Stockholmsmedia reagerar som knarkhundar vid utlokaliseringar

I förra veckan fanns det en nyhet som i Sveriges Radios P1 var viktigare än all annat.
Viktigare än finanskrisen, viktigare än presidentvalet i USA.

Vilken var då denna nyhet som trängt bort alla andra konkurrenter om att presenteras först?
Jo, det handlade om att handläggningstiderna för Kriminalvårdens Transporttjänst hade ökat, och detta berodde på att den utlokaliserats till Arvidsjaur.

Till att börja med stämmer inte uppgiften. HELA Transporttjänsten har inte hamnat i Arvidsjaur. LEDNINGEN har i stället hamnat i Norrköping (typiskt förresten. Vid utlokaliseringar får kriskommuner oftast "golvet". Högre funktioner stannar kvar eller hamnar i större kommuner).
Vad värre är de ökade handläggningstiderna beror knappast på Arvidsjaur utan på andra faktorer, t.ex. det ökade tryck som uppstått genom att flyktingar från Irak nu ska avvisas.

Arvidsjaur skulle få kompensation för försvarets neddragningar. Vad det nu handlar om är inte mer än 8 stycken handläggare.

Vidare är det värt att notera att när staten skulle uppfylla sitt löfte till Arvidsjaur, så drabbades Göteborg, som INTE är överrepresenterat, när det gäller statliga myndigheter. Strängt taget har det inte hänt så mycket, sedan Fiskeriverket hamnade i rikets andra stad. Den gången protesterade Stockholms centralbyråkrater och trodde att "Stockholms ställning som huvudstad skulle urholkas."

Hade det inte varit möjligt att kompensera Arvidsjaur med råge genom att välja bland det överflöd av statligt verksamhet som bedrivs i kungliga huvudstaden?

I dag på morgonen var det dags igen.
Än en gång uppmärksammade de enorma problem, som drabbat utlokaliserade verksamheter. Nu handlade inslaget framför allt om Follkhälsoinstitutet och Konsumentverket - även det en kompensation för försvarsneddragningar.
Det bör tilläggas att flera nu utflyttade myndigheter aldrig skulle ha hamnat i Stockholm, om regeringar följt riksdagens upprepade beslut att nya myndigheter om möjlighet ska förläggas utanför huvudstaden.

Naturligtvis måste det uppstå övergångssvårigheter i samband med att en myndighet flyttar. Men de går över!
Tydligen fungerar Stockholms-media som sniffande knarkhunder, när det gäller att uppmärksamma problemen!

Varför inte uppmärksamma fördelarna? Eller vad som hänt om försvarsneddragningarna INTE följts av kompensation till de kommuner i glesbygder, som redan är hårt drabbade?
Eller tycker journalister i Stockholm att t.ex. inlandskommunerna i norra Sverige ska få dö?

Varför fel ta regionalpolitiska hänsyn?

Det förvånade mig, hur föga media uppmärksammade de besparingar Sveriges Television beslutade om i våras. De kommer nämligen att leda till en kraftig centralisering av administrationen. Leder inte det till svårigheter för den s.k. landsorten att hävda sig gentemot Stockholm? Dessutom koncentreras programproduktionen än mer till storstäderna. Mest illa går det för redaktionen i Norrköping, som i fortsättningen endast får göra Östnytt.
Kravet på att minst 55 % av produktionen ska ske utanför Stockholm finns dock kvar, men det kringgår Sveriges Television, t.ex. genom att räkna in ”program som producerats under överinseende av programchefer i regionerna.” Det har också blivit svårare för tittare att kontrollera var ett visst program är producerat, eftersom uppgift om detta allt oftare inte lämnas under sändningen.
Det bör understrykas att den kompetens som funnits på regionala centralorter, som producerat program, varit till nytta också för människor i glesbygden. När Sveriges Television förra gången (2003) kungjorde neddragningar, kände flera nätverk inom kulturen sin existens hotad (t.ex. i Västernorrland och Värmland)

Men sådana synpunkter avfärdar Eva Hamilton som ”regionalpolitik”, och det ska SVT inte syssla med. Det är enligt henne onödigt att ”åka från Falun till Thailand för att göra ett resereportage”, en släng åt det populära ”Packat och Klart”, ett program som producerats av Falun.
SVT:s ledning har en benägenhet att se all produktion utanför Stockholm som onödig regionalpolitik och har svårt att medge att succéer kan bero på att de gjorts av regionerna.

Nu är det försvaret som på nytt ska genomföra besparingar, och debatten är som ett eko av den om SVT:s neddragningar. Kritisera inte förslaget att Arvidsjaur ska förlora sin jägarbataljon, för då blir repliken att försvaret inte kan ta regionalpolitiska hänsyn! Och det båtar föga att peka på att verksamheten i Arvidsjaur omöjligen kan bedrivas billigare på annat håll.

Men kan inte någon ställa följande fråga: Varför är det så fel att ta regionalpolitiska hänsyn? Om Stockholm hotades av en motsvarighet till jägarbataljonens försvinnande från Arvidsjaur, måste det vara av storleken att statens samtliga myndigheter skulle lämna huvudstaden. Visst skulle det leda till krav på hänsynstagande?

I dag lägger försvarsberedningen fram sitt förslag. Det finns anledning att återkomma i denna fråga.