Politiker lovade rädda Bjuv trots att de inte kan!

I demonstrationen i Bjuv i lördags deltog cirka 4000 personer, vilket måste betraktas som en framgång. Och tydligen var många nöjda med talarnas budskap. LO:s ordförande Karl-Petter Torwaldsson menade att Nomad Food, företaget som köpt Findus, är ”rövarkapitalister, som vi ska sätta stopp för politiskt”. (Hur ska det gå till?) Han rundade av med budskapet ”Findus ska vara kvar och inte en ärta till Tyskland!” . Ylva Johansson sa att ”det är skamligt att göra på det viset. Jag säger till ägarna att de ska behålla verksamheten i Bjuv!” (Räcker det med att säga till dem? Säkert kändes det bra för de drabbade i Bjuv att höra detta. De måste vara chockade efter att ha mottagit nedläggningsbeslutet. De fick nu intrycket att regering och LO inte bara står på deras sida utan också i det närmaste LOVAR att rädda Findus! Men hur i all världen skulle politiker eller LO kunna göra det? Och frasen ”inte en ärta till Tyskland” är ju tomma ord. Det finns säkert odlare i Tyskland som är beredda att ta över! Tyvärr. Men Ylva Johansson sa en sak som är värd att nämnas: ”Det är svårt att bli fri misstanken att man köpt företaget för att lägga ned det.” Hon har helt rätt! Nomad Food motiverar nedläggningen med att skånska Bjuv ligger så avsides, så perifert. Men de hade väl ändå tittat på en karta och konstaterat det, innan de köpte Findus! Därför ”är det svårt bli fri misstanken” att Nomad Food köpte Findus för att bli kvitt en konkurrent. Vi bör ha klart för oss att Findus sysslar med mycket annat än ärtor. En produkt är djupfrysta rätter för en person. Detta är en tillverkning som har framtiden för sig. Förvärvsarbetande familjer hinner inte laga mat; många ensamboende tycker det blir för mycket jobb, när endast en ska äta. Findus har blivit ledande på denna marknad. Vilka planer har Nomad Food? Lägga ned en expanderande tillverkning? Knappast! Kommer tillverkningen av färdiglagad mat att flyttas till Tyskland och säljas i Sverige under namnet Findus? Om det funnits en möjlighet för de arbetslösa att starta egen tillverkning, så blir det en black om foten, om det nya företaget inte får använda namnet Findus. Men kanske kan Ylva Johansson och LO-basen lösa problemet?

Biståndspengar blir mutor!

Kabinettsekreterare Annika Söder, en av höjdarna på utrikesdepartementet, ska åka till Centralamerika. Hon gör det ”framför allt för att återknyta kontakten efter den tidigare regeringens kontakter.” Hon skyller alltså på alliansregeringen men lär inte hitta många som tror på det! Det verkliga skälet är säkert att hon vill hitta länder, som kan stödja Sverige i försöket att under två år, 2017-2018, bli medlem i FN: s säkerhetsråd. Samtliga FN: s medlemsstater har rösträtt, så det gäller för Sverige att hitta stöd runt om i världen, och Centralamerika är värt ett besök, för på en ganska liten yta finns många länder att besöka och försöka övertala att stödja Sverige. Kanske vill ett eller annat land få någonting tillbaka för sitt stöd – vi kan kalla det för en liten muta. Sverige har även bearbetat Oceaniens många ”pyttesmå” stater. Det finns ögrupper som bara hyser ett par tusen invånare, men som är erkända som självständiga stater. Och varje land – stor eller liten – har en röst! Det är dock tveksamt om expeditionen till öarna i Oceanien blev framgångsrik. För Holland, som konkurrerar med Sverige om platsen i säkerhetsrådet, har som gammal sjöfartsnation och kolonialmakt större erfarenhet av den världen. Sverige har även försökt värva röster genom att sätta på sig spenderbyxorna och bjuda in till Stockholm 27 FN-ambassadörer. Det blev hotellnätter på fashionabla hotell Sheraton, flygbiljetter i affärsklass och restaurangbesök. Här finns det verkligen skäl att tala om mutbrott! Hur har kampanjen finansierats? Från budgetens biståndskonto – det som för kallades u-hjälpen. När i höstas antalet flyktingar, som ville söka uppehållstillstånd i Sverige, steg lodrätt uppåt, gick det också ut över biståndet. Frågan är om det finns några biståndspengar kvar, när omröstningen i FN ägt rum.

Igen: Storkoncern köper svenskt företag (Findus) - och lägger ned det!

Så har det hänt igen! Ett globalt företag köper ett svenskt (Findus)och allt verkar vara frid och fröjd. Men så kommer det: Det stora företaget meddelar att det svenska förvärvet ska läggas ned och samtliga anställda sägs upp. Jag minns ilskan när Carlsberg köpte göteborgska Pripps – och nästan direkt lade ned ölfabriken. Det fanns göteborgska krögare, som vägrade köpa Carlsbergs öl i åratal! Det fanns i Filipstad ett framgångsrikt företag, som tillverkade skogsmaskiner. Så köptes det – och lades ned. Nu handlar det om Findus, i skånska Bjuv, som i höstas togs över av Nomad Food, ett globalt storföretag. Statsministern och Mikael Damberg är upprörda. De säger sig inte ha haft en aaaaaning om att övertagandet berodde på att företaget ville lägga ned det! I fortsättningen bör regeringen alltid ana ugglor i mossen när en storkoncern köper ett svenskt företag, som en hel byggd är beroende av. Nedläggningen drabbar inte bara de anställda. Därtill kommer inte minst alla odlare, som levererat till Findus. I dag har det demonstrerats i Bjuv och inbjudna talare har sagt vad de tycker. Men vad händer sedan? Det är inte lätt att få en storkoncern att ta tillbaka sitt beslut. Motståndarna till nedläggningen måste kunna hota med något. I Göteborg handlade det om att vägra köpa Carlsberg öl. Det räckte inte...

oordning och slagsmål på många bibliotek !

Vi har fått en bibliotekskris i Sverige. Den handlar inte i första hand om att människor har slutat läsa böcker (även om bokläsandet borde förbättras). Det stora problemet är i stället ordningen eller snarare oordningen på många bibliotek. Besökare gapar och skriker, ibland utbryter slagsmål. Och mobilerna ringer hela tiden! Den som tror att detta är ett storstadsproblem misstar sig. Det har spridit sig över hela landet. Flera bibliotekarier har blivit misshandlade. I Dalarnas Tidning vittnar en bibliotekarie om hur överfallslarmet ligger och blinkar, och om hur öldrickarna har ockuperat Ludvika bibliotek. Ständigt hörs besökarnas telefonsignaler ”Om jag hade fått en femma var gång jag hört frasen ”Nejdå, jag kan prata, jag är på biblioteket”, så hade jag kunnat köpa mig en ny mobil.” På vissa bibliotek diskuterar man om det är möjligt att dra in lånekorten och utestänga bråkmakare. Det är – än så länge – betydligt lugnare på biblioteket i Filipstad. Men det är uppenbart att det finns många besökare, som inte är där för att utöva de aktiviteter som biblioteken är till för: Att sätta sig i en fåtölj och leka med mobilen eller att lägga sig i fåtöljen för att sova. En del besökare har helt enkelt stämt träff på biblioteket och sitter och pratar för att sedan ge sig iväg. Förhoppningsvis kan det leda till att en och annan upptäcker böckernas värld! Kan det vara så att det råder brist på andra lokaler att vistas i? Just nu är det i varje fall inte brist på caféer i Filipstad. Men det kostar ju pengar att sätta sig där! Men än så länge är det betydligt lugnare på biblioteket i Filipstad än på de rapporterade krisbiblioteken.

Hur många liter vatten går det åt för att tillverka ett par jeans?

Rätt svar: cirka 10000 liter! Alltså, för ett enda par! Det är odlingen av bomull som står för 80 procent av vattenkonsumtionen. En brittisk studie kom fram till att ”bomull är den mest vattenkrävande fibern.” Det kan bli än mer brist på vatten i varmare delar av vår planet; Frågan är om det inte blir nödvändigt att tillverka jeans av annat textilfiber än bomull. Försök att reparera era gamla jeans i stället för att köpa nya!

Går det placera myndigheter i landsbygden?

Det har kommit ett betänkande från en parlamentarisk landsbygdskommitté(Jag visste inget om dess existens). Det är glädjande att den finns till, men betänkandet kommer säkert att snart vara bortglömt. Innehållet är nämligen intetsägande. Det är olyckligt att kommittén använder sig av begreppet landsbygd, som saknar en klar definition. Det hade varit bättre om kommittén utgått från begreppet glesbygd, som är klart definierat och som användes under den stora kommunreformen, som innebar kommunsammanslagningar och justeringar av kommungränser. En intervjuundersökning skulle säkert ge till resultat att de flesta intervjuade svarar att landsbygd innebär ”de som bor på landet” i motsats till ”de som bor i städer”. Men politiker föredrar att tala om landsbygden och dess problem. Ordet ”landsbygd” är gammalt och har kanske en positiv klang. Vi har fått ”landsbygdsministrar”, som huvudsakligen ägnar sig åt jordbruksfrågor – och det är definitivt inte någon lösning av landsbygdens/glesbygdens problem. Kommittén föreslår utökade distansutbildningar och bredband till hela befolkningen. Det är redan föreslagit! Men OK, det är bra att fler trycker på! Dessutom vill kommittén att fler myndigheter skall förläggas till landsbygden. Vad jag vet, så har staten inte förlagt en enda myndighet till glesbygden och jag tvivlar på att det någonsin kommer att ske. I stort sett alla nya myndigheter hamnar i Stockholm. Expressen har således fel, när tidningen i en kommentar till landsbygdskommitténs förslag skriver att staten koncentrerar sin verksamhet till storstäderna. Malmö och Göteborg har inte fått mycket. Och när Göteborg faktiskt fick ett par museer, så flyttade den nytillträdande chefen ut avdelning efter avdelning till Stockholm, något som kulturministern inte gjorde något åt. Landsbygden/glesbygden kan knappast räkna med att få statliga myndigheter. Lokaliseringsorten bör vara ett centrum, en centralort i en region. Att starta en myndighet i ett område, där det endast bor 5 invånare per kadratkilometer är meningslöst. Men glesbygder kan ändå dra nytta av utlokaliseringar av myndigheter. De kan ju hamna på pendlingsavstånd. Och den nya myndigheten kan främja tillväxt i hela regionen.

Öland på drift i natt,lossnade från sitt fäste.

I dag är det 1 april, och jag kom redan på morgonen i kontakt med ett aprilskämt, när jag lyssnade på ”P1 morgon”. Där hade en man uttryckt knasiga åsikter i en fråga men ändå fått breda ut sig en stund. Till sist var hans tid ändå slut, och då sa han ”april – april…”. Onekligen oförskämt att lura både lyssnare och ”P1 morgon”, men det händer ganska ofta att jag misstänker att en skämtare eller en galning är i farten. Själv kom jag redan som ett litet barn i kontakt med ett aprilskämt. Jag minns det som om det inträffat häromdagen! Det var 1 april i slutet av 1940-talet. En något äldre grabb höll upp sista sidan av Göteborgs-posten och pekade på en rubrik: ”Öland på drift i natt, lossnade från sitt fäste.” Det fanns också en karta, enligt vilken Öland drivit och nu låg och skavde mot Smålandskusten. Jag blev alldeles förskräckt och rusade hem och visade tidningsartikeln för mina föräldrar. Dom förstod – naturligtvis - att det handlade om aprilskäm. I fortsättningen av artikeln stod det att Borgholm och Kalmar låg sida vid sida och att det därför uppstått en ny stad, som det gällde att ge ett nytt lämpligt namn. Alla andra aprilskämt, som jag kommit i kontakt med, har jag glömt direkt. Jag har ingen förklaring till, varför jag minns allt om det drivande Öland!