Avpixlade sverigedemokrater, men vem är ansvarig?

Ja, det kan inte vara roligt att bli avslöjad med fingrarna långt ned i syltburken!

Att tro sig skriva anonymt och då våga vräka ur sig ”förbjudna” ord och meningar.

Och sedan finna sig själv i Expressen med namn, bild, och citat av det som skrivits i Avpixlat.

   Visst får det följder. Sverigedemokrater kan sparkas ut ur sitt parti. Linus Bylund på SD:s presskansli sa att ”är man idiot, bonnläpp och rasist så kanske man tror att man hör hemma i vårt parti.” 

Det kan inte vara roligt att höra!

En lärare är avstängd från jobbet.

Och det kan bli fler otrevligheter.

   Många av de nu avslöjade har uttryckt sig på ett sätt som åklagare nog betraktar som ”hets mot folkgrupp”. Om de skrivit i en tidning, hade det ganska säkert blivit åtal. Men inte mot skribenterna utan mot tidningens ansvarige utgivare.

   Men nu gjorde de det inte i någon tidning utan på Avpixlat, som ska ”levererar obekväma sanningar och åsikter.” Axpixlat håller sig inte med en ansvarig utgivare av ”principiella skäl”. Skälet är att ”det skulle vara rättsosäkert bedriva kritisk rapportering och opinionsbildning och samtidigt ha en ansvarig utgivare”, eftersom även ”den som berättar sanningen kan bli åtalad”.

Det är allt ett försök att blanda bort korten! Lika fullt är det så att internetforum som Avpixlat måste ha någon som ansvarar för innehållet. Det handlar om skyldighet att t.ex. ”ta bort bilder på sexuella övergrepp mot barn och ”Hets mot folkgrupp”.

   Jag hörde en representant från Avpixlat säga att en viss gallring ägt rum av de texter som uttryckt missnöje eller nedsättande omdömen av icke-svenskar.

På de gallrade bidragen måste det osa svavel!

   Förmodligen blir det svårt att åtala Avpixlat för hets mot folkgrupp. Jag misstänker att det blir svårt att hitta den ansvarige…

Och eftersom de många, som trodde sig skriva anonymt, inte är ansvariga för innehållet i Avpixlat, lär också de slippa åtal.

     

Vinter-OS i Sotji kan bli en katastrof och en tragedi!

”Putin’s Game” är namnet på en nyproducerad tv-dokumentär, som hade urpremiär 23 November på Amsterdams International Documentary Film Festival. 6 december visades den i Ryssland för första gången. Det är bara att hoppas att någon svensk tv-kanal köper in den! För det är mycket som den avslöjar. Därför gjorde ryska intressen allt för att stoppa den. De försökte köpa den men erbjöd även en stor penningsumma mot att den aldrig visades någonstans.

   Enligt Putin’s Game har förberedelserna av Vinter-OS orsakat omfattande korruption, brott mot mänskliga rättigheter och allvarliga skador på miljön i Sotji, som är mest känd som en rekreationsort.

När det gäller korruptionen, så antyder dokumentären att beslutet ge Sotji vinterspelen 2014 var ett resultat av – korruption. I varje fall nämner Karl Schranz ( f.d. österrikisk skidkung men då rådgivare till Putin i kampen om att få vinter-OS) att det spenderades ”ofantligt” stora summor i kampen mot konkurrenten Salzburg.

   I dokumentären intervjuas Valerij Morozov, chef över en stor byggnadsfirma. Ryska tjänstemän krävde provision, som kunde uppgå till 50 procent av byggnadskostnaderna. Alla firmor som sade nej till sådana krav utsattes för hot: ”Du kommer att dränkas i ditt eget blod”.

    Det blev så jobbigt att hans företag höll på att gå i konkurs. Då bestämde han sig för att vittna mot tjänstemän, som försökt pressa honom på pengar. Men då krävde ryska myndigheter att han skulle betala en investeringsskatt, något som han såg som ett försök att hämnas. Så han valde att fly från Ryssland, tillsammans med sin familj.

 Putin’s game belyser också de svåra miljöproblemen, som är en följd av det ohämmade byggandet i och runt omkring Sotji.

   Ett av de värsta problemen är de jättestora deponier,(soptippar), som ligger utspridda över hela området, trots Rysslands ”nollavfallslöfte” inför Internationella Olympiska Kommittén. Experter menar att Sotjis dricksvatten är hotat. Konstantin Tsybko, ordförande i en rysk miljöorganisation, säger att situationen är katastrofal. De som bor mindre än 2 kilometer från en deponi, befinner sig i en utsatt situation.

Många Sotjibor ger uttryck för sitt missnöje. De många byggnadsprojekten leder till en helvetisk trafik i den gamla kurorten. Dessutom stängs el och vatten av i bostäderna.

   Roman Rebenko tvingades lämna ifrån sig sitt hus, och fick aldrig den bostad han skulle få i ersättning. Nu bor han med sin familj som består av nio personer, varav flera är småbarn, i en liten bostad med toalett på gården, och där varmvatten saknas. ”OS är en katastrof för oss. Vi bodde i vårt eget hus. Jag bad aldrig regering eller myndigheter om någonting. Nu är mitt och familjens liv helt förstört”.

   Putin’s game ifrågasätter också det kloka i att lägga vintertävlingar i en ort med subtropiskt klimat, där det normalt är lite snö och sumpig mark.

   Inga tjänstemän från presidentadministrationen eller regeringen, ingen företrädare för det statliga bolag, som bygger de flesta arenorna i Sotji, ville bli intervjuade.

  Putin’s Game har också retat upp Internationella Olympiska Kommittén. Producenterna får inte sätta in ordet "Olympic” i dokumentärens namn. 

  Vinter-OS i Sotji blir det dyraste OS, som någonsin ägt rum. Investeringar för 50 miljarder dollar, och frågan är om det räcker. Frågan är väl också om arbetena blir färdiga i tid.

   Men det finns det som är ännu värre: Risken för attentat och självmordsbombningar.

    Från Sotji är det inte mycket mer än 20 mil till norra Kaukasus  och där är läget minst sagt labilt. Ryssland har skärpt lagstiftningen mot terrorister. Det innebär bland annat att anhöriga och vänner till misstänkta terrorister kan gripas och bestraffas. ”Det är som en återgång till vad som hände på Stalins tid”.

   Frågan är om det räcker, och frågan är, om Ryssland kan stänga igen Sotjiområdet, så att ingen våldsverkare slinker in. Ett dåligt omen är att en kvinnlig självmordsbombare från Nordkaukasus sprängde sig själv och sex andra passagerare till döds i en buss i Volgograd, som ligger ännu längre bort från Nordkaukasus. Cirka 30 passagerare skadades; några av dem mycket allvarligt.  

   Tyvärr är det så att när värdar för OS – eller VM i fotboll – ska väljas, så sker det inte alltid på sakliga eller sportsliga grunder.

Det är bara att hoppas att arrangörerna klarar av Vinter-OS 2014.

Någon PR-seger för Putin lär det dock inte bli...  

Är ADHD och autism vanligare i Sverige än i andra länder?

Den senaste Pisa-undersökningen slog ned som en bomb och har framkallat en häftig debatt om bristerna i skolan - och vad de beror på.

SR:s P1 har tagit upp situationen för barn med ”särskilda behov” och visar att de inte får det stöd som de har rätt till. Hjälpen kan handla om att de regelbundet får undervisning i mindre grupper, men rektorer hänvisar till att ”det inte finns pengar”. I ett inslag i dag (9/12) framträdde både lärare och föräldrar och vittnade om det kaos som kan utbryta i klasser, där det finns elever med särskilda behov, som inte fått sitt lagstadgade stöd. Det kan leda till att – som en förälder sa – ”ingen lär sig någonting.”

   Om vi backar några årtionden, så försökte skolor lösa detta problem genom att sätta elever med problem att i särskilda klasser, s.k. observationsklasser, som undervisades av speciallärare.  Men det stred mot en grundläggande tanke hos majoriteten av skolreformatorerna: klassen borde hållas ihop. Att på något sätt nivågruppera elever efter kunskaper stred mot jämlikhetstanken. ”Kvarsittning” (att elever får gå om en årskurs) försvann. Eleven riskerade ju att förlora sina klasskamrater. Försvann gjorde även observationsklasserna; i stället skulle hjälpen ges i den ordinarie klassen. Men av någon anledning togs också speciallärarna bort! Därmed fanns inte kompetenta lärare att ge hjälp. Jan Björklund har återinfört den utbildningen…

       Enligt samma radioprogram i P1 finns det i varje klass minst en elev med särskilda behov.

 Borde inte detta problem vara lika vanligt utanför Sverige? Men ändå ligger Sverige i topp, när det gäller oordning och bråk i klassrummet! Visst kunde det busas, när jag själv var elev, men jag är ganska säker på att det var lugnare på den tiden.  Det finns många förklaringar på det.

Vilken är den viktigaste?

Det måste ha funnits elever ”med särskilda behov” även på den tiden, men det kan inte ha varit många som fick hjälp.

Hur klarade de sig?

Är det något i samhällsutvecklingen, som leder till att fler barn än förr får ADHD, autism eller andra syndrom?

Är det inte snarare så att det är lättare att upptäcka dessa elever idag?

   I varje fall tror jag att oordning och kaos i dagens klassrum beror på mycket mer än att det finns elever med särskilda behov.

   Jag fick för cirka två är sedan en beskrivning av en förskola i Spanien. Barnen arbetade i grupper, som var ovanligt stora efter svenska förhållanden. Men det gick alldeles utmärkt; där rådde ordning och reda. 

Inte alls som hos oss!       

        Ett faktum är att det är lätt att få intrycket att grundskolans fäder föredrog ett visst mått av oordning i klassrummet; att ordning förknippades med kadaverdisciplin och ”Caligula-lärare”. (I Ingmar Bergmans film ”Hets”, finns en skräcklärare, som eleverna gett namnet Caligula efter den grymme romerske kejsaren) .

Stormen Sven

Det har blåst ordentligt, men när en av kvällstidningarna på sin lokala löpsedel (har dom en löpsedel för varje kommun?) lovade att läsarna att de i tidningen skulle kunna följa stormens framfart i VÄRMLAND "timma för timma", var rubriksättarna nog ute i ogjort väder. För inte blåste det mer än 24 meter per sekund i Värmland. Det krävs för att blåsten ska räknas som storm. Men Aftonbladet och Expressen har säkert fått extra läsare tack vare stormen Sven.

   I Sydsverige och på Västkusten har det däremot stormat ordentligt, vilket också har gjort att vattenståndet har stiget mer än en och en halv meter. Och i vindbyarna har det några gånger varit uppe i 33 meter per sekund (m/s). Då handlar det om orkan, något som är ovanligt i våra farvatten.

Men kommer oväder av det här slaget att bli vanligare?

Det var ju inte länge sedan vi hade Simone. Då blåste det 36 m/s i Halmstad, och på Hallands Väderö uppmättes 42 m/s i orkanbyarna. De Lärde är väl inte helt överens, men många av dem varnar för att vi får räkna med fler oväder av det slaget.

Viktigt är att vi kan lita på väderprognoserna för att vara väl förberedda, när ovädret drar in – men kan vi det? I Göteborg klagas det över att Simone i Göteborgstrakten inte alls blev så allvarlig som SMHI trott, medan Sven blev värre än budskapet i prognoserna. Efter Simone sa SMHI att det är svårt att beräkna vindhastigheten i just Göteborgsområdet.

   Men jag vet något som SMHI borde klarat av bättre i efterdyningarna till Sven.

Det skulle enligt SMHI bli fint väder söndagen den 8 december. Då skulle Sven ha avlägsnat sig från oss. Det skulle bli en kall vinterdag men med sol och nästan inga moln på himlen. Det passade mig perfekt, och jag planerade en biltur till Karlstad. Därför blev jag häpen i går kväll, när SMHI i stället menade att under söndagen nästa oväder skulle nå oss. Det blir tung blötsnö under söndagen, och det blir ingen biltur för mig.

Hur kunde det bli så fel?

Avrättning genom stening blir allt vanligare.

En arbetsgrupp inom justitiedepartementet i Afghanistan föreslår stening som straff för gift person, som haft sex utanför äktenskapet. Straffet ska verkställas inför publik.

Det påminner om hur det var, när talibanerna hade makten, och steningar ägde rum på Ghazi Stadium, som rymde 25000 åskådare.

Nu är det således tal om att införa detta straff i en kommande strafflag.

   Brad Adams, Human Right Watch, säger ”det är chockerande att 12 år efter talibanregeringens fall överväger regeringen att återinföra stening som straff”.

I den nu gällande strafflagen står det ingenting om stening, men det inträffar då och då utanför myndigheters kontroll. I förra veckan skulle ett ungt par stenas. Domen hade avkunnats av ett byråd, och ”brottet” var att de försökt rymma hemifrån.

De lyckades fly från avrättningen men blev tagna. Folk på platsen ville stena dem direkt. Så blev det inte, men dagen därpå sköts de till döds inför publik– på direkt order från flickans pappa.

Rohullah Qarizada, ordföranden i en albansk juristorganisation, försvarar stening som straff med argumentet att det ju krävs fyra vittnen, som sett äktenskapsbrottet. Om något vittne tvekar blir det ju ingen stening!

   Listan på länder, där stening kan förekomma är ganska lång. I Indonesia, Saudi Arabien, Sudan, och norra Nigeria kan det bli stening efter domstolsbeslut. I andra länder kan improviserade steningar äga rum. Till de länderna hör Afghanistan liksom Pakistan, Irak, Mali, and Somalia.

I Iran finns stening kvar i lagboken, men myndigheterna hävdar att inga äger rum som följt av ett gällande moratorium.  Men trots det kommer det då och då rapporter om att steningar har ägt rum – senast för omkring en månad sedan. Det handlade då om fyra kvinnor. Och det mäktiga Väktarrådet har sagt bestämt nej till ett försök att avlägsna stening ur lagboken.

Det är oroande att listan på länder som accepterar stening som straff tycks växa. Nyligen har sultanen i Brunei gett order om att ”amputation och döden genom stening” skall föras in i strafflagen nästa år, eftersom det oljerika och alltmer konservativa islamistiska kungadömet vill tillämpa Sharialagen.

Ganska ofta tycks kvinnor bli stenade. Tydligen kan de råka ut för att först bli våldtagna och därefter anklagas för äktenskapsbrott och sedan bli stenade.

Pisa! Vems är felet?

Det tar emot att blogga om PISA-undersökningen. Jag tycker det är förfärligt hur den utnyttjas av de rödgröna.

Det svenska raset var inte helt oväntat – det finns orsaker.

Naturligtvis kastar sig politiska motståndare nu över utbildningsminister Björklund: Han har misslyckats, allt är hans fel.

Men det är hans kritiker som har fel! Björklunds många reformer har nätt och jämt landat. Det handlar t.ex. om en ny lärarutbildning, nytt betygssystem, nya läroplaner.

   En gång i tiden hade vi småskollärare som verkligen kunde lära ungarna att läsa och skriva. Men sedan fick vi s.k. ”tidigarelärare”, vars kunskap om det låg på en betydligt lägre nivå. Vi fick också lärare med mycket bristfälliga kunskaper i matematik. De hade nätt och jämt haft någon matte under sin gymnasietid. Resultatet blev att svenska elever låg i den absoluta botten i matematik i två internationella undersökningar 1964 och 1980.

(Nu påstår många debattörer att den svenska nedgången började för 20 år sedan, något som således är helt felaktigt!)

En helt annan anledning till att det går dåligt för svenska elever är oordningen i alltför många klassrum. Elever pratar med varandra, kommer för sent och har hög frånvaro. Där ligger Sverige i topp! När medierna nu intervjuar elever är det just detta som många pekar på. De nämner också att på t.ex. mattetimmar skall de ofta arbeta självständigt och då är det risk att inte mycket blir gjort för att de sitter och pratar om annat.  Jan Björklund har reagerat mot detta och påpekat att vi måste återgå till mer ”katederundervisning”, där läraren går igenom, ställer frågor och kollar om eleverna förstått.

   Det bör också påpekas att inledningen på nedgången (den hade börjat på 1960-talet) sammanhängde med att socialdemokraterna ej längre ansåg att skolan i första hand skulle ge eleverna ”kunskaper och färdigheter”. Viktigare var den fostrande uppgiften.

      

Tillståndet i framför allt grundskolan har gjort att läraryrket har blivit mindre attraktivt. Detta beror också på att lärarnas löner försämrats. Det har framför allt gjort det svårt att få tag på behöriga lärare i naturvetenskapliga ämnen liksom i matematik. I sista hand går naturligtvis det ut över eleverna.

    Det enda som jag vill klandra Jan Björklund för är friskolereformen och principen att ”skolpengen följer eleven”. Dessa reformer leder till att vi får stora kvalitetsskillnader mellan skolorna. Det enda riktiga vore att häva dessa reformer – men det kommer knappast att ske.

Ett annat stort misstag var kommunaliseringen av skolan. En följd blev att lektorstjänsterna i det närmaste försvann. En kraftig sänkning av lärarkårens kompetens på gymnasiet!

Kvällstidningarnas väderprognoser är rena galenskapen.

”Det blir arktisk kyla i vinter!”

Det förkunnade Aftonbladet och Expressen för bara några veckor sedan.

   Men nu har dom ändrat sig. Någon riktig vinter kommer det inte att bli förrän vi kommit in i februari.  ”Snart kommer Adventsvärmen” förkunnade en rubrik.

    Finns det verkligen någon som tar kvällstidningarnas långtidsprognoser på allvar?

Förmodligen, eftersom tidningarna fortsätter med dem.

Vi är bara i början av vintern och hittills har temperaturen varit ganska normal. Varken för varmt eller för kallt.

Däremot har det, om vi bortser för norra Sverige, varit mycket nederbördsfattigt. Inte bra för då kan elen bli dyrare. Men det lär bli ändring på det enligt SMHI:s tvådygnsprognos, och den är betydligt säkrare än de prognoser som kvällstidningarna ägnar sig åt.