Varför har tokstollen Donald Trump så många sympatisörer?

I min förra artikel om Donald Trump nämnde jag att han faktiskt backat i opinionsundersökningar. Men det hindrar inte att han ändå har ett starkt stöd och tyvärr faktiskt kan bli president, om han skärper sig och stänger munnen så att inte fler grodor hoppar ut. Att påstå att Obama grundade IS är lite väl magstark liksom att USA:s vapenägare får ta itu med Hillary Clinton. Varför har han, trots alla galenskaper, ett så starkt stöd? Förklaringen ligger till stor del på det faktum att det inte gått så bra för den amerikanska medelklassen. Till den räknar jag då gruppen amerikanska arbetare med relativt höga löner. Däremot har de rika blivit ännu rikare. Det innebär att inkomstklyftorna har blivit större. Detta har naturligtvis skapat missnöje inom breda grupper. Många tycker att de arbetar och sliter, men ekonomin blir inte bättre. Missnöjet riktas också mot politiker som lovar och lovar men inte lever upp till sina löften. Det är detta missnöje som Donald Trump utnyttjar. Han betonar att han, i motsatts till sina motståndare inte är en politiker. Han är någonting nytt, beter sig annorlunda – och väljare tror på honom. De gillar när han driver med andra politiker och har överseende med hans misstag. ”Alla andra hatar honom. Vi älskar Donald Trump just för att han inte är som andra politiker.” Många väljare är helt övertygade om att Trump är ärligare än Hillary Clinton, eftersom hon i motsatts till Trump tillhör det politiska etablissemanget. Det går att dra paralleller till utvecklingen under senare år i flera stater i Västeuropa. Det finns ett utbrett missnöje för att man inte fått det nämnvärt bättre. Missnöjespartier - långt till höger – har vunnit ökat väljarstöd. Värst är det nog i Frankrike, där ett missnöjesparti kan få flest röster i presidentvalet.

Boken som försvann är tillbaka!

Men det har skett utan medverkan från SJ eller Bagport, det företag som SJ gett uppdraget att ta hand om försvunnet gods. För min del blev det mest trubbel, när jag hade kontakt med Bagport. Jag uppmanades att fylla i ”digitala blanketter”, som fungerade dåligt. Vissa frågor var obegripliga, andra begripliga men ändå omöjliga att besvara för mig som saknar kunskap om mycket. Värst var att den digitala blanketten inte fungerade, när jag skulle upplysa om det viktigaste, namnet på bokens författare och bokens titel. Blanketten hade avsatt visst utrymme för båda frågorna, men när jag skulle skriva in mina svar ”fastnade” inte markören. Till sist använde jag ett annat utrymme, där markören fungerade. Jag skrev in namnen på bok och författare och förklarade varför jag inte kunnat göra det på rätt plats. Bagport skickade tillbaka blanketten med den enda kommentaren att nu borde jag inte höra av mig mer under den kommande veckan. Om det innebar att han sett att bokuppgifterna fanns men på fel ställe vet jag inte. Han hade i varje fall inte flyttat uppgifterna till rätt plats. Men 8 augusti fick jag ett sms. Där stod att den försvunna boken”nu är återlämnad på biblioteket”. Skribenten är bibliotekarie på biblioteket i Grums. Hon berättade att en f.d. tågpassagerare (kvinnlig) dykt upp och överlämnat boken, Värmlandsbiblioteken fraktar böcker mellan sig, så boken är snart tillbaka i Filipstad. Jag gick dit i går för att berätta vad som hänt. Jag hade inte gjort det tidigare, eftersom jag ville avvakta i hopp om att boken skulle dyka upp. Nu bad jag om ursäkt och sa att jag förtjänade att bli avstängd från att låna viss tid plus 10 piskrapp på naken hud. Dom höll inte med. Dock återstår några oklarheter. Boken slarvades bort 30 juli. Bokupptäckaren lämnade boken till biblioteket i Grums 8 augusti.(Grums har också järnvägsstation på linjen Göteborg-Karlstad) Om hon använde tiden mellan 30 juli och 8 augusti till att läsa UBIK, så handlade hon rätt! Det unnar jag henne verkligen! Men jag tvivlar på att hon gjorde det. Jag gick av tåget i Karlstad 30 juli och förmodligen skulle det köra därifrån med nya passagerare senare samma dag. Så vitt jag vet, måste tågen städas, innan nya passagerare får kliva på. I så fall upptäckte inte städarna boken. Det verkar inte troligt det heller! Jag tror inte att hon hittade den på ”mitt” tåg 30 juli. Jag var en av de sista passagerare som gick av. Tyvärr kände bibliotekarien inte till hennes namn, så jag kan inte fråga henne.

Har Hillary en chans i presidentvalet?

Det råder oro i USA inför presidentvalet. En växande opinion vill att Donald Trump ska dra sig tillbaka. Femtio experter på säkerhetsfrågor har i en gemensam skrivelse deklarerat att de inte kommer att rösta på Trump på grund av hans inkompetens. Några republikaner har gått ut med budskapet att de kan komma att ställa upp som nya kandidater i presidentvalet. Är detta ”godis” för Hillary? Det borde ju vara bra för henne, om det är två kandidater som skall dela på de republikanska rösterna! Men så enkelt är det inte. En ny republikansk kandidat drar säkert till sig republikanska väljare, som tänkt rösta på Hillary i brist på annat. Och om det är ett känt namn, som inte figurerat i skandaler, kan också demokratiska väljare attraheras. Hillary har ju tyvärr ett handikapp – hennes impopularitet. Nej, fortfarande är det mycket svårt att spå, vem som kommer att bli USA:s nästa president! Ett bra exempel på Hillarys problem har nyligen kablats ut till media. I Libyen slog islamister till mot USA:s ambassad för mer än två år sedan. USA:s ambassadör dog liksom några amerikanska pojkar. Föräldrarna till en av dem har nu efter två år stämt Hillary som ansvarig för tragedin. Detta kom de fram till just när valrörelsen inför presidentvalet kommit igång på allvar. Det som hände i Libyen har förföljt Hillary alltsedan det inträffade och kommer säkert att fortsätta. Det torde vara svårt att bevisa att det faktum att hon använt sin privata mailadress och inte en som gick till utrikesdepartementet skulle kunna vara orsak till islamisters terrordåd. Unga pojkars död utnyttjas för att politiskt skada Hillary. Nej, hänsynslösheten i amerikanska valrörelser har ingen nedre gräns!

Hederskulturtänkandet breder ut sig!

Göteborgs-Posten publicerar i dag en undersökning om ungdomars inställning till hederskulturfrågor. GP valde att utgå från vad de skriver till varandra på Facebook. Hedersmordet på Qandeel Baloch (artist och feminist från Pakistan)diskuteras och försvaras av många. Hon mördades av sin bror, som hade ”varnat henne”. ”Hón lyssnade inte på honom, så han ströp henne.” Kommentaren har gillats 18 gånger. Andra tycker mord är att gå för långt, men att Qandeel Baloch förtjänade att bli utfrusen. Några av dem som accepterat mord som bestraffning för brott mot hedern tog tillbaka sin ståndpunkt, när GP ringde till dem. Men andra höll fast vid rätten att döda när hedern kränkts. Många ungdomar ser det som självklart att familjen skall bestämma vem de skall gifta sig med. Kvinnan måste vara oskuld vid giftermålet. En pojke protesterar mot bröders kontroll över sina systrar, som förbjuds röra sig fritt utanför hemmet. Majoriteten håller med honom – men det kom invändningar: Kvinnan ska ju bli hemmafru, så hon bör förbereda det framför att roa sig med uteliv. Homosexualitet accepteras inte! En kvinnlig röst sa att hon skulle mörda sitt barn, om det var homosexuellt. GP hade skickat undersökningen till Sara Mohammat för en kommentar och den kom. Hon menade att ”något måste vara fel”, när deltagarna öppet vågar tycka som de gjort. Hedersvärderingar föds man inte med. Man lär sig i sin miljö! Allt tyder på att integrationspolitiken har misslyckats. ”Vi bör diskutera sekulära värderingar kontra religiösa”! (Sara Mohammat Hederskulturtänkandet har också nått förorter: Tjejers kläder kontrolleras. Deras bröder förbjuder dem att besöka fritidsgårdar. Pojkar anser sig vara ansvariga för att flickorna blir kontrollerade. Det finns en relativ ny kartläggning av hederskulturtänkandet i några av Stockholms förorter (”Varken hora eller kuvad.”) Den fann att hederskulturtänkandet breder ut sig i förorterna och kryper ned i åldrarna. Den fann att 63 procent av flickorna inte fick ha en relation med pojkar från andra etniska grupper än den egna. ”Det är absurt”, skriver Sara. ”Vi måste försvara sekulära värden. Vi kan inte offra vissa kvinnor för att de tillhör viss kultur. Det är verkligen rasism”.

Visst deltar ryska idrottare i OS!

Något dygn innan OS invigdes såg jag en notis i texttv, som oroade mig. Det stod att IOK skulle granska ryska idrottare, som inte får delta i OS. Men jag hittade inga fler notiser om det. (Kanske hade jag gjort det, om jag inte var upptagen med att leta reda på ”boken som försvann”!) Så drog OS-tävlingarna igång, och Ryssland fick direkt en guldmedalj i karate. Och natten till i dag blev det silver i gymnastik. Två grenar, där det kan ge utdelning av att ha dopat sig! Än värre: Julia Jefimova fick ställa upp i simning, trots att hon TVÅ GÅNGER avslöjats vara dopad. Först för anabola steroider och senast för meldonium. Hon hade varit avstängd men friades strax innan tävlingarna drog igång! Handlade det om IOK:s ”extraprövning”? Jefimova buades ut av publiken. Hon grät och kunde inte förstå, varför publiken bar sig åt så mot henne. I själva verket är det hon som inte förstår. Hon liksom förmodligen många ryska idrottare har inte klart för sig hur vedervärdigt deras land har burit sig åt, och hur osportsligt det är att låta fuskande idrottare tävla mot dom som är rena. Washington Post kallar IOK:s straff mot ryska idrottare för en ”skonsam smäll på fingrarna”. Det var ju meningen att de enskilda förbunden skulle avgöra ryssarnas deltagande, men med det inflytande ryssarna har, så blev det ”ett grovmaskigt nät som många ryssar lyckats slinka igenom”. IOK:s och specialförbundens misslyckande kastar en mörk skugga över OS i Brasilien. Framför allt för att Moskva sluppit undan sin redovisningsskyldighet. Det är ett hån mot de olympiska spelens höga ideal.

Om dagens sommarprogram - och gårdagens

Jag har denna sommar inte skrivit något om “sommarpratarna”. Det kan bero på att jag tappat intresset för det programmet. Men det väcktes igen, när jag hörde att Sara Mohammad skulle prata. Hennes beskrivning av sin fasansfulla barndomstid borde vara obligatorisk läsning för alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar i muslimska hem och som riskerar råka ut för könsstympning och tvångsäktenskap. Sara blev könsstympad och hennes egen bror försökte tvinga in henne i ett äktenskap. Men då bestämde hon sig för att rymma. När Sara i Sommarprogramet sagt det, släppte hon fram en av sina låtar, och jag väntade på att få höra fortsättningen. Hon hade sagt att hon hoppades få hjälp av en släkting. Skulle verkligen släktingen ställa upp? Hur skulle rymningen gå till? Jag ville höra fortsättningen! Musiken tog slut, och Sara inledde med att säga att hon kom till Sverige som kvotflykting och att hon hade gift sig. Så vi fick inte höra den säkert spännande fortsättningen. Jag hoppas att hon får tillfälle att berätta om rymningen nästa år! Sara är ju ordförande i organisatioen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, som försöker förhindra att flickor råkar ut för det som drabbade Sara. Även pojkar kan få hjälp, om föräldrar eller andra släktingar vill tvinga in dem i ett äktenskap. För övrigt tycks Sommarpratarprogrammet vara sig likt. Dom som pratar sysslar ned musik eller någon form av massmedia. De beskrivs som författare, journalister, musiker, låtskrivare, artister eller poeter. Egentligen är det en ganska liten del av den verklighet vi lever i. Det är ingen större variation i deras val av musik, Och det är inte helt fel att säga att dagens sommarpratare ofta kommer från ”kändisvärlden”. Jag tycker Sveriges Radio borde anstränga sig mer för att hitta pratare som inte har någon som helst anknytning till den världen. Då kan det bli mycket intressant. Jag minns fortfarande den gång då Sture Lindén pratade. Han hade ett uppdrag för Förenta Nationerna och tilbringade många timmar i FN-skyskrapan. När han tog en paus, gick han ofta genom en park, där han lagt märke till en ganska gammal man, som ibland försökte hjälpa en pojke, som hade matteläxa att göra. Den gamle mannen försökte hjälpa honom men hade tydligen problem med att klara av läxan själv. Han suckade och stönade. En dag då gamlingen inte höll på med matteuppgifterna försökte Lindén inleda ett litet samtal med honom. Han sa: ”Jag tycker du är väldigt lik Albert Einstein? Svaret från den gamle mannen löd: ”Jag ÄR Albert Einsterin”. Sådana fantastiska episoder inträffar sällan i dagens sommarprgram!

TRUMP!

För något mer än en vecka sedan läste jag en artikel skriven av Leif GW Person. Han hade kommit fram till att Trump skulle bli nästa amerikanska president, och han beklagade sina slutsatser. Samtidigt visade opinionsundersökningar i USA att Trump ledde över Hillary Clinton. Nu är läget något annorlunda, eftersom Trump har fortsatt med att göra uttalanden som är så uppseendeväckande att till och med kända republikaner tar avstånd från honom. Några går så långt att de deklarerat att de kommer att rösta på henne i valet. Men det är långt kvar till valdagen, och om det vore möjligt att stänga truten på Trump, kan effekten av hans galna uttalanden klinga av och det otroliga inträffa, att denne tokstolle blir USA:s president. Enligt röster från Moskva tycks president Putin föredra Trump som president framför Clinton. Om det stämmer, har Putins rådgivare brustit i att leverera viktiga fakta om Trump. Risken för ett kärnvapenkrig är fortfarande en realitet, och det är svårt att föreställa sig en mer olämplig president med rätt att ”trycka på knappen” och utlösa ett kärnvapenkrig än Donald Trump. ”Ett Trumpifierat USA är ren skräck!” utropar den förre diplomaten Olof Ehrenkrona och fortsätter: ”44 procent av alla amerikaner uttrycker sitt stöd för en person som är renons på relevanta kunskaper och på all relevant erfarenhet för att kunna utöva världens viktigaste ämbete. Avsaknaden av grundläggande kompetens paras med en självupptagenhet, som inte tål några motgångar eller motkrafter i omgivningen… Den explosiva kombinationen av okunnighet, instabilt temperament, dåligt omdöme och ett groteskt ego har fått Washington Post att utnämna Trump till ett unikt hot mot USA:s demokrati och farlig för världen… Nu har republikanerna nominerat en person som tänker sig återupprätta USA:s storhet genom att bryta samarbetet med de allierade som utgjort en central del av basen för USA:s dominans sedan1945. Hans senaste utspel är att USA skall lämna Nato. Syftet är att pressa medlemmarna att betala mer för USA:s skydd. I handelspolitiken lovar Trump att rasera den världsordning som byggts upp sedan 1945. USA ska bli stort igen genom att avveckla avtal och institutioner som är grunden för USA:s globala ekonomiska styrka.” Bättre kan det inte sägas! Jag måste upprepa något jag tidigare hävdat: :. Att en figur som Trump kan bli presidentkandidat för ett av de två dominerande partierna vittnar om allvarliga brister i valsystemet.