Har kunderna tröttnat på stormarknaderna?

Enligt en utredning (jag kommer inte ihåg vem som gjorde den) har det skett ett trendbrott inom handeln. Många kunder har tröttnat på att åka in till stormarknader. Den lokala handeln, nära där kunderna bor, skulle gå mot ljusare tider. Det låter bra - i varje fall för oss som bor i glesbygdskommuner, där butikerna kämpar för att överleva.
   Men tyvärr har jag inte noterat något trendbrott i min kommun, Filipstad Och jag tvivlar på att jag kommer att se något. En första förutsättning för att en förändring ska kunna ske är väl ändå att befolkningen i kommunen - och i grannkommunerna -  inte minskar. Men det har den gjort i många år. Med ett undantag för just Filipstad 2012. Men det berodde på kommunplacerade flyktingar från Somalia och kan knappast betraktas som annat är en engångsföreteelse, även om företrädare för kommunen fick glädjefnatt och förkunnade att "nu har utvecklingen vänt".
   Det är lätt att inse hur allvarligt läget är genom att ta en promenad i stadens centrum. Jag tror att varannan butikslokal saknar hyresgäst. Skyltfönstren gapar tomma, med undantag för en skylt, där det står "Lokal att hyra" eller något liknande. Några fönster används för att marknadsföra någon verksamhet. i kommunen. Så gör Spångbergsgymnasiet i Filipstad. Det är bättre än att det är tomt!
Nej, jag har svårt att tro på ett trendbrott för den lokala handeln, varken för Filipstad eller för de flesta andra glesbygdskommuner!
   k 

Blundar medierna för rasism bland invandrare?

Det uppstod en märklig debatt efter det att en "mörkhyad man" och ett barn misshandlats i Malmö. Gärningsmännen kom från Mellanöstern. Medierna drog sig för att nämna att misshandlarna i Malmö var invandrare.
Enligt Sakine Madon i Expressen finns det journalister som drar sig för att anklaga invandrare för att begå hatbrott.
  Jag misstänker att de även drar sig för att nämna något om etniciteten, när grova brott har begåtts. Det skulle kunna bidraga till främlingsfientliga stämningar och kritik från kolleger. Men att blunda kan få en rak motsatt effekt: För läsare, lyssnare och tv-tittare lägger märke till att medierna ibland blundar - och det retar dem.
   Egentligen är det ganska självklart att det finns rasister och hatbrottslingar bland invandrare. Orsaken till att många flytt till Sverige är allvarliga etniska konflikter. De har ofta varit utsatta för hatbrott och då är det lätt att bli intolerant mot den etniska grupp, som drabbat dem. När det visade sig att Anna Linds mördare,Mijailo Mijailović  hade serbiska föräldrar, menade en man från Balkan, som inte gillar serber, att illgärningen berodde på att "det sitter i blodet på serberna".
   Så är det naturligtvis inte. Men själv blev jag något förvånad över vad som hände, när  Mijailo Mijailović hade avslöjats. När Sveriges television presenterade honom, blev det en lång genomgång av hans psykiska problem och hans svårigheter att få hjälp från sjukvården. Ingenting om möjliga motiv för att mörda Anna Lindh. Och i rättegången undvek man att beröra motivfrågan.  Varför?
Det fanns ju många serber, som reagerade mot att Sverige stödde Natoingripandet  i Kosovo. Och Anna Lindh var svensk utrikesminister.
Kan mordet på henna ha varit ett hatbrott?  

Lockas kunden om badkaret kostar 35995 i stället för 36000?

Jag har inte kunnat blogga på mer än en vecka. Det beror på ett försök att renovera badrummet. Det började med att en bekant sa att jag hade chansen att vinna 17000 kr. genom att ställa upp i en tävling, där det gällde att hitta "Sveriges fulaste badrum". Mitt skulle, enligt henne, bli en av kandidaterna.
   Då bestämde jag mig för att försöka göra badrummet VACKRARE.
Naturligtvis har jag gjort misstag. Jag beställde ett badkar, som jag blivit förtjust i, men upptäckte, strax före leveransen att det helt enkelt inte fick plats i mitt lilla badrum. Så det blev att avbeställa...
  Det har varit diverse annat strul, som tagit tid och i skrivande stund är tyvärr inte allt färdigt. Men målsättningen är spikad: Mitt badrum ska bli chanslös i tävlingar om Sveriges fulaste badrum.

När jag studerar priser på sånt som bör finnas i ett badrum, har jag noterat att oavsett vad det kostar, brukar de två sista siffrorna vara 95.
Det dyraste badkaret kostade över 35000 kr, nämligen 35995 kr. Jag frågar mig, om den som är beredd att lägga ned så mycket pengar på ett badkar, skulle tveka att köpa, om priset i stället hade varit 36000. Men tydligen tror de som befinner sig på den säljande sidan i butikerna att det har en positiv effekt att summan slutar på 95 och därmed i detta fall hamnar under 36000 kr.
   När jag gick igenom en badrumskatalog och noterade priset, fann jag att i 63 fall av 75 slutade priset för kunden på 95. En toalett kunde kosta 2795 i stället för 2800 kronor eller 6495 i stället för 6500 kr.
Att sänka priset med fem kronor bör väl ge störst effekt på kunderna, när det handlar om varor som inte är så dyra. Men ändå hittade jag ett toalettlock, som kostade 300. Varför inte sälja det för 295?
  En helt annan sak är att vid köp av både badkar och toaletter, kan det visa sig att ett och annat som behövs inte ingår i köpet. Kunden måste öppna plånboken en gång till.
Så borde det inte vara! 
     

Kommer knallarna att försvinna?

I dag börjar årets Oxhälja i Filipstad. Det är en jättestor marknad, som pågår i tre dag. Från fredag till och med söndag. Det kommer knallar från hela landet och slår upp sina stånd. I Filipstad är alla övertygade om att det är Sveriges största marknad och att den är känd över hela landet. Men tydligen inte av Blogger, för det blir röd understryckning, när jag skriver Oxhälja.
   Det sägs att det finns Filipstadsbor, som räknar årets början och slut efter Oxhäljorna. Året börjar alltså med en Oxhälja och slutar när nästa Oxhälja tar vid.
   Någon tycker kanske att marknadsstånd och kringresande knallar låter gammaldags. Lockar det verkligen många människor? Det gör det! Men det finns ett problem, som kan leda till att många knallar ej längre kan fortsätta.
Från och med 1 januari 2014 måste även torg- och marknadshandeln ha kassaregister och kunna lämna kvitto. Det kan bli en dyr investering för många. Och på de stora marknaderna har många knallar flera marknadsstånd och då måste de ha kassaregister på varje plats. Ett annat problem är elförsörjningen. Oxhälja är en jättestor marknad. Vad händer om elen slås ut?
  Om det vill sig illa, kommer uppemot hälften av knallarna att sluta. Det kommer i sin tur att leda till att marknader ställs in.
   Det är den småskaliga handeln som drabbas. Måste allt vara storskaligt?
Men nog blir det ny marknad även i september 2014. Det är ju, enligt Filipstadsbor en försättning för att det ska bli ett nytt år!  
          

Nej, Obama kan knappast få fram sanningen om Raoul Wallenberg!

 

Obamas besök är över, och de flesta tycks vara nöjda. Själv är jag mycket förvånad över vad han skall ha sagt under sitt besök i Stockholms synagoga, nämligen att han skall göra allt för att få reda på sanningen om Raoul Wallenbergs öde.

Alla känner väl till att han räddade livet på tusentals judar i slutet av andra världskriget. De flesta vet att ryssarna tog honom, när de intagit Budapest. Men hur det gick till är något oklart.

   Först fick svenska ambassaden i Moskva beskedet att Raoul påträffats och ställts under sovjetiskt skydd. Det var ingen bluff. Men när han ville till det ryska högkvarteret blev han ”omhändertagen” och förd till det ökända Ljubljanskaja-fängelset i Moskva, där miljontals oskyldiga hamnat under Stalins skräckvälde.

   Men om detta fick svenska myndigheter ingenting veta – och tyvärr var regeringen inte alltför angelägen att få veta. Eftersom Moskva meddelat att Raoul ställts under dess beskydd, hade regeringen kunnat kräva att han skulle skickas hem till Sverige – men det gjorde den inte.

  I augusti 1947 (2,5 år efter det att ryssarna gett honom skydd) meddelade vice utrikesminister Vyshinskij att Raoul inte påträffats och att han förmodligen omkommit under slutstriderna i Ungern.  

  Vysjinskij var åklagare under de fasansfulla Moskvarättegångarna på 1930-talet, där Stalin såg till att topparna inom parti och stat dömdes till döden, anklagade för de mest otroliga brott. Vysjinskij brukade avsluta sin framställan med orden: ”Skjut de galna hundarna”.

Och skjutna blev de.

   Men när den svenske utrikesministern Östen Undén uppvaktades av en aktionsgrupp för Raoul, och sa sig tvivla på Vyshinskijs besked, blev Undén arg och sa: ”Tror ni att Vyshinskij ljuger?”

   Därefter hände inte mycket förrän italienska och senare tyska diplomater, som blivit krigsfångar i Sovjetunionen, började friges. Bland dem fanns flera som kommit i kontakt med Raoul. Nu blev det fart på regeringen, och äntligen krävde den, med stöd av bifogade vittnesmål från de f.d. fångarna, att Raoul skulle skickas hem.

   Först vägrade Moskva ta hänsyn till uttalanden från ”krigsförbrytare”, men till sist blev bevisen alltför starka. Dessutom hade Stalin dött och Nikita Chrustjev inlett viss avspänningspolitik. Men det dröjde till februari 1957, innan Moskvas erkännande kom: I förnyade undersökningar hade ett enda dokument påträffats ”som det finns grund betrakta som hänförande sig Raoul Wallenberg”. Enligt detta skulle Raoul ha avlidit natten mot 17 juli 1947 ”förmodligen till följd av en uppkommen hjärtinfarkt”. Men tyvärr hade läkaren, som skrivit rapporten, avlidit. Och den ansvarige ministern, Abakomov, hade arkebuserats för sin brottsliga verksamhet. Inte en enda levande person med kännedom om Wallenberg hade påträffats!

   Efter Sovjetunionens kollaps har både ryska och svenska forskare haft möjlighet titta i sovjetiska arkiv. Visst har det kommit fram nya uppgifter, men inga säkra bevis om att Raoul levde efter 17 juli. Men helt klart var att det 1957 fanns levande människor (inte minst fängelsepersonal) som kunnat berätta.

  Dödsorsaken, hjärtinfarkt, är inte övertygande. Raoul var bara 33 år.

Vad i all världen skulle Obama kunna göra? Prata med Putin i St Peterburg?

Dom har nog annat att prata om!

 Och om Putin kan och vill göra något, vill han säkert inte att Obama ska framstå som den som fått fram sanningen om Raouls öde.    

För många syrier?

Migrationsverket har beslutat att syrier, som kommit hit på grund av kriget, ska få permanent uppehållstillstånd.  Det var rätt beslut, men det borde ha kombinerats med andra åtgärder.

En positiv följd blir att för vissa syrier blir det möjligt att ta sig till Sverige utan att betala fantasisummor till människosmugglare. Det är vedervärdigt att människor som upplevt krig och elände har tvingats skuldsätta sig eller sälja allt för att försöka ta sig in i EU. Och själva resan kan ha inneburit att de ändå riskerat livet. Nu blir det möjligt för s.k. anknyttningsfall (make och barn) att åka legalt till Sverige.

   Tyvärr är det hittills endast Sverige som ger permanent uppehållstillstånd. Det enda vettiga hade varit att EU gemensamt infört denna regel. Eller att i varje fall länder, vars ekonomi inte håller på att kollapsa, gör det. Nu får vi räkna med ökad tillströmning av syrier till vårt land.

   Det bör vi klara av, men det kan uppstå problem i några kommuner – de som redan har många syriska flyktingar. Dit kommer säkert många nyanlända att söka sig. De känner eller är släkt med syrier som bor där. Men för en kommun som Södertälje kan det bli problem, om många nyanlända vill bosätta sig där. Migrationsministern svarade undvikande i tv, när han diskuterade med ett kommunalråd från Södertälje. Visserligen har ha lovat att kommuner som tar emot många flyktingar ska få extra bidrag, men de pengarna räcker inte långt. Dessutom blir det svårt att integrera flyktingar, när de koncentreras till vissa kommuner – och vissa stadsdelar. Det leder till arbetslöshet och bidragsberoende.

   Flera regeringar har sagt nej till att villkora bidrag, vilket skulle innebära att syrier förlorar pengar, om de slår sig ned i Södertälje. Vad är det för fel i att göra så? De flesta sociala bidrag innehåller ju krav som mottagaren måste uppfylla!

   Det skulle kunna förmå syrier att bosätta sig i annan kommun än Södertälje. Det kan göra att de lättare får kontakt med svenskar och snabbare lär sig att kommunicera på svenska. Om de efter två år ändå vill till Södertälje, får de göra det. Men kanske har de då rotat sig i den kommun de levt under de två åren.         

       

Varför rapporterar inte medierna om Norrland?

Få kommuner är värre drabbade av avfolkningens elände än Jokkmokk. Där bodde 1960 11553 människor. 2010 var de 5170. Befolkningen hade alltså mer än halverats!

   Till ytan är däremot Jokkmokk Sveriges näst störta kommun. Men det mesta är glesbygd.

  Nu vill ett gruvbolag, Beowulf mining, bryta järnmalm i Kallak, som ligger i Jokkmokks

kommun. Därmed skulle det skapas ett antal jobb, som hårt drabbade Jokkmokk så väl behöver.
     Men samtidigt uppstår svåra miljöproblem, som främst går ut över samerna och deras renbetesmarker. Därför rasar nu en allvarlig konflikt. Miljöaktivister och samer försöker sätta käppar i hjulen för gruvbolaget. De har kedjat fast sig vid infartsvägen till Kallak eller spänt fast sig i träställningar, som polis fått  såga ned. En föll ned så att ambulans fick tillkallas. Polis fick hacka loss andra, som kedjat fast sig i betongfundament. En aktivist hällde bensin på sig och hotade tända på.

   En jokkmokkbo har fått ett hotbrev, som riktade sig mot honom och tre andra. De har tagit ställning för gruvan i Kallak. I brevet låg en skarpladdad hålspetskula. och en 15x 15 centimeter utskriven porträttbild på honom från hans facebooksida "Ja till gruvan i Jokkmokk".

   Jokkmokk har haft en dramatisk tid!

Konflikten har uppmärksammats utomlands. Norska journalister har rapporterat om den. Den har uppmärksammats av två tidningar i Italien, och för några dagar sedan var det en artikel i Washington Post. Men ända fram till nu har svenska riksmediers (ordet syftar på medierna i Stockholm) intresse varit svalt. Studio Ett har tagit upp det en gång; ingenting i P1 Morgon.  Dagens Nyheter har nöjt sig med TT-notiser; Svenska Dagbladet med information i näringslivsbilagan.

   Försöken stoppa kalkbrytning på Gotland väckte betydligt större intresse. Än värre om vi jämför med den s.k. tv-eken, som även kallades för radiohuseken. Den stod utanför Sveriges Radios och Sveriges Televisions huvudkontor i Stockholm. Experter ansåg att den måste fällas på grund av rotröta. Den kunde ramla ned när som helst och utgöra en trafikfara. Det blev protester. Men vid ettiden på natten den 25 november 2011 anlände cirka femtio poliser i elva piketbilar och området spärrades av. Efter en dryg timme hade ett 50-tal protesterande förpassats utanför avspärrningarna. När trädfällarna kom vid tretiden uppstod smärre tumult och upprörda människor försökte stoppa arbetet.

Enligt radioprogrammet Medierna skrevs det 150 artiklar om detta i riksmedia.
Jämför detta med tystnaden om Kallak, där gruvintressen och arbetstillfällen för en hårt drabbat kommun står mot en ursprungsbefolknings möjligheter att överleva.

Utländska media förstod att Kallak var viktigt men det gjorde inte Stockholm.

Varför?