Telia sviker glesbygden - igen

Några gånger har jag här tagit upp hur Telia bär sig åt mot glesbygden och jämfört med, hur det var på gamla Televerkets tid. Det är sorgligt, och det är lätt att fråga sig, varför ett företag som ska syssla med att få telenätet att fungera i stället lägger pengar och tid på att köpa telebolag i Turkiet.

Nu har det dykt upp ett nytt exempel på Telias ointresse för glesbygden.

Utan förvarning fick abonnenter i Skålsjön ett brev från Telia om att abonnemang för den fasta telefonin skulle sluta gälla i september. Då kan de inte längre erbjudas telenät för fast telefoni. Telia är på väg mot ett teknikskifte. Den nya tekniken blir dock för dyr att installera i områden med få kunder. Därför kommer dessa i stället att erbjudas en mobil telefonlösning. Bolaget Skanova skall därför plocka bort kablar, ledningar stolpar med mera.
Så långt brevet som chockade Skålsjön.

Tydligen var det så att Telia bestämt sig för att först plocka bort den fasta telefonin och därefter försöka ta reda på om den mobila lösningen fungerar.
Invånarna fick snart klart för sig att Telias erbjudande riskerade att bli både dyrt och dåligt (låg bredbandshastighet). Detta ledde till ett krismöte, arrangerat av kommunen. Där sa Thomas Zetterqvist, näringslivschef i kommunen:
"Ni har behandlats för djävligt".

Syftet med mötet var att försöka hitta bättre lösningar än de Telia föreslagit. Ett lokalt företag, Helsinge Net har redan fiberkabel dragen till Skålsjön och kan erbjuda billigare och bättre abonnemang Men att dra kabeln till husen blir en investering, som kanske hushållen måste vara med och betala på.

Hur det än går så är det inträffade en sorglig historia.
Och det måste sägas igen: På Televerkets tid, var syftet att försöka ansluta landets alla hushåll till telenätet. Om något inte fungerade, var det lätt att ringa och få tag på en reparatör, som kom och kollade vad som var fel.
Nu är allt annorlunda, och det värsta är att Telia inte bryr sig om den olönsamma glesbygden.
Det borde vara pinsamt för Telia att ett annat företag, Helsinge Net kan gå in och erbjuda en bättre lösning än den Telia stod för.

Och Skålsjön är bara början!
Brev från Telia kommer att dimpa ned över hela glesbygden!

Expressen, DN och regionalpolitik

I ett blogginlägg 21/2 2010 påtalades Expressens närmast hånfulla attityd gentemot regionalpolitik. Ingen förståelse för situationen i glesbygden och behovet av regionalpolitik där!

Det tycks inte vara mycket bättre på koncernkollegan Dagens Nyheter, i varje fall gäller det för Malin Siwe på ledarredaktionen. I ett inslag i Studio Ett" diskuterades urbanisering och glesbygden.

Malin Siwe menade att "människor bor där de vill bo".
Inte helt rätt! Många har flyttat, inte minst till storstäder, för att kunna försörja sig.
Till och med Norrlandsentusiasten Börje Salming bor i Stockholm (eller rättare sagt Vaxholm)


Malin Sive uttryckte sig också så här:"Städer växer och krymper". Visst har vi "ström mot storstäderna", men "à la bonheur"...
Detta kan inte tolkas på annat sätt än att ledarredaktionen på Sveriges största morgontidning menar att utvecklingen skall ha sin gång; staten ska inte genom regionalpolitik försöka påverka skeendet.

Vilka konsekvenser kan det få?

Ja, i sista hand kan vi hamna i den situationen att en f.d. tätort i glesbygden endast bebos av de som inte kan flytta. d.v.s. gamla och sjuka. Hur göra då?

Tvångsevakuering?

Skatteverket - igen

Skatteverket lade ned skattekontor i framför allt glesbygdskommuner för cirka ett år sedan. Det blev ytterligare ett hårt slag mot oss i glesbygden. Mitt under en högkonjunktur med plus i statskassan kände sig alltså skatteverket skyldigt att göra så av "besparingsskäl."
När det ska sparas, tycks statliga myndigheter föredra att ge sig på de svagaste i hierarkin, d.v.s. glesbygden. Nu finns det inte ens någon som tar hand om våra deklarationsblanketterna!

Efter den besparingen borde skatteverkets ekonomi har förbättrats. Men inte så - istället har skatteverket idag gått ut med ett nödrop: Ekonomin är så dålig att verket behöver ett omedelbart tillskott på 400 miljoner kronor för att inte tvingas säga upp tusentals anställda!
Men det mest fantastiska återstår.
En representant för facket (ST) menar att en orsak till verkets katastrofala kris är just nedläggningen av skattekontoren! "Det har kostat väldigt mycket, när vi lagt ned skattekontor och betalat in pensionsersättningar till trygghetsstiftelsen."
En annan orsak är, enligt samma fack, en IT-satsning. Också det låter märkligt. Var det inte meningen att IT-satsningar skulle förbilliga verksamheter?

I dag har jag i ett Ekoinslag också hört att skatteverket även har som mål att kunderna ska behandlas lika, oberoende av var de bor. Skatteverket beklagar att man inte riktigt har nått upp till det målet men tydligen menar att man strävar mot det.
I så fall har Skatteverket långt kvar! Varför inte börja med att ta hand om våra deklarationer, så att vi slipper åka mer än 10 mil för att lämna in dem på närmsta skattekontor?

Den stockholmska bypolitiken.

Hos Alice i Underlandet var allt upp och ned. Samma åkomma måste ha drabbat de folkpartister som i DN 23/2 klagar över "bypolitik" på grund av att Karolinska förlorar möjligheten utföra hjärtoperationer.

Så här ser verkligheten ut:
Rikssjukvårdsnämnden håller på med att verkställa ett regeringsbeslut, som innebär att den högspecialiserade vården måste koncentreras till sjukhus med högst kompetens. Därför har flera sjukhus fått lämna från sig viss kvalificerad vård. Uppsala förlorade levertransplantationer (Karolinska fick behålla dem och får därigenom fler patienter), Lund får ej längre ta hand om svåra brännskador. Som exempel på koncentrationens betydelse kan nämnas att när barn började hjärtopereras på två sjukhus i stället för fyra sjönk dödligheten från 10 procent till en.

Förlorarna har naturligtvis inte varit nöjda, men har accepterat den statliga myndighetens beslut. Det gör inte Karolinska, som tänker fortsätta. Det bör nämnas att Karolinska INTE legat i framkanten, när det gäller hjärtbyten. Lund och Göteborg var pionjärer och byggde upp en kapacitet som tillgodosåg Sveriges behov. Först därefter ville Karolinska vara med och varnades för att det skulle leda till onödig överkapacitet. Det nonchalerade Karolinska.
2004-2008 utfördes i Sverige 191 hjärtbyten. I Göteborg 99, i Lund 61, i Stockholm 31. Göteborg och Lund har således störst erfarenhet. Stockholm opererade i genomsnitt endast 5 patienter per år.

Om ordet bypolitik ska användas, bör det därför riktas mot den som inte kan acceptera att vid sällsynta tillfällen även huvudstaden kan drabbas. Har de ansvariga tänkt på vilka konsekvenser deras bypolitik kan få? Vad händer om Uppsala återupptar levertransplantationerna eller Lund de svåra brännskadorna?

Några argument som används för att försvara beslutet att trotsa en statlig myndighet, d.v.s. rikssjukvårdsnämnden, bör uppmärksammas: Om Karolinskas "attraktionskraft på duktiga läkare och forskare minskar, drabbas hela Sverige". Just så reagerar företrädare för Stockholm vid de fåtaliga tillfällen, då beslut gått emot huvudstadens intressen. Då misstänker de att huvudstaden utsatts för "regionalpolitik" eller "bypolitik". Och i analogi med det hävdar de lika bestämt att "det som är bra för Stockholm också gynnar övriga Sverige".

Rikssjukvårdsnämndens beslut medför neddragningar på flera sjukhus. Strukturrationaliseringar leder alltid till förluster för de drabbade, något som Sverige utanför Stockholm fått uppleva många gånger. Hur kommer inte Lund att drabbas av AstraZenicas flytt! Om Stockholm oroar sig för att norrlänningar får långa restider till vården, borde de snarare verkat för att Norrland får ett eget transplantationscentrum, t.ex. i Umeå.

Sanningen är säkert helt enkelt den att Karolinska inte kan acceptera förlusten av de prestigefyllda hjärttransplantationerna.
I sista hand drabbas patienterna.




http://www.dn.se/opinion/debatt/bypolitik-drabbar-majoritet-1.1050135