Föll ur sängen och kan därför inte blogga...

Detta skriver jag med VÄNSTER hand. Det går trögt... Jag har nämligen fått ev revbevsfraktur och kan inte använda höger arm. Frakturen berodde på att jag föll ur sängen för fem dagar sedan. Kanske var det än värre - att jag kastade mig ut! Det har jag gjort tidigare. Tills vidare blir det ine många blogginlägg! Jag hoppaa dock att revbensskadad läker ut - jag har nägra bra förslag till inlägg.

Risken för kärnvapenkrig är större än någonsin!

Den 25 januari 1995 avfyrade norska och amerikanska forskare en raket i nordvästra Norge för att studera norrsken. Men raketen tog samma väg, som det var meningen att en kärnvapenbestyckad amerikansk missil skulle ta. Raketen fick sovjetisk militär att misstänka att USA utlöst ett kärnvapenkrig och försatte sig i högsta beredskap. President Jeltsin aktiverade nycklarna till kärnvapnen. Han hade mindre än 10 minuter på sig att besluta om att utfärda en avfyringsorder. Men han gav inte någon sådan order. Troligen berodde det på att relationen mellan Ryssland och USA var ganska bra år 1995. Men vad hade hänt, om denna episod hade inträffat 2015, och det hade varit president Putin, som skulle avgöra om han skulle trycka på knappen – eller avvakta? Det talas i dag mycket om att ”Det kalla kriget” har kommit tillbaka och att därför risken för ett globalt kärnvapenkrig har vuxit. Men tyvärr är det värre än så! För under det kalla kriget skapades ett antal mekanismer för att förhindra just missförstånd, som kunde framkalla ett storkrig. Den mest välkända var ”den heta linjen” mellan USA:s president Kennedy och Sovjetunionens Crusjtjev. ”Om det finns förtroende och kommunikation mellan parterna, kan fem eller sex minuter räcka för att förhindra katastrof”, säger Rysslands förre utrikesminister Igor Ivanov. Men tyvärr fungerar inte dessa förutsättningar idag. I stället har samtliga mekanismer, som skapades under det kalla kriget försvunnit, oftast på initiativ av ryssarna. En direktlinje mellan Nato och den ryska generalstaben sattes visserligen upp i februari 2013, men den upphörde i samband med Ukraina-krisen. ”Nu är krigshotet större än under det kalla kriget” tillägger den förre utrikesministern Ivanov.

I går var Karlstads centrum avspärrat vid en tidpunkt då normalt trafiken är som mest intensiv, eftersom många bilister var på väg hem från jobbet. På centralsjukhuset hade viktiga operationer ställts in – vilket ju kan drabba patienter hårt. I luften surrade helikoptrar och på stora torget stod tungt beväpnade poliser. Vadan denna uppståndelse? Jo, Lars Vilks skulle förära Karlstad med ett besök, varvid han skulle hålla en föreläsning om yttrandefriheten. Det var meningen att talet skulle ha hållits på Karlstad Universitet. Men mannen som där ansvarade för säkerheten sa nej. Det gick, enligt honom,inte att garantera säkerhe. Det ledde till kritik, inte minst från Expressens chefredaktör. Men hur hade reaktionen blivit, om det hade uppstått skottlossning på universitetet? Som väl redan framgått är jag inte en beundrare av Lars Vilks, vare sig som konstnär eller som kämpe för yttrandefriheten. (Hade du hört talas om honom, innan han kom i konflikt med muslimer?) Den beryktade rondellhunden var en besvikelse för mig – förtjänar knappast att kallas konstverk. Konstnärer ritar en sådan hund på cirka en minut! Om Vilks avsikt var att bli en kändis, så har han lyckats. Och märk hur han introducerade sig själv! Han gick ut med budskapet att han avsåg att rita profeten som rondellhund. Det väckte uppmärksamhet, eftersom efterdyningarna av Jyllands-Postens karikatyrer ännu inte lagt sig. Det blev skriverier om Vilks och om vad han skulle göra - och då ritade han och blev uppmärksammad över hela världen. Mest beklämmande är naturligtvis alla hot och mordförsök som han utsatts för. Jag misstänker att max en procent av de som skriker och hotar och till och med försöker mörda honom har sett hans lilla rondellhund. Är det möjligt att bli krängt av något man inte har sett? Jag besökte Nerikes Allehanda för cirka två år sedan. Där levde fortfarande journalister under hot om vedergällning för att ha publicerat Jyllands-Postens karikatyrer. Och det värsta illdådet, mot Charlie Hebdo, inträffade för bara två månader sedan.

Grums har anmält Uppdrag Granskning till Granskningsnämnden!

Grums Kommun har vänt sig till Granskningsnämnden för radio och tv. Anmälan gäller onsdagens reportage om Grums. Företrädare för kommunen är upprörda över att de inte "fick vara med". Jag har inte läst anmälan, jag har endast sett några kommentarer i media. Men ändå tycker jag att kommunens agerande är löjligt! UG (Uppdragt Gransknng) menade naturligtvis inte att Grums kommun är ansvarig för de problem, som belystes i reportaget! Och det var inte UG, som utnämnt Grums till den sämsta kommunen i landet I stället borde kommunledningen vara tacksamma för att problemen i glesbygdens småkommuner blir uppmärksammade! Det finns trots allt en liten möjlighet att politiker på riksplanet (liksom regeringen) inser allvaret och tvingas göra något åt eländet!

Är Grums Sveriges sämsta kommun?

Grums har fått en utmärkelse, som de flesta grumsbor inte kommer att uppskatta. Grums har nämligen utsetts till Sveriges sämsta kommun. Detta fann Uppdrag Granskning (UG) så intressant att situationen i Grums blev temat för veckans sändning. Det bör sägas att UG inte var ute efter att förnedra eller förlöjliga den lilla Värmlandskommunen. Det var snarare tvärtom. UG ville visa att många småkommuner ute i landet har så stora problem (utanförskap, droger, självmord, mm) att situationen är fullt jämförbar med den i storstädernas problemområden. Men det finns en skillnad. Problemen i Grums och andra mindre städer är föga uppmärksammade. En annan skillnad är att befolkningen i de mindre kommunerna minskar kraftigt. En orsak är att ungdomarna flyr hemkommunen. De äldre stannar kvar, men de kan ju inte föda barn.Det leder till att det varje år dör fler kommuninvånare än de som föds. Än värre: Under senare år har ungdomarnas flytt ökat än mer! Mest uppseendeväckande är nog uppgifterna om den höga självmordsbenägenheten i Grums. Förmodligen sammanhänger den med det utbredda drogmissbruket, som i sin tur kan förklaras med den höga arbetslösheten, som skapar känslor av utanförskap och uppgivenhet. Men UG borde inte utgått från begreppet ”landsbygd”, som saknar en tydlig definition. ”Att vara i landsbygden” har betytt ungefär det samma som att ”vara på landet” Det bör finnas ett agrart inslag. Det hade varit bättre om UG använt begreppen ”glesbygd” och ”tätort”, som är klart definierade. UG torpederade också en ny befolkningsprognos, som fick politiker i Värmland att stråla av lycka. Budskapet var nämligen att ”nu har det vänt för Värmland – befolkningen ökar!” Själv var jag skeptisk, övertygad om att en befningsökning i kommuner som Grums, Filipstad och Storfors knappast kan bero på annat än att fler flyktingar blivit kommunplacerade där. Det menade även UG. Dessutom vet vi utifrån flyktingvågen på 1990-talet att kommunplacerade flyktingar ofta flyttar vidare efter några år. En helt annan sak är att Karlstadsregionen fortfarande växer. Men kan den fortsätta göra det, om övriga Värmland krymper?

En utrikesminister måste kunna det diplomatiska språket!

I dag kallade Saudiarabien hem sin ambassadör i Sverige, ett uttryck för stort missnöje. Att i sista minuten förbjuda Margot Wallström från att hålla sitt tal på Arabförbundets möte var uttryck för samma missnöje. ”Det var inte en örfil utan ett knytnävsslag rakt i ansiktet”. Så uttryckte sig en expert på Saudiarabien. Saudiernas negativa reaktion på vår utrikesminister går tillbaka på hennes kritik av bristen på mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Hon kallade ju till sig saudise ambassadören för att "informera" honom om vad hon tyckte om behandlingen av bloggaren, som skulle få 1000 piskrapp. Hon har också i kommentarer efter besöket påtalat att Saudiarabien använder sig av ”medeltida bestraffningar”, ett utryck som av någon anledning retat upp ambassadören än mer. Det är självklart helt rätt att kritisera Saudiarabien. Många andra länder gjorde det i samband med bestraffningen av bloggaren – utan att det ledde till samma ilskna reaktion, som Margot drabbades av. Varför? Förmodligen förhåller det sig så att vår nye utrikesminister inte behärskar det diplomatiska språket De länder som använde det mot Saudiarabien framförde samma kritik som Margot men diplomatiskt inlindat. Saudierna förstod men blev inte lika upprörda. Här ett exempel från ett helt annat sammanhang: När Sovjetunionens utrikesministerium omkring 1947 flera gånger hävdade att det i Sovjetunionen inte fanns några uppgifter om Raoul Wallenbergs, så var det en uppenbar lögn. Men Sveriges utrikesminister anklagade då inte Sovjetunionen för att ljuga. Däremot skrev man i en svarsnote att Sverige ”hade svårt att tro” att det inte fanns några uppgifter om honom. Det ansågs faktiskt vara djärvt att uttrycka sig så. I praktiken innebar det ju att man påstod att ryssarna ljög. Men om ordet ”ljuga” använts i noten hade reaktion i Moskva blivit kraftig. Att i stället uttrycket ”svårt att tro” användes accepterades av Moskva. Det kom aldrig något genmälde från Moskva. På svenska utrikesdepartementet finns det säkert många, som skulle kunna ge Margot några lektioner i diplomatiskt språkbruk.

Barnen från Marocko.

När jag senaste gången bloggade om de ”ensamkommande flyktingbarnen” nämnde jag inget om barnen från Marocko. Men nu är det på tiden att göra det! Antalet barn som kommer från det landet har ju stigit kraftigt. De blev högaktuella, när ett barn blev misshandlat av en ordningsvakt i Malmö och sedan försvann för att senare dyka upp i Danmark. Förmodligen har vi ingen aning om hur många de är, eftersom inte alla anmäler sin ankomst till Migrationsverket. Grundorsaken till att de kommer till Sverige är naturligtvis inte att de är förföljda och har asylskäl. I stället handlar det ytterst om Spaniens ekonomiska problem (finanskrisen) Den slår också mot Marocko, som är beroende av Spanien. Många kan vara offer för traficking. Om de har blivit omhändertagna av svensk myndighet och t.ex. placerats på hem för vård eller boende har de en benägenhet att ”försvinna” och så småningom dyka upp i en helt annan kommun. Mycket tyder på att många är indragna i kriminalitet; kanske tvingas de att begå brott. Detta problem kan inte lösas i Sverige. Migrationsverket får endast utgifter, som i stället bör läggas på alla dem som har verkliga asylskäl. Det enda raka är att Marockos enväldige kung ser till att inte massor av oskyldiga barn (en del är inte äldre än elva år!) lämnar sitt land för att ta sig ända till Sverige.