Glömmer du kvar något från én tågresa, hamnar det i Stockholm.

Än en gång (fast det har inte hänt på ett bra tag!)har jag glömt kvar någonting på tåget. Denna gång en bok. Det kändes inte trevligt, när jag upptäckte det. Då satt jag på bussen till Filipstad och grävde förgäves i min väska. Ofta går det få tillbaka det glömda. Vid ankomsten till Karlstad låg min bok kvar på min reserverade sittplats på tåget. Karlstad var slutstation, så alla skulle av. Jag tror inte det var rätt tillfälle för tjuvar att agera. I telefonkatalogen hittade jag inget nummer till dom som på SJ sysslar med glömt resegods, men jag fann snabbt ett nummer, när jag använde Googles. Jag hyste ett litet hopp om att få reda på var boken hamnade efter det att tåget städats - men det gick - naturligtvis - inte. Så här ligger det till: Omhändertagandet av allt som glöms på tågen har koncentrerats till Stockholm. Min bok måste således fraktas upp till kungliga huvudstaden, innan den kan börja återresan till Värmland. Jag formodar att SJ hävdar att det blir billigare, om allt gods sköts av en enda operatör. Men varför lades denna verksamhet i Stockholm? Tågresenärer glömmer en hel del, och det hade kunnat bli några jobb i en av glesbygdens många kriskommuner. Men så blev det inte! I stället gick allt till Stockholm. Där finns det onekligen en hel del jobb! Tillskottet blev knappast uppmärksammat. Kanske missade SJ en chans att få gratisreklam. Dumt!

Ny omgång om rysk doping...

Nej, sista ordet var inte sagt den här gången heller! Internationella Olympiska kommittén (IOK) meddelade igår sitt beslut att det är de enskilda idrottsförbunden, som ska avgöra om ryska idrottare ska få vara med. Velandet fram och tillbaka har alltså fortsatt. Ledamöterna i IOK utgör toppen i den olympiska hierarkin. Helt klart är att de gör taktiska överväganden, som inte har med idrottandet att göra. Många har kontakter med höga politiker i betydelsefulla länder. Aftonbladet publicerar i dag ett foto, där IOK:s ordförande sitter i ett hjärtligt samtal med Vladimir Putin över en kopp kaffe. När är det taget? Vad talade de om? IOK:s beslut måste betraktas som fegt: Man vågade inte gå hela vägen ut utan överlåter fortsättningen på de olika idrottsförbunden. Dom blir säkert inte glada. Risk föreligger att de utsätts för påtryckningar och det är inte mycket mer än en vecka till invigningen av OS-spelen i Rio. Många förbund har varken tid eller resurser att säga ja eller nej till ryska idrottare. Enligt IOK:s beslut får inga ryssar som varit dopade delta – även om de avtjänat ett straff för sitt fusk. (I allmänhet att ha varit avstängda viss tid från att tävla). IOK fattade också ett beslut om den ryska "visselblåsaren" Julia Stepanova, som avslöjat en hel del om dopingskandalen. Hon ville tävla i OS under neutral flagg, och internationella friidrottsförbundet (IAAF) hade sagt ja till det. Men det blev nej fråm IOK. Inflytande från Putin?

Nu har även jag fastnat i sjukvårdens köer...

I februari var jag på vårdcentralen i Filipstad. Två läkare undersökte mig och ställde frågor. Det ledde till att vårdcentralen skickade en remiss till en klinik på Centralsjukhuset i Karlstad. Jag fick ett meddelande, daterat 3 mars, från samma klinik. I texten står att remissen är mottagen, och att jag skulle bli kallad inom 6 veckor. Det lät ju bra. Men så kom det något senare till min brevlåda ett nytt meddelande från kliniken. Där stod att jag står på en väntelista om att få komma till kliniken. Där stod också att jag tidigare fått ett neddelande om att få en tid ”inom sex till åtta veckor”. Det var ju inte helt korrekt, eftersom de två orden ”åtta veckor” var något som kliniken lagt till nu. Därefter följde följande mening: ”Tyvärr kan vi under rådande omständigheter inte hålla tiden inom ramen för vårdgarantin, som är två månader, på grund av låg läkarbemanning.” Det lät inte uppmuntrande! Men jag undrande: Om det är så illa att risk föreligger att kliniken inte klarar vårdgarantins två månader, varför starta med att lova nya patienter att bli kallade inom sex veckor? Jag fick anledning att fortsätta undra över det, för tiden gick, men kliniken hörde inte av sig. Då ringde jag och kom fram utan några problem. Men det var det enda positiva. Fastän jag nu hade väntat 8 veckor, var det omöjligt att få besked om när jag kunde bli kallad. Jag väntade och väntade, men ingen hörde av sig. Jag ringde en gång till, men beskedet var detsamma: Det var omöjligt att säga, när det kunde bli tid för mig. Eftersom kliniken också ansåg sig ha problem med att klara vårdgarantins två månader, borde jag ha rätt att vända mig till en klinik i annat landsting. Men då fick jag beskedet att jag skulle få ställa mig sist i kön. Och då var det väl bättre att stanna kvar i Värmland??? Första veckan i juli tillbringade mina söner och jag i en stuga i Bohuslän. Det var mycket trevligt, även om vädergudarna inte alltid var på vår sida. Men det var någonting helt annat som gjorde mig en aning bekymrad: Mitt balanssinne verkade inte ha kommit med till Bohuslän. Jag hade stora problem att hålla balansen. Att gå ned för en trappa som saknade ledstång var nästan omöjligt! Jag måste ha något att hålla mig i. När jag kom hem från Bohuslän, tog jag fram en kalender och räknade tiden som gått sedan jag fick mitt första meddelande från kliniken: Det var 18 veckor! Vårdgarantins två månader överskriden med råge! Jag ringde kliniken. Nämnde min långa väntan, och att jag under den fått problem hålla balansen. Det tog tydligen skruv. Jag fick en besökstid, 1 augusti.När jag infinner mig på kliniken, har jag väntat i nästan exakt 5 månader. Vad hade hänt, om jag inte ringt? Hur länge hade jag måst vänta då? Eller var jag helt enkelt bortglömd? Att kliniker inte klarar vårdgarantin är ett allvarligt problem. ”Min” klinik förklarar det med ”låg läkarbemanning.” Något måste göras för att förhindra kollaps inom sjukvården! Sjukvårdsutredare borde begrunda ordspråket "Medan gräset gror, dör kon".

WADA: Ryska staten organiserar doping i Ryssland!

Senaste gången jag skrev om Rysslands dopingsynder avslutade jag med frågan om sista ordet var sagt. Det föreföll som om ryska idrottare. trots att många dopat sig, skulle slinka igenom och få vara med i OS. Men sista ordet var inte sagt! Wada (den stora antidopingorganisationen) har tagi sig samman och publicerat en utredning, som redogör för det ryska fusket. Wada presenterar bevis på att ryska staten aktivt har bedrivit doping och försökt att förstöra bevis. Wada har velat fram och tillbaka men tycks nu förorda att ryska idrottare inte ska få ställa upp i OS. Är sista ordet sagt?

Varför turkisk militär försöker ta makten.

För cirka 200 år sedan. härskade Turkiet, som då också kallades det osmanska riket, över en större jordyta än det romerska imperiet hade, när det var som störst. Nedgången börjar på 1800-talet, och efter första världskriget hade det osmanska riket det storlek som Turkiet har idag. Men det hade kunnat gå värre, om inte Kemal Atatürk tagit makten i Turkiet. Han var officer och lyckades hejda några av de grannstater, som hoppades att det osmanska riket skulle styckas. Men Kemal nöjde sig inte med det. Han ville att Turkiet skulle bli en västerländsk stat. Han såg till att landet fick västerländska lagar som kom att ersätta sharia. Vidare skapade han en västerländsk statsförvaltning. Han var även en skicklig förhandlare, som med framgång förde Turkiets talan på internationella konferenser, där länders gränser ritades om. Kemal Atatürk är naturligtvis fortfarande den store idolen för turkarna. Porträtt av honom hänger på varenda militärförläggning. Dessutom anser högre officerare att det deras plikt och rätt att förhindra att arvet efter Atatürk bevaras. Militären har tagit makten flera gånger eller har hotat att göra det, om inte regeringar gör vissa justeringar av politiken. Framför allt vill de slå vakt om det sekulära samhället. Atatürk förbjöd kvinnor att bära slöja. Men nu är den tillbaka i Turkiet! Religionen spelar en större roll idag. Flera partier har betraktat sig som muslimska. Detta kan vara en faktor som ligger bakom det senaste kuppförsöket. Missnöjda generaler kan ha tyckt att Erdogan avlägsnat sig alltför mycket från den väg som Atatürk stakat ut. Risken är stor att den misslyckade kuppen endast leder till att Erdogan än mer stärker sin ställning och den turkiska demokratin förtvinar än mer. Men på just den punkten slarvade också Atatürk.

De som smugglat flyktingar från Turkiet till Grekland kan nu tjäna extra genom att smuggla dem tillbaka till Turkiet!

Den stora europeiska flyktingströmmen gick länge endast i en riktning: Från Turkiet till Grekland och sedan genom Balkan mot central- och Nordeuropa. Men så började EU-länderna att stänga sina gränser, och EU lyckades nå en överenskommelse med Turkiet, som satte stopp för resorna över Egeiska havet till Europa. De stängda gränserna ledde framför allt till att många flyktingar blev strandsatta. I Grekland väntar 60000 flyktingar på att få ta sig vidare. Det kan ses som ett bevis på att EU: s flyktingpolitik har misslyckats. Värst av allt var de flyktingläger som Grekland satte upp. Ett låg i en liten stad, Idomeni, på gränsen mellan Grekland och Makedonien. Där bodde 14000 individer i tält i flera månader, svältande och frysande. Europaparlamentets ordförande kallade Idomeni för ”en skam för Europa”. Till sist revs det och ersattes av ett flyktingläger på en parkeringsplats vid en motell några km utanför Idomeni. Inte undra på att flyktingar börjat tröttna och ge upp – och i stället överväger att återvända till Turkiet. Under de senaste veckorna har mellan 30 och 40 flyktingar per dag passerat gränsfloden Evros på väg tillbaka till Turkiet. Många är syriska fäder, som tagit sig till Tyskland men inte tillåts återförenas med sina familjer. Även Tyskland har gjort det svårare för flyktingar att återförenas med sina familjer. Strandsatta flyktingar i Grekland drar sig för att söka asyl i Grekland. Villkoren för flyktingar är dåliga. Det är lång väntetid för att lämna in sin ansökan, och de placeras i industribaracker, där till och med rinnande vatten kan saknas. Flyktingsmugglare, som tjänat stora pengar på att frakta flyktingar till de grekiska öarna, kan dryga ut inkomsterna genom att smuggla dem tillbaka till Turkiet. Det finns egentligen inte någon legal väg att komma dit. Om de åker fast är grekiska poliser inte helt ovilliga att se mellan fingrarna. Grekland har inget emot att flyktingar försvinner till Turkiet! ner han från scenen. Han har försvarat regimen i Turkiet Han är ordförande i en organisation med namnet Svenska muslimer för fred och rättvisa. Den har för 2015 och 2016 fått 2,4 miljoner kr. i organisationsbidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det

Dopade ryska idrottare får tävla i OS!

Jag har i flera blogginlägg beskrivit det ryska dopingfusket. Det skiljer sig från andra länders doping genom att staten Ryssland aktivt medverkar och bland annat utplånar bevis på doping. Men när jag skrev senast, såg det ut som om i varje fall några ryska stjärnor skulle bli avstängda från OS. Jag skrev också att jag inte var helt säker, för de idrottsorganisationer, som är inblandade har agerat så tveksamt och veligt att man kan vänta sig som helst. Och precis så illa gick det! Julia Efimova, som åkt fast för doping flera gånger och varit avstängd tillsvidare, är nu klar för OS. Pågående utredning ha lagts ned! Ryska funktionärer har redan lämnat uppgifter om när hon ska förena sig med Rysslands övriga OS-deltagare. Den brittiske tränaren Jan Rudd är rasande och har skrivit det här: "Det tråkiga är att ingen är förvånad över beslutet. Inte för att man trodde att hon var oskyldig, för det var hon inte och är inte nu heller. Utan för att majoriteten av de rena, ärliga och hårt arbetande idrottarna och tränarna tror att sporten är avag och ryggradslös. Och här understryks det igen.” Är sista ordet sagt?

Har påven varit ett hot mot Sverige?

Marita Ulvskog är en S-politiker, som blev mycket uppmärksamad, när Sverige skulle folkomrösta om medlemskap i EU. Hon och några likasinnade nöjde sig inte med att tycka att Sverige skulle klara sig utmärkt på egen hand. De menade dessutom att om vi blev medlem av Europeiska Unionen utgjorde påven ett hot mot Sverige. Det lät som om 1600-talets Trettioåriga krig fortfarande pågick. Men socialdemokraterna skänkte henne en plats i EU-parlamentet, och det ledde till att hon lugnade ner sig något. Ledamöterna där har ju arvoden på en helt annan nivå än vad de som sitter i riksdagen erhåller. Marita dök upp under Almedalsveckan. Något förvånande sa hon att hon beklagade att England skulle lämna EU. Men när hon fick följdfrågor deklarerade hon att om vi haft ytterligare en folkomröstning om EU skullr hon rösta nej! Det var många som hade svårt att förstå logiken i det. Troligen är det helt enkelt så att hon inser att England har nytta av EU, men att duktiga Sverige inte behöver någon union. Och kanske har hon fått klart för sig att påven inte utgör ett hot mot Sverige.

Visst finns det korruption i Sverige!

De svenska storföretagen leds av chefer, som tjänar massor av pengar. På en enda dag kan de tjäna det medelsvensson behöver jobba ett år för att nå upp till. Det tvingas vi nog acceptera, men under förutsättning att företagen går med vinst och helst skapar ny sysselsättning. Särskilt viktigt är det att våra storbanker sköts av kompetent folk. För om det inte går bra för dem, kan bankväsendet hamna i kris – och det kommer att drabba oss alla! Det är också viktigt att våra myndigheter har kompetent folk i sina led. Och att de inte utnyttjar sin ställning genom att extraknäcka. Korruption är ju vanligt i stora delar av världen. Mycket tyder på att huvudförklaringen till att många länder halkat efter och förblivit fattiga är just utbredd korruption. Det är en allmän uppfattning i världen att Sverige är ett land, som i stort sett har saknat korruption. Men nu har det börjat blåsa andra vindar. Riksrevisionen är en myndighet, som bl.a. ska bekämpa och förhindra korruption inom den offentliga sektorn. Men nu har det fantastiska inträffat att denna myndigheten gjort tvärtom – alltså gjort sig skyldig till korruption. En av cheferna har avgått, och förhoppningsvis måste ytterligare två göra det. Riksrevisor Susanne Ackum hade lovat anställa några hon förmodligen kände innan tjänsterna utlysts. Det inträffade kan beskrivas som en form av vänskapskorruption. I våras avslöjade Uppdrag Granskning att Skatteverket särbehandlade vissa höginkomsttagare. Panamaskandalen höll på att avslöjas. Skatteverket varnade dem: De löpte risk att bli avslöjade! Det innebär ju att skatteverket favoriserar vissa medborgare framför andra. Men vi har klara tecken på att otrevligheter också inträffat i de viktiga svenska företag, som skall se till att vi får behålla vårt välstånd. Patricia Hedelius har skrivit en bok om Telia. Hon presenterade den som ”en sann berättelse om hycklande politiker, hänsynslösa oligarker och korrupta makthavare”. Mest anmärkningsvärt var dock inte vad som skett i Uzbekistan utan det som utspelat sig i maktens korridorer i Rosenbad. Ingen tvekan om att Telia var inblandad i korruption i Uzbekistan, men det finns tydligen mer! Jag skrev att det är viktigt att bankerna sköter sig – men gör de det? Swedbanks bolagsstämma var ju rena cirkusen. Anders Sundström blev avskedad (mycket ovanligt på en bolagsstämma) och beviljades sedan inte ansvarsfrihet! Vad säger det om tillståndet i Swedbank? Och samtidigt mumlas det om att det fattas cirka 18 miljarder kronor i Nordea ...

Rumänien vill genom adoption rädda britter som vill vara kvar i EU!

En rumänsk tidning har på Internet startat ”Romanians for Remainians”. Där erbjuds förtvivlade britter, som vill vara kvar i EU, att få bosätta sig i Rumänien. På hemsidan paras ”Stanna kvarbritter” ihop med rumänska familjer, som erbjuder sig att adoptera dem. Där finns även ett budskap till rumänska läsare: ”Låt oss alla hjälpas åt, så att varje britt som vill stanna i EU, kan adopteras av en Rumän” Där finns också ett budskap till britterna: ”Kära britter, som tror på ett enat Europa! Lämna brexit-anhängarna, grälen och klimatet bakom er. Starta ett nytt liv i en kärleksfull rumänsk familj.” Kampanjen använder sig av humor för att belysa de viktiga frågor som Europa står inför. Läsarna upplyses om rasistiska attacker som invandrare i Storbritannien utsatts för EFTER britternas folkomröstning om EU. De har ökat kraftigt. I västra London sprejades orden ”Åk hem” på polska kulturföreningens fasad. När Rumänien blev EU-medlem 2007, sökte sig rumänsk arbetskraft till Storbritannien. Fastän ekonomer sa att detta var positivt för Storbritannien, ledde det till ilskna protester på flera håll. Nu använder sig invandringspositiva britter av humorn för att bekämpa intoleransen. ”Tusentals brittiska flyktingar gör livsfarlig resa över Irländska sjön!” Så skrev en irländsk satirisk sajt i en rubrik. Men ska man skämta om resorna över Medelhavet?

Diskrimineras afrikanska flyktingar?

Det är en vanlig uppfattning bland dem som bevittnat flyktingars ankomst till Europa att de som överlevt den svåra resan över Medelhavet inte mottages lika positivt, om de är afrikaner. Smugglarna sätter afrikanerna i trålarnas lastutrymmen, medan syrierna hamnar på övre däck. Där har de senare större chans att överleva, om fartyget råkar ut för haveri. EU, liksom andra organisationer, skiljer alltmer mellan vad som kan kallas genuina flyktingar och ekonomiska. Afrikanerna tenderar att betraktas som ekonomiska flyktingar. De anses tydligen sakna asylskäl. Det är märkligt. Bland afrikanerna är eritreanerna den största gruppen. Eritrea är en diktatur som FN anklagat för brott mot mänskligheten. Näst största gruppen är nigerianerna. Enligt Internationella organisationen för Migration är 80 procent av kvinnorna och flickorna offer för människohandel. Ibland drar sig EU-politiker inte för att uttala sina fördomar öppet. Den brittiske utrikesministern Philip Hammond kallade afrikanska migranter för ”plundrare” förra året. Han menar att ”Europa kan inte skydda sig självt och bevara levnadsstandaren om vi måste ta emot miljontals migranter från Afrika.” Ingen tvekan om att EU fasar inför en stor afrikansk flyktingvåg. Därför betalade EU Muammar Gaddafi fem miljarder euro för att han skulle förhindra afrikaner att från Libyen ta sig till Europa. Naturligtvis måste migranternas mänskliga rättigheter respekteras, oavsett om de kommer från Afrika eller Mellanöstern. Risken att dö på Medelhavet var 1 på 60 år 2014. I dag är den 1 på 23. Det har framför allt drabbat Afrikan

Rapar du ofta? Du kan ha fått en livshotande sjukdom.

Aftonbladet och Expressen är lika förtjusta i att använda ett försäljningsknep, nämligen att utnyttja människors rädsla för att drabbas av alvarliga sjukdomar. Tidningen nämner eller antyder att vissa symptom kan vara tecken på allvarlig sjukdom. Läsare frestas att köpa tidningen och kan bli oroade. Men sannolikheten för att läsaren drabbats av en allvarlig sjukdom är synnerligen liten. Däremot är det risk för att ett antal människor tror sig ha blivit sjuka... Ett färskt exempel på denna försäljningstaktik står Aftonbladet för. Tidningen hävdade i en artikel att det är möjligt att få reda på om man hotas av allvarliga sjukdomar genom att granska sina naglar. I dag gör samma tidning en variant på skrämseltaktiken genom att förkunna att den mycket farliga sjukdomen rabies är på äg mot Sverige. Det torde vara något överdrivet. Det påminner mig om vad som hände för några år sedan, när fågelinfluensan var ett hot. Expressen hade en jättestor rubrik och ett foto på flygande fåglar, som enligt Expressen var på väg mot Sverige. Hur Expressen fått reda på att fåglarna var smittade av fågelinfluensa framgick inte. Förmodligen kunde dessa fåglar lika gärna vara på väg mot Kebnekajse. Kanske öppnade journalisten på Expressen ett fönster och fotograferade några flygande fåglar. Jag hoppas att ingen blivit skrämd av min rubrik om att rapa. Det var mitt fantiserande.