Glesbygden i valrörelsen

Måndagen den 23 augusti uppmärksammades glesbygden i valrörelsen. Det blev cirka tio minuter i SVT:s Aktuellt. Peter Eriksson och Maud Olofsson drabbade samman i en duell.
Det vore en överdrift att säga att den gjorde glesbygdsbor klokare. Snarare underströk den det ringa intresset för glesbygden, både bland medier och partier.

Ändå började det bra. SVT inledde med att visa ett reportage från Hällefors i Bergslagen, och där kom många glesbygdsproblem verkligen fram. Ungdomar fick frågor, om hur de ser på framtiden. Kommer de att bo kvar i Hällefors?
Alla tillfrågade svarade nej på det. "Det finns ju inga jobb" och "här finns ingenting att göra". Men det fanns ändå positiva inslag i reportaget. Aktuellt hade träffat en kvinnlig småföretagare, som flyttat till Hällefors från Stockholm och som kunde försörja sig genom att utöva flera yrken.
Det behövs dock ett stort tillskott av unga småföretagare för att vända utvecklingen i Hällefors och många andra kommuner med liknande problem. Människor i pensionsåldern utgör en allt större andel av befolkningen. Det leder till att antalet döda varje år är högre än antalet födda, och att befolkningen minskar, även om kommunen vissa år har klarat sig från utflyttningsöverskott.
En del kommuner i glesbygden börjar närma sig smärtgränsen. Det går inte driva kommunal verksamhet, om större delen av befolkningen är pensionärer varav många i behov av en hemtjänst, som har svårt rekrytera personal, eftersom det finns så få i arbetsför ålder. Vad göra då?

Men när Maud och Peter drog igång debatten, knöt de inte an till reportaget utan körde sina egna välkända mantran.Det var Peter som först fick ordet, och oavsett vilka frågor som ska behandlas, tycks han alltid börja med att klaga över jobbskatteavdragen. Tydligen menade han att de även orsakat problem för glesbygden. Maud kontrade med att ta upp rödgrönas förslag om kilometerskatt, och hon har i varje fall rätt i att den pålagan vållar mer obehag för glesbygden än jobbskatteavdragen.

Men Peter Eriksson menade, (på fullt allvar?) att kilometerskatten, som ju gör lastbilstransporter dyrare, ger konkurrensfördelar för järnvägen. Dämed skulle det bli möjligt att bygga nya järnvägar i glesbygden.

Verkligheten är annorlunda. Vi lär knappast få vara med om att glesbygden fylls av rallare, som lägger ut de nya spåren. Vi får vara glada, om det går att bevara de järnvägar vi har. Och det finns det förutsättningar för. Men mycket är gammalt och nedslitet och det finns ett stor behov av investeringar, både i räls och vagnpark. Men det blir inte lätt, om de rödgröna skulle förverkliga sina planer på höghastighetståg, . De är tänkta att binda samman miljonstäder men hjälper knappast Sveriges glesbygd. Och om de rödgröna ändå förverkligar de planerna,kommer det inte att finnas pengar över för att rusta upp den befintliga järnvägen.


Med tanke på att båda debattörerna vuxit upp i glesbygdsregioner, borde de ha åstadkommit mycket mer. De föredrog upprepa valrörelsens mantran framför att diskutera glesbygdens verkliga problem.

Det blev några minuter i Aktuellt. Blir det enda gången under valrörelsen som glesbygden uppmärksammas av SVT?

Aron Etzler.

Både SR och SVT bjuder in journalister som kommentatorer i program, som skall spegla opinioner. I SR sker det nu under valrörelsen närmast dagligen i "P1 Morgon" och "Studio Ett". "God morgon Världen" gör det varje söndag i den s.k. Panelen. En ofta anlitat journalist är Aron Etzler, chefredaktör på ”Flamman”. Den tidningen hette tidigare Norrskensflamman och var Norrbottenkommunisternas husorgan. Den delade andra vänstertidningars bittra öde att det var svårt få ekonomin gå ihop. Lösningen blev att flytta den till Stockholm, byta namn och förvandla den till en ”oberoende socialistisk tidning”, som endast utkommer en gång i veckan. Aron Etzler medverkar regelbundet i "God Morgon Sverige". I dag (19 augusti) fick han också kommentera "P1 Morgons intervju" med Jan Björklund.

Vid sina framträdanden i "God Morgon Sverige" har han visat prov på en häpnadsväckande okunnighet och omdömeslöshet.
Sålunda har han i "God morgon Världen" hävdat att det var ”natogeneralerna”, som låg bakom beslutet att ingripa mot Serbien 1999. Därmed lyckades han att i en enda mening säga två stora felaktigheter. Han demonstrerade sin okunnighet om beslutsordningen i Nato. Beslut om militära ingripande fattas på politisk nivå i Nato, inte av generaler. Dessutom avslöjade han att han inte kände till att natogeneralerna var motståndare till ingripandet. De visste hur svårt det skulle bli. Men när politikerna sagt sitt, var det generalerna som måste verkställa det.

I April i år diskuterade Panelen de rödgrönas försök att komma överens om ”Förbifart Stockholm” genom att hålla en folkomröstning. Om den idén kan mycket sägas. Aron Etzler påstod att inga professorer i statskunskap rest några invändningar. Men då hade i veckan innan just en professor, nämligen Leif Lewin 23/4 i Svenska Dagbladet sågat hela förslaget. Läser Etzler inte ens debattsidorna i huvudstadens två tidningsdrakar? Vad läser han då?

Sitt prov på omdömeslöshet visade han senare under våren. Panelen kom in på det stundande riksdagsvalet och opinionsmätningarna, varav de senaste tydde på att alliansen gått förbi de rödgröna. Då tappade den gode Aron koncepterna totalt och menade att om Alliansen vinner valet efter att ha legat efter hela tiden sedan förra valet, så är det ”odemokratiskt”. Efter en stund insåg han att han gjort bort sig och försökte ta tillbaka sitt utbrott. Men gjort är gjort, och det gjorda vittnar om ett dåligt omdöme. För övrigt har han ej heller rätt i sitt påstående att alliansen hela tiden fram till försommaren legat under i mätningarna.

När det gäller "P1 Morgons" intervju med Jan Björklund är en inte alltför djärv slutsats att folkpartiledaren klarade sig ganska bra, kanske bättre än övriga partiledare i alliansen. Men Aron Etzler hade ingenting positivt att säga, och det kan ej heller begäras av honom. Han påstod att Björklund visat sig vara ”okunnig” utanför sitt eget fält, d.v.s. skolfrågorna.Men något konkret exempel på den okunskapen lämnade han inte. I stället återvände han till skolfrågorna och påstod att Björklund för tre år sedan ljugit, när han kommenterat en OECD-rapport om elevprestationer i ett antal ämnen och jämförbara länder. Om detkan följande sägas. Svenska skolmyndigheter har flera gånger försökt ”mörka” eller förtiga Sveriges dåliga resultat i framförallt matematik och naturvetenskapliga ämnen. Jan Björklund har däremot talat klarspråk.
Om Aron Etzler anser att Björklund ljög för tre år sedan, borde han ha framfört det i ett sammanhang där det fanns en möjlighet för den senare att bemöta anklagelsen. Att göra det här vittnar (igen) om dåligt omdöme.

Aron Etzler har visat sig okunnig, vare sig han befunnit sig innanför eller utanför det egna reviret. Varför får han ändå anlitas som kommentator? Är det sådan brist på rödgröna journalister? Ligger förklaringen i att SR och SVT föredrar att ta kommentatorer från huvudstadens journalistkår?

Goldwater och Östros

”Varför inte dela ut öl och cigaretter gratis till pensionärerna?”

Så sa Barry Goldwater, presidentkandidat i USA 1964. Han gjorde det i irritation över alla löften till pensionärer inför kongressvalet samma år.
För den som var med då är det lätt att göra associationer till den svenska valdebatten. Partierna bjuder över varandra i löften till pensionärerna. Orsaken är naturligtvis att pensionärsröster kan avgöra valet.

Så företrädare för alliansen menar plötsligt att egentligen har det aldrig varit meningen att de som jobbar ska betala mindre skatt än pensionärer. Och socialdemokraterna, som i praktiken accepterat jobbskatteavdragen (utom möjligen det sista) och därmed accepterat principen ”lägre skatt på arbete”, gör nu helt om. Med en röst, som darrar av (låtsad) indignation, talar Thomas Östros om en fasansfull orättvisa, som kommer avskaffas, om de rödgröna vinner valet.

Men just han gör det som är ännu värre: Han påstår att Alliansen ”infört en extraskatt på pensionärer”, något som tyvärr har gått hem i en del stugor.
En ren lögn! Det som hände var ju att skatten sänktes för dem som förvärvsarbetade, vilket innebar att även pensionärer kan göra avdraget, om de förvärvsarbetade.

Men det är inte första gången Östros använder sig av lögner i politiska sammanhang. Som utbildningsminister var han med om att införa en lärarutbildning, som kunde blivit sista spiken i den svenska skolans kista. Då beslutet klubbades i riksdagen, hade redan lärarnas ämnesutbildning försämrats drastiskt. Men det hade inte hindra Östros från att i den nya lärarutbildningen ytterligare skära ned den tid som skulle ägnas åt ämnesstudier, vilket han dock förnekade. För att få det hela att gå ihop räknade han som ämnesstudier in den tid lärarkandidaterna praktiserade ute på skolor.

Östros lärarutbildning hade inneburit kunskapsskolans definitiva undergång. Nu håller, Gud vare tack och lov, Jan Björklund på att införa en ny lärarutbildning. Men vi kommer få ett par årskullars ”Östroslärare”
Arma lärare! Stackars elever!

Fast det finns ett än värre scenario: Östros och de rödgröna kommer tillbaka
Med miljöpartiet, som vill avskaffa betygen, i utbildningsdepartemenet är risken stor för flera "återställare" i skolpolitiken.

tv-sportens koncentration på Stockholm

Trots VM i fotboll spelades det under sommaren fotboll i Sverige. I damallsvenskan var det en gång en toppmatch mellan Göteborg och Linköping. Den som möjligen trodde att SVT:s Sportnytt hade tid över för den blev besviken.
Men kanske berodde det på att storsatsningen på VM inte gjorde det möjligt att ägna uppmärksamhet åt damallsvenskan? Ack nej! För på kvällen hade Sportnytt ett inslag om jumbon AIK:s match!

Söndagen den 8 augusti spelades det många matcher i herrarnas allsvenska. Det var två derbyn, AIK-BP och Häcken-IFK Göteborg.
Stockholmsmatchen ansågs som så viktig att faktiskt SVT:s Rapport rapporterade om den. Den som sedan (klockan 20.00) slog över till sporten i tv4 fick omedelbart en fortsatt rapportering om Stockholmsmatchen. i närmast lyriska ordalag hyllades AIK:s hjälte. En fenomenal prestation! Ingen annan match fick så stort utrymme. Och från derbyt i Göteborg - ingenting! Tittarna hänvisades till weben.

Det enklaste vore att skratta åt eländet.
Men tyvärr är det ett av många tecken på stockhomsdominansen i etermedia.
Och behovet av att skapa ett mediacentrum utanför huvudstaden.
Det var meningen att så skulle ske när tv4 startade.
Men av det blev det intet.

Elegi över en förlorad sommar

Höjdpunkten blev en vecka i skärgården utanför Strömstad. den hyrda stugan låg på Tjärnö. Det blev besök på Öddö, Saltön, Lindholmen. Vi tog naturligtvis färjan till Kosteröarna och gick runt under en hel dag.
På de flesta öar fanns det åretruntboende. Visserligen var många pensionärer, varav en del f.d. sommargäster, som flyttat dit i samband med pensioneringen. Men det fans också pendlare. Jag frågade mig: Kosteröarna är tydligen fortfarande ett levande samhälle. Här finns människor som förvärvsarbetar och som klarar det genom att pendla. Varför har man lyckats bättre än t.ex Mollösund, där snart alla hus bebos av s.k. sommargäster? Det borde vara svårare att pendla på Koster, där is och stormar måste göra det mycket svårt att ta sig till arbetet på fastlandet! Hur mycket lättare är det inte att per bil åka från Mollösund till Stenugsund, Uddevalla och Göteborg!

Jag kör bil på en riksväg, som är mycket kurvig. Framför mig ligger en bil med släp, en s.k. djurtransport. Släpet vinglar olycksbådande i kurvorna, varför jag ökar avståndet till fordonet. Jag får vänta länge, innan sikten framåt tillåter en omkörning. Jag är ganska säker på att djuret framför mig är en häst.
Jag tänker: Förr i tiden transporterade hästarna människor och människornas gods. De stod för nästan allt transportarbete till lands. I dag är rollerna ombytta. Det är människan som transporterar hästen. Märkligt!

Under sommaren är det högkonjunktur för de s.k. produktionsbolagen, som levererar program till framför allt radions P1. Den som försöker lyssna på P1 på lördagar kan undra om SR över huvud gör egna program. Inte oväntat tycks alla bolag höra hemma i Stockholm. Kvalitén på programmen är ofta pinsamt dålig. Bottenrekordet var en serie, som kördes förra sommaren och hette "Den heliga familjen".
Värst av allt är dock att SR lagt ut en stor del av Vetenskapsradion till produktionsbolag. Det innebär att program som går året runt görs av produktionsbolag. Den som lyssnar på "Vetenskapsradion historia" får ta del av programmakarnas försök att sätta betyg på "historiska spel" eller på "historiska filmer".
Är det vetenskapsradio?


Jag har fått besked om en cancerundersökning jag gjort. Det var positivt för mig, d.v.s. det fanns ingen cancer.Får jag ingen under de närmsta åren blir det nog senilitet eller Alzheimer, som tar knäcken på mig.
Men är det inte mot naturen att människan, som det enda däggdjuret, fortsätter att leva långt efter det att hon fullgjort sin reproduktiva uppgift?
Hur mycket bättre vore det inte om alla människor dog före fyllda 50 år! Ungdomsarbetslösheten skulle utplånas totalt, sjukvårdskostnaderna skulle sjunka kraftigt, och de enorma kostnaderna för att vårda och ta hand om äldre skulle också försvinna.


SR: s program Sommar i P1 är i stort behov av förändring. Kanske bäst ta ”time out” nästa sommar. Det har varit alltför många sommarpratare, som inte haft något att säga och som inte haft någon som helst variation av musiken. Det senare skapar intrycket att det är en enda låt, som dunkar genom hela programmet.
Många sommarpratare är skådespelare. De är säkert duktiga på att lära sig sina repliker, men när det gäller att på egen hans säga något, går det inte lika bra.
Pratet koncentreras ofta kring det egna jaget. Det är både ointressant och tröttande. Ett exempel är Christina Doctare, som sommarpratade för några år sedan. Hon lanserades en gång som upptäckare av att det förekommer våldtäkter i krig, fastän det alltid varit känt. Har även kallats säkerhetspolitisk expert fastän hon inte har någon erfarenhet av det. Som sommarpratare drog hon hela släkten. Hur många är intresserade av att veta namnet på hennes mormor?
Många blir sommarpratare, fastän de egentligen aldrig gjort något, som kan intressera andra. Är det underhållande att höra en stockholmsjournalist berätta om sina supresor till Estland?
En höjdpunkt i år var Rolf Ekéus, som dessutom varierade musiken. Överraskande bra var också Christer Sjögren från Vikingarna. En annan fullträff var Percy Barnevik, som lämnat näringslivet och hjälper u-världens kvinnor starta företag. Även han kunde variera musiken. Det var inte överraskande att Annika Östberg, som tillbringat större delen av sitt liv i amerikanskt fängelse, hade mycket intressant och upprörande att säga. Men dessutom var sättet hon sa det på suveränt.
Men i övrigt har det varit blekt. Birgitta Stenberg (skrev boken Apelsinmannen när verklighetens Apelsinman dött och därför inte kunde försvara sig) ägnade mycket tid åt alla orättvisor hon ansåg sig ha varit utsatt för. Dessutom gjorde hon reklam för ett av de partier som ställer upp i höstens val.
För att travestera ett uttalande från den f.d. partiledaren C. H. Hermansson: ”Någon djävla ordning får det vara i ett radioprogram.”

några reflektioner i midsommarvärmen

Ungdomsstyrelsen tycks vara ännu ett ämbetsverk med en inkompetent ledning, som inför uppgifterna om att organisationen Sveriges Unga Muslimerdiskriminerar homosexuella endast tycks ha reagerat med ett "det hade vi ingen aaaning om"!
Nu är det ju så att alla "bokens folk", d.v.s. kristna, muslimer och judar, just från sina respektive böcker har kunnat läsa om fördömanden av bland annat homosexuella. De kristna har det i det vi kallar Gamla Testamentet, muslimerna i Koranen, och tyvärr finns det bland de senare alltför många bokstavstroende. Det innebär att de måste rätta sig efter allt som står i deras heliga bok.

Ett villkor för att få bidrag från Ungdomsstyrelsen är att ingen grupp är utsatt för diskriminering. Så snart Unga Muslimer sökte bidrag, borde Ungdomsstyrelsen gjort den kontrollen, och det hade varit hur lättsom helst! Frågan är om inte Unga Muslimers syn på kvinnan också bör sätta stopp för bidraget. För den ungdomsorganisationen står bakom en skrift där det står att mannen har rätt att ge hustrun ett lätt slag "om hon skulle fortsätta med sitt oresonliga uppförande". Bortsett från att acceptera en lindrig form av misshandel, vittnar citatet om att jämställdhet mellan könen saknas hos Unga Muslimer. Det är mannen som bestämmer i familjen; det är han som står för förnuftet.Kvinnan styrs av sina känslor och behöver därför tillrättavisas ibland!

Men därom vet Ungdomsstyrelsen ingenting. Den organisationen kunde gott regeringen lagt ned. Bidragsutdelningen kunde säkert något annat verk tagit hand om. Men tydligen föredrar regeringen lägga ned det fåtal myndigheter, som finns utanför Stockholm.

Skandalerna fortsätter att hopa sig över en annan myndighet, Statens Institutionsstyrelse, vid tillkomsten döpt till "Värstingverket" Hur länge ska det få pågå? Myndigheten ska öva tillsyn över s.k. "hem för vård och boende".Men den tillsynen tycks ha sina brister. För några år sedan visade det sig att personalen på ett sådant hem i själva verket var kriminella. Så har vi rapporterna om isoleringsceller för barn; de som hamnat där kan tvingas torka upp sina spyor. Nu har vi uppgifter om minderåriga som under lång tid tvingats leva totalt avskärmade från andra ungdomar.
Jag får dra igen, hur det gick till när Statens Institutionsstyrelse inrättades. Sture Korpi, som visste att han skulle bli generaldirektör för verket, fick i uppgift att utreda lokaliseringsfrågan. Han åkte runt i riket (ett spel för gallerierna) och sedan återvände han till Stockholm och sa att "myndigheten måste ligga i Stockholm, för där är kommunikationerna bäst." Klart att Korpi ville ha nära till jobbet!
Men tydligen räcker inte de bra kommunikationerna!

Ingen hade väl kunnat tro att de rödgröna skulle hämta inspiration från Silvio Berlusconi!Men visst är det så! I en av sina tv-kanaler skrev han ett kontrakt med väljare om vad han skulle uträtta. De rödgröna partiledarna gjorde samma sak för drygt en vecka sedan. Det var närbilder i tv, när de satte sina namnteckningar under ett löfte om att göra diverse åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
Det finns kanske något mer att lära sig av Silvio?

Expressen och "hela Sverige ska leva".

Än en gång är Expressens ledarsida ute och hackar på dem som uttrycker tvivel om det kloka i att Sveriges befolkning koncentreras till storstadsregionerna. Framför allt fnyser Expressen åt mottot "Hela Sverige ska leva" och anser sig ha fått stöd av Jan Edling och hans bok "Agenda för Sverige".

Enligt Expressen har "Jan Edling satt ner foten.Slagordet Hela Sverige skall leva är redo för museum. Vissa delar av Nedläggnings-Sverige kommer aldrig att leva upp igen, punkt slut. Arbetkraft, idéer och kapital måste koncentreras till "kluster", vitala globaliseringsvänliga tillväxtregioner. Svenska företag måste också tänka kluster: i stället för att bara konkurrera med varandra bör de poola sina resurser, samarbeta - mot världen",

Det är naturligtvis omöjligt att kommentera Edlings bok utan att ha läst den. Men Expressen bör göra klart för sig att i informationssamhället gäller andra lokaliseringsfaktorer än de som företagen fick rätta sig efter i industrisamhället.
Säkert kommer kluster att spela stor roll i framtiden, men förutsättningar finns för att bilda kluster utanför de traditionella storstadsregionerna.
Den frågan ska jag återkomma till!