Feta plånböcker är ett hot mot Bohusläns fiskelägen!

Jag har varit i Mollösund, det fiskeläge i Bohuslän, där jag växte upp. Det blev ett återseende som inte var helt positivt. I husen bor det numera inte så många mollösundsbor Fiskares åretruntbostäder har blivit fritidshus. På vintern är det tyst och mörkt i fiskeläget. Kanske kommer en bil med hemtjänstpersonal körande för att hjälpa någon av det fåtal mollösundsbor, som fortfarande bor kvar i fiskeläget. I allmänhet rör det sig om pensionärer, som kan ha behov av tillsyn. Men på sommaren är det liv och rörelse i Mollösund. Det är en trist utveckling, som har sin grund i att det i modern tid blev allt svårare att försörja sig som fiskare. Men städer som Göteborg behövde arbetskraft, så det blev allt vanligare att mollösundsbor flyttade. Till att börja med försökte många behålla sitt hus, men när huspriserna började skena, blev det frestande att sälja och få med sig ett kapital till den nya tillvaron i staden. De stigande priserna beror på att det har blivit allt populärare att köpa hus i Bohuslän och använda det som fritidshus. En liten bohuslänsk fiskarstuga kan i dag vara värd flera gånger mer än en stor villa med alla bekvämligheter. Visst var det så att de som köpte hus i fiskeläget ofta vårdade det ömt och därmed förhindrade förfall. Men under mitt besök i Mollösund såg jag något, som kan få allvarliga följder. Efterfrågan på hus är så stor att den inte kan stillas med utbudet av hus i fiskeläget. Husköpare – med stor plånbok – har fått tillåtelse att bygga helt nya hus. Dessa nybyggen låg i början i allmänhet utanför det egentliga fiskeläget, som därmed kunde behålla sitt ursprungliga utseende. Men det hänsynstagandet tycks nu ha upphört att gälla. För i Mollösund och flera andra fiskelägen har det vuxit upp jättestora lyxvillor inne i fiskeläget. De har ett utseende som inte hör hemma i ett fiskeläge. Om detta nybyggande fortsätter, kommer det bli svårt att se att Mollösund har varit ett bohuslänskt fiskeläge. Hur har Orust kommun kunnat acceptera detta? Nnybyggarna har onekligen mycket tjocka plånböcker. För några år sedan köpte en av dem ett litet och obetydligt hus för cirka tre millioner kr. Han rev det och byggde upp ett betydligt större. Dessutom satte han upp ett staket. Men redan efter ett eller två år sålde han det – förmodligen med vinst. Den nye ägaren rev det och lyckades sätta upp ett än större hus... I ett fiskeläge ska det vara möjligt för allmänheten att ta sig ned till vattnet, i synnerhet om det finns bryggor, som inte är privata. Men de nya husägarna är ofta av annan uppfattning. Vid mitt förra besök reagerade jag mot att ett högt plank hindrade mig från att komma ned till en sådan brygga. Tyvärr var nu planket utvidgat. Det sorgliga är att Orust kommun tycks gynna dem som har feta plånböcker...

Jag skriver på en bok om Pippi Långstrump som tonåring.

Vilket fantastiskt bra uppslag! Varför ska inte alla Pippi Långstrumpfantaster få veta hur det gick för Pippi, när hon blev äldre? Självklart har dom undrat över det. Jag kan ge dem svar! Och inte kan jag tro att Astrid Lindgren skulle ha något emot att jag gör Pippi superaktuell igen, Det har faktiskt varit lite tyst de senaste åren. Den tystnaden får ge sig nu, och det är väl troligt att det blir en film något år efter det att boken blivit utgiven. Jag har många bre uppslag, men inte bestämt mig än. Eftersom det snart blir allmänt känt vad jar ämnar göra, så blir det väl spekulationer om hur det kommer att gå för Pippi. Kommer hon som tonåring att bli en superstjärna i friidrott och slå en massa världsrekord? Elller bli världsmästare i boxning och bli den första kvinna, som får boxas mot män? Men Pippis öde kan bli något helt annat! Kanske slår jag an en helt annan ton och utgår från att Pippi ju befann sig i en utsatt position. Hennes mamma var i himlen och hennes pappa i Afrika. Hon bodde ensam i ett stort hus, och de sociala myndigheterna borde nog ha tagit hand om henne. Men de reagerade inte! När Pippi kom upp i tonåren är det mycket troligt att hon fick problem på grund av sin olyckliga barndom. Kanske blev Pippi kriminell och drog med sig Tommy och Annika, som inte vågade annat än att lyda henne. Men som sagt, jag har inte bestämt mig än.

Stöldligor hotar glesbygden.

Märta och Erik är ett pensionärspar, som bor i ett avsides beläget hus. Att åka bil till dem innebär att köra på en enslig landsväg och sedan på en grusväg. De flesta husen i området är numera endast bebodda under sommaren. En kväll, när de höll på att lägga sig, såg de att rörelsedetektorerna hade tänt lamporna utanför huset. Strax därpå ringde en granne och sa att två män "undersöker er ladugård". Efter att ha ringt till polisen gick Märta ut och ropade på männen, som snabbt försvann i en bil. Det tog lång tid för polisen att komma dit, och de försvann snart. Det fanns, sa de, ingenting de kunde göra. Nästa kväll skällde deras hund ovanligt mycket. Kanske behövde den rastas. Erik, som är rullstolsbunden bad Märta att ta med sig ett bollträ ut. Vid garageporten såg hon en man. Det var mycket mörkt. I ren skräck slog hon till honom med bollträet. Han föll omkull och skrek på ett språk som hon beskrev som "ryska ungefär". Hon slog igen och igen. Rörelsedetektorerna fick garageuppfartens lampa att tändas.Hon ser att han sträcker sig efter något i en ficka. Då slår hon igen mot hans arm. Något knakar till. Han tar till flykten, samtidigt som han skriker på ett språk hon inte förstår. Samtidigt som Märta kämpade med tjuven ringde Erik till polisen.De sa att de var på väg.Från närmaste polisstation tar det dock en och en halv timma att komma till dem. Det finns en närmre polisstation, men den är endast bemannad under dagtid och endast tre dagar i veckan. Polisen kom aldrig. Erik ringde igen, men då hade de inte någon ledig bil. På kvällen några dagar senare gick de hem efter att ha ätit middag hos en granne. Märta körde Erik i hans rullstol. Nu stod två män på vägen utanför deras hus. När de såg Märta och Erik, sprang de in i skogen. Männen ville tydligen inte ge sig; polisen är ju långt borta. Vad ska ett pensionärspar göra? "Vi är ett lätt byte", säger Märta. "Alla grannar har ställt upp till hundra procent, men polisen ska väl också göra sitt jobb". Senaste gången jag talade med dem, sa jag att jag ju har en sjuk gubbe att ta hand om, då får väl ni ta hand om dem som stryker omkring här." Då sa polisen till mig att lugna ner mig". Märta och Erik är inte ensamma. Det blir allt vanligare att ordning, säkerhet och krisberedskap överlåts till frivilliga krafter. Eller åt säkerhetsföretag. 1974 fanns det 7400 väktare, nu är de 20000. I glesbygskommuner är det få människor på stora ytor; då blir det dyrt att anlita säkerhetsföretag. För Erik och Märta återstår bara att anlita några åldrande grannar. Märtas och Eriks öde vittnar om att den tid är förbi, då landsbygden kunde förknippas med "lugn och ro" - och i stort sett ingen kriminalitet. Nu är det snarare tvärtom. Ligor inriktar sig på stöldresor i svensk glesbygd, där det är långt till polisen. Ligorna är internationella. Enligt polisen finns det 800 aktiva individer från Litauen och Polen och mindre grupper från Georgien, Vitryssland, Rumänien och Bulgarien.I städer kan man skydda sig, t.ex genom att anlita väktare. Det är svårare på landsbygden. Vad känner Märta efter allt som hänt? "Minsta lilla sak vi hör gör oss oroliga. Vi känner oss inte trygga här längre. Jag sover med bollträet intill sängen" Detta bloginlägg bygger på en ledarartikel i Svenska Dagbladet 25 augusti.

Sverige, ett paradis för islamister?

Så uttryckte sig Expressen i en ledarkrönika 13 augusti. Där hävdades också att Sverige har näst flest jihadister per capita i Europa. Det påståendet bygger på SÄPO:s uppfattning att cirka 300 jihadister från Sverige har anlänt till Irak eller Syrien. Enligt Expressen ligger Sverige långt efter övriga Europa när det gäller att förhindra våldsbejakande extremism. Därav följer dock inte att Sverige skulle vara ett paradis för jihadister. Det är sant att det gick trögt i början, vilket kan sammanhänga med att kommunerna har ett stort ansvar, och i början hade många svårt att förstå, hur allvarlig situationen är. Några kommunala tjänstemän gjorde uttalanden som de nog bittert ångrar idag. En annan förklaring till den tröga starten i Sverige är den utbredda rädslan för att bli anklagad för islamofobi. Den rädslan kan vara befogad. Att föreslå åtgärder som drabbar enbart muslimer leder lätt till sådana anklagelser. Men ingen tvekan om att Sverige nu kommit igång. Jihadistproblematiken är den fråga som SÄPO nu ägnar störst uppmärksamhet åt. Det gäller att hitta pojkar – och flickor – som överväger att ansluta sig till IS. Men det är också viktigt att snarast möjligt få tag på återvändare och kontrollera deras framtidsplaner. Alla bör ha klart för sig att IS är ett jättestort hot också mot Sverige, kanske det värsta vi varit med om. IS har haft stora framgångar i Mellanöstern. Där pågår ett fullskaligt krig med fronter. Så är det inte i Europa. Men vi är utsatta för attentat, i vilka IS kan vara inblandade, t.ex. genom återvändarna. Om IS av någon anledning vill rikta ett attentat mot Sverige, är våra möjligheter att förhindra det begränsade. IS betraktar alla som inte bekänner sig till samma religion som dem som sina fiender och är beredda att döda dem. Det är ytterst beklagansvärt att det inte har skapats en stor koalition mot IS. Alla nationer har ett intresse av att det. Det gäller inte minst Ryssland med flera muslimska minoriteter. Men Putin kritiserar USA, som genom sina bombningar ändå har bromsat IS: s expansion. Och Turkiet tycks föredra att bomba kurder och har högst motvilligt ställt ett flygfält till amerikanernas förfogande. ...Och i Sverige har en feminist (jag kommer inte ihåg hennes namn) klagat över att ingen observerat att kvinnliga fångar hos IS råkar mycket värre ut än män. Visst har hon rätt i att kvinnliga fångar kan bli våldtagna eller sexslavar. Men vad händer männen? Troligen avrättas de. I bästa fall blir det en snabb död. Men IS har också program för långsam avrättning, t.ex. genom att tända eld på fången – eller något annat vedervärdigt. Ska vi ägna oss åt att slå fast vad som är värst? Kan vi inte enas om att det värsta en människa kan råka ut för är att bli fånge hos IS. Oberoende av kön!

Telenor tar ut månadsavgifter för mobil som varit stulen i 6 månader.

Det har nu gått ett halvt år, sedan jag utsattes för rån mitt i natten. Jag blev av med fyra mobiler plus en laptop, på vilken det satt ett mobilt bredband. För en av mobilerna hade jag ett Telenor-abonnemang. Under ett besök i Göteborg gick jag in i Telenors butik och undrade om jag inte kunde "befrias" från abonnemanget, eftersom mobilen var stulen. Jag fick som svar ett klart NEJ.Det hade jag väntat mig. Men något överraskande var att jag ej heller kunde säga upp abonnemanget. Jag måste vänta på en uppsägningsdag cirka en månad senare. Jag missade den. Nästa gång jag var i Göteborg gjorde jag ett nytt besök hos Telenor. Han som tog hand om mig tyckte tydligen synd om mig. Jag fick ett telefonnummer som jag skulle ringa och förklara min situation. Men det gav inget resultat. Märkligt nog fick jag en tid senare ett brev från Telenor, där jag hälsades välkommen tillbaka! Någon form av missförstånd hade tydligen ägt rum. Till sist har jag lyckats att säga upp mitt abonnemang hos Telenor. Men den träder i kraft först den 29 november. Till dess får jag fortsätta betala månadsavgifter. Sammanlagt kommer Telenor att få nästan 1800 kronor, och själv har jag inte fått någonting tillbaka... Jag ringde också till Telia angående mitt mobila bredband, som jag inte har kvar. Även där har jag betalat för lika många månader. Jag framförde önskemålet om att få ett nytt, eftersom månadsavgifterna mer än väl täcker in kostnaden. Men det gick precis så illa som jag trott. Därför funderar jag på att säga upp även det abonnemanget. Men om Telia tillämpar samma principer som Telenor, tvingas jag kanske att få fortsätta att betala ett antal månader till, innan uppsägningen träder i kraft. Både Telia och Telenor framhöll för mig att min hemförsäkring skulle kunna betala viss ersättning för dessa utgifter. Men det förnekade mitt bolag, Länsförsäkringar.

Staten stödjer islamister som uppmanar män misshandla kvinnor!

I går publicerade GöteborgsPosten en debattartikel, som är värd att citera. Skribenten, Helene Bergman, är journalist, författare och feministisk aktivist. Hon nämner att hon fick häftet "Kvinnan i Islam" i sin hand en fredag i Nordstan. ”Varje fredag och lördag delas den ut av islamistiska missionärer i köpcentret Nordstan i Göteborg. Manliga läsare uppmanas att slå en upprorisk hustru, bara inte slaget lämnar några fysiska skador eller märken på kroppen. Avsändare är Göteborgs moské. Så långt Helene Bergman. Det bör tilläggas att det var organisationen Sveriges unga muslimer, som skapade ”Kvinnan i Islam” Detta skedde, när Mehmet Kaplan var dess ordförande. Sveriges Unga Muslimer är en organisation som uppbär statligt stöd för sin verksamhet. Den organisationen har också krävt särlagstiftning för muslimer. Det innebär bland annat att inte behöva följa svenska lagar, som de anser strider mot Koranen. Mehmet Kaplan är numera bostadsminister i regeringen… Enligt Helene Bergman fungerar Göteborgs moské som en paraplyorganisation för ett antal föreningar. Enligt en tjänsteman på Nämnden för statligt stöd till trossamfund ger man årligen cirka 30 000 kronor till Islamiska Förbundet, som ”huserar” i Göteborgs moské. Islamiska förbundet är, enligt Nalin Pekgul, en islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska Brödraskapet i Egypten, Nalin har varit både riksdagsledamot för socialdemokraterna och ordförande i partiets kvinnoorganisation. Men hon blev inte återvald. Det kan sammanhänga med hennes kritik av islamister, inte minst Mehmet Kaplan. Nu har tydligen Göteborgs Moské tagit över ”marknadsföringen” av Kvinnan i Islam. Allt sker under täckmantel av att bekämpa islamofobi i framförallt olika ungdomsprojekt. Sammanlagt rör det sig, enligt Helene Bergman, om 30 miljoner kronor som bland annat Ungdomsstyrelsen betalat ut. Är det inte helt fantastiskt? Att kunna gå ut och uppmana män att misshandla sina kvinnor – och dessutom få betalt för det! Är det helt omöjligt för bidragsgivarna att komma till insikt och stoppa utbetalningarna?

Är Sverigedemokraterna större än S och M?

Det var nog många som satte morgonkaffet i halsen, när nyheten kom att Sverigedemokraterna gått förbi både socialdemokraterna och moseraterna i en opinionsundersökning. Kan verkligen SD ha blivit störst? Det finns verkligen skäl till att läsa denna undersökning med en stor portion tvivel; inte i första hand för slutsatserna utan för tillvägagångssättet. Undersökningen är gjort av företaget Yougov, vars väljarundersökningar INTE publiceras av svenska medier som SVT och SR just på grund av undersökningsmetoden. De intervjuade är nämligen inte ett slumpmässigt urval. En del deltagare är skapade av en webbpanel. Det är möjligt att anmäla sig själv som deltagare; ja, man kan även anmäla en kompis. Men det vore fel att betrakta Yougovs slutsatser som helt värdelösa. Medier, som aldrig publicerat Yougovs undersökningar kunde inte låta bli att göra det nu, eftersom resultaten var så sensationella. Förmodlgen är det riktigt att säga att Sverigedemokraterna haft fortsatta framgångar, och att det kan sammanhänga med händelser, som gjort väljare oroliga under de senaste veckorna. Dagstidningarna har rapporterat om allvarliga brott, där oskyldiga människor har mördats. Knivdramat i en IKEA-butik är ett exempel. Kollektivet flyktingar skuldbeläggs liksom svensk flyktingpolitik. Den dramatiska ökningen av antalet ensamkommande flyktingbarn är ett annat exempel.