Klarar Sverige 100000 nya flyktingar 2015?

Migrationsverket har gått ut med en ny prognos över hur många nya flyktingar vi kan få under 2015. Slutsatsen lyder att det kan komma cirka 100000 nya individer. Vår nye migrationsminister Thomas Johansson har bjudit in samtliga partier (utom Sverigedemokraterna) för samtal om hur mottagandet ute i kommunerna ska kunna genomföras. Problemen är ju stora! Nämnas kan att i min kommun, Filipstad,består en lågstadieklass till 50 procent av nyanlända flyktingbarn. Thomas Johansson menar att kommuner som ännu inte tagit emot flyktingar får välja mellan att börja göra det eller att i stället betala en avgift. Frågan är dock om det sistnämnda allternativet gör någon större nytta. Huvudproblemet är ju att det är så svår att få fram lokaler som passar som flyktingmottagningar, där de kan få mat och husrum. Då hjälper det inte om Lidingö och andra rika kommuner, som säger sig inte kunna öppna förläggningar, betalar för sig. Lokalbristen består! Ministern nämnde inte ett annat akut problem. Migrationsverkets mottagningssystem håller på att bryta samman. Personalen arbetar och sliter nästan dygnet runt men har inte en chans att inom rimlig tid hinna med alla asylansökningar. Väntetiden blir bara längre och längre. Det leder naturligtvis till missnöje. Många har lämnat maka och barn och företagit den långa och livsfarliga resan till Europa och Sverige. De har trott att de snabbt ska få uppehållstillstånd och därmed kunna få hit övriga familjen, som lika snabbt borde få uppehållstillstånd som "anknytningsfall" och inte behöva ta samma farliga resväg.De kan helt enkelt flyga till Sverige. Verkligheten ser alltså annorlunda ut- och det hade de inte räknat med. Det måste vara fasansfullt att sitta och vänta och veta att övriga i familjen kan dödas vilken dag som helst på grund av krigen i Mellanöstern! Varje vecka kommer det cirka 2000 flyktingar till Sverige. Grundorsaken är krigen i Mellanöstern. FN har tydligen givit upp att försöket få en övereskommelse om vapenvila i Syrien. Men det borde vara dags att försöka framtvinga en sådan. Ryssland är det stora problemet på grund av landets vägran att släppa sitt stöd tilll Assadregimen Eftersom ISIS/IS blivit en ny maktfaktor, borde medlemmarna i FN:s säkerhetsråd göra ett nytt försök att enas och framtvinga ett övervakat vapenstillestånd. Det skulle förkorta köerna i Sverige. Situationen är mest ansträngd hos oss och i Tyskland. Våra långa väntetider skulle också förkortas, om övriga EU-länder tog på sig ett större ansvar. Tyvärr följer inte många medlemsländer överenskommelser som gjorts. Det är snarare tvärtom: flera länder anstränger sig för att minimera antalet flyktingar. Sverige och Tyskland borde säga till på skarpen och bli avlastade. Tyvärr är det inte lätt att i rådande situation med pågående krig upplysa männniskor om hur långa väntetiderna har blivit i Sverige och att det inte är det paradis som de kanske tror. Men om vapenvila i Mellanöstern vore möjligt och om EU kunde avlasta Sverige och Tyskland, skulle det ge mycket bättre resultat än de propåer Morgan Johansson nu har tagit initiativet till.

Sverige erkänner Palestina.

Regeringen har gjort allvar av sina planer; nu har Sverie erkänt Palestina som en självständig stat.Därmed bryter regeringen mot en av sina egna kriterier för att erkänna länder som självständiga: De måste ha kontroll över landets territorium. Statsministern och utrikesministern motiverar beslutet med att Sverige ska bli ett föredöme för andra länder, vilket ska leda till fler erkännanden av Palestina. Tja, det där med att betrakta Sverige som ett föredöme för andra länder har varit ett utmärkande drag för tidigare socialdemokratiska regeringar, och nu har också Löfven slagit in på den vägen. Det är tveksamt om han kommer att lyckas. Han och utrikesministern säger att målet är att skapa två stater, som ska leva i fred med varandra. Men problemet är att det knappast finns något större intresse för tvåstatslösningar. Bland palestinierna är utan tvekan Hamas, som med järnhand styr och bestämmer i Gaza, den starkaste kraften. Och Hamas är inte ett dugg intresserad av tvåstatskonceptet. Dom tycks föredra det nuvarande dödläget, som gör det möjligt att då och då skicka missiler mot Israel. Det gör livet osäker för israeler, och det kommer, enligt Hamas förhoppningar, att leda till att de så småningom tröttnar och emigrerar från Israel! Ett faktum är att Hamas i viss mån fått rätt. Ett antal israeler har tröttnat och gett sig iväg. Några har faktiskt valt att bosätta sig i – Tyskland. Den nuvarande israeliska regeringen verkar ej heller intresserad av tvåstatslösningen. Den ger ju stup i kvarten tillstånd för nya bosättningar på Västbanken. Som palestinska förhandlingar har sagt ”Osten är snart uppäten och då finns det inget att förhandla om” Bosättarna och det ortodoxa prästerskapet har förvandlat Israel till något helt annat än det Israel, som beundrades av många i Israels barndom. Denna konflikt har existerar under hela min livstid. Jag minns min mormors upprördhet, när morgontidningen hade nyheten att greve Folke Bernadotte, som fungerat som medlare i konflikten, hade blivit mördad. Vi var många som stödde Israel under ”sexdagarskriget”, där Israel krossade sina arabiska grannstater. Men därefter började stödet för Israel att krackelera i Europa. Å andra sidan är det svårt för mig att känna sympati för i varje fall den starkaste palestinska kraften, Hamas. Kvinnans huvuduppgift tycks vara att föda så många blivande soldater som möjligt. De kan styra sina självmordbombare till totalt oskyldiga israeliska barn och ungdomar. Deras missiler kan inte nå något annat än bostadskvarter i Israel. Nej, jag orkar inte med den konflikten längre!

Stockholmsröst: Fler filmer bör handla om Stockholm.

När "Film i Väst" producerat ännu en succé, nämligen "Fucking Åmål", fanns det i varje fall en person, som ondgjorde sig över framgångarna och den uppmärksamhet som "Film i Väst" fått. Han tillhörde Stockholms filmvärld och blev intervjuad i Sveriges Radio. Jag minns inte vilket program det var, men det handlade om aktuella filmer och framgångarna för "Film i Väst". Han sa att det inte var bra att ”periferin växer på centrums bekostnad”. Det är inte överraskande att Stockholmare utgår från att Stockholm är tillvarons centrum och att allt utanför huvudstaden är periferi. Men det var ändå nedslående att höra en representant för huvudstadens filmvärld ondgöra sig över framgångarna för "Film i Väst", framgångar som ju inte behöver ha gått ut över Stockholm! Jag antog att mannen i fråga råkat ut för egna misslyckanden och gjort "Film i Väst"till syndabock. Sedan tänkte jag inte mer på det. Men häromdagen blev jag påmind. Jag läste på nätet en liten text, där det stod att Stockholms kommun nu ska ge stöd till en organisation, som sägs vara en motsvarighet till "Film i Väst", men som i stället agerar i Stockholmsregionen. Motivet för engagemanget var, enligt talespersonen, att alltför få filmer hade handlingen förlagd till Stockholm. Därmed missar Stockholm flera tillfällen få gratisreklam. Jag hade svårt att tro att jag hört rätt! För det första: Det råder ingen brist på filmer som har handlingen förlagd till Stockholm.Jag vågar påstå att ingen kommun i Sverige kommer i närheten av antalet filmer, vars handling förlagts till Stockholm, vare sig de handlar om gängkriminalitet, invandrares utanförskap eller är s.k. romantiska komedier. För övrigt räcker det med att sätta på tv:n och se på Rapport, Aktuellt eller TV4:s nyhetsprogram för att hitta gratisreklam åt Stockholm. När nyhetsprogram vill ta reda på vad ”vanliga människor” tycker, väljer de oftast att intervjua i Stockholm (enklast och billigast) och passar gärna på att låta kameran svepa över något vackert Stockholmsmotiv. Och när utländska statsmän (eller andra storheter) ska möta sina svenska motsvarigheter – vart åker de då? Naturligtvis till vår huvudstad. Så intervjuas de – och kameran sveper över vackra motiv. Syftet med "Film i Väst" var inte att skapa gratisreklam åt västsvenska städer. Det var att möjliggöra filmproduktion i väst Det är tydligen nödvändigt att Stockholm tar reda på hur det verkligen förhåller sig ute i periferin.

Vi har fått en islamist i regeringen!

Jag har flera gånger bloggat om Mehmet Kaplan, som varit riksdagsman för Miljöpartiet. Där avancerade han och blev gruppledare för partiets riksdagsledamöter. Men inte nog med det. Nu är han minister i Löfvens regering. Medierna kallar honom för bostadsminister eller IT-minister. Det är märkligt med tanke på hans extrema åsikter i känsliga frågor. Jag kunde inte låta bli att i Nerikes Allehanda skriva en debattartikel om Kaplan. Här har ni den: När en ny statsminister presenterar ministrarna, är det numera vanligt att de utsätts för en granskning, vars syfte är att avslöja misstag begångna i det förflutna. Det drabbade även Löfvens ministär. Och vad fann inte medierna! Ett indraget körkort på grund av fortkörning, och flera ministrars erkännande att de någon gång rökt marijuana. Men alla kom undan med blotta förskräckelsen och slapp nesan att tvingas avgå direkt efter sin utnämning. Det finns dock en minister, som inte uppmärksammats närmre, trots att det handlar om allvarligare ting än fortkörning och marijuana, nämligen Mehmet Kaplan. Han har varit riksdagsledamot för miljöpartiet och är nu bostads- och IT-minister. Men han har också suttit i ledningen för muslimiska organisationer, som gjort uttalanden, som knappast passar för en minister i en svensk regering. Mehmet Kaplan har varit både ordförande och sekreterare i Sveriges Unga Muslimer, en organisation, som ofta uttryckt islamistiska åsikter, t.ex. att mannen har rätt att slå sin kvinna för att få henne att upphöra med sitt ”oresonliga uppförande”. Så står det i ett dokument som måste ha tillkommit under Kaplans tid i organisationen. Tycker Mehmet Kaplan fortfarande att mannen har rätt att slå henne? Sveriges Unga Muslimer är dessutom en av de organisationer som krävt att muslimer, boende i Sverige, inte ska behöva följa svenska lagar, som strider mot koranen, t.ex. tillåtelse för mannen att ha mer än en hustru. Kräver Kaplan fortfarande sådana undantag? För Miljöpartiet är jämställdhet mellan könen kungsord, som måste prioriteras. Fick Kaplan stora famnen utan att någon kontrollerat vad han sagt och gjort under sin tid i Unga Muslimer? Liknande krav har rests av ordföranden i en annan organisation, Muslimska Förbundet via brev till riksdagspartierna. Han krävde att skilsmässor måste godkännas av en imam, att kommunala skolor ska undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och att muslimska flickor och pojkar inte får ha simundervisning tillsammans. Håller Mehmet Kaplan med? Det vore upplysande, om han kunde svara på den frågan! Han har många gånger medverkat i debattprogram, där frågor av detta slag diskuteras. Men han har en benägenhet att svara undvikande – eller börja tala om något helt annat. För några år sedan försökte Nalin Pekgul, då ordförande för S-kvinnorna, hjälpa muslimska flickor, som trakasserats av manliga fundamentalister. De hindrades gå in på diskotek, de hade för korta kjolar. Hon motarbetades av Mehmet Kaplan, som försvarade fundamentalisterna. Tydligen hade miljöpartiet även den gången inga invändningar mot hans agerande. Men miljöpartiet är inte ensamt om att ha rekryterat muslimer med extrema åsikter. I jakten på muslimska väljare har även socialdemokraterna, centern och moderaterna vänt sig till toppskiktet i muslimska organisationer, trots att de då fått partimedlemmar, vars åsikter kraftigt avviker från vad muslimer på basplanet tycker.

Nu tas entréaavgiften bort på muséer i Stockholm

Vår nya regering vill ta bort entreavgiften vid de statliga muséerna. Vi ska få gå in gratis! Det låter bra, men i praktiken blir det förmåner som i stort sett endast stockholmare har nytta av. För över 90 procent av de statliga muséerna ligger huvudstaden. Det försökte vår nya kulturminister prata bort genom att nämna att några få faktiskt ligger på annat håll, men det båtar föga. Vi i den s.k. landsorten får betala entréavgift, när vi besöker våra lokala muséer, medan stockholmare går in gratis på muséer, som finansieras av skattepengar som även vi bidragit till. Kulturministern säger att hon ska försöka förmå länsmuséerna att också låta oss landsortsbor få gå in gratis, men hon "bestämmer ju inte över dem". Däri har hon naturligtvis rätt. Men jag förmodar att länsmuséerna inte reser några invändningar, om kulturministern stod för entrébiljetten också till länsmuséerna. Det skulle innebära ett visst mått av rättvisa och stimulera till kulturuppplevelser också för oss som inte har förmånen att bo i huvudstaden. Ett alternativ skulle kunna vara att de 80 miljoner, som kulturminister har vikt för statliga muséer i Stockholm används tll något helt annat men som även vi i landsorten har nytta av. Men så blir det säkert inte!

Indien: Flyger till Mars men miljoner indier saknar toa och dricksvatten.

Jag skall blogga mera om RÅNET på mig men måste vänta, eftersom polisutredningen inte är klar. Möjligen befinner jag mig i något bättre kondition nu. I varje fall reagerade jag, när jag läste om att Indien lyckats skicka en farkost till planeten Mars, där den nu kretsar kring Mars. Glädjen över denna prestation är mycket stor, inte minst för att Kina har misslyckats att ta sig till Mars.Dessutom lyckades Indien komma fram till Mars på sitt första försök, något som varken USA eller Ryssland gick i land med. Men det mest anmärkningsvärda är något helt annat, nämligen att Indien lägger ned resurser på rymdfärder, samtidigt som miljoner indier saknar det mest grundläggande,t.ex tillgång på rent vatten eller toaletter. Kvinnor, som måste förrätta sina behov utomhus, riskerar att bli våldtagna. Miljoner indier kan inte äta sig mätta och lider av bristsjukdomar. Hur i all världen kan ett land satsa på rymdfarkoster, samtidigt som situationen för så många människor är så eländig? Vad hjälper det dem att en indisk satellit snurrar runt Mars!

Jag har blivit RÅNAD!

Jag har inte bloggat på flera dagar. Det beror på att jag - i min egen bostad - blivit rånad. Polisen rubricerar det som grovt rån. Cirka kl. ett på natten väcktes jag av att en ung man trängt sig in i sovrummet och börjat ta strupgrepp på mig. Han föreföll vara upprörd och nervös. Han förklarade att han var ute efter pengar. En medhjälpare tittade först in i sovrummet men fortsatte sedan in i huset. Först misstänkte jag att jag kunde bli ihjälslagen.Han som satt ovanför mig hade också täckt över huvudet på mig, så jag fick svårt för att andas. Jag sa att visst kan du få pengar, men då får du frigöra huvudet på mig. Han lossade på det som täckt huvudet - men tyvärr kom hans kompis in för att hjälpa till, så det blev han som tog hand om min plånbok Dom var noga med att det skulle vara mörkt, så jag hade svårt att urskilja, hur de såg ut. Men han som "tagit hand om mig" var troligen ganska ung. Den andre gick runt i huset för att hitta lämpligt stöldgods. Tyvärr upptäckte inte jag vad de tagit förrän de försvunnit. Å andra sidan hade jag kanske blivit så förbannad då att jag försökt dänga något i skallarna på dem. Den värsta förlusten för mig är min laptop. Där har jag skapat massor av faktafiler plus artiklar, som blivit publicerade. Det är helt enkelt en katastrof för mig! Och vad har de för glädje av min laptop??? Sälja den? Inte kan de få många kronor för en laptop cirka 7 år gammal! Men för mig är den oersättlig!!! Dessutom tog de samtliga mina mobiler. De äldsta går inte att använda. Jag har haft dem kvar för att det finns adressregister i dem. Avsaknaden av dem har redan vållat mig stora problem. Jag kan inte ringa till bekanta, vars nummer jag inte har i huvudet. Jag känner inte för att blogga. Kanske kan det bli ett kompletterande inlägg om rånet på mig. Vissa uppgifter kan jag inte nämna nu; jag bör inte störa polisutredningen.