Det finns fortfarande länder, som styrs av diktatorer som
utnyttjar sin ställning. De ingriper i allmänhet benhårt mot tecken på missnöje
i landet. Ett exempel är Syriens president, Bashar al-Assad. Ett
annat Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Båda är ytterst
ansvariga för vedervärdiga illgärningar, som de begått efter att ha kommit i
maktställning.
Min fortsatta
text ger några exempel. Själv funderar jag på vem av de två, Bashar-al-Assad
eller Kim Jong-UN) som är den värste
skurken. Kan ni som läser det här hjälpa mig? Vem av dem är värst?Ni svarar enklast genom att skicka en ”kommentar”.
Jag läste häromdagen en rapport om hur vedervärdigt regimen
i Nordkorea beter sig mot sin egen befolkning. Barn kan bli avrättade. En
flicka i sjuårsåldern blev ihjälslagen för att ha spillt ut några sädeskorn på
golvet. En kvinna blev avrättad för att hon sett en Hollywood-film. En man använde
en tidning för att torka upp en utspilld drink. Men tidningen innehöll ett
porträtt på den förre ledaren Kim Jong-il. Det ledde till att han hamnade i
Nordkoreas Gulag-system. Och då är risken stor att man får stanna där livet ut.
Det är faktiskt möjligt att mista livet för att en farfarsfar,
som varit död i 50 år, gjorde något som regimen inte gillade. Farfarsfar måste
bli farfarsfarfar för att slippa vedergällning.
Än värre är kanske att makthavarna gjort föga för att
förhindra svält i Nordkorea. Själva klarar de sig, men miljontals maktlösa
nordkoreaner får jaga möss, råttor och gräs för att få något i magen.
Värst är det för dem
som hamnat i Nordkoreas Gulag. De riskerar hård bestraffning för minsta
förseelse. En fånge råkade tappa en symaskin och då skar en vakt av ett finger
på honom. Han var tacksam för det! Han
hade nämligen trott att han skulle förlora hela handen.
Även barn kan hamna i
Gulag – det gäller ju att radera ut klassfiendernas frön – men det förekommer
också tvångsaborter, t.ex. för
kvinnor som försökt fly, men gripits och skickats tillbaka till Gulag. En
kvinna hade ändå lyckats fullborda graviteten. Ett vittne berättar i en
FN-rapport:
”Det var första gången vi såg en babis födas. Vi tittade på
den och var så lyckliga. Så plötsligt hörde vi fotsteg från en vakt som
beordrade mamman att dränka sitt barn.
Hon bad för barnets liv. Hon sa att hon fått veta att hon aldrig kunde bli
gravid men att hon haft enorm tur och blivit det ändå. ”Snälla, låt mig behålla
barnet”, bad hon men vakten slog henne. Bebisen bara grät. Mamman tvingades med
skakande händer plocka upp bebisen och dränka den med ansiktet före ned i
vattnet.”
Jag vet inte om jag någonsin
har läst en lika vedervärdig text!
Kim Jong-Un är diktator nummer tre i Nordkorea. Ingenting tyder på att han är beredd att ändra
på sina föregångares politik. Det innebär att t.ex. tvångsdränkningar av nyfödda
kan fortsätta.
Kim Jong-UN kan få konkurrens från Syriens president, Bashar
al-Assad. Han är ögonläkare och arbetade i Storbritannien, när han
plötsligt kallades hem. Hans pappa, som var Syriens president, hade avlidit och
Bashar skulle efterträda honom. Posten som president har stannat inom familjen.
Det var många som hoppades att
tronskiftet skulle leda till reformer och på lång sikt demokratiska reformer. Den ”arabiska våren” hade ju inletts i Egypten
och Tunisien – med krav på reformer.
Det såg lovande ut! Den
”arabiska våren” borde kunna sprida sig till Syrien!
Det blev demonstrationer av
framför allt ungdomar, men Bashars svar blev en chock. Demonstranterna möttes
av tungt beväpnad polis och militär. Många blev arresterade och hamnade i lokaler, som inretts för misshandel. De fick
ligga i timmar på ett kallt betonggolv. De hörde att misshandel pågick i ett
angränsande rum. Så blev det deras tur. Poliser, utrustade med järnrör,
misshandlade dem hänsynslöst. Många fick men för livet.
Men regimen gjorde ett taktiskt
misstag. Polis gav sig på barn, som ritat ”fula gubbar”, som liknade Bashar och
hans kolleger. Ingripanden mot små barn gjorde många syrier ilskna. Fler och
fler anslöt sig till demonstranterna, som till och med vågade kräva
regeringsmedlemmars avgång. I slutändan rådde fullt inbördeskrig, som hotade Bashars ställning.
Men han hade en räddande ängel, Vladimir Putin. Den ryske presidenten
grep in i kriget på Bashars sida. Det
räddade Bashar.
Under hela inbördeskriget har Bashars flyg riktat slag mot
civilbefolkningen. Helikoptrar har fällt oljebomber, som utlöser våldsamma
bränder över oskyldiga människor. Även den förbjudna nervgasen sarin har använts. Enligt Syrian Network for Human Rights har fler
än 100 000 människor gripits sedan upproret startade, och det är
fortfarande oklart vad som hänt många av dem. Amnesty International har rapporterat om tusentals hemliga
avrättningar av politiska fångar. Anhöriga tvingas att i åratal leva i ovisshet
om vad som hänt deras nära och kära.
Däremot har tusentals islamister
frigivits sedan upproret startade, och de har i många fall blivit ledare för
beväpnade grupper. Regimen föredrar att handskas med islamister, eftersom de
talar samma språk, ett sekterismens och våldets språk.
Försök alltså ta ställning: Vem är
den värste,
Kim Jong-Un eller Bashar.
Klicka på kommentarsfunktionen. Om ni
vill kan ni också motivera ert val av buse nummer 1.
Hälsningar
Göran Wassenius