måndag 18 oktober 2010

Efter valet: Storstäderna har riksdagsmajoritet

Några medier har reagerat på att riksdagsvalet i september innebar att de tre storstadsvalkretsarna nu har majoritet i riksdagen.
Vad kommer det att innebära?
Blir det ännu svårare att driva glesbygdsfrågor?

Detta uppmärksammades i ett inslag i Studio Ett 15 oktober. Intressant var framför allt synpunkter framförda av Ola Nordebro, Västerbotten-Kuriren.
Han påpekade att både den politiska och ekonomiska makten liksom medierna är koncentrerade till Stockholm. Men genom att storstäderna inte haft majoriteten i riksdagen har det ändå funnits en form av balans, som nu har gått förlorad. Även om företrädare för alla partier säger sig vilja värna om hela landet, kommer i fortsättningen storstäderna att gynnas "när det verkligen kniper". I valet backade de partier som i varje fall försökt driva politik för hela landet, nämligen centerpartiet och socialdemokraterna. Han tog förlängningen av Bottniabanan som exempel på motståndet att driva glesbygdsfrågor. Stockholms slogan "Det som är bra för Stockholm är bra för hela landet", får vi ofta höra. Men det omvända borde också gälla: "Det som är bra för landsbygden är också bra för Stockholm".

Förhoppningsvis kommer inte storstädernas erövrande av riksdagsmajoriteten att innebära någon dramatisk förändring. Det finns ett ganska självklart skäl till det: Redan nu tas det mycket ringa hänsyn till glesbygderna.

söndag 10 oktober 2010

Sverige har fått en landsbygdsminister.

Eskil Erlandsson, jordbruksministern i regeringen, byter titel och är i fortsättningen landsbygdsminister. Hans departement, jordbruksdepartementet, byter namn och blir i stället landsbygdsdepartementet. Den senare förändringen kommer dock inte att träda i kraft före årsskiftet 2010/2011. Eskil Erlandsson skall dock redan nu tituleras landsbygdsminister.

Innebär detta en förändrad politik, när det gäller glesbygdsfrågor?
Erlandsson säger så här:
"Jag vill skapa förutsättningar för fler jobb på landsbygden, öka möjligheterna att driva företag och göra det mer attraktivt att bo i hela landet.Jordbruket är fortfarande i mångt och mycket motorn för landsbygdsföretagandet och därför vill jag öka konkurrenskraften för bönderna, utveckla min Matlandsvision och fortsätta att regelförenkla".
Det är tveksamt om satsningar på jordbruk leder till fler jobb. Sysselsättningen inom jordbruket har ju minskat alltsedan industrialismens genombrott.

Erlandsson fick också frågan om namnbytet innebär en nedprioritering av jordbruket. På det svarade han:
”Nej, tvärtom. Lantbrukarna är företagarmotorn på landsbygden, som är beroende av att villkoren på landsbygden blir bättre. Jag är tydlig med att jag vill öka konkurrenskraften för jordbruket. Jag vill öka den svenska matproduktionen och produktionen av grön energi på den svenska landsbygden”.

Erlandsson menar tydligen att glesbygden skall räddas genom ytterligare produktion av råvaror, dels från det traditionella jordbruket, dels energiråvaror. Han säger inget konkret om satsningar utanför denna trånga sektor.
Men låt oss avvakta och se, om det händer något mer!

För övrigt hade ”God Morgon Sverige” ett intressant och mer realistiskt inslag om glesbygdsfrågorna den 10 augusti. Budskapet var bl.a. att för en stor del av glesbygden måste loppet betraktas som kört: Även om det skulle tillkomma ett och annat företag i hårt drabbade regioner, är det i det närmaste omöjligt att bryta den nedåtgående kurvan på grund av att den mångåriga utflyttningen har gjort att det finns alldeles för få människor kvar i reproduktiv ålder (alltså "barnafödande ålder").
I programmet nämndes en annan intressant aspekt. Valet i september innebar att en majoritet av riksdagens ledamöter nu kommer från de tre storstadsregionerna. Övriga Sverige befinner sig i minoritet. Riksdagsledamöter från storstäderna har svårt att förstå situationen i glesbygden. När de är hemma och tar helgdagspromenader är de vana vid att vara omgivna av småbarnsföräldrar med barnvagnar. Sverige består av två världar, vinnare och förlorare.
Men igen. Låt oss hoppas att erlandsssons nya titel ändå betyder någonting!

söndag 26 september 2010

Venedig och svenska fiskelägen.

Venedig har ett problem - befolkningen minskar. Det kan förefalla märkligt. Staden har ju ett förflutet, som imponerar. En gång i tiden var den en europeisk stormakt, vars fartyg nådde stora delar en den då kända världen. Handel och sjöfart var grunden för dess välstånd.
Fortfarande har staden och dess namn hög status. Och Venedig är en stor turiststad. Det kan förefalla märkligt, för det är turismen som är det stora problemet. Den håller nämligen på att köpa upp staden. Privatpersoner, som vill köpa eller hyra en bostad, har inte råd, när de ska konkurera med turismintressen. Därför minskar den bofasta befolkningen. För inte så länge sedan bodde cirka 200000 människor i Venedig. I dag cirka 60000.

Det finns likheter mellan Venedig och fiskelägena i Bohuslän. På många håll finns snart inga åretruntboende kvar. Husen köps upp av till otroliga priser av förmöget folk. Med dem kan inga bohuslänningar konkurrera. På sommaren sjuder fiskeläget av liv. På vintern är det mörkt och tyst överallt.
Ändå betraktas turismen som lösningen på fiskelägenas problem.
Märkligt!

Stor koalition!

Efter att ha hört Mona Sahlin i SR:s lördagsintervju fick jag intrycket att hon var beredd att acceptera passivt stöd från Sverigedemokraterna, något som hon vände sig bestämt emot under valkampanjen. I så fall kan regeringen få stora problem direkt efter riksdagens öppnande. Sent på söndagkvällen 19 september skrev jag en artikel för Nerikes Allehanda om att den enda hållbara lösningen på regeringsfrågan vore en STOR KOALITION mellan M och S. Visserligen betraktar de sig som varandras huvudmotståndare, men i verkligheten har i de i riksdagen haft lätt att bli överens i många frågor.
I besvärliga situationer har i andra länder motsvarigheter till M och S tagit sitt ansvar och bildat en stor koaliton. I Tyskland har CDU (M.s motsvarig) och de tyska socialdemokraterna gjort det två gånger; i Österrike har det varit relativt vanligt. Även Finland har haft en stor koalition.
Varför skulle det inte kunna gå i Sverige?
Strängt taget handlar det om M och S är beredda att ta ansvar och inte vältra över ansvarstagandet på småpartierna.

torsdag 23 september 2010

Om valet

Var det verkligen en lugn och saklig valrörelse med få övertramp? De flesta kommentatorer verkar tycka det.
Jag håller inte med. Visst förekom slag under bältet. Annonserna om hur mycket Filippa och Fredrick Reinfeldt skulle ha tjänat på jobbskatteavdraget, en kampanj som kulminerade med att Ibrahim Baylan i en debattatikel skrev att "statsministern i praktiken sätter likhetstecken mellan allmänintresset och sin egen privatekonomi."
På något märkligt sätt kunde tydligen alla Sveriges problem gå tillbaka på regeringens "jobbskatteavdrag åt de rika". Oavsett vilket ämne som skulle debatteras, hann det inte gå många sekunder, förrän Ylwa Johansson drog upp det.
Enligt en s-debattör berodde även tågolyckan (fordonet som rev upp flera järnvägsvagnar; en passagerare dog) på regeringens politik.

Socialdemokraterna måste ha blivit mer och mer desperata. Antikens romare,som ville bli valda, lockade med "Bröd och skådespel". Alla partier har varit frikostiga med att utdela "bröd" till viktiga väljargrupper som pensionärerna Men när Thomas Bodström lockade med att se till att Sverige får ett kommande EM i fotboll, så handlade det även om skådespel!

Vidare var det osmakligt utnyttja sjukdomsfall, i synnerhet som alla vet att Reinfeldt inte får kommentera individuella fall. Planerad och väl organiserad attack med en vänsterpartist i ledningen?
Det ledde till en viss återhämtning för de rödgröna. Därmed fick inte alliansen egen majoritet, och Reinfeldt får förmodligen bilda en minoritetsregering.
Det är inte bra!
Socialdemokraternas tillbakagång beror nog i första hand att deras sympatisörer aldrig accepterade koalitionen med V och MP. I norra Sverige gillade de inte MP, i södra V. Dessutom går inte klasskampsretoriken hem längre. Däremot har jag svårt förstå de allmänna klagomålen på Mona Sahlin, att hon inte är en ledartyp, att hon inte verkar tro på det hon säger, osv.

Med tanke på att skolan var en så viktig fråga, har det uttryckts förvåning över att det inte gick bättre för Jan Björklund. Men de som tycker så, har inte förstått hans liknelse med oceanångaren, som behöver tid på sig för att gira. Björklund har rätt i att det kommer att dröja, innan hans reformer ger resultat. Det dröjer flera år, innan de första lärarna från den nya lärarutbildning han håller på att införa kommer ut till skolorna. Och sedan ytterligare år, innan de påtagligt har höjt kunskapsnivån i skolan.
Rom byggdes inte på en dag!

torsdag 9 september 2010

Alliansen måste skärpa sig!

Har Alliansen gett upp? Eller är tron på seger så stor att ledningen slöat till?

Märk att opinionsundersökningarna grundar sig på telefonintervjuer. Då kan det bli fel.
Inför presidentvalet i USA 1946 ledde den republikanska kandidaten klart enligt en opinionsundersökning. Men i valet segrade demokraten Harry Truman. Urvalspopulationen (de som hade telefon) var i flera avseenden inte representativ för befolkningen i stort. Det fanns många amerikaner som ännu inte hade råd med telefon. Något förenklat uttryckt: De röstade mera till vänster, och därför vann Truman.
Dagens opinionsundersökningar görs bland de som har en telefon registrerad. Är det urvalet representativt för väljarkåren? Röstar de med oregistrerade mobiler och de helt ”telefonlösa” på samma sätt som övriga väljare?

United Minds gör opinionsundersökningar via webben. Där är det i dag (9/9) strängt taget dött lopp mellan blocken.
Enligt Synovate saknar Alliansen en statistiskt säker ledning. Enligt SIFO leder visserligen Alliansen men de Rödgröna har börjat ta in.
Den enda rimliga slutsatsen av detta är att valutgången just nu är synnerligen oviss – och mer oviss än föregående veckor.

Tyvärr har jag intrycket att de rödgrönas blivit med aktiva, syns mer med ständigt nya utspel, som i varje fall klart dominerar i etermedia. Och att alliansen till och med strax före valet kan släpp ut uppgifter, som måst leda till RÖSTFÖRLUSTER är otroligt! Varför just nu gå ut med att anställda i rättstvister mister lönen och måste gå över till a-kassa? Det kan finnas sakliga skäl – men varför kommer den nyheten nu?
Och helt otroligt är uppgiften att Carl Bildt inte vill debattera utrikespolitik, eftersom de rödgröna inte har en gemensam sådan. Han bör naturligtvis just därför debattera och påvisa deras splittring!!
Jag har nämnt att jag har intrycketatt SVT favoriserar oppositionen. Ett nytt exempel: När jag på morgonen satte på min tv hamnade jag i SVT:s ”Focus”. Mitt i ett lååångt socialdemokratiskt torgmöte.
Och har någon koll på ”Ring p1”! Där skall väl ”vanliga” lyssnare uppträda. Inte partipolitiska aktivister!
Och vem släppte lagom före valet uppgiften att fastighetsavgiften ska höjas? Långt inslag i SVT, där fastighetsavgiften kallades fastighetsskatten.

Alliansen måste bli mer aktiv! Kom gärna med nya utspel som uppmärksammas!

tisdag 7 september 2010

Skoldebatten, SVT och fastighetsavgiften

Såg igår skoldebatten i SVT. Det blev en märklig upplevelse. Det började med att Fredrik Reinfeldt fick en fråga om komvux, där han försvarade beslutet att begränsa möjligheterna läsa upp betygen.Därefter fick Mona ordet och därmed möjligheten angripa honom i den frågan. Sedan var det slut på den omgången, och nästa började med en ny fråga till statsministern, som svarade, och så gick ordet på nytt över till Mona, som fick chansen att på nytt kritisera honom. Därmed var det replikskiftet avslutat, och nästa fråga ställdes till Maud, varefter ordet gick till Maria, som fick chansen puckla på näringsministern, varefter den omgången var avslutad.

Nu undrade jag, om jag hamnat i en rödgrön reklamfilm, men public service ska ju vara fri från reklam. Den otillfredsställande förklaringen kan vara avslöjandet att programledaren haft en nära relation till Maria Wetterstrand – och dessutom ett förflutet i vänsterpartiet. Men det tycks inte bekymra SVT!

Kanske har jag blivit överkänslig och anar konspirationer i onödan – men jag reagerade efter att ha avnjutit dagens Rapport och Aktuellt i SVT. Rapports huvudnyhet var soc.dem:s utspel om SJ, vilket ägnades mycket lång tid. Var det verkligen så märkvärdigt, så storslaget? Senare i Rapport följde ett reportage om Monas försök värva storstadsröster i Göteborg. Om Alliansen - ingenting.
Aktuellt hade hittat ett exempel på sjukförsäkringsreformens fiasko (det Mona kallar ”stupstocken”). En sjuksköterska, som varit sjukskriven i åtta år för utbrändhet, hade förlorat sin sjukpenning och hamnat i arbetsförmedlingens klor. Hon hade en tid fått leva på aktivitetsbidrag. Nu var hon tillbaka i sjukförsäkringen igen.
Är det så upprörande att ett försök gjorts att få henne tillbaka i arbetslivet?

Mina misstankar fortsätter att växa. Var det verkligen rena slumpen att strax före valet kommer uppgifter om att nästa år höjs ”fastighetsskatten” (ja, SVT sa ”skatten” fastän det borde heta ”avgiften”). Det oroar säkert många. Den dåvarande fastighetsskatten blev en het fråga i valet 2006. Göran Persson menade att den avgjorde valet då. Att släppa denna nyhet nu kan i valet slå åt andra hållet.