! Varje sida består av frågor och svarsalternativ. De senare kan vara fler än tio. Deltagarna ska sätta ett kryss i en mycket liten ruta för det svarsalternativ, som stämmer bäst överens med deras uppfattning.Jag gjorde ett försök att räkna antalet frågor men gav upp, då jag kommit till 781 frågor. Då hade jag halva enkäten kvar. Och därtill kommer att varje fråga kan ha fler än 10 svarsalternativ. Sifo säger att frågorna framför allt ska handla om "svenskarnas mediekonsumtion, intressen och inköpsvanor." Jag hade blivit utvald 2014 och tyckte att undersökningen var väl skräddarsydd för företag, som producerar konsumtionsvaror. Det var massor av frågor om jag lagt märke till ett stort antal nya produkter. En viktig angelägenhet för producenterna men jag blev något förvånad att det tog så stor plats i Sifos SVERIGE NU. Efter att ha bläddrat bland frågorna och fått en uppfattning om hur mycket det var bestämde jag mig för att hoppa av. Men några veckor senare fick jag brev från Sifo med en vädjan om att svara. Enkäten var mycket viktig! Om jag besvarade den, skulle jag som belöning få några lotter, som – om jag hade tur – skulle kunna göra mig rik. Svenskarna har ju blivit ett spelande folk och de flesta var säkert nöjda med erbjudandet, som inte kostade Sifo så mycket! Men jag nappade inte direkt. En natt cirka en vecka senare, knackade en granne på min dörr omkring kl 24 och sa att han observerat några ynglingar som parkerat en bil i vår carport och därefter smög omkring på baksidan av radhuslängan. Jag blev klarvaken! Det påminde om rånet jag varit med om! Lägga mig ville jag inte. Vad skulle jag göra? Jag fick syn på Sifo-enkäten och satte mig - och fyllde i den. Det hann bli morgon innan jag var klar! Så jag postade enkäten och fick mina lotter, som inte gav någon utdelning. Sannolikheten för att två år i rad bli uttagen till Sverige nu borde vara minimal. Men jag har lyckats med det! Men när kuvertet från Sifo kom 2015, blev jag enbart irriterad. Är det verkligen ett slumpmässigt urval? Hur kunde jag komma med? Dock tycker jag att årets enkät är bättre, eftersom frågorna om företagens nya produkter inte är lika dominerande. Jag besvarade inte enkäten och fick en tid senare nytt brev med en vädjan. Men inga erbjudanden om lotter! Så gick det en tid och för tredje gången hörde Sifo av sig och vädjade igen. Denna gång kunde jag få lotter! Men jag avstod från att delta… Nu undrar jag, hur det ska gå för Sifo. SVERIGE NU är storsatsningen. Har dom tagit sig vatten över huvudet? Kan verkligen lotterna i det tredje utskicket bli räddningen? Blir det ett stort bortfall av svarande, så blir enkäten mer eller mindre värdelös. Då är risken stor att Sverige Nu 2015 inte får någon efterföljare. Klarar sig Sifo med den smällen? Felet med SVERIGE NU har helt enkelt varit att det är för många frågor och svarsalternativ. Vi orkar helt enkelt inte med det!

Ungdomsförbund vill förbjuda pornografi och tillåta tidelag.

Två av de politiska ungdomsförbunden har lyckats med att påminna oss om sin existens. Socialdemokraternas ungdomsförbund(alltså SSU)har hållit kongress och lyckats få mediernas uppmärksamhet i en fråga. Kongressen beslöt att kräva att "kommersiell pornografi" ska förbjudas. Eftersom polisen har fullt upp med att utreda annan brottslighet, har SSU därmed öppnat för möjligheten att vi kan få en ny myndighet, som får till uppgift att granska tidningar och tidskrifter, som är att betrakta som kommersiella och som har innehåll, som bryter mot den kommande pornografilagen. Skulle inte SSU:s nye ordförande, Philip Bodström, med anknyytning till Filipstad, kunna se till att det nya ämbetsverket placeras i Filipstad? Även folkpartiets ungdomar har haft möte och fattat ett beslut i liberal anda. De vill nämligen ta bort ett förbud. Det ska ej längre vara förbjudet att begå tidelag. Det finns kanske läsare av dessa rader, som inte har hört talas om detta ålderdomliga ord. Det står för "könsumgänge med djur". Jättebra att det forfarande finns politiska ungdomar som kämpar för liberala reformer!

Vad menas med en feministisk utrikespolitik?

Natodebatten håller i sig. En opinionsundersökning har nyligen visat att för första gången finns det en majoritet för att Sverige ska gå in i Nato. Det har rört upp alla politiker som lider av "Natonoja" och dom är många. Tyvärr baseras deras noja på okunnighet och vanföreställningar om vad Nato egentligen är. Ett utmärkt exempel är vänsterpartiets partisekreterare, som anklagade "Natogeneralerna" för att ligga bakom beslutet att ingripa i Kosovo-konflikten och bomba Serbien. I själva verket var det precis tvärtom! Natogeneralerna visste hur besvärligt det skulle bli och avrådde.

Det är inte alls förvånande att det finns en majoritet för svenskt Nato-inträde. Nedskärningarna i det svenska försvaret innebär att vi inte kan försvara oss av egen kraft.  Men viktigare är att vi sedan länge  har ett så starkt samarbete med Nato att vi strängt taget är en del av organisationen.
MEN i motsats till medlemsländerna kan vi inte begära hjälp, om vi skulle bli angripna.

                            Nu har förskräckta Nato-motståndare upptäckt ett nytt argument för att vi ska stå utanför. Ett medlemskap i Nato skulle förhindra oss från att bedriva en "feministisk utrikespolitik"  
Vad i all världen menas med en "feministisk utrikespolitik"? Innebär det att t.ex. Norges och Danmarks utrikespolitik (de är båda Natomedlemmar) är annorlunda än Sveriges?
Tänk att begreppet feminism ska användas i en massa sammanhang, där det inte hör hemma!

Tänk om Natomotståndarna någon gång kunde inse att Nato har en demokratisk struktur. Demokratiskt valda ombud fattar beslut som baseras på majoritetsprincipen. Om det finns någon substans i begreppet feministisk utrikespolitik har Sverige möjlighet att som Natomedlem propagera för den och få se den genomförd i andra Natoländer.

Pengar till forskning om cancer - eller demens?

För mycket pengar på cancerforskning? En av tre nu levande människor i Sverige drabbas av cancer. Det råder stor enighet om at det är viktigt att satsa på cancerforskning för att lösa cancerns gåtor. Men trots allt har forskningen åstadkommit en hel del. 65 procent av de som drabbas kan botas. Att ändå en av tre insjuknar beror på att vi lever längre. Och vad händer med dem som inte får cancer? Dör man inte av något annat är risken stor att drabbas av demens. Där är det inte 65 procent som botas – det är snarare noll procent! Demensforskningen är i stort behov av pengar, men anses tydligen inte lika viktig. Politiker och media föredrar att uppmärksamma unga som drabbats av cancer, men inte äldre som fått Alzheimer. Varje år insjuknar 25000 i demenssjukdomar. Vården av dem kostar mycket pengar! I nuläget går 10 procent av kommunernas budget till omsorg av demenssjuka. Den siffran kommer att stiga! Jag slutar med ett citat från Expressens ledarsida: ”Ge ditt 85-åriga jag en bättre chans att minnas vem du är!”

Fotbollsspelare blir skådespelare.

Skådespelaryrket är åtråvärt. Varje år utexamineras nya förhoppningsfulla talanger, men de flesta hamnar i arbetslöshet. Trist för säkert brinner de flesta för sitt yrkesval. Nu ska det göras nyinspelningar av succén Saltön. Några nya roller har tillkommit. En ska besättas av Glenn Hysén. Han är en f.d. fotbollsspelare och fotbollskommentator. De meriterna anses tydligen vara tillräckliga för att kunna ta steget över till skådespelaryrket. Märkligt! Vad säger arbetslösa - men välutbildade - skådespelare om det?