Storsatsning på Stockholm:Blir det pengar över åt oss?

 

Alliansens partiledare presenterade i går (11/11) en storsatsning på Stockholmsregionen. Bakom den finns staten, landstinget, Stockholms stad, Nacka, Solna och Järfälla.

Kollektivtrafiken skall förbättras genom nya tunnelbanestationer och en helt ny tunnelbana. Detta skall enligt partiledarna ”förstärka Sveriges konkurrenskraft” (Hurdå?) och dessutom leda till snabbare, säkrare och bättre resor och transporter”.

Dessutom skall kommunerna bygga 78000 nya bostäder i länet.

Alla parter delar på finansieringen. Statens bidrag kommer att uppgå till cirka 4 miljarder kronor. Slutnotan för tunnelbaneutbyggnaden hamnar på 25,7 miljarder kronor.

 Initiativet uppskattas i Stockholm. Storsatsningen motiveras med Stockholms expansion. Svenska dagbladet pekar på att under 2013 flyttade ”ett Skellefteå (tätorten) – 33000 personer – till länet.” Samma län kommer att ”ha 2,5 miljoner invånare år 2022, och kommer att bryta tremiljonersvallen omkring 2045. Stockholms stad väntas ha en miljon invånare 2019.”

Det är denna förväntade expansion som nödvändiggör storsatsningen. Enligt Svenska Dagbladet har hela Sverige nytta av satsningen på Stockholm, eftersom Stockholmsområdet ”är något av ett draglok för svensk ekonomi.”

   Där har vi det igen! Stockholmsmyten om ”att det som är bra för Stockholm är bra för övriga Sverige”.

Beträffande ”dragloket”, eller som stockholmsentusiasterna också säger ”boxerbåten”, må det få sägas att i  efterföljande ”släpvagnar” och ”pråmar”  finns gods som är nödvändigt för att också dragloket och boxerbåten ska kunna klara sig!

För övrigt tvivlar trafikexperter på att tunnelbaneprojektet kommer att lösa problemen. De menar också att det finns billigare och bättre alternativ, t.ex. en storsatsning på bussar.

I själva verket kommer storsatsningen på Stockholm skapa problem för den del av Sverige som inte ligger i Stockholm. Frågan är, hur mycket pengar som kommer att finns kvar i statens kassa efter satsningarna på Stockholmsregionen. Det handlar ju om fler projekt än utbyggnaden av tunnelbanan, t.ex. det superdyra ”Förbifart Stockholm”.  I dagens Göteborgs-Posten finns ett ledarstick, där författaren en aning syrligt frågar, när alliansledarna på DN-debatt skall presentera ett förslag om hur Göteborgs lokaltrafikproblem ska lösas.

   Och när det gäller glesbygden finns det inte ett öre för att förverkliga löftet om ”projektstöd för utveckling av bredband på landsbygden”. Kassan är tom! I Expressen skriver Tommy Hammarstrand från Eda kommun om sin besvikelse:

”För den glesbebodda landsbygden är de tunna glasfibertrådarna helt vitala, och det är märkligt att det uppflammande landsbygdsintresset inte lyckats åstadkomma ens en tumme till vår beramade bredbandskostym.”

Att kassan är tom beror på att projektet var en del av EU:s sjuåriga landsbygdsprogram, som just avslutats. Det nya är tidigast igång om ett år. Och det är inte säkert att bredbandssatsningen blir kvar. Därför undrar Hammarstrand om den viktiga fiberfrågan kan flyttas till infrastrukturministern, som skulle kunna senarelägga ”några motorvägar eller stoppa den dyra kringfarten runt Stockholm”.

Han lär få hoppas förgäves…     

  Till sist en fråga:

Måste inte övriga Sverige till sist bli helt utarmat,  om Storstockholm fortsätter att växa med ett Skellefteå om året?

 

Släpp inte in Turkiet i EU!

 

Det har gått många år sedan Turkiet lämnade in sin ansökan om att bli medlem i EU.

Ett tag såg det ut som om Turkiet tröttnat på att så lite har hänt, men under statsminister Erdogans besök i Sverige aktualiserades frågan, och det var tydligt att han nu är angelägen om att förhandlingar kan komma igång. Sverige stöder honom; både statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har deklarerat det.

Själv tycker jag att Turkiet inte bör bi medlem – och av flera skäl.

Ett huvudskäl innebär inte någon kritik av Turkiet utan lyder helt enkelt att EU redan håller på att bli för stort för att människor ska kunna känna samhörighet. På de sex grundarländernas tid var det lättare att göra det. Det var de tre BeNeLux-länderna plus Tyskland, Frankrike och Italien. De låg alla i Västeuropa; genom samgåendet skulle krig mellan dem kunna förhindras. Snart stod det klart att de gamla fienderna Tyskland (på den tiden hette det Västtyskland) och Frankrike aldrig mer skulle föra krig med varandra. Det fanns en gemensam värdegrund, även om det kunde råda oenighet i vissa frågor. Men när ministerrådet diskuterade och skulle fatta beslut var det nästan alltid möjligt att kunna kompromissa och fatta beslut.

   Men så började den tidens Europeiska Gemenskap att utvidgas. Storbritannien, Irland Danmark, Spanien och Grekland blev medlemmar. Något senare Sverige, Österrike och Finland. Nu blev det svårare fatta beslut, och det blev också svårare för den enskilde individen att känna samhörighet med medborgarna i övriga medlemsländer.

   Men gränsen överskreds definitivt med nästa stora utvidgning efter Berlinmurens fall. Nu handlade det om de f.d. socialistländerna plus några till. EU har definitivt blivit för stort för att den där gemenskapskänslan ska finnas kvar. Därför bör tills vidare inga fler länder tas in och definitivt inte jätten Turkiet.   

Turkiet har cirka 75 miljoner invånare och en relativt stor folkökning. Snart skulle Turkiet vara EU-landet med störst befolkning och därmed ha högst antal röster i beslut som grundas på befolkningens storlek i respektive land. Vad kan det leda till?

Vi kan inte bortse från att Turkiet skiljer sig från övriga EU-länder.

Känner sig turkar verkligen som européer? (Jag bortser då från att större delen av Turkiet faktiskt ligger i Asien).
Finns det några europeiska värderingar, eller en europeisk värdegrund? Det talas om det i EU:s skolprojekt, och då ska sådant som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen lyftas fram.

Ingen tvekan om att det finns allvarliga brister i allt detta i Turkiet.

Varför vill Sverige ha in Turkiet i EU? Carl Bildt brukar säga ”av strategiska skäl”. Jag har aldrig hört honom förklara, vad han menar med det. Han kan mena att ett medlemskap skulle ge EU bättre möjligheter att få inflytande i de kaukasiska länderna. Kanske också i andra muslimska länder, som Turkiet har inflytande över. Att säga nej till Turkiet skulle då, enligt Bildt, kunna innebära en förlorad chans få bra kontakter med den muslimska världen.

   Men dylika strategiska synpunkter bör inte vara vägledande för medlemskap i EU. I varje fall inte om målet är att individen ska ha kvar en liten känsla av samhörighet med medborgare i andra medlemsländer.  

  

Att äta kläder i Cannes.

Enligt sina  egna uppgifter måste Bertil Rignäs, vd för bostadsbolaget i Göteborg, ha ätit damkläder. Han hade ju i en butik handlat damkläder, storlek 40. På räkningen skrev han "lunchmat" och begärde ersättning för sina utgifter. "Lunchen" hade kostat 60 Euro men han lade till 5 Euro, eftersom han hade betalat dricks. 
   Nu har han erkänt att han gjort fel och att lunchen han åt gällde något helt annat. Han har vidtaget åtgärder för att slarvet inte ska upprepas. Han har dock blivit anmäld för bedrägeri.
   Styrelsen för bostadsbolaget står på hans sida och tycker att affären har blivit uppförstorad. "En fjäder har blivit en höna".
   Visst är 60+5 Euro inte mycket att jaga upp sig för. Men om alla utgifter, som göteborgarna i Cannes vill ha ersättning för, läggs samman, så blir det en hel del. 
Anmärkningsvärt är också att dessa män (plus en och annan kvinna) med miljoninkomster med en sådan frenesi kräver betalt för varje liten utgift de haft. Och ibland inte drar sig för att fabricera!
    Ett syfte med deras deltagande i Cannes ska ju ha varit att göra reklam för Göteborg, som ju håller på att stagnera och bli omsprungen av Malmö.
Resan till Cannes har knappast varit reklam för Göteborg!

Italien, Slovenien fuskar; hur gör Sverige?

Italien, Slovenien och Förenade Arabemiraten pekas ut som misstänkta fuskare i den internationella skolundersökningen Pisa.

Misstanken handlar om att ländernas skolmyndigheter har fabricerat enkätsvar från sina rektorer. De  gör det för att skapa ett intryck av att respektive lands elever har presterat bättre än vad de verkligen gjorde. Forskarna, som genomfört studien har hittat dubbletter bland svaren – samtidigt som det är osannolikt att två rektorer skulle ha svarat exakt likadant på de 184 frågorna.

”Jag har aldrig tidigare stött på att man har avslöjat länder med att fuska”,  säger Anita Wester, undervisningsråd på Skolverket.

Det är en aning naivt

Det är ganska självklart att länder frestas att fuska. Det är inte trevligt, när kalla fakta pekar på att det egna landets elever ligger i den absoluta botten vid en jämförelse med ett stort antal länder.

Anita Wester behöver inte leta efter exempel utomlands för att finna exempel på oegentligheter. Det finns på betydligt närmre håll – på hennes ämbetsverk Skolverkets föregångare - Skolöverstyrelsen.

Även på den tiden gjordes internationella undersökningar, även om deltagande länder inte var lika många. Två gånger kom dessa fram till att Sverige låg i den absoluta botten i matematik (aritmetik  och algebra).

Hur reagerade Skolöverstyrelsen på det?

Jo, genom att vägra lämna ut resultaten! 15 år efter undersökning nr 2 saknades fortfarande en totalredovisning.

Kan inte det betraktas som likvärdigt med fusk?  

 

Badkaret kostade 7490 kr. men det blev 12000!

Inte så att jag blivit lurad. Badkaret kostade 7495. I butiken. Det tillhörde de billigaste. Men efter köpet har det tillkommit utgifter.
   Det måste ju transporteras hem till mig. Ett badkar går det inte att stuva in i bagageutrymmet på bilen. Jag fick hjälp av en bekant, som i sin tur hade en bekant med ett lämpligt fordon. Jag tror att jag fick transporten till ett acceptabel pris, 750 kr.
   Vi lyckades få in badkaret i mitt radhus utan problem, men det var betydligt svårare få in det i badrummet, som är litet och trångt. Det gick till sist, men den nymålade tröskeln ser ej längre så fin ut.
   Sedan skulle badkaret installeras. Först gällde det att ansluta det till golvbrunnen, och då blev jag tvungen att göra ett inköp hos en rörmokarfirma. Det kostade cirka 150 kronor. Inte så mycket, och jag var tacksam för att jag inte hade behövt anlita rörmokaren själv.
   Vattenblandare ingick inte i köpet. Genom att böja den befintliga i badrummet fungerar den även till det nya badkaret, även om den ser en aning gammaldags ut. Om jag köpt en ny i butiken, hade det blivit några hundralappar till.
   Det var absolut nödvändigt att få hjälp av en elektriker, och det kostade en hel del. Jag har inga invändningar mot arbetskostnaden, som blev 1660 kronor. Men alla prylar, som elektrikern skulle installera, kostade 1225 kronor, och det var något mer än vad jag räknat med. Det dyraste var en s.k. jordfelsbrytare som kostade 650 kronor.
Sitter dom färdigmonterade på de betydligt dyrare badkaren?
 Och sedan var det moms för 721 kronor.    
Så sammanlagt blir det cirka 12000 kronor.
Från 7495 kr. till 12000 således.
Nog vore det bra ändå, om butikerna kunde upplysa om att det tillkommer några tusenlappar, innan allt är klart!

Men jag får trösta mig med att det finns dom som får lägga ut betydligt mer pengar på sitt badkar. Det har i varje fall den katolske biskopen Franz-Peter Tebartz-van Elst gjort. Hans badkar kostade 15000 Euro!   
Det badkaret skulle jag väldigt gärna vilja se!!!
Men nu har han det inte så lätt. Han har blivit avstängd från sin tjänst. Inte bara på grund av badkaret utan även för en massa andra exempel på extravagant leverne.

Kostnaderna för Friends Arena skadar svensk fotboll.

Friends Arena, nationalarena för herrlandslaget i fotboll, gör brakförluster. Underskottet för 2012 blev -244,3 mkr. Beräknat underskott för 2013: -200 mkr. Svenska Fotbollsförbundet(SFF)har satsat 300 mkr i detta projekt. Kostnaderna för att bygga Friends Arena lär uppgå till ofantliga 3 miljarder kronor. SFF är största delägare med drygt 33 % av aktierna. Bland övriga delägare kan nämnas Solna stad. Naturligtvis har Solna och Stockholm stor nytta av Friends arena. Den är ju en del av ett stort evenemangsområde, som är långt ifrån färdigbyggt. Det kommer naturligtvis att göra Stockholmsregionen än mer attraktiv.
Men vad betyder den för den del av Sverige, som inte ligger i Stockholm? Till att börja med är det bara att konstatera att det i framtiden blir ännu svårare att få SFF att lägga landskampsmatcher på annan plats än på nationalarenan. Det är nödvändigt att maximera intäkterna på Friends Arena för att hålla nere förlusterna. Men det finns en annan aspekt, och den är minst lika viktig. Runt om i Sverige finns det klubbar, som har arenor, som inte uppfyller de krav som FIFA (Internationella Fotbollsförbundet) ställer. Klubbarnas ekonomi är inte bra, inte minst för att det är svårt att få tillräckligt stor publik till matcherna, när det går att sitta i soffan hemma och på tv se europeiska storlag spela. Tänk om SFF i stället hade använt en del av de där 300 miljoner kronorna till att rusta upp arenor ute i landet! Risken är väl stor att SFF i framtiden inte har ett öre över efter att ha stoppat pengar i förlusthålet.
Sorgligt!

Friskolorna och Uppdrag Granskning..

Friskolorna och Uppdrag Granskning.

 

En fullträff för UG! Hela friskolesystemet kan bli ifrågasatt. Flera rektorer avslöjades med fingrarna djupt nere i den förbjudna syltburken, och det var pinsamt att höra rektorn som försökte rädda sig med att göra en pudel.

   Naturligtvis menar vänsterdebattörer än mer högljutt att det gäller att förbjuda friskolor att ta ut vinster. Riktigt så enkelt är det inte. Ett problem skulle bli att göra en definition på begreppet vinst, som alla accepterar.

Vidare är skillnaden mellan friskolor och kommunala skolor inte så stor som debattörerna tror. Många kommuner har idag ekonomiska problem, och skolvärlden drabbas lätt av nedskärningar. Ett aktuellt exempel är byskolor, som läggs ned. Vidare sitter rektorerna med sina bantade budgetar, som inte får överskridas. Jag tror att även de skulle föredragit duktiga flickor framför pojkar med problem som nya elever.

   Jag menar att det stora felet, som både s-regeringar och borgerliga gjort, var den totala avreglering av skolan som skedde under 1990-talet. Frihet för småkommuner öppna egna gymnasier, frihet hitta på nya ämnen, otydliga kursplaner – och så friskolereformen, d.v.s. elevens frihet välja skola.

   Detta leder ju till att friskolor och kommunala skolor konkurrerar om eleverna. Det gäller att visa dem att respektive skola är attraktiv.

   Hur?

Ett löfte, som använts, är ”lektionsfri dag mitt i veckan”.

Det låter bra för eleven – men är det bra för elevens studieresultat?

Att lova höga betyg i marknadsföringen kan man väl ändå inte göra – eller kan man???

Men om rykten säger att skolan ger bra betyg, blir det ju samma resultat.

 Och det förekommer, både i kommunala skolor och i friskolor, påtryckningar mot lärare att höja betygen.

Det problemet kan inte lösas inom ramen för elevens rätt att välja skola.

Att sätta betyg är en form av myndighetsutövning.

Tänk om vi hade domstolar som konkurrerade med varandra om att dra till sig åtalade, och bovar och banditer valde dem som var kända för att underkänna åtal eller ge andra milda påföljder.