De hatas och hotas för att de talar svenska!..

Var i vår värld är människor så negativt inställda till människor som talar svenska? Svar: Finland Tre journalister på Expressen har gjort ett reportage om situationen för finlandssvenskarna, som numera inte utgör mer än drygt fyra procent av befolkningen. Resultatet är mycket nedslående. Många vågar inte prata svenska offentligt. ”Om mamma skulle ringa mig, en sen kväll, när jag sitter i tunnelbanan, skulle jag inte svara, säger Siri 18 år, Om man är tyst märks det inte att man är finlandssvensk”. Men ibland skyddar inte ens tystnaden. En gång när hon åkte spårvagn till skolan och läste en bok på svenska satt det en man bredvid henne som luktade alkohol. Han väste skällsord mot henne: ”Svenskjävel. Flytta hem, försvinn från vårt land!” Enligt en undersökning har sju av tio finlandssvenskar minst en gång känt sig hotade eller utsatta på grund av sitt språk. Och för sex av tio ledde det till fysiskt eller verbalt våld. Fler än hälften ansåg att situationen blivit värre de senaste tio åren. Det håller statsvetaren Pasi Saukkonen med om. “Svenska språket riskerar att marginaliseras allt mer. Bettina Såbbom-Ek är journalist och programledare på svenska delen av tv-kanalen Yle. I maj 2013 fick hon ett mail, där det stod att om hon inte slutade med sin ”svenskpropaganda” skulle avsändaren slå ihjäl henne och hennes familjemedlemmar med sådan kraft att blodet skulle stänka ända till Sverige”. Hon skrev om mordhotet på Twitter. Det ledde till att hon fick fler mordhot men också att fler trädde fram och berättade om liknande erfarenheter. Julia Brink har vuxit upp i en liten ort söder om staden Åbo. Där rådde svenskspråkig majoritet. Hon minns att finsktalande gäng kunde komma för att mucka gräl med finlandssvenskar ”Ni har ingenting här att göra, i Finland pratar man finska”. I dag bor hon inte i Finland. Hon flyttade till Stockholm. Hon är en del av den finlandssvenska flyttvågen till Sverige. En orsak är den hotfulla stämningen i Finland. Om vi kunde förflytta oss bakåt i tiden 100 år och göra nedslag i Finlad, skulle vi finna att finlandssvenskarna hade en mycket stark ställning, både inom politiken, finansvärlden och kulturen. Naturligtvis är detta en förklaring till att det uppstod misstro och avundsjuka bland finländarna. Det märkliga är att de negativa känslorna bland de senare uppenbarligen har ökat under senare år. Det finns en risk att finlandssvenskarna helt enkelt försvinner som minoritetsgrupp, något som kan komma att påverka Ålands ställning, och resultatet kan bli en obehaglig överraskning för dem som nu trakasserar finlandssvenskar. Efter första världskriget ritades Europas karta om. Ibland efter folkomröstningar, ibland efter ingripande av nybildade Nationernas Förbund. Finland var motståndare till folkomröstning på Åland, men då tog Åland saken i egna händer.och resultatet blev att 96 % ville tillhöra Sverige. Det gick naturligtvis inte Finland med på. Det blev en kommission från Nationernas Förbund, som fick sista ordet. Den menade att svenskhetens ställning i Finland skulle försvagas kraftigt, om Åland förlorades. Därför stödde finlandsvenskarna. Finlands krav på att Åland skulle bli kvar i Finland. Det blev protester i Sverige, men Åland fick stanna i Finland. Men kan inte frågan bli aktuell igen, om svenskarna på fastlandet förtvinar? Då finns det föga svenskhet kvar att försvara – utom på Åland. Och förmodligen föredrar Åland fortfarande Sverige framför Finland.

Pengarna jag skulle ta ut försvann in i bankomaten..

Jag skulle ta ut pengar från en bankomat, men pengarna försvann! Eller rättare sagt backade tillbaka in i bankomaten. Klantigt av mig. Jag skulle kunna försvara mig med att bankomaten var något annorlunda än den jag brukar använda. Där syns sedlarna mycket tydligare. Den jag använde nu står utanför Handelsbankens kontor i Filipstad. En annan bankkund dök upp. Han hade sett vad jag råkade ut för. Nu tröstade han mig: ”Pengarna kommer tillbaka till ditt konto i morgon.” Eftersom jag behövde några hundrakronorssedlar, tog jag ut samma summa en gång till. Nu gick det bra! Men jag kollade inte nästa dag, om de förlorade sedlarna verkligen kommit tillbaka. Det dröjde flera veckor, innan jag gjorde det, och då fann jag att pengarna fortfarande inte hade kommit tillbaka! I fredags gick jag in på Handelsbankens kontor och berättade vad som hänt. Då fick jag det nedslående beskedet att automatisk överföring var omöjligt, eftersom jag har mina pengar på Nordea. I stället skulle jag vända mig till Nordea, som i sin tur skall kontakta Handelsbanken med en begäran om att jag ska få tillbaka de hundralappar, som vände tillbaka till bankomatens inre. Kanske måste jag styrka urtagen med bevittnade kopior från ett av mina Nordea-konton??? Det finns ett inslag i denna bankhistoria, som retat upp mig. För några år sedan bestämde sig Nordea, Handelsbanken och Swedbank för att bilda ett gemensamt ”bankomatbolag”. Syftet var naturligtvis att spara genom att dra ned på antalet bankomater. Det ledde till att Nordeas bankomat försvann, medan Handelsbankens och Swedbanks fått vara kvar. Men det borde ha ingått i bankomatbolagets uppdrag att förhindra det jag nu råkat ut för! Bankkunderna borde behandlas på samma sätt, oavsett vilken av de tre bankerna, som de varit kunder i. Nu måste jag gå till Nordeakontoret, som håller på att avvecklas i Filipstad. Kanske måste jag ta kopior på de uttag som ägt rum och ha intyg av två personer att kopiorna är i överensstämmelse med originalet? Kul. Förresten förnekar Nordea att kontoret i Filipstad ska avvecklas. Det skall i stället ”flyttas till Karlstad” Vi jublar i Filipstad…

SOS, ;mayday! Jag behöver hjälp!

Jag har ett stort problem, som vilken dag som helst kan göra det omöjligt för mig att blogga, i varje fall på den här bloggen. Så här ligger det till: För några år sedan hade jag diverse uppkopplingsfel, som sinkade mig. Jag kom då på att strunta i att logga ut. Det gick lätt som en plätt: Efter att ha satt på datorn kom jag direkt till bloggen. Men den datorn, en gammal trotjänare, är nu utsliten, och på skärmen har det flera gånger kommit upp en text, där det står: "Dags för dig att köpa en ny dator!" Det har jag gjort, en laptop. Men då har det visat sig att jag inte har hela adressen till bloggen. I adressfältet på gammeldatorn står bara blogspot.com. Om jag googlar på det, får jag många träffar till bloggen, men endast till mina publicerade inlägg. Någonstans måste adressen finnas, förmodligen hos blogspot/blogger, men jag har inte lyckats komma fram. Finns det någon blogläsare, som skulle kunna hjälpa mig? Tacksam för svar! Göran Wassenius tel.0706160582

Klimatförändringarna har börjat! Klarar du +53 grader?

I Mellanöstern och Nordafrika är det inte många som tvivlar på att de redan drabbats av klimatförändringar. Under flera somrar har det varit märkbart varmare, men sommaren 2016 slår alla tidigare rekord. I Jiddah i Saudiarabien uppmättes den högsta temperaturen någonsin, 52 grader. I Marocko uppmättes 47 grader. Än värre i Kuwait och Irak. Den 22 juli steg temperaturen till 53,8 grader i Basra i södra Irak, och en dag tidigare var det 54 grader i Kuwait. I Bagdad har temperaturen vid den internationella flygplatsen nått 42,7 grader eller högre nästan varje dag sedan 19 juni. Staden har varit 5 till 10 grader varmare än normalt för den här årstiden! Hur känns det att vara utomhus i en sådan värme? ”Det är som att kliva in i en eld”, säger ett vittne. ”Det är som om hela kroppen, huden, ögonen, näsan, börjar brinna.” Och metallföremålen utom hus förvandlas till brännheta barriärer. Tusentals irakier som tvingats fly på grund av kriget har lidit av hettan i tält. Det finns misstankar om att många av dem har dött. En följd av den extrema värmen är att bristen på vatten blir ännu värre. På något längre sikt finns det anledning att ställa frågan, om det är möjligt för människor i dessa regioner att överleva, om värmeökningen fortsätter. Under alla omständigheter måste vi räkna med en betydligt större ström av flyktingar till Europa än den som ägt rum under det senaste året.

Chockade och blodiga Omran får hela världen att gråta.

Jag har inte skrivit om Aleppo på länge. Jag blir så illa berörd av det som fortsätter att hända där. I korthet: Det började som ett uppror mot Assad-regimen. Det vittnade också om att upproren i Egypten och Libyen hade spridit sig till Mellanöstern. Men Assad gav sig inte. Fredliga demonstranter mejades ned, men upproret fortsatte att sprida sig! Assad fick snart hjälp av Putin, som inte ville utsätta sin flottbas i Syrien för risker. Lite mera diskret gav Obama hjälp till grupper som med lite välvilja kunde klassificeras som demokratiska. Samtidigt växte hotet från IS och andra extremistgrupper. Ryssland och USA var överens om att det var nödvändigt att slå tillbaka med flygbombningar mot dem. Men när resultatet av de första bombningarna analyserades, visade det sig att Ryssland i stort sett hade struntat i IS. Bombmålen hade i stället varit motståndarna till Assad! Och så är det fortfarande! Varför har Obama inte gjort mer! Storstaden Aleppo har drabbats hårt, men de upproriska har inte gett sig - än. I tisdag startade Ryssland nya bombräder mot Aleppo. Ett hus, i vilket en familj med flera barn hade bott, föll ihop som ett korthus. Alla familjemedlemmarna kunde grävas fram, sedan räddningsarbetarna gjort ett hål i ett grannhus. De hittade den femårige Omran Dagneesh, och placerade honom i en ambulans. Där blev han sittande, blodig och chockad. Blodet rinner från pannan och färgar ansiktet rött. Han säger ingenting, han tittar bara rakt fram. Han gråter inte, när han lyfter sin lilla hand mot huvudet, tar på skadan och tittar i handflatan. Han torkar av blodet mot sätet. Fotografen Mahmoud Rslan tog bilderna men säger att han inte kunde fortsätta att jobba. ”Jag stod där och grät. Omran sa inte ett enda ord. Han bara satt där och tittade på mig." Bilden av den chockade Omran har spridits över hela världen av sociala media. David Miliband, f.d. brittisk utrikesminister, delade den på Twitter med texten: ”Det bedövade blodiga ansiktet av ett överlevande barn sammanfattar skräckens Aleppo.”

Föga troligt att Norrlandslän vill bryta sig ut ur Sverige

Detta blir en komplettering till mitt förra blogginlägg om utträde ur Sverige efter en folkomröstning. Jag menade ju att det var helt orealistiskt att tänka sig att hela Norrland skulle rösta sig ur Sverige. Jag utgick från situationen i Norrbotten, där många människor har stor anledning vara missnöjda. Å andra sidan är det lika otroligt att det över huvud taget skulle kunna bli en folkomröstning om attbryta loss en del av Norrland.. Bäst vore att lämna folkomröstningsfrågan och koncentrera sig på orsakerna till missnöjet. Det finns två skäl att jag ändå återvänder till folkomröstningsfrågan. Expressen hade igår på kultursidorna ett inlägg som stödde tanken att hela Norrland borde bryta sig loss. Heltokigt! Dessutom vill jag peka på att det är stora skillnader mellan norra och södra Norrland. Det sydligaste Norrlandslänet är Gävleborgs län, med Gävle som huvudort. Det länet kommer säkert stanna kvar i Sverige! Det är ok att på Facebook rösta ja till uttrräde, men det blir annorlunda ute i verkligheten. Gävle har motorväg till Uppsala, och sedan ny motorväg till Stockholm. Gävleborg behöver sina stora grannar i söder; Grannarna i norr är inte lika viktiga, inte minst för att invånarantalet är betydligt lägre. Enbart Stockholms- och Uppsalaregionerna har större befolkning än hela Norrland! Frågan är om det inte skulle bli samma besked från Jämtlands- och Västernorrlands län. Där har vi huvudorterna Östersund och Sundsvall-Härnösand . Jämtlänningarna har anledning vara förbannade på Stockholm och Sverige, som gett upp ambitionen förlägga vinter-OS i Östersund och i stället satsar på Stockholm. Men den ilskan räcker inte, om länet ska välja mellan att stanna i Sverige eller tillsammans med återstående Norrlandslän bryta sig ut. Jag misstänker att för Jämtland betyder stockholmsregionen alltför mycket. Och det kan bli ett liknande besked från Västernorrland. Igen: Det viktiga nu är att smida medan järnet är varmt! Norrbotten kokar över! Regeringen måste ta intryck och se till att också Vattenfall och LKAB hjälper till. Jokkmokks kommun borde få nya jobb, inte brandskattas på 40 stycken. Kiruna administrerar betalningen av tv.licenserna. Det måste finnas något liknande uppdrag, som Jokkmokk kan få!

blir det folkomröstning om Norrbottens utträde ur Sverige?

Det liknar droppen som kom bägaren att rinna över… Under mycket lång tid har norrlänningar upprörts över att jättestora bolag som Vattenfall och LKAB (gruvor) gjort miljardvinster, som sedan ”försvinner” söderut. I stort sett ingenting av vinsten har hamnat i Norrbotten. Även när LKAB:s vinst var omkring 15 miljarder ”försvann” pengarna. Det är en utbredd uppfattning att Norrbotten varit föremål för en exploatering av det slag som rika länder tidigare bedrev gentemot sina kolonier. De är också misstänksamma mot de stora skogsbolagen, som också bedriver en form av exploatering. Skogar förstörs och vinsterna ”hamnar i söder”. Jokkmokks kraftverk står för 15 procent av den totala elproduktionen i Sverige. Det har gett statskassan många miljarder kronor, men föga har hamnat i Jokkmokk. Det har således funnits många skäl att vara missnöjd, men när bägaren till sist rann över handlade det inte om uteblivna miljarder. I stället gällde det Vattenfalls planer att flytta 40 jobb i Jokkmokk – söderut eller till något låglöneland. Det blev den där droppen. Men observera att 40 arbetstillfällen i en kommun som endast hyser 5000 invånare är mycket! Tänk om 40000 jobb försvann i Stockholm! Upprördheten spred sig och så kom förslaget att folkomrösta. Kanske var det Lotta Gröning, som lanserade det. Nu går det att rösta i flera medier, men mycket är oklart. Det är Norrbotten och inte hela Norrland som eventuellt ska bli egen stat. Men staten Norrbotten övertar ju inte genom självständighetsförklaringen äganderätten till Vattenfall och LKAB. Skall staten Norrbotten göra som Fidel Castro? Han deklarerade att staten Cuba övertagit äganderätten till stora företag. Det blir svårt att upprepa för Norrbotten, som dessutom har en mycket liten befolkning. Små nationer kan ha svårt att hävda sig mot stora företag. Ett annat problem för staten Norrbottens lilla befolkning blir kostnaderna för att bygga upp en egen statsförvaltning. Kanske erbjuder Putin bistånd – mot löftet att få förlägga en rysk militärbas i Luleå. Putins nyhetskanal har redan uppmärksammat kravet om folkomröstning! Nej, det är nog bättre att nu nöja sig med att kräva att Norrbotten får viss procent av storbolagens vinster.