Om Finska vinterkriget och Molotovcocktails.

Nu har det gått 75 år sedan Finska Vinterkriget inleddes 30 november 1939. Sovjetunionen hade krävt att Finland skulle acceptera att gränsen mellan de två länderna i sydost skulle flyttas cirka tre mil in på finskt territorium. Detta för att den gamla gränsen, enligt ryssarna, låg alldeles för nära Leningrad. Det hade först förhandlingar om kraven, men de sovjetiska delegaterna var benhårda. Det blev ingen uppgörelse. De finska förhandlarna hann nätt och jämt komma hem, innan ryssarna började bomba. Finland hade goda skäl att misstänka att Stalin fikade efter mer än att flytta gränsen några mil. I augusti hade Hitler och Stalin till världens häpnad ingått en icke-angreppspakt med varandra. I ett hemligt tilläggsprotokoll var de överens om att Finland, Estland och Lettland tillhörde Sovjetunionens intressesfär. Redan i september 1939 fick de baltiska staterna försmak på vad det kunde betyda. De tvingades acceptera att sovjetiska trupper stationerades på deras territorier. Direkt efter angreppet på Finland utropade Stalin den finske kommunisten Otto Kuusinen till ledare av en sovjetisk lydregering. Den fick dock inte tillräkligt stort stöd. Den finska befolkningen ville ha kvar sin självständighet. Angreppet på Finland ledde till våldsamma protester – i Sverige! Sovjetunionens ambassad attackerades och fönsterrutor krossades. Under parollen ”Finlands sak är vår” samlades det in mat ock kläder, som skickades vidare till Finland. Över 8000 svenskar anmälde sig som frivilliga soldater. Regeringen hade visserligen deklarerat att den inte kunde ge Finland militär hjälp – men det blev militär hjälp ändå! Finland fick så många luftvärnskanoner (med ammunition) av Sverige, att det nästan inte fanns någonting kvar, när Hitler ockuperat Danmark och Norge, och ovisshet rådde, om han också skulle ge sig på Sverige. Dessutom fick Finland flygplan. Många skickade som paket efter att skruvats isär till sina minsta beståndsdelar. Dessutom kom det flygplan till Sverige från flera västländer. Planen flögs sedan vidare till Finland av finska piloter. Vinterkriget gick i början inte alls som Stalin hade tänkt sig. Ryska tanks körde fast eller vilse i finska skogar. Eller också slogs de ut av Molotovcocktails. Finska soldater, närmast osynliga i sina vita uniformer i det snöiga landskapet, dök plötsligt upp och kastade mot en stridsvagn en flaska som var fylld med bensin. Många stridsvagnar fattade eld och det gjorde också besättningen. Uttrycket Molotovcocktail skapades som svar på ett uttalande av den sovjetiske utrikesministern Molotov, nämligen att de ryska flygplanen inte alls hade fällt många bomber över Finland. I stället hade planen släppt ut matpaket till den svältande finska befolkningen. Det ironiserade finnarna med genom att börja kalla de ryska bomberna för Molotovs picknickkorgar. Därefter var det lätt att gå vidare och låta Molotovs namn även ingå i finnarnas vapen mot ryska tanks. I längden kunde inte Finland stå emot den sovjetryska övermakten. I fredsuppgörelsen med Sovjetunionen blev villkoren ännu hårdare. Men när 1941 Hitler anfaller Sovjetunionen bestämmer sig Finland för att försöka vinna tillbaka det som avträtts till Sovjetunionen. Det lyckades finska soldaterna med (även svenska frivilliga var med.) Men när man kom till den gamla finskryska gränsen fattade Finlands politiska ledning ett ödesdigert beslut: Att fortsätta in på sovjetisk mark, som aldrig varit finsk. Det gick bra i början – men så vände krigslyckan för tyskarna och Hitlers soldater pressas tillbaka. Nu riskerade Finland att hamna på förlorarsidan i andra världskriget. Det blev än hårdare villkor i uppgörelsen med Stalin. Finland tvingades utarrendera Porkala Udde (Bara tre mil från Hälsingfors!) på 50 år. Den skulle användas som sovjetisk flottbas. Finland skulle dessutom betala ett stort krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det ter sig idag helt orimligt! Det var ju ryssarna som startade kriget! En annan orimlighet: Ryssarna krävde att de politiker, som var ansvarige för fortsättningskriget skulle åtalas och dömas. Detta ledde till att den tidigare presidenten Risto Ryti dömdes till 10 års fängelse. Flera andra f.d. ministrar fick upp till 6 års fängelse. Men alla beslut om fortsättningskriget hade fattats i demokratisk ordning och godkänts av Finlands riksdag. De politiker som nu dömde sina tidigare kolleger våndades, men de vågade inte annat än att följa ryssarnas krav. De fruktade att alternativet hade lett till rysk ockupation. Det fanns fler tecken på att ryssarna ville ha mer. Moskva hade drivit igenom att Finland skulle sättas under bevakning av en kontrollkommission, som i praktiken styrdes av ryssarna. Dess ordförande, Andrej Zjdanov , tillhörde Stalins närmaste män och hade spelat en ledande roll i att mörda gamla trotjänare till Lenin. Efter misstankar om att kommunistpartiet planerat en statskupp 1930 hade partiet förbjudits, och många partimedlemmar hade flytt till Sovjetunionen. Avtalet med Sovjetunionen innebar att alla dömda kommunister skulle bli fria. Så skedde också. Partiet omorganiserades och bytte namn och ville nystarta som ett parti, i vilket även socialdemokrater skulle ingå (Liknande utspel sker i de länder som blev vasallstater till Sovjetunionen.) Kontrollkommissionen underkände presidentens förslag till ny statsminister och såg till att en kommunist blev inrikesminister, något som gav inflytande över statspolisen och möjlighet att kontrollera och kanske arrestera motståndare. Den kommunistiske inrikesministern såg till att en kommunistsympatisör blev generaldirektör för Finlands Rundradio (På den tiden fanns det bara en kanal att lyssna på). Hon var dömd till livstids fängelse för kontakter med en sovjetisk agent. Nu gick hon direkt från fängelsecellen till posten som radiochef! Liknande åtgärder ägde rum i länder som senare kom att ingå i Sovjetblocket. Men Finland klarade sig. Det finns många förklaringar till det. En är att Finland under de kritiska åren hade två ledare som insett att enda chansen att rädda Finland var att föra en politik som ingav de sovjetiska ledarna förtroende. Deras namn var Juha Kusti Paasikivi och Uhro Kekkonen.

Jag hjälper Margot Wallström att förstå Putin.

Glädjande nog har Margot Wallström varit på besök i Ukraina. Det var på tiden! Nu har hon gjort några uttalanden om Putin. Hon säger att han är irrationell och att ”ingen har lyckats att förklara hans beteende”. Men visst går det att göra det! Från Putins utgångspunkter handlar han mycket rationellt. Margot ska här få lite hjälp att förstå Putin! Putin är en av många ryssar, som är övertygade om att Ryssland och Ukraina ingår i en gemensam nation, har en gemensam historia. De pekar på att Ukraina har varit en central del av Tsarryssland. Detta är en orsak till att Putin motsatte sig att Ukraina började orientera sig mot Västvärlden och EU. En annan förklaring till hans agerande är hans rädsla för Nato. I och med att de baltiska länderna blivit Natomedlemmar har han faktiskt Nato bara några mil från gränsen till Ryssland. Det gillar han inte! Han försöker utnyttja de ryska minoriteterna i Baltikum. Det skapar misstro och rädsla i Estland och Lettland. Motsättningarna ökar. Än värre i Ukraina. Putins stöd till upprorsmakarna i sydöstra delen av Ukraina är vedervärdigt men en logisk följd av hans misstro mot Nato och EU. Från sina utgångspunkter agerar han rationellt men hänsynslöst. Hans mål är att kunna kontrollera hela denna del av Ukraina – och kanske att utvidga den. Putin vill också signalera till Väst att Ryssland vill ha tillbaka sin ställning som en supermakt på jämställd fot med USA. Han har ju sagt att Sovjetunionens upplösning var den värsta katastrofen under 1900-talet. Det ryska försvaret befann sig i förfall. Putin har rustat upp det. De provokationer, som ryskt flyg och flotta gjort de senaste åren, är Putins sätt att markera för Väst att "nu är vi tillbaka". Frågan är dock om han inte tagit sig vatten över huvudet. Sanktionerna mot Ryssland och det fallande oljepriset frestar på Rysslands ekonomi. Jag hoppas att Margot får tillfälle att läsa och begrunda detta blogginlägg!

Snart kan man inte köpa skor i Filipstad.

Det gick som jag hade fruktat: Skobutiken i Filipstad (Nordströms skor) slår igen. I en intervju Filipstads Tidning säger ägarna att det senaste året har dagskassorna krympt rejält. Gamla kunder finns inte kvar. De åker i stället till Karlstad eller Örebro. Kanske spelar också näthandeln in. Själv har jag uppmärksammat en annan faktor, som ägarfamiljen nämner men i en viss hovsam ton: Det finns ju gott om outhyrda butiker i Filipstad. Det utnyttjar vissa branscher genom att under någon månad hyra en butik och där sälja ut ett överskott till reapriser. Därefter stängs butiken och firman, som hyrt in sig, försvinner. Detta har flera gånger drabbat Nordströms skor. Nu är det ett sådant företag, som under julhandeln säljer bland annat skor - men som kommer att försvinna, när julhandeln är över. Då kommer den nyttjade butikslokalen att stå där tom och stängd igen. En annan förklaring till butiksdöden är det faktum att befolkningen i Filipstad har minskat.Det fanns naturligtvis fler butiker, när befolkningen var över 15000. I dag är det bara drygt 10000. Tyvärr är det ytterligare en butik, som kommer att stängas snart. Därför är jag rädd för att de stängda butikerna under 2015 kommer att vara i majoritet.

Uhjälpsmiljarder hamnar i stället hos Migrationsverket.

En stor del av u-hjälpen (de miljarder som ska gå till de s.k. utvecklingsländerna) har inte hamnat där. I stället har två regeringar (Alliansens och de Rödgrönas) använt uhjälp för att finansiera mottagningen av flyktingar. Det var Alliansregeringen som började, och uppgifter om detta nådde medierna, men ledde bara till kritik av en moderat minister, som ändå skulle avgå. Nu är det värre! Löfvens regering har traskat vidare i det spår, som Alliansen skapade. Och nu handlar det om stora summor, som egentligen skulle ha använts för projekt i utvecklingsländerna. Medierna har roat sig med att räkna fram att t.ex. Västra Götalandsregionen får mer uhjälp än Afghanistan! OK, det är möjligt att pengarna, som stannar kvar i Sverige och bidrar till finansieringen av Migrationsverkets verksamhet, gör större nytta där. Den s.k. uhjälpen har alltid varit hemsökt av korruption. Många miljarder har försvunnit i lokala potentaters fickor. Men det två regeringar har gjort ger ett intryck av oärlighet, ett försök att dölja den verkliga kostnaden för mottagningen av flyktingar. Om de två regeringarna varit ärliga, hade säkert diskussionen om vad flyktingmottagningen verkligen kostar kommit igång betydligt tidigare!

Har du märkt att vi har el-överskott?

Medierna har rapporterat att elpriset har halverats. Fantastiskt bra – om det stämmer. Själv har jag inte märkt det på min elräkning. Orsaken till att elpriset har rasat sägs vara den kraftiga utbyggnaden av vindkraften. Vi har helt enkelt fått överskott på el. Men om så är fallet, varför tar man inte bort subventionerna av vindkraften? Vindkraftstillverkarna har alltid fått bidrag för att bygga vindkraftverk. Om det har byggts för många, finns ju inga som helst skäl att fortsätta subventionera! Eftersom det har blivit överskott på el, menar (naturligtvis!) miljöpartisterna att vi kan stänga kärnkraftsverken. För att påskynda den processen vill de lägga nya avgifter på kärnkraftverken. Men då tar de inte hänsyn till en viktig faktor: Det måste blåsa lagom för att vindmöllorna ska snurra. De stängs av, om det blåser för lite eller för mycket. Och vad ska vi göra då? Svaret blir att vi måste importera el. Den elen kan komma från Putins Ryssland. Det kan röra sig om el frän ryska kärnkraftverk eller kolkraftverk. Dåliga alternativ! Vi kan kanske också få el från Danmark eller Tyskland. Då rör det sig säkert om el gjord på kol. Nu knackar vintern på dörren. Flera prognosmakare spår att det kan bli svinkallt. Kärnkraftverken behövs!

Göran Greider: ”Stockholm borde krympas”.

Göran Greider, som numera nästan dagligen medverkar i någon tv-kanal, skrev häromdagen i Metro. Hans budskap var att ”Stockholm borde krympa” Det är nog första gången som Göran Greider och jag är av samma uppfattning i en fråga! Han framför bland annat miljöskäl. Stockholm växer men det blir problem att expandera i periferin, eftersom marken ofta är bebyggd Därför ger man sig på grönområden, t.ex. parker inne i sta´n. Det upplever naturligtvis stockholmare som plågsamt. Vidare menar Greider att storstäder bör krympa, eftersom ”rika riskerar att samlas i egna stadsdelar” Det är ett sämre argument. Bostadssegregation har vi nog i en stor stad, vare sig den krymper eller expanderar. Men han har ytterligare ett argument, som retat upp ledarskribenterna på Expressen: ”Göran Greider fortsätter att odla myten om att Stockholm på något sätt växer på landsbygdens bekostnad”, skriver Patrik Kronqvist i Expressen 18 november. Han tillägger att den främsta anledningen till Stockholms expansion är att det ”föds fler än det dör”. Ändå skryter Stockholm med att befolkningsökningen varje dag motsvarar en fullastad SL-buss av största storleken. Stockholmsregionen har ett stort inflyttningsöverskott. På ett år innebär det en befolkningsökning av Skellefteås storlek. Många, inte minst unga människor, flyttar till Stockholm. Det är mycket som lockar, och landsbygden kan inte konkurrera. Visst föds det fler än som dör i Stockholm. Många är ju i barnafödande ålder! Naturligtvis innebär detta att Stockholms snabba tillväxt går ut över landsbygden. Jag kan ge ett exempel från min egen kommun, Filipstad, mest känd genom knäckebrödsfabriken Wasabröd. Under min första tid i Filipstad, var det ett företag, i vilket alla anställda arbetade i Filipstad. Nu har hela företagsledningen, marknadsföringen, mm, flyttat till Stockholm. Något förenklat kan man säga att jobb som kräver längre utbildning och viss erfarenhet har försvunnit. Det är lätt att hitta liknande exempel på andra håll i vårt land. Stockholm drar till sig verksamheter som glesbygdskommuner behöver ha kvar för att kunna överleva. Det borde även Expressen inse!

Jag måste betala månadsavgifter för stöldgods!

Rånarnas byte blev bland annat min laptop, ett mobilt bredband och flera mobiltelefoner. Jag har varit i kontakt med Telia och Telenor och fått klart för mig att jag ända till sommaren 2015 måste fortsätta att betala månadsavgifter för det mobila bredbandet (till Telia) och en mobiltelefon (till Telenor), fastän de är stulna. Båda bolagen säger att det beror på att abonnemanget går ut först då. Det hjälper inte att jag själv inte är i besittning av dem! Det kommer att innebära en kostnad för mig på cirka 3000 kronor. Båda bolagen påpekar också att jag har möjlighet få ersättning via min hemförsäkring. Kanske har de rätt. Men jag hade nog trott att både Telia och Telenor skulle ta hänsyn till att jag inte kan använda dessa två abonnemang. Rånarna tog med sig ytterligare fyra mobiler. Två av dem är så gamla att dom knappast kan användas. Jag har sparat dem för att det i varje mobil finns massor av mobilnummer, som är viktiga för mig. Här ett exempel: Jag fick strax före rånet kontakt med en gammal ungdomsvän. Det gjorde mig glad. Men jag har inte hennes mobilnummer i huvudet, och hon har inte det mobilnummer jag använder nu. Och hon har inte sin mobil registrerad. Tjuvarna lär inte ha någon glädje av mina oanvändbara mobiler… Men jag har det!