Nis igen: Mår dåligt. Risk ”att han tynar bort”.

Följande uppgifter kommer från Elsa Wegerif, som intervjuats av Filipstads Tidning efter ett besök i Kosovo.

Enligt henne mår Nis mycket dåligt. Han kräks ofta, och hon tror att han kommer att tyna bort, om han måste stanna kvar i Kosovo. Familjen har fått tag på en lägenhet, men det är svårt att gå ut, så Nis och hans mamma är mer eller mindre tvungna att sitta inne. Nis har ingen möjlighet att gå i skola.

”Det finns inget liv för honom där nere och inte för hans mamma heller”.

   Pengar, som samlats in, går till hyra, mat och mediciner. Dessutom behövs det pengar till återresan till Sverige. Det finns nämligen hopp om att Nis´ mamma Besa ska få jobb i Sverige.

   Tilläggas kan att det har varit ett stort engagemang för familjen i Filipstad. En tatueringsstudio har under två lördagar skänkt samtliga intäkter till Nis. Det var många som lät sig tatueras, när de fick reda på vart pengarna skulle gå. Det blev 7000 kronor.

Beträffande möjligheterna för Besa att få arbete i Sverige, så kan ingen förneka att hon har lång erfarenhet av att ta hand om handikappade barn.  

Han fick sparken!

Det handlar om Bertil Rignäs, vd för Bostadsbolaget i Göteborg. Enligt hans egna uppgifter var ett inköp av damkläder i Cannes, där han befann sig på en numera ökänd mässa, hans lunchmat. På kvittot, som han lämnade in för att få ersättning, hade han skrivit just ”lunchmat”. Där stod också att han lämnat dricks på 5 euro. Det är viktigt få ersättning för allt, även om man har en miljonlön!

   Styrelsen i det göteborgska bostadsbolaget sa sig stödja honom. En av dem menade att man ”har gjort en höna av en fjäder”.

Tydligen har de kommit på andra tankar nu, för han har fått sparken – och det med omedelbar verkan. Berodde det på att polisen inlett en förundersökning om bedrägeri?

   Men det går ingen nöd på Rignäs. På honom väntar en fallskärm, värd 4 miljoner. Han har säkert råd att köpa damkläder, storlek 40, och själv stå för kalaset.

Storsatsning på Stockholm:Blir det pengar över åt oss?

 

Alliansens partiledare presenterade i går (11/11) en storsatsning på Stockholmsregionen. Bakom den finns staten, landstinget, Stockholms stad, Nacka, Solna och Järfälla.

Kollektivtrafiken skall förbättras genom nya tunnelbanestationer och en helt ny tunnelbana. Detta skall enligt partiledarna ”förstärka Sveriges konkurrenskraft” (Hurdå?) och dessutom leda till snabbare, säkrare och bättre resor och transporter”.

Dessutom skall kommunerna bygga 78000 nya bostäder i länet.

Alla parter delar på finansieringen. Statens bidrag kommer att uppgå till cirka 4 miljarder kronor. Slutnotan för tunnelbaneutbyggnaden hamnar på 25,7 miljarder kronor.

 Initiativet uppskattas i Stockholm. Storsatsningen motiveras med Stockholms expansion. Svenska dagbladet pekar på att under 2013 flyttade ”ett Skellefteå (tätorten) – 33000 personer – till länet.” Samma län kommer att ”ha 2,5 miljoner invånare år 2022, och kommer att bryta tremiljonersvallen omkring 2045. Stockholms stad väntas ha en miljon invånare 2019.”

Det är denna förväntade expansion som nödvändiggör storsatsningen. Enligt Svenska Dagbladet har hela Sverige nytta av satsningen på Stockholm, eftersom Stockholmsområdet ”är något av ett draglok för svensk ekonomi.”

   Där har vi det igen! Stockholmsmyten om ”att det som är bra för Stockholm är bra för övriga Sverige”.

Beträffande ”dragloket”, eller som stockholmsentusiasterna också säger ”boxerbåten”, må det få sägas att i  efterföljande ”släpvagnar” och ”pråmar”  finns gods som är nödvändigt för att också dragloket och boxerbåten ska kunna klara sig!

För övrigt tvivlar trafikexperter på att tunnelbaneprojektet kommer att lösa problemen. De menar också att det finns billigare och bättre alternativ, t.ex. en storsatsning på bussar.

I själva verket kommer storsatsningen på Stockholm skapa problem för den del av Sverige som inte ligger i Stockholm. Frågan är, hur mycket pengar som kommer att finns kvar i statens kassa efter satsningarna på Stockholmsregionen. Det handlar ju om fler projekt än utbyggnaden av tunnelbanan, t.ex. det superdyra ”Förbifart Stockholm”.  I dagens Göteborgs-Posten finns ett ledarstick, där författaren en aning syrligt frågar, när alliansledarna på DN-debatt skall presentera ett förslag om hur Göteborgs lokaltrafikproblem ska lösas.

   Och när det gäller glesbygden finns det inte ett öre för att förverkliga löftet om ”projektstöd för utveckling av bredband på landsbygden”. Kassan är tom! I Expressen skriver Tommy Hammarstrand från Eda kommun om sin besvikelse:

”För den glesbebodda landsbygden är de tunna glasfibertrådarna helt vitala, och det är märkligt att det uppflammande landsbygdsintresset inte lyckats åstadkomma ens en tumme till vår beramade bredbandskostym.”

Att kassan är tom beror på att projektet var en del av EU:s sjuåriga landsbygdsprogram, som just avslutats. Det nya är tidigast igång om ett år. Och det är inte säkert att bredbandssatsningen blir kvar. Därför undrar Hammarstrand om den viktiga fiberfrågan kan flyttas till infrastrukturministern, som skulle kunna senarelägga ”några motorvägar eller stoppa den dyra kringfarten runt Stockholm”.

Han lär få hoppas förgäves…     

  Till sist en fråga:

Måste inte övriga Sverige till sist bli helt utarmat,  om Storstockholm fortsätter att växa med ett Skellefteå om året?

 

Släpp inte in Turkiet i EU!

 

Det har gått många år sedan Turkiet lämnade in sin ansökan om att bli medlem i EU.

Ett tag såg det ut som om Turkiet tröttnat på att så lite har hänt, men under statsminister Erdogans besök i Sverige aktualiserades frågan, och det var tydligt att han nu är angelägen om att förhandlingar kan komma igång. Sverige stöder honom; både statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har deklarerat det.

Själv tycker jag att Turkiet inte bör bi medlem – och av flera skäl.

Ett huvudskäl innebär inte någon kritik av Turkiet utan lyder helt enkelt att EU redan håller på att bli för stort för att människor ska kunna känna samhörighet. På de sex grundarländernas tid var det lättare att göra det. Det var de tre BeNeLux-länderna plus Tyskland, Frankrike och Italien. De låg alla i Västeuropa; genom samgåendet skulle krig mellan dem kunna förhindras. Snart stod det klart att de gamla fienderna Tyskland (på den tiden hette det Västtyskland) och Frankrike aldrig mer skulle föra krig med varandra. Det fanns en gemensam värdegrund, även om det kunde råda oenighet i vissa frågor. Men när ministerrådet diskuterade och skulle fatta beslut var det nästan alltid möjligt att kunna kompromissa och fatta beslut.

   Men så började den tidens Europeiska Gemenskap att utvidgas. Storbritannien, Irland Danmark, Spanien och Grekland blev medlemmar. Något senare Sverige, Österrike och Finland. Nu blev det svårare fatta beslut, och det blev också svårare för den enskilde individen att känna samhörighet med medborgarna i övriga medlemsländer.

   Men gränsen överskreds definitivt med nästa stora utvidgning efter Berlinmurens fall. Nu handlade det om de f.d. socialistländerna plus några till. EU har definitivt blivit för stort för att den där gemenskapskänslan ska finnas kvar. Därför bör tills vidare inga fler länder tas in och definitivt inte jätten Turkiet.   

Turkiet har cirka 75 miljoner invånare och en relativt stor folkökning. Snart skulle Turkiet vara EU-landet med störst befolkning och därmed ha högst antal röster i beslut som grundas på befolkningens storlek i respektive land. Vad kan det leda till?

Vi kan inte bortse från att Turkiet skiljer sig från övriga EU-länder.

Känner sig turkar verkligen som européer? (Jag bortser då från att större delen av Turkiet faktiskt ligger i Asien).
Finns det några europeiska värderingar, eller en europeisk värdegrund? Det talas om det i EU:s skolprojekt, och då ska sådant som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen lyftas fram.

Ingen tvekan om att det finns allvarliga brister i allt detta i Turkiet.

Varför vill Sverige ha in Turkiet i EU? Carl Bildt brukar säga ”av strategiska skäl”. Jag har aldrig hört honom förklara, vad han menar med det. Han kan mena att ett medlemskap skulle ge EU bättre möjligheter att få inflytande i de kaukasiska länderna. Kanske också i andra muslimska länder, som Turkiet har inflytande över. Att säga nej till Turkiet skulle då, enligt Bildt, kunna innebära en förlorad chans få bra kontakter med den muslimska världen.

   Men dylika strategiska synpunkter bör inte vara vägledande för medlemskap i EU. I varje fall inte om målet är att individen ska ha kvar en liten känsla av samhörighet med medborgare i andra medlemsländer.  

  

Att äta kläder i Cannes.

Enligt sina  egna uppgifter måste Bertil Rignäs, vd för bostadsbolaget i Göteborg, ha ätit damkläder. Han hade ju i en butik handlat damkläder, storlek 40. På räkningen skrev han "lunchmat" och begärde ersättning för sina utgifter. "Lunchen" hade kostat 60 Euro men han lade till 5 Euro, eftersom han hade betalat dricks. 
   Nu har han erkänt att han gjort fel och att lunchen han åt gällde något helt annat. Han har vidtaget åtgärder för att slarvet inte ska upprepas. Han har dock blivit anmäld för bedrägeri.
   Styrelsen för bostadsbolaget står på hans sida och tycker att affären har blivit uppförstorad. "En fjäder har blivit en höna".
   Visst är 60+5 Euro inte mycket att jaga upp sig för. Men om alla utgifter, som göteborgarna i Cannes vill ha ersättning för, läggs samman, så blir det en hel del. 
Anmärkningsvärt är också att dessa män (plus en och annan kvinna) med miljoninkomster med en sådan frenesi kräver betalt för varje liten utgift de haft. Och ibland inte drar sig för att fabricera!
    Ett syfte med deras deltagande i Cannes ska ju ha varit att göra reklam för Göteborg, som ju håller på att stagnera och bli omsprungen av Malmö.
Resan till Cannes har knappast varit reklam för Göteborg!

Italien, Slovenien fuskar; hur gör Sverige?

Italien, Slovenien och Förenade Arabemiraten pekas ut som misstänkta fuskare i den internationella skolundersökningen Pisa.

Misstanken handlar om att ländernas skolmyndigheter har fabricerat enkätsvar från sina rektorer. De  gör det för att skapa ett intryck av att respektive lands elever har presterat bättre än vad de verkligen gjorde. Forskarna, som genomfört studien har hittat dubbletter bland svaren – samtidigt som det är osannolikt att två rektorer skulle ha svarat exakt likadant på de 184 frågorna.

”Jag har aldrig tidigare stött på att man har avslöjat länder med att fuska”,  säger Anita Wester, undervisningsråd på Skolverket.

Det är en aning naivt

Det är ganska självklart att länder frestas att fuska. Det är inte trevligt, när kalla fakta pekar på att det egna landets elever ligger i den absoluta botten vid en jämförelse med ett stort antal länder.

Anita Wester behöver inte leta efter exempel utomlands för att finna exempel på oegentligheter. Det finns på betydligt närmre håll – på hennes ämbetsverk Skolverkets föregångare - Skolöverstyrelsen.

Även på den tiden gjordes internationella undersökningar, även om deltagande länder inte var lika många. Två gånger kom dessa fram till att Sverige låg i den absoluta botten i matematik (aritmetik  och algebra).

Hur reagerade Skolöverstyrelsen på det?

Jo, genom att vägra lämna ut resultaten! 15 år efter undersökning nr 2 saknades fortfarande en totalredovisning.

Kan inte det betraktas som likvärdigt med fusk?  

 

Badkaret kostade 7490 kr. men det blev 12000!

Inte så att jag blivit lurad. Badkaret kostade 7495. I butiken. Det tillhörde de billigaste. Men efter köpet har det tillkommit utgifter.
   Det måste ju transporteras hem till mig. Ett badkar går det inte att stuva in i bagageutrymmet på bilen. Jag fick hjälp av en bekant, som i sin tur hade en bekant med ett lämpligt fordon. Jag tror att jag fick transporten till ett acceptabel pris, 750 kr.
   Vi lyckades få in badkaret i mitt radhus utan problem, men det var betydligt svårare få in det i badrummet, som är litet och trångt. Det gick till sist, men den nymålade tröskeln ser ej längre så fin ut.
   Sedan skulle badkaret installeras. Först gällde det att ansluta det till golvbrunnen, och då blev jag tvungen att göra ett inköp hos en rörmokarfirma. Det kostade cirka 150 kronor. Inte så mycket, och jag var tacksam för att jag inte hade behövt anlita rörmokaren själv.
   Vattenblandare ingick inte i köpet. Genom att böja den befintliga i badrummet fungerar den även till det nya badkaret, även om den ser en aning gammaldags ut. Om jag köpt en ny i butiken, hade det blivit några hundralappar till.
   Det var absolut nödvändigt att få hjälp av en elektriker, och det kostade en hel del. Jag har inga invändningar mot arbetskostnaden, som blev 1660 kronor. Men alla prylar, som elektrikern skulle installera, kostade 1225 kronor, och det var något mer än vad jag räknat med. Det dyraste var en s.k. jordfelsbrytare som kostade 650 kronor.
Sitter dom färdigmonterade på de betydligt dyrare badkaren?
 Och sedan var det moms för 721 kronor.    
Så sammanlagt blir det cirka 12000 kronor.
Från 7495 kr. till 12000 således.
Nog vore det bra ändå, om butikerna kunde upplysa om att det tillkommer några tusenlappar, innan allt är klart!

Men jag får trösta mig med att det finns dom som får lägga ut betydligt mer pengar på sitt badkar. Det har i varje fall den katolske biskopen Franz-Peter Tebartz-van Elst gjort. Hans badkar kostade 15000 Euro!   
Det badkaret skulle jag väldigt gärna vilja se!!!
Men nu har han det inte så lätt. Han har blivit avstängd från sin tjänst. Inte bara på grund av badkaret utan även för en massa andra exempel på extravagant leverne.