Glesbygden i valrörelsen

Måndagen den 23 augusti uppmärksammades glesbygden i valrörelsen. Det blev cirka tio minuter i SVT:s Aktuellt. Peter Eriksson och Maud Olofsson drabbade samman i en duell.
Det vore en överdrift att säga att den gjorde glesbygdsbor klokare. Snarare underströk den det ringa intresset för glesbygden, både bland medier och partier.

Ändå började det bra. SVT inledde med att visa ett reportage från Hällefors i Bergslagen, och där kom många glesbygdsproblem verkligen fram. Ungdomar fick frågor, om hur de ser på framtiden. Kommer de att bo kvar i Hällefors?
Alla tillfrågade svarade nej på det. "Det finns ju inga jobb" och "här finns ingenting att göra". Men det fanns ändå positiva inslag i reportaget. Aktuellt hade träffat en kvinnlig småföretagare, som flyttat till Hällefors från Stockholm och som kunde försörja sig genom att utöva flera yrken.
Det behövs dock ett stort tillskott av unga småföretagare för att vända utvecklingen i Hällefors och många andra kommuner med liknande problem. Människor i pensionsåldern utgör en allt större andel av befolkningen. Det leder till att antalet döda varje år är högre än antalet födda, och att befolkningen minskar, även om kommunen vissa år har klarat sig från utflyttningsöverskott.
En del kommuner i glesbygden börjar närma sig smärtgränsen. Det går inte driva kommunal verksamhet, om större delen av befolkningen är pensionärer varav många i behov av en hemtjänst, som har svårt rekrytera personal, eftersom det finns så få i arbetsför ålder. Vad göra då?

Men när Maud och Peter drog igång debatten, knöt de inte an till reportaget utan körde sina egna välkända mantran.Det var Peter som först fick ordet, och oavsett vilka frågor som ska behandlas, tycks han alltid börja med att klaga över jobbskatteavdragen. Tydligen menade han att de även orsakat problem för glesbygden. Maud kontrade med att ta upp rödgrönas förslag om kilometerskatt, och hon har i varje fall rätt i att den pålagan vållar mer obehag för glesbygden än jobbskatteavdragen.

Men Peter Eriksson menade, (på fullt allvar?) att kilometerskatten, som ju gör lastbilstransporter dyrare, ger konkurrensfördelar för järnvägen. Dämed skulle det bli möjligt att bygga nya järnvägar i glesbygden.

Verkligheten är annorlunda. Vi lär knappast få vara med om att glesbygden fylls av rallare, som lägger ut de nya spåren. Vi får vara glada, om det går att bevara de järnvägar vi har. Och det finns det förutsättningar för. Men mycket är gammalt och nedslitet och det finns ett stor behov av investeringar, både i räls och vagnpark. Men det blir inte lätt, om de rödgröna skulle förverkliga sina planer på höghastighetståg, . De är tänkta att binda samman miljonstäder men hjälper knappast Sveriges glesbygd. Och om de rödgröna ändå förverkligar de planerna,kommer det inte att finnas pengar över för att rusta upp den befintliga järnvägen.


Med tanke på att båda debattörerna vuxit upp i glesbygdsregioner, borde de ha åstadkommit mycket mer. De föredrog upprepa valrörelsens mantran framför att diskutera glesbygdens verkliga problem.

Det blev några minuter i Aktuellt. Blir det enda gången under valrörelsen som glesbygden uppmärksammas av SVT?

Expressen och höghastighetstågen

Kalla fakta borde avskräcka politiker från att satsa på höghastighetståg i Sverige. Kostnaderna är enorma och förutsätter tåg mellan miljonstäder
EU-kommissionen och International transport forum (ITF) anser att det krävs minst 9 miljoner resor per år under första året för att en höghastighetsbana ska bli samhällsekonomiskt lönsam. Det motsvarar 25 000 resenärer per genomsnittsdag. Helst bör underlaget motsvara 12 miljoner resor. I Sverige finns inget sådant trafikunderlag.
De enorma kostnaderna uppvägs inte av positiva effekter på miljön. De som undersökt det har kommit fram till att de är synnerligen små. Därför bör de ekonomiska satsningarna i stället gå till effektiva åtgärder inom andra delar av transportsystemet. Miljö- och energiexperten Per Kågeson förmodade 2009 att riksdagspartierna nog skulle upptäcka det "om de utsätter sig för risken av att tänka efter".
Tja, hur det gick med det ser vi nu, när de rödgröna har slagit till...

Men även Expressen har en positiv grunduppfattning om höghastighetstågen.De kan ju ”knyta ihop våra storstäder och tillväxtregioner” och få dem att ”breda ut sig”.

En fråga: Om statsmakten bränner över 120 miljarder kronor på att tillgodose storstäders och tillväxtregioners behov, vad blir då över till vägar och järnvägar i övriga Sverige?

Höghastighetståg - en sovjetisk satsning

När jag såg uppgifterna om de rödgrönas storsatsning på höghastighetståg i Sverige, kom jag att tänka på en solskenshistoria från Sibirien under Sovjetepoken.
Det hade satsats på mjölkproduktion i norra Sibirien. Jättelika ladugårdar. Kossorna försörjdes med hö som transporterades till ladugårdarna med helikopter. Någon kostnadskalkyl gjordes naturligtvis inte, eftersom det enda relevanta för sovjetföretagen var hur mycket man producerade. Men naturligtvis blev den mjölken oerhört dyr och eftersom motsvarande galenskaper inträffade överallt i sovjetimperiet, så var det inte underligt att allt brakade samman.

På motsvarande sätt är det svårt att förstå att det kan finnas ekonomi i svenska höghastighetståg. Flera utredningar om det har gjorts med samma negativa slutsatser. Befolkningsunderlaget är för litet, även i södra Sverige. Därför måste biljettpriserna bli mycket höga; kanske kan det bli en form av högstatuståg, där passagerarna utgörs av folk från näringslivet.

En sak är klart: Satsningen kommer att ta mycket så mycket av våra resurser att det inte blir mycket över för satsningar i glesbygdsregionerna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jattesatsning-pa-jarnvagar-om-de-rodgrona-vinner-valet_4618989.svd#articlecomments