måndag 30 september 2013

Nödrop från Afghanistans kvinnor: Vi behöver stöd!


Hennes familj hade problem att betala en skuld. Fordringsägarna tryckte på och krävde till sist att få henne som tjänarinna. Hennes familj accepterade, och nu började hennes helvete. Hon var i praktiken slavinna och blev både utnyttjad och misshandlad.  Hon blev gravid, fick missfall och dog av en infektion. Fordringsägarna krävde att få en ny slavinna av familjen. Det fick de.

   Det utspelade sig i Afghanistan, och det är svårt att föreställa sig att kvinnor kan ha det värre någon annanstans i världen. Troligen är det så att kvinnorna där har det sämre än vad de hade för hundra år sedan. Talibanerna har introducerat ett kvinnohat och kvinnoförakt, som stegrats av västerlänningars försök att förbättra kvinnornas situationen.

Det leder till att flickor, som fått chansen sätta sig i skolbänken, riskerar att mördas eller bli blinda av att någon sprutat svavelsyra i ögonen. Det fåtal kvinnor, som vågat bryta upp från ett äktenskap de tvingats in i, riskerar att stenas eller halshuggas, anklagade för otrohet.

   Det blir bara värre och värre, eftersom Västvärlden håller på att – i varje fall militärt – dra sig ur Afghanistan, och då passar talibanerna på.   

  Det innebär hot mot det fåtal kvinnor, som genom egna meriter fått arbete – eller till och med en politisk position. Talibanerna kräver att de ska gå tillbaka till den traditionella kvinnorollen. En änka, som hade jobb och fem barn, frågade en talibanhövding, hur hon skulle kunna försörja dem. Svaret löd: ”Du kan tigga”.

   Om kvinnorna inte ger efter för hoten, riskerar de att bli mördade. I dagens Svenska Dagbladet skriver Jan Blomgren att två kvinnliga poliser mördades i juli. En tredje, löjtnant Nigara, stod upp och försökte höja moralen hos de kvinnliga poliser, som fanns kvar. ”Dagligen får jag hot, när terroristerna säger att jag ska ge upp. Men jag är en afghansk kvinna och lämnar inte mitt arbete, så länge det finns blod i mina ådror. Jag ska ge mina kvinnliga kolleger mod”.
    Så stod hon och väntade på en buss. Två män på motorcykel dök upp bakom henne, avlossade på nära håll två skott, som träffade i nacken. Nigara avled några timmar senare på ett provinssjukhus. Därmed hade Afghanistan mist en av sina mest erfarna kvinnliga poliser.

 Nu hörs nödrop från Afghanistans kvinnor, som inte vill att talibanerna helt tar över Afghanistan, när de västerländska styrkorna försvunnit. De behöver stöd och hjälp.
Kan Sverige göra något?    

 

söndag 29 september 2013

12 kommuner upphör att existera före 2100!

Det spår i varje fall Dagens Samhälle. (www.dagenssamhalle.se). Dessa kommuner har länge haft en negativ befolkningsutveckling.  Om man förlänger trenden från 1990, kommer alla 12 att ha upphört att existera före nästa sekelskifte. Överst på "dödslistan" står Ljusnarsberg och Strömsund, som når ättestupan redan 2070. Sist ut är Bengtfors, som försvinner 2096.

De 12 kommunerna är: (sifforna anger befolkningen idag)

Ljusnarsberg                       4848

Strömsund                          12138

Kramfors                            18516

Övertorneå                          4772

Munkfors                            3642

Hällefors                             6988

Storuman                            2081

Ånge                                   9639

Sollefteå                             19736

Torsby                                 12219

Vindeln                               5359

Bengtfors                            9588

Sju kommuner ligger i Norrland, tre i Bergslagen. Övriga två är Torsby i nordvästra Värmland och Bengtfors i Dalsland.
Endast en av de tolv (Kramfors) har tillgång på kust. Övriga kriskommuner är inlandskommuner.
  
Naturligtvis kan invändningar resas mot denna undersökning. Att tro att trender ska gälla en lång tid in i framtiden har ofta visat sig vara helt felaktigt. Det finns klassiska exempel, t.ex. slutsatsen att London under 1800-talet gick mot en katastrof. Staden skulle bli täckt av ett så tjockt lager av hästskit att det blivit nödvändigt att evakuera London. Det blev inte så, eftersom den tekniska utvecklingen ledde till att efterfrågan på hästar sjönk.
   Dessutom är det - trots allt - ganska sannolikt att "Dödsdatum" för kommunerna  skjutits upp genom att även politiker på riksplanet måste agera!
   Det är mycket annat som är oklart. Hur kan så stora kommuner som Kramfors och Sollefteå finnas på dödslistan? Kramfors med en befolkning på 18516 försvinner 2074 tillsammans med Övertorneå, vars befolkning endast är 4752.  Befolkningsminskningen är för båda kommunerna 20 %.
   Trots allt ger några intervjukommentarer visst hopp om att det finns möjligheter att överleva.  Enligt Tore Englén, analytiker på konsultföretaget WSP,  visar  forskning kring regional utveckling entydigt att männi­skor sällan flyttar till ett arbete. Vi flyttar "i anslutning till studier och för att vi hittat kärleken". På tredje plats kommer "behovet att få en bättre boendemiljö". Han säger till och med att "har man det, kommer företagen efter. De söker sig till arbetskraften".
Tyvärr har de "dödsdömda" inte märkt mycket av det!
Englén tycker också att "i den nya tjänsteekonomin" är det viktigt för  kommunerna att "importera köpkraft i form av turister och konsumenter." Det gäller att ha attraktiv natur och sjönära tomter. Viktigt är att tänja så mycket som möjligt på strandskyddet. Vidare går det att få konsumenter genom att locka till sig stora varuhus.
   De dödsdömda kommunerna kan säkert åstadkomma mer för att dra till sig turister. Flera av dem har till och med fått besökare från kontinenten och Norge att bosätta sig i kommunen. I norrlandskommunerna bör det vara möjligt tänja mer på strandskyddet, även om miljöaktivister från storstäderna alltid bråkar om det. När det gäller att locka till sig stora varuhus är det svårare. Ett bra exempel på vilka stora positiva följder det kan få är Haparanda, som genom Ikea fått både finska och ryska konsumenter.  

 
 





fredag 27 september 2013

Bron, Saga - och Hitler.

På söndag är det dags för ett nytt avsnitt av tv-serien Bron. Den  är såld över hela världen och har därmed blivit den i särklass mest populära nordiska tv-serien.
Men förtjänar den sitt rykte? Jag är tveksam efter att ha sett avsnitt 1.
   Är det meningen att huvudpersonen Saga tio söndagar framöver ska demonstrera sin hundraprocentiska sociala inkompetens? Blir inte det litet tjatigt?
En del tv-kommentatorer menar att hon lider av asberger syndrom. Själv har jag haft en elev med det problemet, men han betedde sig inte som Saga. En annan "asbergerkandidat" kan ha varit Hitler. Ett av hans asbergersymptom var att han trivdes i låga temperaturer. När han skulle överlägga med generalerna, var det svinkallt i konferensrummet. Hitler trivdes, men övriga deltagare höll på att frysa häcken av sig.
   Ett annat symptom var att han redan som barn avskydde  att bli kramad. Om hans mamma hade svårt få upp honom ur sängen, bad hon hans syster att krama honom. Då flög lille Adolf upp ur sängen.
   Visst är det riktigt att betrakta Hitler som själva inkarnationen av ondska. Men i filmen Undergången från 2004, som handlar om vad som händer i bunkern i Berlin under de sista månaderna av andra världskriget, har Hitler ändå vissa mänskliga egenskaper. Han bekymrar sig över hur hans kanslipersonal mår. Detta väckte uppmärksamhet, och filmen blev kritiserad. Framställningen bygger på en biografi, skriven av en av Hitlers sekreterare.
Kommer även Saga att bli mera mänsklig?
  Förra veckans avsnitt av Bron slutade med att ungdomarna i det grundstöttade fartyget visade sig ha blivit medvetet smittade av lungpest, en sjukdom med extremt hög dödlighet.
 Om skurkarnas avsikt var att mörda dem, valde de en märklig metod. Risk föreligger att inte samtliga dör. Dessutom kan det knappast vara lätt att komma över pestbakterier.
Eller är de ute efter att skapa en pestepidemi i Köpenhamn/Malmö?
Vem vinner på det?
Kanske klarnar det på söndag...
 

onsdag 25 september 2013

Kaffet är slut!Snöstorm3 mil till butik.Vad göra?

Vad gör kaffeälskaren, om kaffet är slut, det är snöstorm och tre mil till närmsta affär?
Vad gör den som röker, om cigaretterna är slut?

Det blir allt vanligare att detta problem dyker upp. Det beror framför allt på att de mindre butikerna får allt svårare att klara sig .Enbart i år har cirka 200 lanthandelsbutiker upphört med sin verksamhet. Det beror i sin tur på att kundunderlaget sviktar, och att människor passar på att handla i köpcentra, där omsättningen är betydligt större, vilket ger möjlighet att pressa priserna. Men det händer också att leverantörer vägrar köra ut varor till de mindre butikerna med motiveringen att det inte lönar sig.
   Detta problem finns i hela landet, men - naturligtvis - är det värst i glesbygdsområden, där ju körsträckorna är längst.
 Alla politiker tycks hålla med om att det är olyckligt att lanthandeln förtvinar. Men när det gäller att göra något åt det har de föga att komma med. Så är det dock inte i Piteå. Där har kommunen gett ekonomiskt stöd till tre butiker för att förhindra att de läggs ned. Därmed blir det möjligt att få tag på kaffe, även om det är snöstorm.  Men kanske ändå inte, för nu har statsvetare påpekat att Piteåkan ha brutit mot förbudet för kommuner att ge ekonomiskt stöd till privata företag. De gynnas ju av beslutet i Piteå! Det kan ju gå ut över stora butiker i Piteås centrum!
Om någon Piteåbo överklagar bidragsbeslutet kan det upphävas. Det är bara att hoppas att ingen gör det. Piteå har ju visat sig stå upp för mottot  "Hela Sverige ska leva".
Bravo Piteå!

tisdag 24 september 2013

SJ:s bokning förlängde restiden med 4 timmar!

Det är sällan kommunikationerna förbättras för glesbygdsbor. Däremot är försämringar desto vanligare. En sådan har just inträffat för'Filipstad, som förlorat sin sista interregionalla förbindelse: Swebus tar bort Filipstad som hållplats för busslinjen mellan Stockholm och Göteborg. Trist!
   Men det finns ändå något att glädja sig åt: Vi får bättre möjligheter åka tåg.
Visserligen inte från den sedan länge nedlagda järnvägsstationen i Filipstad. Men cirka 1,3 mil  söder om Filipstad ligger Nykroppa, ett f.d. brukssamhälle,  som faktiskt fått tågförbindelse även om det hittills varit ont om tåg. Men Tågkompaniet har öppnat en Bergslagslinje, som fortsätter till Göteborg. Och tåget stannar i Nykroppa.  Nu vill Tågkompaniet utöka trafiken och hoppas på att Värmlandstrafik ska ordna med bussar, som kan trasportera resenärer från Nykroppa till Filipstad.
Denna tåglinje har nog varit ganska okänd. Ja, även för SJ:s bokningsprogram. När jag skulle åka till Göteborg och försökte beställa biljett via sj.se fanns inte "Nykroppatåget" med.
  Än värre höll det på att gå för en Nykroppabo, som åkte med tåget från södra Dalarna, men enligt SJ:s bokning skulle fortsätta förbi Nykroppa och gå av i Kristinehamn och byta till buss mot Karlstad, trots att tåget han satt i också skulle till Karlstad. Där skulle han ta buss till Filipstad och vara där omkring klockan åtta på kvällen. Det var enligt honom ett omständigt åkande, och det tog lång tid.
   Men så får han höra ett utrop i högtalarna: "Nästa hållplats Nykroppa". Hastigt far han upp och kliver a tåget. Klockan är drygt fyra. Han kom alltså hem fyra timmar tidigare än vad han gjort om han följt SJ:s bokning!

måndag 23 september 2013

Hur avlöpte besöket på vårdcentralen?

I dag följde jag sjukvårdsupplysningen råd. Jag ringde till VC klockan 08.02 Från kl. 0800 ska det vara möjligt att göra det. Men en telefonsvarare upplyste mig om att redan stod så många i kö att det inte gick att få en köplats. Men  omkring kl. 08.30 lyckades jag bli placerad i kön. Jag fick beskedet av telefonsvararen att det beräknade kötiden var cirka 12 minuter. Men det blev minst 25. Under väntetiden fick jag flera gånger försäkringar om att man gjorde allt för att just JAG skulle komma fram så snart som möjligt.
Till sist blev det min tur. Jag drog min historia; att jag fått ont i den ljumske som blivit opererad och jag fick direkt en tid på vårdcentralen kl. 15.00. Jag frågade vad läkaren hette och fick svaret att det var en vikarie. Det var ett väntat besked. Min VC är helt beroende av s.k. stafettläkare. En gång hette han Muhammed Ali.
Jag ville veta mer och i hastigheten blev min fråga ganska dum: "Vilken språkgrupp tillhör han". Svaret kom snabbt: "Han talar svenska". Det beskedet sa inte så mycket, men jag fick i varje fall reda på att det var en "han".
Jag anmälde mig på min VC i god tid och behövde inte vänta länge. Doktorn var svensk och ganska ung. Han gjorde en mycket grundlig undersökning av min kropp, och kunde inte hitta tecken på att min opererade ljumske höll på att kollapsa. Det verkade inte vara något fel på andra organ, som kunde förklara mina besvär.
    Jag kände mig ganska nöjd med besöket på vårdcentralen.  

söndag 22 september 2013

Stäng inte Svenska Hockeyligan!

Högsta elitserien i hockey heter numera Svenska Hockeyligan. Inom den höjs nu röster för att göra det lättare för SHL-lag att bli kvar  i ligan och svårare för nya lag att ta klivet upp till SHL. Andra SHL-röster vill rent av "stänga" SHL. Därmed blir det helt omöjligt för lag längre ned att ta steget upp till eliten och inget lag kan åka ur SHL.
   Expressen skrev att Finland och Schweiz skulle vara förebilden för dessa förändringar, men istället är det  nog Amerika och National Hockey League (NHL), som förespråkarna lockats av.
    NHL-modellen är ett klart brott mot den svenska idrottsrörelsens traditioner och grundprinciper. Vi har fram till nu betraktat idrotten som en folkrörelse. Det innebär inte minst att nya klubbar, som vill spela fotboll, handboll, hockey eller något annat, måste börja längst ned i seriesystemen, men de ska sedan ha en möjlighet att arbeta sig uppåt - till och med till högsta divisionen. I praktiken är det naturligtvis svårt att nå så långt, - men de ska ha den möjligheten.
   Detta har det länge rått stor enighet om. Men det är inte första gången, som  det har höjts röster, inspirerade av NHL. Oftast har det varit sponsorer, som satsat stora pengar på en klubb, som ändå misslyckades. En sådan sponsor hade svårt att acceptera hans Malmö åkte ur elitserien och förordade öppet att "stänga" den.
   Om vi ser på hur nykomlingarna i SHL har klarat sig, är det bara att konstatera att det hittills gått över förväntan. Det finns ingen som helst anledning att bryta mot svensk tradition! Det får räcka med de anpassningar till amerikansk hockey, som tyvärr ägt rum, och som gjort spelet betydligt mer brutalt. Vi får räkna med många hjärnskakningar bland spelarna i SHL.
Stäng inte SHL!