Det kom 4 advokater men ingen kunde lagen.

Advokaterna åkte från Värmland till Göteborg och Kammarrätten. Dit kom också deras klienter. Två advokater företrädde ett föräldrapar, som befinner sig i en långvarig konflikt med varandra. En advokat var s.k. målsägarbiträde för familjens barn. Den fjärde företrädde socialtjänsten i en kommun.
Målet, som Kammarrätten skulle ta ställning till, gällde förlängningen av ett s.k. LVU-beslut  (Lagen om Vård av Unga). Socialtjänsten hade fått LVU-beslutet godkänt av Förvaltningsrätten, vilket innebar att barnen skulle fortsätta att vara omhändertagna, men en av föräldrarna hade överklagat till Kammarrätten, som nu skulle ta upp det.
Men så blev det inte!
För när alla advokater kommit in i rättssalen med sina klienter, så meddelar Kammarrätten inför de häpna åhörarna att det blir ingen förhandling; det är bara att åka hem igen!
Orsaken: föräldern som överklagat Förvaltningsrättens beslut, hade någon månad senare förlorat vårdnaden av barnen genom att Tingsrätten gjort den andra föräldern till ensam vårdnadshavare, och därmed hade den överklagande föräldern ej längre rätt att överklaga.
De häpna advokaterna och deras klienter fick snopet ta sig ut från Kammarrätten och planera för hemresan.

Men naturligtvis finns ett och annat att fundera på:
Kunde inte Kammarrätten ha meddelat att rättegången var inställd, innan deltagarna började färden mot Göteborg? Kan det möjligen ha varit så att rättens ledamöter tog sig an ärendet först på morgonen samma dag som rättegången skulle äga rum? I så fall ka det ha varit svårt att få tag på deltagarna.
Men det mest anmärkningsvärda är att ingen av advokaterna insåg att det inte kunde bli någon rättegång. Att en av föräldrarna blivit ensam vårdnadshavare (visserligen interimistiskt) måste de alla ha fått reda på. Men ingen reagerade. Tydligen kände inte advokaterna till lagen!

En annan intressant fråga är om dessa advokater med vissa kunskapsluckor om lagen kommer att dra ner på sina arvoden. De är ju vana vid att ta betalt. För sina tjänster i Förvaltningsrätten ville de ha mer än 20000 kronor. Vad kommer de att begära nu?

Nis kommer tillbaka!

 

I går fick Besa, mamma till Nis, arbetstillstånd till det jobb hon har blivit erbjuden.

Så nu återstår bara att ordna med resan tillbaka till Filipstad.

Helt fantastigt att det gick så fort!

Kan det förklaras med att Migrationsverket insett att det som hände under avvisningen var pinsamt? Att läkarpersonal på flygplatsen inte ville släppa in Nis, eftersom de visste att han i Kosovo inte kunde få den vård han behövde?

Hur som helst, var det många som firade i går i Filipstad!

 

70000 ungdomar riskerar att utsättas för hedersvåld!

 70 000 ungdomar i Sverige lever i familjer med hedersnormer och får sina fri- och rättigheter begränsade.

Enligt en studie från Stockholms universitet lider var tionde15-årig tjej på olika sätt av familjens hedersnormer.

Det innebär:
De får inte ha svenska kamrater. Ha pojkvän? Strängt förbjudet!
 Begränsade möjligheter vistas utanför hemmet. De ska gå hem direkt från skolan. inte gå på bio, sitta på café, måste be om godkännande för att delta i skolgymnastik, besök i badhus, skolutflykter.
 Familjen ska godkänna klädsel och frisyr, (inget får vara utmanande!)

  
Hederslivet innebär i korthet en tillvaro ”nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem”. Man kommer inte undan! Familjen, släkten har individen under uppsikt.

 Värst drabbade är naturligtvis tjejerna.  Pojkarna har större friheter. När flickorna kommer i puberteten blir det allt svårare att rätta sig efter alla förbud. Konflikten med föräldrar och släkt kan få allvarliga följder; olydiga döttrar kan skickas tillbaka till hemlandet, bli bortgifta – eller i värsta fall mördas.

   Kommunernas socialtjänst har tidigare försummat detta problem. Nu är det något bättre, men det är tveksamt om det program de flesta arbetar efter är det lämpligaste. Det går ut på att försöka medla mellan föräldrar och ungdomar. Om ärendet handlar om en flicka, som brutit upp från föräldrahemmet, försöker i allmänhet socialtjänsten förmå henne att flytta tillbaka.
   I Stockholm finns också Linnamottagningen, som vill försöka ändra på föräldrarnas värderingar; få dem bli mer tillåtande. Om man efter upprepade samtal med föräldrar och barn lyckas påverka föräldrarna, skulle ungdomar, som lämnat föräldrahemmet, kunna återvända hem.

Den 17 november, sände Sveriges Radios Kaliber ett program om hur det har hade gått för Linnamottagningen. Det var minst sagt nedslående.

   Föräldrarna lurade den något godtrogna personalen på Linnamottagningen. Under samtalen kunde de lova ”bot och bättring”, d.v.s. större friheter för döttrarna. Det ledde till att flera tjejer återvände till familjen, och det var just det som föräldrarna var ute efter.
   Men därefter höll de inte sina löften, och tjejerna behandlades lika illa som tidigare. Eller ännu värre! En tjej blev mördad efter att först ha skickats tillbaka till moderlandet och blivit tvångsgift. En är försvunnen efter att också skickats tillbaka för tvångsgifte. I en internetkontakt med en väninna uppgav hon att hon våldtogs varje natt.
 En annan tillbakaskickad tjej lyckades Linnamottagningen rädda åter till Sverige.
   Men inte i ett enda ärende nådde man upp till målet att ändra på föräldrars och släktingars hederskulturtänkande.

 Här några fakta on de tjejer, som nämndes i Kalibers program. Alla har antagna namn:

   Fatima: Vändpunkten kom när hon fyllde 17 år. Då började hon träffa sina kompisar. En dag blev hon avslöjad. Hon blev misshandlad av sin pappa. Han slog henne i ansiktet med en nyckelknippa. Detta första slag träffade under eller ovanför ögat. Sedan slog han med flera slag i ryggen och ansiktet. När hon låg på golvet, sparkade han henne i huvudet och fortsatte sedan att slå henne i ryggen och i ansiktet. Misshandeln ska ha pågått i 15-20 minuter.
Efter ytterligare misshandel vågade hon till sist polisanmäla honom. Han dömdes till fängelse.

I dag har hon det relativt bra.

 Hadil: Hon var hårt kontrollerad av sin familj. Hon hade bara 15 minuter på sig för att ta sig hem efter skolan. Hon misshandlades grovt av sin pappa efter att ha umgåtts med en klasskompis som hade “dålig karaktär” enligt familjen. Hon hade flyttat hemifrån, men återvände, när socialtjänsten startat ett familjearbete. Men så snart familjen fått hem henne, lämnade de Sverige. Hon hörde av sig till en kompis:

”Snälla hjälp mig, jag är inlåst och bortgift och jag blir våldtagen varje natt.”   

   Linnamottagningen fick kontakt med henne på facebook, åkte till landet hon befann sig i, men lyckades inte få hem henne. Varken inhemsk polis eller UD ville hjälpa till.
(Det är fasansfullt! Många av dessa flickor är födda och uppvuxna i Sverige. Och så dumpas de i föräldrarnas hemland, blir bortgifta och våldtagna)

Karima: Hon bodde tillsammans med sina fyra systrar, en morbror och sin mamma, som var djupt religiös och höll henne hårt.
Efter många samtal verkade det som att det skulle gå bra. Karima fick en egen lägenhet och förhoppningen var att hon skulle kunna förbli självständig, men ändå fortsätta att ha kontakt med sin familj.
Kort därefter bröt Karima kontakten med Linnamottagningen. Eftersom hon var myndig kunde man inte annat göra än att varna socialtjänsten.
Långt senare fick man veta att Karimas mamma fört henne till Afghanistan, där hon gifte bort henne. Karima flyttade tillbaka till Sverige, hennes nya man kom kort därefter.
   Den efterföljande tiden höll han henne i ett järngrepp. I polisutredningen kom det senare fram att han inte lät henne klä sig som hon ville; han kontrollerade hennes umgänge och förföljde henne, när hon gick ut. Han ska också misshandlat, hotat och våldtagit henne.
Den 21 augusti förra året beslöt Karima sig för att lämna honom.
Två dagar senare högg han ihjäl henne med en kökskniv.

 Idéerna om att förändra familjernas värderingar är inte unika för Linnamottagningen utan en metod som idag sprids bland Sveriges kommuner, trots att den har misslyckats totalt. Även medlingsmetoden bör kritiseras. Sarah Mohammed, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime påpekar att den går ut över pojkars och flickors mänskliga rättigheter:

”Det är de unga, som måste dra ned på sina krav på rättigheter. Konsekvenserna blir fler bortgifta mot sin vilja, fler bortförda till gamla hemländer, där de blir misshandlade; det blir mer våld, mer otrygghet, mer ohälsa.”

 

Lärare pressas att sätta glädjebetyg!

Svenska Dagbladet presenterar den 14 november nya exempel på hur betygsättningen kan gå till vid friskolor. Denna gång handlar det om Mikael Elias-gymnasierna, som är en del av landets största friskolekoncern, Academedia, som i sin tur ägs av riskkapitalbolaget EQT

”Sex elever! Det är 600 000 kronor – det måste du förstå”.

Så sa en rektorn, när han försökte få en språklärare att höja elevers betyg efter det att de och deras föräldrar klagat.

Läraren ändrade inte betygen och blev uppsagd – ”på grund av arbetsbrist”. Kort därefter annonserade skolan efter en ny lärare till samma tjänst.

En svensklärare vid samma skola berättar om elever, som klagat på den höga undervisningsnivån. Nivån måste sänkas, annars skulle eleverna sluta.

”Vi måste inse att vi sitter i knäna på eleverna”, menade rektorn .

I en annan skola ska rektorn ha ändrat en elevs betyg mot lärarens vilja; det hände också att rektorn helt enkelt tog över betygssättningen efter det att elever och föräldrar klagat.

Det är vanligt att elever vid Mikael Elias-gymnasierna får överbetyg, d.v.s. de har presterat sämre vid de nationella proven.
Vid ett gymnasium hade nästan 70 procent överbetyg, vid ett annat 65.

Så här kan det inte få fortsätta!

Blir det bättre, om riskkapitalbolagen plockas bort ur systemet?

Kanske men det räcker inte.

Om vi förbjuder friskolorna?

Säkert mycket bättre.

Men även i de kommunala skolorna kan det bli fortsatt press på lärare att sätta högre betyg för att få fler elever. Så kommer det att vara, så länge vi har kvar principen att ”Skolpengen följer eleven”.

Eleverna har rätt att välja skola, och skolpengen följer med dem. När läraren sätter betyg, handlar det om en form av myndighetsutövning. Betyget skall grunda sig på elevens prestationer – ingenting annat. Men så länge vi har kvar det fria skolvalet, finns det risk för att även rektorer på kommunala skolor utövar press på lärare att höja betyg.

 

 

 

 

Att vägra ta en kvinna i hand och få skadestånd

Det var en gång en ung man, som ville ha en praktikplats i Trollhättan. Han fick träffa en kvinnlig kontaktperson, men när hon skulle hälsa på honom, ville han inte ta henne i hand. Han motiverade det med att hans muslimska religion inte tillät det. Han fick inte praktikplatsen, men när höjdarna i Trollhättan fick reda på vad som hänt blev de förskräckta. ”Vi kan ju bli prickade av diskrimineringsombudsmannen!” I ett liknande fall hade denna myndighet prickat en annan kommun, som fick betala skadestånd. Så Trollhättan skyndade sig och betalade skadestånd till den unge mannen för att inte bli anmäldd för diskriminering. Dessutom fick den kvinnliga kontaktpersonen en skriftlig varning för att hon ”visat bristande omdöme genom att neka praktikanten praktikplats och därmed brutit mot Diskrimineringslagen och Trollhättans stads mångfaldsplan".

  Vad är att säga om detta?

En sak är klar. Det här kommer att bidra till än större framgångar för Sverigedemokraterna.

Höjdarna i Trollhättan har varit fega och korkade. De borde ha använt sitt eget omdöme och inte sneglat på Diskrimineringsombudsmannen, som är en myndighet som utsatts för mycket kritik.

   Bäst av allt är att en artikel i DN-debatt 13 november, med tre undertecknare, framhåller att Trollhättan kommun handlat fel och borde ta tillbaka varningen de gett kvinnan och be henne om ursäkt.

   Egentligen är det självklart. Och märk att den unge mannen, som inte ville ta sin kontaktperson i hand, knappast kan åberopa sin religion. De flesta muslimer har inga problem med att skaka hand med kvinnor. Och hur skulle Trollhättan (och några andra kommuner) göra, om det t.ex. är en konservativ pingstvän, som vägrar skaka hand med en homosexuell? Eller en ”White-Power”- fanatiker, som inte vill skaka hand med somalier? Om Trollhättan vore konsekvent, bör också de få skadestånd

   Det finns ytterligare ett skäl till att fördöma Trollhättans agerande: Det innebar ju en allvarlig diskriminering av kvinnan. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundläggande princip i Sverige.

Det måste alla, som vill ha svenskt medborgarskap, ta till sig; de ska inte bli belönade för att de inte har gjort det.

 

 

Nis igen: Mår dåligt. Risk ”att han tynar bort”.

Följande uppgifter kommer från Elsa Wegerif, som intervjuats av Filipstads Tidning efter ett besök i Kosovo.

Enligt henne mår Nis mycket dåligt. Han kräks ofta, och hon tror att han kommer att tyna bort, om han måste stanna kvar i Kosovo. Familjen har fått tag på en lägenhet, men det är svårt att gå ut, så Nis och hans mamma är mer eller mindre tvungna att sitta inne. Nis har ingen möjlighet att gå i skola.

”Det finns inget liv för honom där nere och inte för hans mamma heller”.

   Pengar, som samlats in, går till hyra, mat och mediciner. Dessutom behövs det pengar till återresan till Sverige. Det finns nämligen hopp om att Nis´ mamma Besa ska få jobb i Sverige.

   Tilläggas kan att det har varit ett stort engagemang för familjen i Filipstad. En tatueringsstudio har under två lördagar skänkt samtliga intäkter till Nis. Det var många som lät sig tatueras, när de fick reda på vart pengarna skulle gå. Det blev 7000 kronor.

Beträffande möjligheterna för Besa att få arbete i Sverige, så kan ingen förneka att hon har lång erfarenhet av att ta hand om handikappade barn.  

Han fick sparken!

Det handlar om Bertil Rignäs, vd för Bostadsbolaget i Göteborg. Enligt hans egna uppgifter var ett inköp av damkläder i Cannes, där han befann sig på en numera ökänd mässa, hans lunchmat. På kvittot, som han lämnade in för att få ersättning, hade han skrivit just ”lunchmat”. Där stod också att han lämnat dricks på 5 euro. Det är viktigt få ersättning för allt, även om man har en miljonlön!

   Styrelsen i det göteborgska bostadsbolaget sa sig stödja honom. En av dem menade att man ”har gjort en höna av en fjäder”.

Tydligen har de kommit på andra tankar nu, för han har fått sparken – och det med omedelbar verkan. Berodde det på att polisen inlett en förundersökning om bedrägeri?

   Men det går ingen nöd på Rignäs. På honom väntar en fallskärm, värd 4 miljoner. Han har säkert råd att köpa damkläder, storlek 40, och själv stå för kalaset.