Kan politikerna lösa flyktingkrisen?

Nu har våra politiska partier (dock ej Sverigedemokraterna!) mötts för att om möjligt enas om ett program, som skulle kunna lösa flyktingskrisen. Märkligt är att deltagarna uppmanades att tro att projektet kommer att lyckas, och att de som pekade på svårigheterna kritiserades för sina invändningar. Krisen kommer inte att vara över bara för att partierna blivit överens. Problemen är allt för stora. Ett exempel: Det har under de senaste veckorna cirkulerat uppgifter om antalet nya flyktingar per tidsenhet. Enligt en uppgift kommer det nu cirka 1000 nya asylsökande per dag. Antag att det är en riktig uppgift. Antag vidare att den tendensen håller i sig. I så fall kommer det under ett helt år 365000 nya flyktingar. Det är mer än antalet födda barn i Sverige under tre år! Det som ökar mest är fortfarande de ensamkommande flyktngbarnen. I augusti slog Migrationsverket larm. Då kom det 600 per vecka. Men nu finns uppgifter om att 2369 ensamkommande anände under en enda vecka. De flesta kommer till Sverige via färjan i Trelleborg. Inget tyder på att den nivån kommer att falla. Det är barn från Afghanistan, som står för den största ökningen. Många har har vuxit upp i Iran, dit föräldrarna flytt. Men Iran vill bli av med dem! Föräldrarna låter då barnen ge sig iväg i hopp om att bygga upp en ny tillvaro i Europa. Kostnaderna för att ta hand om dem skenar, inte minst för att företag utnyttjar bristen på hvb-hem och tjänar stora pengar på det. Och hur i all världen ska det vara möjligt att trolla fram skolor och lärare till dessa barn? Flera partier vill införa tidsbegränsade uppehållstillstånd i ställer för permanenta. Det kommer naturligtvis att oroa asylsökande som utgått från att Sverige ger permanenta. På sikt kommer säkert en sådan förändring att minska trycket mot Sverige. Det är också meningen att Sverige ska uppmana EU att göra en omfördelning av mottagandet, så att trycket på Sverige avtar. Men den aktionen kommer knappast att lyckas! Hur det än blir med de tidsbegränsade uppehållstillstånden, kommer det troligen bli avslag på asylansökningar även för flyktingar som kämpat hårt för att ta sig till Sverige. Vad skulle t.ex. hända, om det blir vapenvila i Syrien? Hur kommer flyktingar som varit nära att drunkna i Medelhavet att reagera, om det blir nej?

Hotar flyktingvågen vår välfärd?

Hotar flyktingvågen vår välfärd? Tydligen är meningarna delade om det – och hur frågan besvaras tycks ha att göra med, om man står till vänster eller höger inom politiken! Så borde det inte vara. Men så var det i varje fall i en debatt i dag i ”Studio Ett”. En förutsättning för att uttala sig om välfärdens öde måste vara att ha klart för sig, hur många asylsökande vi kommer att få de närmsta åren. Här några uppgifter: Antalet asylansökande har under 2015 hela tiden ökat. Migrationsverket har fått skriva upp sina prognoser. Den senaste kommer fram till att under 2015 kommer 170 000 individer söka asyl i Sverige. Det är en fördubbling sedan 2014. När det gäller de ensamkommande flyktingbarnen hade år 2015 till och med september månad 14058 sökt asyl. Det är en fördubbling av antalet för hela 2014. Och det kostar – helt naturligt – mer att ta hand om barn än vuxna. Sverige tar ju på sig ett föräldraansvar. Och det är i denna kostsamma grupp som den kraftigaste ökningen av antalet asylsökande har ägt rum. Det är oroande att prognoserna har underskattat antalet nyanlända. Kommer ökningen att fortsätta eller finns det något som tyder på att utvecklingen bryts? Knappast under 2015! Låt oss se vad som skett i Trelleborg! Många ensamkommande tar sig dit via färjan. Det kom snart cirka 75 barn per dygn, något som gav kommunen stora problem. Men det har blivit värre! Nu kommer det cirka 100 nya barn per dygn. Om vi granskar de länder, varifrån flyktingarna har flytt, finns ingen anledning till optimism. Putins flygbombningar i Syrien gör situationen där ännu värre; inget tyder på att läget har förbättrats i Irak eller Afghanistan. Och i den grekiska övärlden, där många startar sin färd mot Europa, är det nu livligare än någonsin. Det kommer 6000-7500 nya emigranter per dygn. Naturligtvis kommer det att tunnas ut, när vintern närmar sig. Men vad händer när vårsolen börjar lysa? Både Alliansen och de rödgröna har använt samma knep för att finansiera en del av kostnaderna för flyktingarna, nämligen att skära i u-landsbiståndet. Men det kommer inte att räcka! Regeringens annonsering om placering av flyktingar i tält vittnar om problematiken. Nu söker man med ljus och lykta efter nya lokaler att placera asylsökande i. Statsministern lovar tak över huvudet åt alla asylsökande, men det blir inte lätt. Och hur få bostäder till dem som fått uppehållstillstånd? Det är numera ont om lägenheter även i glesbygdskommunerna. S-regeringen under Göran Persson mer eller mindre tvingade fram rivningar av bostäder som stått tomma. Dom hade passat bra nu! När det gäller skolan blir det minst lika svårt. Det blir många nya barn, som ska lära sig både svenska och förbättra sitt hemspråk. Hur ska vi få tag på kompetenta lärare? Ett tredje jätteproblem är integrationen, framför allt att få in dem på arbetsmarknaden. Det har i stort sett misslyckats – och nu kommer de jobbsökande att bli dubbelt så många! Många kommuner ropar efter ökat statsbidrag, och Löfwen lovar att de ska få. Men det bidraget blir nästan som att spotta en törstig kamel i halsen. Det enda säkra är att statsskulden kommer att växa.

Han förhindrade ett tredje världskrig medkärnvapen.

I början av 1960-talet var risken stor att världen skulle drabbas av ett kärnvapenkrig. Motsättningarna mellan supermakterna USA och Sovjetunionen var stora. Det ”kalla kriget” pågick. Värst var det under Cubakrisen 1963, då världens öde hängde på en tunn tråd. En skogsbrand i Sibirien tolkades av USA som avskjutna missiler. Sovjetunionen gjorde en lika allvarlig felbedömning och trodde att en flock gäss var missiler på väg mot dem. Cubakrisen ledde till att båda sidor besinnade sig. Två gånger hade felbedömningar kunnat leda till en katastrof! För att förhindra upprepning skapades den s.k. heta linjen mellan USA och Sovjetunionen. Den innebar att de högsta ledarna i respektive supermakt snabbt skulle kunna kontakta varandra, om något allvarligt inträffade. Paradoxalt nog minskade spänningarna genom den fortsatta kapprustningen. Den resulterade nämligen i insikten att det var omöjligt för båda supermakter att slå ut motparten genom en överraskande attack med kärnvapen. Det gick inte att förhindra att fienden skulle kunna slå tillbaka med samma mynt. Både USA och Sovjet har t.ex. kärnvapenbestyckade u-båtar, som skulle vedergälla fiendens anfall. Världen hade gått in i ett tillstånd av ”stabil avskräckning” Motsättningarna mellan supermakterna ökade igen i början av 1980talet. Det finns många förklaringar. Sovjetunionen hade gått in i Afghanistan, sovjetiskt flyg sköt ner ett sydkoreanskt passagerarplan. Ronald Reagan, som blivit amerikansk president, beskrev Sovjet som ”ondskans imperium” och signalerade upprustning. Men värst av allt var att än en gång ett kärnvapenkrig höll på att bryta ut på grund av misstag. Och det dröjde länge innan vetskapen om vad som hänt nådde västvärlden. Natten mellan den 25 och 26 september 1983 befann sig Stanislav Petrov, - som högsta befäl - i en bunker nära Moskva. Plötsligt visade det sovjetiska varningssystemet att USA avfyrat en missil mot Sovjetunionen. Det blev stor uppståndelse och oro i bunkern. Stanislav var skyldig att rapportera till krigsmaktens ledning om vad som hänt, men han ville ändå avvakta. Då blev det nytt larm! Ännu en missil var på väg! Stanislav har sagt att han försökte kontakta sin överordnade, men denne låg och sov och ville inte bli störd. Så kom det nya larm.Till sist var 5 missiler på väg! Hans underordnade uppmanade honom att ”trycka på den röda knappen” varigenom missiler mot USA skulle skjutas upp. Men han ville avvakta. Han litade inte på varningssystemet, som var nytt. Dessutom antog han att USA,vid ett anfall,skulle ha skickat iväg betydligt fler missiler. Det visade sig att larmet var falskt och tack vare Stanislav Petrov blev det inget tredje världskrig. Än en gång visade det sig att varningssystemen inte fungerade. Det är oroande. Och också denna gång var spänningarna mellan USA och Sovjetunionen mycket stora. Det är också märkligt att tydligen inte de högsta ledarna i Sovjetunionen behövde ge sitt godkännande till att trycka på ”den röda knappen”! Och fungerade inte den heta linjen 1983?

Vad har dom för sig i banken efter TRE?"

Jag tror att det var i en revy som refrängen ”Vad har dom för sig i banken efter tre”.skapades. På den tiden stängde i stort sett alla banker kl. 15.00. Det väckte viss irritation. De flesta serviceinrättningar hade ju öppet betydligt längre. Varför måste bankerna stänga redan klockan 15.00? Vad hade dom för sig efter kl. tre? Nu stänger bankerna före kl. 15 och det finns mer som inte är sig likt. Ingen banktjänsteman från den tid, då det var självklart att låsa ytterdörren klockan tre, hade kunnat föreställa sig bankkontor, som saknar pengar. Och de hade nog blivit förfärade över, hur få anställda det är på bankkontoren i dag! Liksom i andra branscher har det skett rationaliseringar, som även drabbar bankdirektörerna genom att beslutsprocessen flyttats uppåt i hierarkin. Enklare uttryckt: Bankchefer på den lokala nivån har inte samma inflytande som tidigare. Förr kunde de avgöra ett företags ansökan om lån. I dag har jag haft kontakt med Nordeas lokalkontor i Filipstad. Jag skall sälja en mindre post norska aktier. Det innebär att en liten pennningsumma ska sättas in på ett av mina Nordea- konton. Jag måste skicka säljaren mitt kontonummer. Inga problem med det, men så kom jag att tänka på att det också finns en kod som upplyser om att mitt konto är ett Nordea-konto. Borde jag inte upplysa om det – i synnerhet som ena parten är från annat land än Sverige? Jag var till 95 procent säker på hur den där Nordea-koden lyder, men bestämde mig för att uppnå hundraprocentig säkerhet, så jag ringde till min ”personliga bankman”, som faktiskt är en kvinna. och fick beskedet att numret jag slagit inte fanns kvar. I stället hade hon ett 010-nummer. Det gillade jag inte! 010-nummer kan kosta mycket, om samtalet blir långt. Varför hade hennes lokalnummer försvunnit? och varför är det så svårt komma fram till henne? Den enda återstående möjligen att få kontakt med henne var tydligen att infinna sig på Nordeakontoret i Filipstad. Sä jag promenerade dit och kom fram kl. 13.12 Det var stängt. Jag gick hem, tog telefonkatalogen (från 2011; det är väl den sista Värmlandskatalogen). Där fanns Nordea-telefonnummer till nästan alla Värmlandskommuner - men alla hade samma nummer! Det innebär att i vilken kommun du än bor, kopplas du till Nordeas kundservice, och där kan du få vänta. Jag gjorde ändå ett försök, men något gick snett och jag var bortkopplad. Då ringde jag på nytt till min personliga bankman, men hon var fortfarande inte anträffbar, men rösten sa att, om jag dröjde kvar, kunde ”annan handläggare” ge mig hjälp. Men den hjälpen var – naturligtvis Nordeas kundtjänst! Denna gång tog det inte så lång tid. Jag kom till en handläggare som inte bara kunde besvara min fråga. Jag fick dessutom klart för mig att vid internationella aktie-affärer är det inte alls säkert att mitt personkonto duger. Men det är en annan historia.

Hur såg Europa på flyktingar 1938?

I mars 1938 skapades en ny våg av flyktingar. Det var judar, som såg sig tvingade lämna Österrike efter det att tyska trupper marscherat in och Hitler anslutit Österrike till Tyskland. Då tog President Franklin Roosevelt initiativ till en konferens i den franska kurorten Evian-les Bains. Men han var inte beredd att ge några löften om att USA skulle ta emot flyktingar. Därför skickade han inte en officiell representant till konferensen. I stället skulle USA företrädas av en god vän. Totalt deltog 32 stater. Även Tyskland var närvarande med "inofficiella kontaktpersoner". En efter en ställde sig de deltagande ländernas representanter upp och förklarade å sina regeringars vägnar att de inte kunde ta emot judiska flyktingar från terrorns Tyskland. "Vår flyktingkvot är full", hette det. Den brittiske delegaten förklarade att de brittiska kolonierna inte lämpade sig för en judisk bosättning. Han uteslöt Palestina på grund av motsättningar mellan judar och palestinier. Han menade att de brittiska öarna var överbefolkade och plågades av arbetslöshet. Även den franske delegaten hävdade att hans land nått en extrem mättnadspunkt när det gäller flyktingmottagande. Australien avböjde med motiveringen att man saknade rasproblem och inte ville importera sådana. Delegationerna från Nya Zealand, Kanada, och Latinamerika hänvisade till följderna av den stora depressionen på 1930-talet. Den schweiziske representanten talade brutalt klarspråk: "Schweiz, som har lika liten användning för dess judar som Tyskland har, kommer att vidta åtgärder för att skydda Schweiz från att översvämmas av judar." Sveriges representant, Gösta Engzell framhöll att svensk hjälp "endast kunde ges i begränsad utsträckning" och att det "judiska problemet i Europa inte var begränsat till tyska och österrikiska flyktingar". Sveriges möjligheter att hjälpa var därför mycket små och och bördan av det judiska prbblemet i Europa kunde bara lösas, om den sprids till länder utanför Europa".Endast diktator Trujillo i Dominikanska Republiken var beredd ta emot judiska flyktingar och ställa mark till förfogande för judisk kolonisering - men under förutsättning att de konverterade till kristendomen. Resultatet av Evian-konferensen sammanfattades triumferande av nazist-tidningen Völkischer Beobachter: Ingen vill ha dem!" Även Hitler hade en kommentar: Vi är för vår del beredda att ställa alla dessa kriminella till dessa länders förfogande, för min del gärna på lyxfartyg." H Han hade anledning vara belåten. Konferensen bekräftade det han förutsagt många år tidigare."När hatet och kampen mot judarna väl har piskats upp, kommer deras motstånd att kollapsa hastigt. De kommer inte kunna försvara sig, och ingen kommer att ställa sig upp till deras försvar." Fick Hitler rätt? .

Om att få liv i ett döende centrum...

Enligt Filipstads Tidning ”åker fyra av fem kommuninvånare till andra orter för att handla” Det låter förfärligt, och jag förmodar att det handlar om s.k. ”sällanköpvaror”, d.v.s.mat och annat som behövs dagligen, ingår knappast i FT:s statistik. Det går fortfarande att inhandla dagligvaror i flera butiker i kommunen. Men de många tomma butikerna i stadens centrum vittnar om en trist utveckling. Det står ”Lokal att hyra” på alltför många ställen! Och för cirka två år sedan fann jag att det som det inte var brist på alls i centrum var – begravningsbyråer. Nu har Centrumföreningen Attraktiva Filipstad startat ett projekt, som går ut på att stärka sällanköpshandeln i Filipstad. Bankerna i Filipstad ställer upp och har redan donerat över 60 000 kronor. Målet är att göra stadens centrum mer attraktivt, och för att nå dit är det viktigt att hänga med i utvecklingsströmmen och satsa på e-handel. Småföretagare kommer via utbildningssatsningar att kunna lära sig den tekniken. En annan idé, som föreningen uppmärksammat, är att skapa s.k. Showrooms, dit kunden kan gå för att bekanta sig närmre med en vara, innan han eller hon har bestämt sig. Kommunen har också gått med i ett s.k Bid-projekt (Business Improvement District). Syftet är att åstadkomma höjd omsättning och förbättrade affärer genom attraktivare miljöer. Projektet har genomförts med goda resultat – i New York. (Det hade onekligen varit intressantare att kunna jämföra med en annan glesbygdskommun i Sverige!). Jag hoppas innerligt att föreningen kan bidra till att den trista utvecklingen bryts. Tilläggas kan att viss e-handel redan förekommer i Filipstad, i varje fall på stadens ICA Kvantum. Fullt utbyggd kommer kunderna kunna lägga sina varor i en elektronisk kundvagn och ange, när varorna ska hämtas. Till ICA Kvantum kommer det många kunder, som bor utanför Filipstads kommun. Men ICA Kvantum är beläget utanför stadens centrum.

Ny allvarlig sjukdom upptäckt! Kan du ha den?

Expressens löpsedel i går såg ut så här: Testet avsöljar SjUKDOMEN GÖR DIG TRÖTT & ÖVERVIKTIG. Är du en av 440000 drabbade? Inne i tidningen finns ett test i form av 30 ja- och nejfrågor, varigenom läsaren skall ha en möjlighet avgöra om hon eventuellt befinner sig i riskzonen . (Jag skriver hon .Eftersom några av frågorna gäller missfall, havandeskapsförgiftning, förändringar i mensen, förmodar jag att testet endast vänder sig till kvinnor) Det är ännu ett exempel på det jag tycker sämst om, när det gäller kvällstidningarnas jakt på lösnummerköpare. På löpsedeln jätterubriker att en ny ”allvarlig sjukdom har upptäckts”. Läsare frestas att köpa tidningen och göra testet. Förmodligen blir de inte mycket klokare – men kanske oroade. Den ende som vinner på det är tidningen (i detta fall Expressen), som får upp försäljningen. Det kan åstadkommas på bättre sätt!