Pajkastning i stället för diskussion!

Hur vända utvecklingen i Kramfors, en av många glesbygdskommuner, där befolkningen minskar och minskar?

Den frågan ställdes av Studio ETT och det hade kunnat bli en bra diskussion.
Men det blev det inte, för programmakarna valde att låta två politiker möta varandra. Som väntat blev det ingen diskussion alls. Politikerna föredrog att kasta paj på varandra eller att peka på förslag från egna partiet, som någon form av undergörande medel. Eftersom Eskil Erlandsson var med, började han genast att föreläsa om sitt "Matland", som definitivt inte är mycket hjälp för Kramfors.
Synd, för frågan om folkminskningen i glesbygdskommunerna är ett alltmer brännande problem! Inget parti har någon kardinallösning - för det finns ingen.
Studio ETT borde ha vänt sig till universiteten och låtit två forskare, inte hämmade av politiska hänsyn, belysa (inte puckla på varandra), problematiken. De hade kunnat komma med intressanta förslag! 

Ska Stockholm förstöra Torsbys försök överleva?

Torsby heter den nordligast belägna kommunen i Värmland. Invånarantalet är endast drygt 12000, men till ytan är Torsby en stor kommun men med glesbygdskommunernas vanliga problem, t.ex. en minskande befolkning. År 1968 bodde i Torsby 17500 invånare, alltså en minskning med över 5000 sedan 20012.

Men många andra glesbygdskommuner har råkat ännu värre ut. Torsby har arbetat hårt för att bli ett centrum för skidåkare. Kommunens gymnasium är riksidrottsgymnasium för längdskidåkning och skidskytte och rekryterar elever från hela Sverige. Det finns knappast

någon kommun med endast 12000 invånare som har ett gymnasium med så många elever som Torsby.

   Sin ställning som skidcentrum har Torsby stärkt genom öppnandet av Torsby Ski Tunnel. Där kan skidåkare åka eller träna året runt. Torsby kan utvecklas till ett internationellt centrum för längdskidåkare och skidskyttar. Idrottsklubbar och landslag turas om att förlägga träning till Torsby. På sjukhuset i Torsby finns medicinsk kompetensen om idrottsmedicin och rehabilitering.

   Torsby har uträttat mycket för att vända utvecklingen!
   Det kan tilläggas att snötillgången är god även utanför snötunneln. Norra Värmland har fostrat några av Sveriges mest berömda längdskidåkare. Ett exempel är Thomas Wassberg.

   Men det kan vara så att det har dykt upp ett hot mot Torsby – från Stockholmsregionen, den region som expanderar mest av alla. Befolkningen där ökar med cirka 32000 per år. Det innebär att varje år slukas tre kommuner av Torsbys storlek. Där finns tydligen – på flera håll – planer på att bygga egna snötunnlar och kunna konkurrera med Torsby. Några allvarliga konkurrenter kan det inte bli, eftersom tillgången på snö utanför tunneln alltid kommer att bli begränsad. Och även om det finns snö, är det knappast lockande för turister att åka skidor i en stadsmiljö! Men Torsbys intäkter kan naggas i kanten, och det är illa nog med tanke på hur mycket denna lilla kommun har satsat.

Till sist: Kan inte Stockholmsregionen med sin exceptionella expansion visa lite solidaritet mot glesbygdskommunen Torsby, som kämpar för att överleva? Stockholm klarar sig utan snötunnlar. Eller är planerna ett led i försöket att få Vinter-OS till Stockholm?       

 

Landsbygdsstödet - kassako för bönderna?

EU och Sverige (via skattebetalarna) bekostar ett stöd åt den svenska landsbygden, som under sex år har fått 36 miljarder kronor. Den ena halvan står Sverige för, den
 andra EU. Nu har en utredning kommit fram till att stödet i stort sett inte avsatt några synliga spår. Stödet har snarare blivit en extrainkomst för bönderna i Sverige.
   Nu är det dags för en ny sexårsperiod med utbetalningar av samma stöd. Självklart bör inriktningen förändras! Syftet med detta landsbygdsprogram är naturligtvis att göra det lättare för människor att bo och kunna försörja sig på landsbygden. Jordbruket kan knappast skapa ny sysselsättning. Jordbruksbefolkningen har minskat i mer än 100 år, medan gårdarna blivit större. Den utvecklingen kan knappast brytas.
Utredaren, Ewa Rabinowicz,  menar att det viktigaste är att "skapa bra förutsättningar för näringslivet i stort". I så fall har jag ett förslag som kommer att förbättra situationen både för näringsliv och landsbygdsbor: En kraftig satsning på bredbandsutbyggnad.
   Det behövs, eftersom de kommersiella krafterna inte räcker till. Det är inte lönsamt att på landsbygden satsa på bredbandsutbyggnad. Där har många människor också otillräcklig kapacitet i  både det gamla telenätet och i mobiltelefonen. Efterfrågan på fiber är stor.
   Post och Telestyrelsen har beräknat att det under 2013 och 2014 kostar cirka 2 miljarder för att klara av landsbygdens efterfrågan på bredband.
Det klara det EU-sponsrade landsbygdsstödet av!

Osten är uppäten, Israel!

Det ska ju bli nya förhandlingar mellan Israel och palestinierna. Men förutsättningarna för att det ska bli en uppgörelse mellan parterna tycks vara sämre än någonsin. Kanske är det därför som Israel har mobiliserat sina beskickningar för att ge världen intryck av att Israel är beredd att göra stora eftergifter.
   Sålunda har Israels ambassadör i Expressen påpekat att Israel minsann frigivit  grova palestinska förbrytare, som egentligen borde sitta fortsatt inspärrade under många år.  Vi har gjort så, menar han, "för att visa vår goda vilja och underlätta att förhandlingarna verkligen kommer igång".
   Tyvärr kan detta endast uppfattas som ett försök att blanda bort korten och dölja det verkliga problemet. Det kan knappast finnas många iakttagare utanför konfliktområdet, som klagar över att Israel just nu inte släpper ut tillräckligt många palestinier! Den frågan kan knappast vara ett hinder för att få igång förhandlingarna. Det verkliga problemet är ett helt annat, och Israel tycks göra allt för att förvärra situationen. Det verkliga problemet är att det snart inte finns något att förhandla om  - eller som palestinierna säger, "Osten är uppäten!"
   På Västbanken, som Israel erövrade 1967, har fler och fler israeliska bosättare slagit sig ned. De har vuxit, så att det i dag handlar om flera medelstora städer. Trots att förhandlingarna med palestinierna ska inledas, fortsätter Israel in i det sista att godkänna nya bosättningar. Dessutom fattades häromdagen ett beslut att lämna ytterligare bidrag till en bosättning, som på grund av sitt läge inte har lockat tillräckligt många israeler.
   Att göra så nu tyder - tyvärr - på att Israel inte är särskilt intresserad av en uppgörelse. Många bosättare har åsikter som kan jämföras med islamisternas. De är ortodoxa judar och anser sig ha rätt slå sig ned på ockuperat mark ("Gud har gett oss det"), även om det innebär att palestinier fördrivs från sina hem.
   Västbanken ser idag helt annorlunda ut än vad den gjorde 1967. Det finns inte mycket kvar för palestinierna.
"Osten är snart uppäten".
  

Drabbad av könssjukdom? Köp medicin på nätet!

Nej, det ska vi inte göra!
Det är sorgligt att det är möjligt att köpa antibiotika  på nätet. Det borde vara förbjudet att sälja, även om  leverantörerna framhåller att det de säljer är ”av högsta kvalitet” och levereras i ”diskret förpackning”.

Men kunderna tar tydligen lätt på detta. Här är ett exempel från nätet:

 "Var/Hur får man tag på antibiotika utan att behöva gå via läkare/apotek? Jag skulle vilja få tag på Doxyferm eller Azitromax men vill inte gå via läkare, ety åkomman jag kan tänkas ha är anmälningspliktig, och jag inte vill behöva berätta för vissa personer om den... *ähum* Förlåt. Jag menar förstås att min kompis vill ha tag på dessa läkemedel".

 Det är endast  en läkarundersökning, som kan ställa rätt diagnos och endast läkaren, som kan ordinera den för patienten lämpligaste medicinen. Att försöka lösa problemet på nätet är farligt. Det är inte alls säkert att rätt piller inhandlats. Det kan dessutom få allvarliga följder i framtiden. Bakterier i kroppen kan utveckla resistens, vilket kan drabba samma patient längre fram, t.ex. vid en operation.

Värst av allt är dock att köpare handlar på nätet för att slippa tala om att de kan ha smittat någon annan. Hur har de tänkt lösa det problemet? Hoppas de att ”det ska gå vägen”, att han/hon ”har klarat sig”? Då struntar de i att det är fullt möjligt att vara smittad utan att under lång tid utveckla symptom. Men längre fram kan den smittade drabbas hårt! Dessutom kan smittan spridas vidare.

   Därför är det viktigt att följa anmälningsplikten.

På lång sikt är denna näthandel ett hot mot oss alla. Den bidrar till att våra vanligaste antibiotika ej längre kan hjälpa oss.       

 

 

Ingos arv

Göteborg har ett idrottsmuseum, som ligger i utkanten av sta´n, nämligen i Kviberg. Avståndet till centrum har dock inte hindrat många besökare att ta sig dit. Där finns nämligen Ingemar (Ingo) Johanssons prissamling. Det är den som de flesta vill titta på. Dyrgriparna är hans världsmästarbälte, som han fick när han knockade Floyd Pattersson, hans s.k. världsmästarringar och silvermedaljen från OS 1952. (det dröjde många år, innan han fick den!).
   Men nu är det mycket möjligt att idrottsmuseet förlorar  dessa rariteter. Tre av Ingos barn vill ha ut sin laglott. Det innebär att prissamlingen måste säljas. Den är säkert värd många dollar, i varje fall om den säljs i USA.
   Ingo hade sex barn. Jag minns att han blev pappa redan när han var mycket ung. Jag kommer också ihåg att tidningar skrev om att han försökte hjälpa en son att få ett proffskontrakt  i USA. Jag förmodar att det handlade om den son, som heter Tomas Johansson och som nu försöker medla mellan syskonen. Med sin hustru Birgit hade Ingemar två barn. Båda vill att prissamlingen skall stanna i Göteborg. Det vill också Tomas. Det är Ingos tre äldsta barn, som vill sälja. Säkert har de äldre barnen haft ringa kontakt med de yngre, vilket försvårat möjligheterna att komma överens.
   Ordföranden i den stiftelse som driver muséet heter Gunnar Larsson och han är bedrövad över att kunna förlora Ingemar Johansson-samlingen. "Vi har haft den känslan att det här har varit Ingemars egna tankar och vilja", säger han.
   Muséet har startat en insamling för att få ihop de 2,4 miljoner, som prissamlingen är försäkrad för.
Frågan är om det räcker...

Nya sommarpratare.

I går var det en sommarpratare som verkligen hade variation på musiken, och det var inte någon artist, skådespelare eller journalist från vare sig modevärlden eller sporten. Det var i stället Jan Eliasson, som varit utrikesminister men nu är biträdande generalsekreterare i FN. Det blev både klassisk musik (Beethoven, Tjajkovskij, Mahler), men också trubadurer som Bellman och Evert Taube.
   Har någon annan sommarpratare i år spelat Bellman? Han är Sveriges främste trubadur och känd utanför vårt land!

Jan Eliasson lade också in Beatles och lite annan rockpop, varigenom flertalet lyssnare måste ha blivit tillgodosedda. Så stor variation på musiken har det inte varit sedan en annan politiker (med mera!) stod för musiken -Ingemar Eliasson  

   Dessutom hade Jan Eliasson mycket intressant att berätta, och det blev flera tillfällen till skratt. Men varför var det så genant att Olof Palme överraskade honom med att ta av sig sin kinesiska pyjamas på svenska ambassadens toalett i Moskva? Han hade skäl att göra det. Det var ju mycket varmare på ambassaden än på Röda Torget mitt i vintern.

   I övrigt har de senaste dagarnas pratare haft extremt svårt att variera musiken. Det har varit poprock från början till slut. Det var visserligen spännande att höra Nadir ”Red One” Khayats berättelse, men han avvek inte en enda gång från sin genre. Han måste ju vara synnerligen musikbegåvad och därför kunna njuta även av annan musik.

En helt annan sommarpratare var Inga Landgré. Hon spelade nästan enbart klassisk musik. Det gjorde att hon fick dåliga recensioner. Expressen skrev att ”det blev enahanda med allt klassiskt pianoklinkande.” Men samma recensent är helt nöjd, när sommarprataren endast spelar poprock!