Köp tysk fläxkfilé med penicillin!

Jag har här flera gånger kritiserat dagens lätvindiga sätt att använda antibiotika, vilket ökar risken för att fler bakterier blir resistenta mot penicillin och andra antibiotika.
   Jag har nämnt att även i länder i Europa är det möjligt köpa penicillin utan att ha recept. Att i Kina läkare skriver ut penicillin åt patienter, som förmodligen har en vanlig virusinfektion, där intet antibiotika hjlper. Att i Indien fabriker vräker ut antibiotika i avlopppen, osv.
Men jag kanske borde ha börjat med vad som händer på betydligt närmre håll, nämligen i Danmark. Där får grisarna antibiotika "i förebyggande syfte". Alltså, även om de är fullt friska så får de denna medicin.Varenda griskulting!
   Och vad har hänt? Jo, förekomsten av resistenta bakterier har ökat!
Men vad säger grisodlarna om det?
Jo, att det är värre i Tyskland! Där får grisarna ännu mera antibiotika.
I förebggande syfte...
Kanske är det så att tyskarna försvarar sig med att det finns andra länder som vräker ut ännu mer antibiotika över grisarna!

Och igen: Läkemedelsindustrin gör inte mycket för att hitta nya antibiotika. Det anses inte vara tillräckligt lönsamt. Ett barn som fått penicillin mot en öroninflammation medicinenar inte mycket mer än en vecka. Sedan ska bakterierna ha dödats. Den som äter piller mot högt blodtryck eller sitt dåliga skelett kan medicinera under resten av livet. Därför är den medicinen meRA lönsam.
   Men jag misstänker att om visst antal år, då tusentals människor avlider varje år i lunginflammation och många andra sjukdomar på grund av att inget biter på bakterierna - då kommer man att förbanna den dumhet och nonchalans som just nu demonstreras, när det gäller detta problem. 

Vad händer om skolor konkurrerar om eleverna?

Skolan är nu föremål för debatt och våra politiska partier kommer nästan dagligen med nya utspel.

Häromdagen gick vetenskapsakademin ut och förkunnade att skolorna måste förbjudas att styras av vinstintresse. Inte ens länder som släppt loss marknadskrafterna helt och hållet har tillåtet det!

Bakgrunden är ju att stora koncerner placerat vinster från skolor de drivit utomlands. Lika illa med den skola som helt plötsligt försattes i konkurs, trots att ägaren (kallade han sig rektor eller verkställande direktör?) året innan gjort en stor vinst på sitt företag.

Detta är exempel på beteenden, som borde förbjudas, och säkert råder det stor enighet om det bland partierna.

Men märkligt nog hade vetenskapsakademin inga invändningar mot att skolor drivs i privat regi, Hur eliminera vinstintresset där? Och tyvärr tycks vetenskapsakademin inte alls ha uppmärksammat en faktor, som skapat större problem för skolan än vinstintresset: Konkurrensen om eleverna.

Det svenska skolväsendet förvandlades under 1990-talet till en totalt avreglerad skolmarknad, där det råder stor frihet att starta skolor. Först fick varje kommun rätt öppna eget gymnasium; sedan kom friskolesystemet kombinerat med att ”skolpengen ska följa eleven”. Därmed var ej eleven bunden till att gå i skolor på hemorten. Avregleringen innebar också större frihet för varje skola om vad som skall läsas i olika skolämnen. Dessutom öppnades möjligheter för skolorna att hitta på egna ämnen. Detta blev viktigt, när konkurrensen om eleverna hårdnade. Det gällde att komma på något som kunde attrahera eleverna men som inte verkade vara svårt och där det var lätt att få höga betyg. Eftersom det handlade om lokala ämnen, var det också lättare att sätta höga betyg. (Jag hörde talas omen kurs i Dekoration, där samtliga elever fick högsta betyg).

Konkurrensen om eleverna kan vara ett värre problem än själva vinstintresset. Skolorna måste ju nu ”marknadsföra sig”, och vad framhåller de, när de vänder sig till eleverna? En skola framhöll att ”hos oss får du en lektionsfri dag i varje vecka”. Vad säger det om skolan?

Går det i broschyrer att locka med att ”hos oss får du höga betyg”? Jag vet att det händer att rektorer övar påtryckningar på skolors lärare att sätta högre betyg för att inte avskräcka elever att söka sig dit.
   Även de kommunala skolorna drabbas ju av konkurrensen och måste tänka på marknadsföring.

De problem som konkurrensen om eleverna skapar kan ej elimineras genom regleringar. Problemen försvinner endast, om konkurrensen tas bort. Det kan endast ske genom att avskaffa friskolesystemet och principen att skolpengen följer eleven.

På gymnasienivån bör vi gå tillbaka till det system vi hade före 1990-talets avreglering, då riket var indelat i gymnasieregioner. Avregleringen har gjort att vi fått många alltför små gymnasier, som inte kan erbjuda eleven många alternativ.

Friskolesystemet har också ökat segregationen. Skolor i invandrartäta områden blir problemskolor; föräldrar med resurser placerar sina barn i andra skolor. Värst av allt är att det uppstått etniska friskolor, ofta drivna av religiösa sekter. De har kritiserats för att bedriva undermålig undervisning och att ge elever värderingar som strider mot vår demokratiska värdegrund.

Lärarna – bottenskrapet på arbetsmarknaden?

Enligt Dagens Nyheter 27/3 kom 123 sökande med endast 0,1 poäng på högskoleprovet in på lärarutbildningarna. Det är faktiskt en prestation att kunna få så låga poäng.. Den som konsekvent genom hela provet väljer svarsalternativet C skulle få 0,4 poäng.

Genomsnittspoängen var 0,5. Troligen skulle den bli högre på vilken arbetsplats som helst.

Orsaken till denna sorgliga nyhet är att läraryrket idag är mycket impopulärt. Studenter med bra betyg väljer inte att bli lärare. Lön och arbetsförhållanden är alltför avskräckande. Eftersom kvinnor haft en benägenhet att acceptera lägre lön än män, har det manliga inslaget i lärarkåren minskat. Men nu föredrar även kvinnor andra utbildningar.

Lärarkandidaternas dåliga prestationer är utan tvekan ett hot mot den svenska skolan och därmed också mot utbildningen av våra elever. Jan Björklund har sjösatt en ny lärarutbildning, som lägger tonvikten på lärarnas kunskaper. Men vad hjälper det, om lärarkandidaterna inte har intellektuella förutsättningar att studera på högskolenivå? Kan dessa lärarkandidater verkligen ha lämnat gymnasiet med godkända betyg i viktiga ämnen? Och hur ska de kunna ge kunskaper åt sina egna elever?

I en enkät ställer Expressen 28/3 frågan ”Måste en lärare vara smartast i klassen?”. 75 procent av deltagarna tyckte det. Risken är stor att de blir besvikna på framtidens lärare!

Gula Änkan behöver ingen kompass!

Några skurkar rånar en medelålders man och kör honom sedan cirka 50 mil från bostaden till en ort totalt okänd för honom. De dumpar honom i en skog. Mannen vaknar, reser sig upp, ser sig omkring och förstår omedelbart åt vilket håll han ska gå för att komma hem. Utan att tveka ger han sig iväg.


Nej, ytterst få människor hade klarat av den situationen så elegant! De flesta skulle säkert vara förvirrade, när de vaknade, inte veta åt vilken håll de skulle gå. Många hade gripits av panik.

Men sådana problem hade inte den nu beryktade Junselevargen, som också kallas för Gula Änkan (Gula efter färgen på pälsen, Änkan eftersom det handlar om en tik, som levt ihop med en varghane, som sköts).

För fjärde gången har hon bedövats och förts bort från renbetesland i trakten av Junsele, eftersom hon rivit renar. Men hon har efter varje flytt börjat söka sig tillbaka till Junsele. Nu placerades hon längre bort än tidigare (mellan Rimbo och Edsbro i Norrtälje kommun) i hopp om att hon inte skulle kunna ta sig tillbaka. Men hon har nu förflyttat sig fortare än någon gång tidigare. På nio dagar avverkade hon 50 mil och befann sig igår i Kramforstrakten i Ångermanland.

Inför öppen ridå har det förts ett krig mellan å ena sidan Naturvårdsverket och å den andra Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen. Gula Änkan river renar, varför Naturvårdsverket tillåter skyddsjakt, varpå Naturskyddsföreningen och/eller Rovdjursföreningen överklagar, vilket leder till inhibition, (jakten ställs in i väntan på beslut i förvaltningsdomstol), varigenom Gula Änkan kan riva fler renar, vilket leder till beslut om att flytta Gula Änkan, varefter hon börjar vandrar tillbaka - och så följer en ny omgång med rivna renar och nya beslut om skyddsjakt och överklaganden!
Flyttningarna har hittills kostat staten cirka fyra miljoner kronor - utan att ge något resultat.

Gula Änkan inte har avlivats, eftersom hennes gener anses vara alltför värdefulla. Vår vargstam lider ju av inavel.

Men är hennes gener mer värdefulla än samernas rivna renar? Det anser tydligen inte Naturvårdsverket, så det är Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen, som har håller igång denna cirkus.
Är det rimligt?

Men varför sköts Gula Änkans "sambo"? Hade det inte varit lättare att få henne att inte återvända till .renbetesmiljön, om båda två blivit fördrivna och placerade tillsammans i lämplig miljö?
Det är lätt att förstå att ilskan är stor i Junsele. Den vänder sig mot Stockholms makthavare, "vargkramare" - och mot vargarna.
Sveriges glesbygdsbor har fått ännu ett exempel på att naturvårdsintressena prioriterar vargarna framför deras möjligheter att kunna försörja sig.

Om att behöva kliva upp på frysboxen för att ringa.

Det är svårt att ringa för många, som bor i glesbygden. Det kan vara nödvändigt att klättra upp på frysboxen för att få täckning.


Eller ta en promenad och ta sig upp på en kulle.

Problemet drabbar även samhällsfunktioner som ambulanser och brandkår. Tänk om det börjar brinna samtidigt som telefonen inte fungerar! En familj berättade att det varit omöjligt att använda telefonen i fyra dagar.

Ändå visar teleoperatörernas kartor att det ska finnas täckning. Därför har Telia på flera håll tagit bort det fasta nätet och hänvisat abonnenterna till mobiltelefonen.

När det ändå krånglat, lovar de att ”det ska bli bättre”.

Men det blir det inte.

Trots att Post- och Telestyrelsen säger att alla har rätt att ha en telefon som det går att ringa med.

Men samma styrelse ställer inte krav på operatören att bygga ut eller att förbättra nätet.

Och operatörerna säger öppet att de inte vill dra på sig kostnader som är högre än de beräknade intäkterna.

Så kan det gå, när televerket förvandlats till vinstdrivande företag och fått konkurrens från liknande företag.

Värst drabbas naturligtvis glesbygden. Vem vill bo där, om det inte ens går att nå brandkår eller ambulans?

Är du badkars- eller duschentusiast?

På grund av min krånglande rygg har jag haft problem med att ta mig ned i mitt badkar. Eller rättare sagt: Ner har jag kommit, men det har varit svårare komma upp.

Att inte minst varannan dag kunna ligga en liten stund i badkaret, ser jag som en klar försämring av min livskvalitet. Jag tillhör onekligen badkarsgenerationen.

Tydligen håller den på att gå under, och det märks även i kvarteren runt omkring mig. Om ett radhus eller en villa har sålts, och de nya ägarna förbereder sig på att flytta in, så har jag noterat att säljarens badkar åker ut ibland. De nya ägarna duschar.

Hur förklara duschentusiasternas framgångar? De fick vind i seglen under de s.k. ”energikriserna”, då det sades att badkarsälskarna gjorde av med alldeles för mycket varmvatten. I stället skulle man duscha!

Det budskapet gick hem bland de unga. Det blev en allmän övergång till att duscha.

Men jag undrar om experterna hade kollat, hur länge duschentusiasterna kan stå i duschen. Det har jag haft tillfälle att studera. Riskerar inte badkaret att fyllas med varmvatten, om duschandet är längre än en kvart?

Här en annan sak som badkarsfienderna inte uppmärksammat: Det är inte nödvändigt att tömma badkaret direkt efter det att det har badats färdigt. Det är möjligt att vänta med att tömma det, tills det att vattnet blivit kallt. Det innebär att vattnet i badkaret fortsätter att avge värme, ända tills det att det har kallnat.

Den som duschar släpper däremot ut en massa varmt vatten direkt.

Länge leve det traditionella badkaret!

Att röntgas när röntgenavdelningen lagts ned.

Jag har på nytt varit på min VC, eftersom jag inte blivit ett dugg bättre i ryggen sedan mitt förra besök.

Då hette doktorn Muhammet Ali. Nu hade doktorn bytt kön och hette Tryne Sönder
Jag ville få en medicin, som kunde hela min sönderhostade rygg, men doktor Tryne överraskade mig genom att påpeka att först borde ryggen röntgas. Det hade hon nog rätt i, men jag blev inte glad: Min VC har förlorat sin röntgenavdelning så att röntgas innebar transport till Karlstad, och det skulle bli jobbigt för min rygg.

Uppgiften att röntgen saknades blev en överraskning för Dr Tryne, men hon fixade snabbt en taxi, som körde mig till Centralsjukhuset i Karlstad. Men ryggen gillade inte den åkturen. Det värkte ordentligt, när jag från entrén skulle ta mig till röntgen. Tyvärr är det en bra bit att gå, i varje fall om ryggen har pajat. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur mycket enklare det hade varit om röntgen funnits kvar i Filipstad. Från doktor Trynes rum till röntgen hade det inte ens varit 50 meter. Och efter röntgen hade jag snart varit tillbaka hos Dr Tryne eller hemma hos mig.

Men dom var hyggliga mot mig på röntgen i Karlstad. Dom såg att jag var slut, så jag behövde inte vänta länge. När ryggen plåtats, ville jag veta, när jag kunde få reda på resultatet. Svaret löd: ” Det kan ta vad som helst mellan 5 minuter och två timmar.”

Jag hoppades på 5 minuter, men var för optimistisk. Jag gav snart upp väntandet; ryggen krävde att jag skulle påskynda återfärden till Filipstad. Jag fick löfte om att få åka med en bil, som skulle avgå 15.00, vilket innebar att jag inte behövde vänta mer än cirka 50 minuter. Men bilresan tog nu längre tid än förra gången, eftersom chauffören inte körde tillbaka till Filipstad direkt. Först skulle hon till Kristinehamn för att hämta en patient. Då blev det nio mil i stället för fem.

Men vid ankomsten till Filipstad kom den stora överraskningen: Chauffören krävde att jag skulle betala 150 kr för transporten till Filipstad.
Jag hade tagit för givet att landstinget och inte patienten betalade transportkostnader som uppstått på grund av att röntgen rationaliserats bort i Filipstad. Jag hade ju fått avbryta ett besök på VC för att bli röntgad i Karlstad.
Inte nog med att det varit påfrestande (besvär som inte uppstått om röntgen varit kvar i vår VC), dessutom skulle jag tvingas betala för mitt lidande!
   Jag ringde vårdcentralen och fick ett telefonnummer till landstingsförvaltningen. Där skulle jag kunna få kontakt med någon, som kan reglerna.

.Men jag har inte orkat lyfta på luren. Än.