Frågor om KD:s nya myndighet.

Det har blivit viss missämja inom Alliansen. Moderaternas nye partisekreterare Kent Persson gick ut med budskapet att moderaterna skulle föreslå en ny myndighet, som ska granska äldreboenden. Men en sådan ny myndighet är redan på gång i regi av kristdemokraterna och deras ordföranden Göran Hägglund. De håller på med att utse generaldirektör för den nya kontrollmyndigheten och har fått in cirka 14 ansökningar. Det borde väl innebära att jobbet har varit utannonserad?


Kent Persson tycks ha gjort bort sig igen – och har redan blivit kallad för den nye ”Juholtaren”. Det har skämtats en hel del och Göran Hägglund twittrade om att han skall föreslå något som han kallar för jobbskatteavdrag.

Men en sak har ingen uppmärksammat. Riksdagen har flera gånger beslutat att när nya myndigheter skapas måste alltid regeringen pröva dess lokalisering. Det innebär att utröna om den kan förläggas utanför Stockholm. Tyvärr har både borgerliga och s-regeringar slarvat med detta. Eller också blir det en ”skenprocess”. Den tilltänkte generaldirektören (i allmänhet en stockholmsbyråkrat) får uppdraget att fatta beslut om lokaliseringen och kommer alltid fram till att det måste bli Stockholm (Han/hon vill ju bo kvar där).

Så, Göran Hägglund, hur blir det med lokaliseringen?

*Menar du att kontrollanterna måste bo i Stockholm för att kunna kontrollera äldreboenden?

*Blir det generaldirektören, som ska avgöra frågan?

*Tillhör inte du dom som greps av ”eftertankens kranka blekhet”? Enligt Expressen hade några i regeringen suckande medgett att alltför mycket lokaliseras till Stockholm.

*Bryt mönstret nu!

Skolavslutning i kyrkan?

Även i år blir det på sina håll bråk om att hålla skolavslutningen i kyrkan


Förra året blev det protester mot beslut att inte lägga skolavslutningen i kyrkan. Ibland skedde detta efter det att icke-kristna föräldrar vänt sig mot att deras barn måste vistas i en kyrka, men ibland var det kommunen som tog initiativet till att säga nej av hänsyn till icke-kristna elever, vilket i sin tur ledde till protester från svenska föräldrar.

I år kom det anvisningar från skolverket, som menade att det var möjligt hålla skolavslutningen i kyrkan, eftersom det är en gammal tradition. Men det är rektorn, som ska bestämma vad som skall sägas i skolan. Och tydligen är det inte meningen att prästen skall få välsigna besökarna.

Men det budskapet har också lett till protester, inte minst från präster, som hävdar att det naturligtvis är Svenska Kyrkans ämbetsutövare, som i sista hand har rätt att bestämma vad som skall sägas i en kyrka. Bråket har gjort att flera präster inte vill tjänstgöra under planerade skolavslutningar i kyrkan. Minst en har tagit semester den dagen.

Egentligen är detta bråk helt onödigt. De icke-kristna elever, som påstås ta illa upp av att vistas en stund i en kyrka, är i allmänhet muslimer. De (och deras föräldrar) borde veta att både kristna och muslimer (liksom judar) är ”Bokens folk”. Mycket är gemensamt: Skapelseberättelser, paradiset, förkunnare (t.ex. Abraham, som muslimerna benämner Ibrahim)

När en präst läser välsignelsen, uttrycker han ju endast sin förhoppning om att det ska gå bra för åhörarna. Kan någon tycka illa om det?

Jag skulle föredra att det blir obligatoriskt för muslimska elever att besöka kyrkor och att kristna får se insidan på en moské. Det bidrar till integration och gör det lättare för kristna och muslimer att förstå varandra.

Var ligger Åland?"

”Var ligger Åland?”


Enligt ålänningar, boende i Sverige, kan de få den frågan..

Det betraktar de som ett av flera tecken på att Åland håller på att marginaliseras.

Själv tror jag att okunnigheten om var Åland ligger snarare sammanhänger med den svenska ”flumskolan”, som inte uppskattade att elever hade kunskaper. Men det hindrar inte att Ålands situation i dag är osäker, något som kan grumla firandet av öns självstyre, som äger rum just nu.

En ny trend på Åland är att alltfler ungdomar föredrar att förlägga sin högre utbildning till Sverige. Då är naturligtvis risken stor att de inte återvänder till Åland, när de är färdigutbildade. Därmed förlorar Åland – och Finland - kvalificerad arbetskraft.

Ett annat problem är ställningen för de svensktalande i Finland. Deras andel av totalbefolkningen har minskat oavbrutet under många år. Hittills har svenska språket haft ställning som riksspråk, vilket har inneburit att svenska varit obligatoriskt ämne i skolan. Men allt fler finskspråkiga elever ser svenskan som ett onödigt tvång (”tvångssvenska”) och föredrar att tala engelska med svenskspråkiga. Det märks både bland hockeyspelare och politiker. Det senare innebär att vid överläggningar mellan nordiska ministrar kan det numera vara nödvändigt att tala engelska.

Efter första världskriget och ryska revolutionen uppstod en tvist mellan Finland och Sverige om Åland. Ålänningarna föredrog att tillhöra Sverige, något som Finland motsatte sig. Finland fick stort stöd av finlandssvenskar, som inte bodde på Åland. De framhöll att Åland utgjorde ett viktigt stöd för svenska språkets ställning i Finland.

Frågan avgjordes genom internationell skiljedom till Finlands förmån. Finlandssvenskarnas ståndpunkt uppmärksammades av beslutsfattarna.

Men vad händer om svenska språket så småningom ”dör ut” på fastlandet och svenska endast talas på Åland?


Kan det leda till en ny konflikt mellan Sverige och Finland?

Varför ska staten subventionera Stockholms turism?

Några regioner i Sverige har fått statliga bidrag, som ska gå till den egna turismen. Syftet är att regionen skall bli mer attraktiv för turister.
   Tanken är utan tvekan god. Även i Sverige har turism blivit en näringsgren, som drar in mycket pengar.
   En av bidragstagarna är Bohuslän; en annan är Åreregionen. Vidare får Stockholms skärgård pengar, men inte Gottland.
Hur har beslutsfattarna kunnat göra den prioriteringen? Turism är A och O för Gottland. Men på vintern är den stora ön en utpräglad glesbygd – med glesbygdens alla problem. Därför är det viktigt att få fler turister under vinterhalvåret, så att fler gottlänningar kan få jobb året runt. Bidraget från staten hade kunnat bli ett steg i den riktningen.

   Men i stället blev det Stockholms skärgård. Det är svårt att förstå!
  Stockholmsregionen får ju hur mycket gratisreklam som helst. Utländska turister kommer till Stockholm för det är det enda de sett av Sverige (tidningar, tv). I våra inhemska satsningar på utländska turister är också Stockholm prioriterat. Och de utländska besökarna guidas snart till kajerna, där båtarna till skärgården avgår. Nej, Stockholm med skärgård behöver inga extrapengar för turismen!

När jag i dag (nationaldagen) lyssnade på lunchekot, fick jag ett bra exempel på hur gynnat Stockholm är, när det gäller möjligheterna att locka till sig besökare. Ekot ville naturligtvis belysa, hur svenska folket firar vår nationaldag. Därför begav man sig till – Solna. Där hade kommunen fått Kungliga Operan med hovkapellet att ställa upp för Solnas nationaldagsfirande.

Hur många andra kommuner i vårt land skulle lyckas med det?

Extrapengarna till turism borde ha gått till Gottland!



 

6 juni blir aldrig 17 maj!

I morgon är det Sveriges nationaldag. Men nationaldagsfirandet ser inte ut att bli annat än ett misslyckande. Det är ytterst få som vet, varför vi har en nationaldag just 6 juni. Och vad är det vi ska fira?

De som ligger bakom denna högtidlighet har nog sneglat åt Norges ”17 maj”, men vi kommer aldrig kunna åstadkomma något liknande!

Jag förmodar att lediga svenskar föredrar att åka till sommarstugan eller båten och struntar i det officiella firandet i kommunen.

SJ, Paynova och Nordea.

Jag beställde tågbiljetter på SJ:s hemsida för några dagar sedan. Det blev en del problem. Det första inträffade, när jag skulle öppna Nordeas internetbank för att betala. Där gick det inte att börja födelsenumret med att skriva in ”19”, vilket ju enligt Nordea är nödvändigt.


Märkligt! Har Nordea glömt SJ?

Men det stora problemet var att få fram sidan, som bekräftar köpet och upplyser om koden för att hämta ut biljetterna. Enligt instruktionen ska kunden efter att ha betalt klicka på knappen ”Tillbaka till vår sida”. Men någon sådan knapp dök inte upp. Däremot arbetade tydligen datorn med att få fram den. Jag gav upp efter cirka 15 minuter.

Detta har jag varit med om flera gånger och har talat med både ”Paynova” (som sköter betalningen) och SJ. Dessa storheter skyller på varandra.

Nu kunde jag ändå få koden ändå genom att jag bett om att få biljettuppgifterna mailade till mig.

Jag hade tänkt vänta med att köpa returbiljetter men fick för mig att göra det med en gång, eftersom jag var nyfiken på om ”Tillbaka till vår sida”-knappen skulle dyka upp. Det gjorde den inte, men jag kom tillbaka ändå! Så snart jag betalat biljetten plingade datorn och ”bekräftelsesidan” dök upp.

Men Internetköp av SJ-biljetter är ofta förenat med osäkerhet, om hur det ska gå!