Kan fotbollen rädda Bosnien?

När Vedad Ibisevic' i den avgörande matchen mot Litauen gjorde 1-0 för Bosnien utbröt ett jubel bland tillresta bosniska supportrar. Serber, kroater eller bosniaker var lika lyckliga och kunde krama varandra oberoende av etnicitet. 1-0 blev också slutresultatet och snart dansade och sjöng människor på gator och torg i Bosnien. Deras landslag hade tagit sig till VM i fotboll i Brasilien genom att vinna Grupp G.

   Det har sagts att fotbollslandslaget är den enda fungerande multietniska organisationen i Bosnien och inte utan anledning. För staten Bosnien fungerar inte alls, och det beror på de etniska motsättningarna.  Om viktiga beslut ska kunna fattas, måste det råda enighet mellan de tre grupperna. Motsättningarna har t.ex. gjort att Bosnien i cirka ett år saknade regering! I våras dog ett spädbarn, som behövde vård utomlands, på grund av att myndigheterna inte kunde ge henne ett id-kort eller pass. Det berodde på serbiska politiker, som krävt att en siffra skulle läggas till nyföddas personnummer. Den skulle visa om barnet förlösts i Republika Srpska eller i Federationen, den andra enheten, som är en allians mellan serber och kroater. De gick de senare inte med på.

Barnets död ledde till stora demonstrationer och krav på att personnummer-problemet snabbt måste lösas. Så har dock inte blivit fallet, och nyligen dog ännu ett barn av samma anledning.

Den etniska oenigheten leder också till att inga framsteg har gjorts i Bosniens väg mot medlemskap i EU. Nyligen krävde Bryssel att två frågor löses. Om så inte sker, kommer Bosnien att förlora ett EU-bidrag på 47 miljoner euro.

 Valentin Inzko, FN:s “höga representant” för Bosnien-Herzegovina, såg matchen och menar att fotbollslandslagen kan bli ett föredöme för landet. Lager har visat vad Bosnien kan åstadkomma, om alla, oberoende av etnicitet, strävar mot ett gemensamt mål.

Kan han ha rätt?

  

    

Går det lika illa för Göteborg som för Detroit?

 

Miljonstaden Detroit befinner sig i ett bedrövligt tillstånd. Hela stadsdelar håller på att förfalla, massor av hus står tomma. Kommunen håller på att gå i konkurs.

   Grundorsaken är naturligtvis den världsekonomiska krisen, som slog hårt mot bilindustrin, som ju varit levebrödet nummer ett för Detroit. Nu lär det värsta vara över, men antalet anställda inom den sektorn kommer inte att bli vad det en gång var.

   Gunnar Sträng, legendarisk finansminister i Sverige, sa en gång ”Det som är bra för Volvo, är också bra för Sverige”, och det låg väl något idet. För Göteborg betyder bilindustrin fortfarande en hel del. Men situationen har ändrat sig mycket, och det finns illavarslande tecken. Volvo Lastvagnar (alltså inte Volvo personbilar) kom med en dålig kvartalsrapport häromdagen. Cirka 2000 jobb måste bort, och risken är stor att merparten kommer att drabba Göteborg. Volvo Personbilar är numera ett kinesiskt företag, och förmodligen kommer det att expandera – i Kina. På lång sikt kan vad som helst hända. I varje fall att viktiga delar av verksamheten flyttar till Kina.

   Göteborg har ju varit en utpräglad industristad, men det är inte bara bilindustrin som gått tillbaka. En gång i tiden låg världens främsta varv i Göteborg. I dag finns i stort sett ingenting kvar av det.

   Grundproblemet för Göteborg är att staden inte lyckats kompensera sig för förlusterna inom tillverkningsindustrin. Det bör numera ske genom att producera kvalificerade tjänster, och det är tydligen inte Göteborg så bra på.

   Jag minns några föreläsningar som kulturgeografer från Göteborg höll under en länsstudiedag i början av 1970-talet. Där fick lyssnarna veta att Göteborg var sämre än Malmö, när det gällde locka till sig företags huvudkontor. I dag torde Malmö vara ännu mera lockande genom bron och närheten till Köpenhamn. Under hösten har det publicerats statistik, som visar att Stockholmsregionen växer i särklass mest av våra tre storstäder. Malmö är tvåa. Det skrevs till och med att den dagen kommer då Malmöregionen är större än Göteborgsregionen.

   En annan iakttagelse: Värmland har traditionellt haft en dragning till Göteborg. Kanske håller Stockholm på att bli mer lockande för värmlänningar. Ett tecken på det är en gymnasieklass, som träffades för att fira 20-årsdagen av sin studentexamen. Jag fick en klasslista som visade var de bodde idag. Inte en enda elev fanns kvar i Filipstad, men desto fler, cirka halva klassen, hade blivit stockholmare. Endast ett par elever hade slagit sig ned i Göteborgstrakten . 

   Förmodligen kommer Göteborg att klara sig bättre än Detroit. Men det är en klen tröst. Stagnationen måste brytas!
Vad gör stadens politiker?

Har köpt nya vinterdäck - dubbdäck!

Jag har köpt nya vinterdäck.

Dubbdäck.

Visserligen tvekade jag en aning, eftersom det skrivs och sägs mycket negativt om dubbdäck, framför allt av journalister och politiker i storstäderna. Den farliga luft, som de har, kommer till viss del från dubbdäcken, i varje fall under vintermånaderna. Och som en sådan journalist skrev häromdagen: ”Det är bara, när det råder blixthalka, som dubbdäcken är till nytta.”

Vadå ”bara när det råder blixthalka!”

Jag tänker på de gånger jag kört bil mot Filipstad efter besök i Karstad och det har varit en aning blött på vägen. Men det har börjat klarna, och temperaturen faller .

Till under nollan.

Jag märker att det börjar bli blixthalka.

Det är inte trevligt.

Då känns det bra att ha dubbdäck.

 Vi som lever i småstäder riskerar nog inte att dubbdäcken här gör någon större skada. Det finns inte några större ytor att åka omkring på och riva upp de där partiklarna i luften. Centrum är inte större än ett par kvarter, och det finns en jättestor avgiftsfri parkeringsplats strax intill. Där kan man ställa bilen och sedan promenerande ta sig till de butiker, som ännu inte slagit igen på grund av vikande kundunderlag.

Däremot är vi i behov av att ibland åka in till de större städerna i omgivningen. Ett dubbdäcksförbud där skulle göra det besvärligt för oss. Våra hemresor skulle bli mera riskabla.

Det farliga för oss, när det gäller dubbdäcken, är alltså att inte få använda dem - inte partiklarna i luften.

 

"Först rev de bostäder, sen blev det brist på dem"

Jag såg i lokaltidningen att det nu är brist på bostäder i Filipstad. Det beror i viss mån på flyktingar, som efter uppehållstillstånd blivit kommunplacerade i just Filipstad. Men framför allt är det Bergsskolan, som drar till sig alltfler studenter. Bergskolan, grundad 1830, är en skola på högskolenivå och avsikten var väl från början att förse Bergslagens gruvor med rätt arbetskraft. Numera utbildas högskoleingenjörer och högskoletekniker inom berg och metall. Efter examen har studenterna bra möjligheter att få jobb även i verkstadsindustrin.

Det är inte mycket som expanderar i Filipstad, men det gör Bergskolan, som tar emot fler och fler elever. Men de måste ha någonstans att bo. Det hade inte varit något större problem, om det inte varit så att Filipstad är en av de kommuner, som genom avtal med Statens Bostadsnämnd, åtog sig att riva ett stort antal bostäder.

   Om vi backar cirka 15 år, så stod många lägenheter tomma i många glesbygdskommuner. Det berodde på befolkningsminskning de styrande inte räknat med. Det var svårt få hyresgäster till nyproducerade hus. Kommunala bostadsbolag höll på att gå i konkurs. När läget blev kritiskt, gick staten in och lovade hjälp – men med villkor. Kommunerna måste lova att riva visst antal lägenheter. I många fall var det tämligen nya och fräscha hus, som maldes ned till grus. Synd! Det fördes fram alternativa lösningar, t.ex. att flytta hus till Stockholm, men det visade sig inte genomförbart.

   Dock dök det upp en annan möjlighet. Det fanns utländska företag, som erbjöd sig att köpa rivningshotade hus och göra om dem till fritidsbostäder för sina landsmän. Särskilt aktiva var norska företag. Ett av dem, Svensk Fritid, ville köpa hus i Filipstad. Två låg intill en sjö. Kommunen var intresserad – men staten vägrade ändra rivningsavtalet. Så det blev grus även av de husen. Och det blev grus av många andra.

Om dessa framtvingade rivningar inte blivit av, hade det i dag varit betydligt lättare erbjuda Bergskolans elever studentrum. Kritiken bör i första hand riktas mot staten och dess benhårda krav på rivningar, som skulle genomföras – till varje pris.

    

Lita inte på psykiatriker eller psykoanalytiker!

 

Inför rättegången mot Anders Behring Breivik gjordes flera utredningar med psykiatrisk expertis om hans mentala tillstånd. Det gällde att fastställa, om han kunde betraktas som mentalt frisk eller sjuk. Den som lider av en allvarlig psykisk sjukdom, är ju inte ansvarig för sina handlingar. Då kan han inte dömas till fängelse. Det kan han däremot – om han är frisk och inte lider av en sådan psykisk åkomma.

   Utredningarna kom till olika resultat Den psykiatriska expertisen kunde inte enas om Breiviks mentala tillstånd och käbblade med varandra. Breivik själv var aktiv under den processen och såg det som en förolämpning att han skulle kunna betraktas som sjuk i huvudet. Domstolen valde till sist att betrakta honom som tillräknelig – till glädje för honom. Han fick lagens strängaste straff.

Att psykiatriker drar olika slutsatser om människors mentala tillstånd är snarare regel än undantag, och i just dessa dagar upprepas den karusellen, när det gäller mannen, som blev känd som Thomas Quick, men som nu återtagit sitt ursprungliga namn, Sture Bergvall. Säters överläkare Vladislav Ruchkin menar att Bergvall inte bör släppas ut än och betraktar honom fortfarande som ”psykopat” med ”parasiterande livsstil” och ”patologiskt lögnaktig”.

Det kan han hävda utan att ha tagit prover eller fört in en kamera i hjärnan på patienten. Men hur kan Bergvall ha en ”parasiterande livsstil”, när han suttit inlåst på Säter i massor av år?

 Lika märkligt är det inflytande som en psykoanalytiker, Margit Norell, haft på Säter. Hon trodde på den så kallade objektrelationsteorin. Svåra minnen kan trängas bort men framkallas igen av psykoanalytisk expertis, framför allt av henne själv. För Säters ”psykdoktorer” blev hon en profet, som de blint trodde på. Märkligast av allt: Hon var handledare för dem, men samtidigt gick de i terapi hos henne! Även jurister som polisens förhörsledare, åklagare Christer van der Kwast och försvarsadvokaten Claes Borgström tycks ha blivit mer eller mindre förhäxade av henne.

Hur förklara det?

 Låt oss lämna ”psykdoktorerna” och gå till läkare, som sysslar med kroppen. Där är det lättare att komma överens, om en människa lider av en sjukdom eller är att betrakta som frisk. Visserligen så görs misstag på grund av stress, jäkt eller ibland slarv. Men om en patient insjuknat i en smittosam sjukdom, så går det att med prover kolla om kroppen angripits av farliga virus eller bakterier. Det går också att konstatera, om patienter har cancer eller inte har det. Ibland kan det tyckas ta onödigt lång tid, men det går. Bedömningar av psykdoktorer är däremot subjektiva och ifrågasätts ofta av kolleger i branschen. De tycks befinna sig på den nivån ”kroppsdoktorerna” befann sig på för 200 år sedan. Då kunde sjukdomar förklaras med himlakropparnas ställning på himlen eller obalanser i kroppsvätskorna.

Så lita inte på ”psykdoktorer”!

 

Är det redan jul?

 

Stora butiker har redan börjat julskylta. Ja, IKEA i Älmhult öppnade redan 27 september (strängt taget tre månader före julhelgen!) julskyltningen inne i butiken.     

   Granen är på plats och det är julpyntat sedan 17 oktober hos inredningsbutiken  Sia utanför Stockholm.

   Och julmusten har börjat dyka upp i livsmedelsbutikerna. Eller har man helt enkelt satt på nya etiketter på den osålda påskmusten?

   Längtar du efter pepparkakor? Från och med idag går det att köpa julpepparkakor i ICEA-butiker.

   De första jultidningarna har kommit ut, och på några håll går det redan att köpa lussekatter.

   Julgransförsäljningen har inte börjat än. Men 14 november ska det gå att köpa julgran på Gärdet i Stockholm. Då är det ändå mer än en månad till julafton.

   Finns det några barr kvar på granen då?

 Det går väl också att ställa frågan, om dom som hållit på och ”julat” sedan mitten av september har kvar några julkänslor på julafton.

Men dom är kanske fullt upptagna med att koka påskäggen då…  

Zlatan för absolut sista gången!

Nu har jag fått mig en lektion i fotboll. Därför har till sist också jag fått klart för mig att det finns s.k. taktiska gula kort och att det ofta används och är helt accepterat, framför allt i de stora turneringarna som VM och EM. Syftet är just att nyckelspelare (som Zlatan) inte ska riskera att inte få spela i de avgörande matcherna.
   Jag föredrar att skriva nytt inlägg i stället för att göra ändringar i inlägget "Zlatan igen" från igår. Där går det att granska min okunnighet. Men fortfarande tycker jag att det är märkligt att det är fullt accepterat att uppmana spelare att bryta mot reglerna!
   Som också framgår av "Zlatan igen" är jag inte säker på att landslaget vann på att Zlatan inte kunde spela i matchen mot Tyskland. Det får vi reda på, när play off är färdigspelat.