Har betalt parkeringsböter men parkeringsbolaget tror mig inte!

Jag betalade parkeringsböter 3 juni, men idag 11 juni fick jag en påminnelse från Hojab Parkeringsservice. Det är ett företag med säte i Stockholm. Märkligt att Stockholm administrerar parkeringsplatser, parkeringsvakter och böter för tilldragelser i Karlstad!

   Jag ringde företaget och påpekade att jag betalade för 8 dagar sedan och att betalningen registrerats som betald i Nordea Internetbank 4 juni.

   Jag blev irriterad direkt efter det att jag ringt. En inspelad röst hade uppmanat mig att knappa in ett debiteringsnummer, som fanns på fakturan. Det hade jag gjort, men när jag efter att ha väntat en stund kom fram till en handläggare, uppmanades jag att läsa upp det där debiteringsnumret. Dum som jag är, kunde jag inte låta bli att påpeka att jag just knappat in det! Rösten blev påtagligt irriterad och sa att hon inte kunde se det jag hade skrivit.

Varför i all världen skulle jag då knappa in det?

   När jag läst upp debiteringsnumret, förklarade rösten, som tydligen kom från en kvinna, att bolaget inte fått beskedet att räkningen var betald. Jag kontrade med att den står registrerad som betald 4 juni hos Nordeas internetbank. Det hjälpte föga. Hon sa att jag måste skicka kontoutdrag till bolaget. Jag måste medge att jag blev än mer förbannad! Jag sa att långhelgen kan ha gjort att registreringarna blivit försenade; jag kan inte rå för att betalningen inte har kommit in hos er. Ni borde ha väntat några dagar med att skicka ut påminnelser!

   Jag tyckte att jag redan haft tillräckligt med besvär. Ska jag dessutom skicka kontoutdrag, vill jag ha ersättning för besväret! Hon hotade med inkasso.

  Jag passade också på att påtala ett fel på den nya fakturan. Där anges en felaktig gata, där jag skulle ha begått mitt misstag. Det var på Fagottgatan, vilket det också stod på den ursprungliga fakturen. På den nya står det däremot Flöjtgatan.

”Nej”, sa hon. ”Det står Flöjtgatan på den du fick från början. Det kan jag se, för jag har den här!”

Det hjälpte inte att jag framför mig hade den ursprungliga fakturan, där det står FAGOTTGATAN.

Vad ska jag göra?

    

 

Radions sommarvärdar - som vanligt...

Jag var inte med och kollade, när Sveriges Radio presenterade årets sommarvärdar. "Det blir som vanligt, " tänkte jag, "övervikt för skådespelare och artister, musiker och journalister. Och flertalet värdar bor säkert i Stockholm."
Nu ser jag i Expressen en redogörelse för just boendet. Enligt den bor 37 av de 58 värdarna - i just Stockholm. 12 bor utomlands och 1 i Norrland.
Visst är det som vanligt!
Inte svårt att räkna ut att det skulle bli så!

Ännu en ny myndighet, som hamnar i Stockholm.

Regeringen har fattat beslut om att inrätta en ny myndighet. Den ska heta ”Delegationen för migrationsstudier”. Regeringen har utsett ett antal ledamöter och en ”kanslichef för Delegationens kansli”.

   Visserligen finns det flera riksdagsbeslut om att det, när nya myndigheter skapas, ska ske en prövning om att förlägga nya myndigheter till annan kommun än Stockholm.  Men eftersom det nya kansliet skall hålla till i Garnisonen på Karlavägen, kan det antas att även denna nya myndighet hamnat i Stockholm.

Ingen överraskning!


   Av 237 statliga förvaltningsmyndigheter har 152 sina huvudkontor förlagda till arbetsmarknadsregionen för den största av Sveriges tre storstäder, d.v.s. Stockholm. Det riktigt sorgliga är att den tendensen har förstärkts under senare år:

Enligt tidningen Riksdag och departement har 34 av 45 nya förvaltningsmyndigheter sedan 2006 placerats i Stockholm.

Regeringen struntar tydligen i att följa tidigare riksdagsbeslut, något som riksdagsledamöterna inte vill eller kan göra något åt.

En följd blir att bostadsmarknaden i Stockholm kollapsat, att alltfler människor, som flyttat till huvudstaden, omöjligen kan få någonstans att bo.

Att lätta på trycket till Stockholm skulle vara en fördel även för stockholmare, samtidigt som det skulle kunna ge jobb åt övriga Sverige. 

Men ingenting görs för att vända utvecklingen.

  

Vad har dom för sig i Göta Kanal?

En livsmedelsaffär, som skulle öppna kl. 0800 är fortfarande stängd, när de första kunderna kommer. De rycker i dörrarna men det förblir stängt. Till sist kommer en av de anställda ut och säger: "Ni är alldeles för få kunder för att det ska vara meningsfullt för oss att öppna. Ni får vänta minst en timma till. Vi öppnar när ni blivit fler".
   
Helt otroligt att något sådant skulle kunna hända - i varje fall inom detaljhandeln. Men något liknande drabbade en seglare, som skulle in i Göta Kanal. Trots att han betalt Kanalavgiften för att ta sig från Mem i Östersjön till Sjötorp vid Vänern, fick han ligga och vänta, eftersom det var "lågsäsong".
    Med tanke på de höga avgifter, som kanalbolaget tar, borde han ha behandlats bättre.
    Göta Kanal är en pärla för den svenska turismen. Utländska båtar utgör ett stort inslag i slussarna. Det gäller att se till att Göta Kanals goda rykte bibehålls. Väntetider på tre dagar förbättrar det inte!

Krönika om Gudrun Schyman.

  EU-valet bjöd på många överraskningar. En av dem är Feministiskt Initiativs framgångar. Allt beror naturligtvis på partiets skapare, Gudrun Schyman. 

   Ingen tvekan om att hon är en politiker med fingertoppskänsla – men samtidigt måste det sägas att hon är kontroversiell. Och hon slår med råge alla andra partier i att lova väljarna ett kommande himmelrike utan att säga någonting om hur alla godbitarna ska betalas.

   Dessutom finns det inslag i hennes politiska karriär, som inte är särskilt hedrande för henne. Ganska säkert hoppas hon på att det mesta ska vara glömt nu.

   I sin ungdom var Schyman medlem i ett parti på yttersta vänsterkanten Marxist-Leninistiska Kampförbundet. Det försökte hon senare bagatellisera; hon har sagt att hon gick med för att det anordnades ”dans” inom MLK. En annan bild av den unga Gudrun Schymans radikalism ger Jan Guillou i självbiografin ”Ordets makt och vanmakt”. Han var med om att starta kulturtidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Tanken var att till den nya tidskriften knyta lokala föreningar. I en sådan var Gudrun Schyman ordförande. När föreningarna höll möten var allmänheten inbjuden, men intresset var svalt. Därför blev Jan Guillou positivt överraskad när ”två tanter” infunnit sig till ett möte. De ville stödja Folket i Bild/Kulturfront.

Men Gudrun Schyman deklarerade att först måste alla närvarande redogöra för sin klassbakgrund. Tanterna sa sig inte förstå frågan och påpekade att de trott sig ha kommit till en tidningsorganisation. Det hindrade inte Gudrun för att utsätta dem för ett korsförhör. De kom aldrig tillbaka till Gudruns förening…

År 1988 valdes hon in i riksdagen. Två år senare utmanade hon Lars Werner om partiledarskapet men förlorade. Hon hade bl.a. kritiserat honom för eftergifter och uppgörelser med socialdemokraterna.

1993 efterträdde hon honom som partiledare. Till sin förvåning kunde Werner nu konstatera att Gudrun som kapten på skutan var beredd göra upp med socialdemoraterna – alltså det hon kritiserat honom för.

Hon hade stora framgångar som partiledare. I valet 1998 fick Vänsterpartiet 12 % av rösterna och blev det tredje största partiet.

Under sin storhetstid lade hon sig till med vissa ”drottningsfasoner”. Hon kunde anlända till möten, eskorterad av ett hov. En i sällskapet hade äran av att få bära hennes handväska.

    Gudrun hade alkoholproblem, och några gånger hade hon varit berusad på mer eller mindre offentliga tillställningar. Men nu visade hon sin styrka! Hon gick direkt ut i media, erkände sina problem och nämnde att hon sökt vård. Bekännelsen gjorde så starkt intryck på journalisterna att de inte ville skriva om hennes fadäser. I stället mailade de texter till varandra om vad de trodde hade hänt, när Gudrun gjorde bort sig. 

 År 2003 kom hennes stora bakslag. Det hade uppdagats att hon en följd av år yrkat avdrag i deklarationen för kostnader hon inte själv betalat. 

Det rörde sig inte om enstaka underlåtenhet. Hon hade under lång tid fått ersättning av riksdagen eller partiet för utgifter men ändå yrkat avdrag i deklarationen. Jag minns att jag undrade om hon för en och samma utgift fått betalt av både parti och riksdag och sedan dragit av i deklarationen.  

Vänsterpartiet fick kalla till krismöte. Gudrun måste avgå, men de flesta tyckte säkert det var sorgligt att bli av med sitt draglok.

Gudrun kom undan med 50 dagsböter.

   Vänsterpartiets sympatier för henne avtog snabbt med tanke på vad hon gjorde efter avgången som partiledare. Hon behöll nämligen sin riksdagsplats. Det hade varit OK, om hon fortsatt arbeta för partiet som vanlig riksdagsledamot. Men det gjorde inte Gudrun. Det normala riksdagsarbetet ägnade hon ett förstrött intresse, och i december 2004 meddelade hon att hon lämnat Vänsterpartiet men ändå skulle behålla riksdagsplatsen. Hon menade att ”hennes väljare” ville att hon skulle bedriva ”feministisk politik” i riksdagen.

Det budskapet var det inte många som köpte. I första hand röstar vi på valdagen på ett parti. Det gäller även för Gudrun Schyman. Vänsterpartister i riksdagen hade all rätt att kräva att hon måste lämna riksdagen, eftersom hon gått ur partiet

   Men hon gick längre än så: 2005 bildades Feministiskt Initiativ. Från sin riksdagsplats för Vänsterpartiet verkar således Gudrun Schyman för ett annat parti, som senare kom att ta röster från just Vänsterpartiet! Förmodligen fick Vänsterpartiet i praktiken också vara med om att finansiera det nya partiets födelse.

   Men det gick dåligt för det nya partiet i riksdagsvalet 2006 och nu miste hon till sist sin riksdagsplats.

Under Almedalsveckan 2010 sökte hon få uppmärksamhet genom att elda upp 100000 kr i form av1000-kronorssedlar. Hur många svältande barn hade kunnat få en dräglare tillvaro för 100000 kronor? Hur många förtryckta kvinnor i länder, dominerade av talibanliknande grupper, hade kunnat få hjälp?

 De programförklaringar som FI gjort är genomsyrade av Gudruns idéer.  Rot- och Rutavdragen bör tas bort. Gudrun verkar vara särskilt hätsk mot det s.k. ”pigavdraget”. Men Gudrun lever inte som hon lär och har själv utnyttjat rutavdraget.

  Jag har tidigare bloggat om FI:s synpunkter på skolan. Här kan tilläggas att när det gäller grundskolan ska det finnas ett obligatoriskt ”könsmaktsperspektiv”. Det perspektivet är något som extremfeminister för fram i olika sammanhang. Något förenklat innebär det att män alltid förtrycker kvinnor, som förpassas till en underordnad ställning. Att göra denna i grunden obevisade teori till ett obligatoriskt ämne för barn i grundskoleåldern vittnar om dåligt omdöme. I ett annat mål betonas vikten av ”feministiskt självförsvar” och utbildning i hur ”föreställningar om manlighet” begränsar kvinnor och flickor.

      Budskapet att kvinnor alltid är förtryckta (även om de inte är medvetna om det) genomsyrade också Gudrun Schymans s.k. ”talibantal”, där hon jämförde svenska män med talibaner. Därför är det viktigt att flickor tidigt lär sig att försvara sig gentemot de hotande männen. Gudrun har ju också lanserat tanken att det är rimligt ta ut en skatt på män, eftersom män är så överrepresenterade när det gäller våldshandlingar.

   I sin syn på männen som grupp har extremfeminister ett betraktelsesätt som skulle kunna kallas ”könsrasism”. Männen är annorlunda, mer primitiva, kvinnor måste kunna försvara sig mot dem. Det liknar resonemang som framfördes under kolonialismens glansdagar: ”Vi måste kunna försvara oss mot de primitiva infödingarna”.

  Vidare ska det överallt i skolorna finnas skolsköterskor, kuratorer, social- och specialpedagoger samt diskrimineringskontaktpersoner. 

  Regeringen måste ha ett jämställdhetsdepartement, medan en jämställdhetsmyndighet ska granska andra myndigheter

 

  När det gäller ekonomifrågor skall enligt FI ”en feministisk ekonomi införas”. Men vad innebär det? Jo, att ”spekulationsekonomin ska avskaffas”.                                 

Men vad skall komma i dess ställe?

Om det – inga besked.

Gudrun Schyman kan räkna med att få många frågor om det inför riksdagsvalet…

  FI vill att vi ska arbeta sex timmar om dagen men med bibehållen lön. Alltså arbeta sex timmar men få lön för åtta. Vad innebär det i praktiken? Om vi jobbar mera intensivt, skulle vi på sex timmar kunna uträtta det vi tidigare gjorde på åtta. Men det är orealistiskt! Det skulle leda till massjukskrivningar av utslitna människor

En sak är klar: Om alla FI:s förslag genomfördes, skulle Sverige hamna i samma situation som Grekland, d.v.s. med enorma budgetunderskott och massarbetslöshet. Den svenska kronan skulle förvandlas till en skräpvaluta.

 

SJ:s övergivna stationer

För några år sedan råkade jag ut för något otrevligt, när jag en morgon skulle åka tåg från Linköping. Först etappen skulle föra mig till Katrineholm, där jag skulle byta tåg och fortsätta mot

Värmland. Tåget från Linköping skulle gå ungefär kl åtta, men det dök aldrig upp på  stationens stora display! Jag rusade ut på perrongerna och spanade. Men inte såg jag mitt tåg. Tillbaka i stationshuset letade jag förgäves efter någon att fråga. Fanns ingen! Ute igen ryckte jag i alla dörrar jag såg för att hitta någon. Det var låst överallt. Det verkade inte finnas någon SJ-personal. Biljettförsäljningen hade inte börjat än.

Till sist insåg jag att tiden hade gått ut för mitt tåg – och för mig.

   Det var bara att sätta sig ned och vänta på att just biljettförsäljarna öppnade sin butik. Dom kunde i varje fall skriva ut en ny biljett åt mig. Dessutom fick jag en blankett att fylla i om mitt missöde, något jag också gjorde. Jag ställde frågan, hur det var möjligt att mitt tåg aldrig visade sig på stationens display. Det fick jag inte något svar på; däremot fick jag viss ekonomisk ersättning för mitt lidande, något jag inte brytt mig om att begära.

   Framför allt undrade jag över avsaknaden av personal på en så pass stor järnvägsstation. Det fanns ju ingen att vända sig till med sitt problem.

   Föga anade jag då att situationen skulle kunna bli ändå värre, men det är just vad den har blivit! För nu har SJ lagt ned i stort sett alla biljettkontor.  De finns endast kvar i våra tre storstäder. Hur hade det gått för mig i Linköping om inte biljettförsäljarna öppnat sin butik?

   För några veckor sedan skulle jag hämta ut en tågbiljett hos ”trav och galopp”. Men min kod fungerade inte. Jag fick försöka igen tidigt på morgonen nästa dag. Det gick fortfarande inte. Men i Göteborg finns ju biljettkontoret kvar, så det löste sig.

   Men den som kommer ner till en station, som endast har biljettautomater, för att hämta ut en biljett till ett tåg, som avgår 20 minuter senare, kan få problem att hinna. För framför sig i kön till automaten kan den blivande tågresenären ha tågkunder, som ska leta reda på ett passande tåg. Och det tar betydligt längre tid än att hämta en redan beställd biljett.

   När SJ lade ner sina butiker på stationerna, borde därför antalet biljettautomater ha fördubblats!

Men tyvärr går det inte ställa frågor till en automat, t.ex. om tåg som har försvunnit.          

     

Tillägg Pfizer: Regeringen är aktiv men hjälper det?

Jag skrev igår att regeringen borde göra något inför hotet från Pfizer. Enligt dagens Göteborgs-Posten har regeringen daglig kontakt med ledningen för AstraZeneca. Det är framför allt Jan Björklund som är aktiv. Orsaken är att han också än minister för den högre forskningen. Hotet från Pfizer kan leda till att så gott som all forskning med anknytning till läkemedel försvinner från Sverige.
Men varför har han inte kontakt med höjdarna i Pfízer? Det har ju britterna. Den beska sanningen är att Sverige är ett alltför litet land. Pfizer bryr sig helt enkelt inte om vad vi tycker. Björklund har kollat vad Pfizer sa till Sverige när de hade köpt Pharmacia. Forskningen skulle få vara kvar. Men det tog inte mer än drygt ett år, så började neddragningarna.


Tillägg 2:
På kvällen hade SVT:s Aktuellt ett inslag om Pfizers offensiv mot AstraZeneca. Både Reinfeldt och Löfven intervjuades. Vilken besvikelse! Båda verkade lika ointresserade att göra något. "Det är aktieägarna som bestämmer".