Nödrop från Afghanistans kvinnor: Vi behöver stöd!

Hennes familj hade problem att betala en skuld. Fordringsägarna tryckte på och krävde till sist att få henne som tjänarinna. Hennes familj accepterade, och nu började hennes helvete. Hon var i praktiken slavinna och blev både utnyttjad och misshandlad.  Hon blev gravid, fick missfall och dog av en infektion. Fordringsägarna krävde att få en ny slavinna av familjen. Det fick de.

   Det utspelade sig i Afghanistan, och det är svårt att föreställa sig att kvinnor kan ha det värre någon annanstans i världen. Troligen är det så att kvinnorna där har det sämre än vad de hade för hundra år sedan. Talibanerna har introducerat ett kvinnohat och kvinnoförakt, som stegrats av västerlänningars försök att förbättra kvinnornas situationen.

Det leder till att flickor, som fått chansen sätta sig i skolbänken, riskerar att mördas eller bli blinda av att någon sprutat svavelsyra i ögonen. Det fåtal kvinnor, som vågat bryta upp från ett äktenskap de tvingats in i, riskerar att stenas eller halshuggas, anklagade för otrohet.

   Det blir bara värre och värre, eftersom Västvärlden håller på att – i varje fall militärt – dra sig ur Afghanistan, och då passar talibanerna på.   

  Det innebär hot mot det fåtal kvinnor, som genom egna meriter fått arbete – eller till och med en politisk position. Talibanerna kräver att de ska gå tillbaka till den traditionella kvinnorollen. En änka, som hade jobb och fem barn, frågade en talibanhövding, hur hon skulle kunna försörja dem. Svaret löd: ”Du kan tigga”.

   Om kvinnorna inte ger efter för hoten, riskerar de att bli mördade. I dagens Svenska Dagbladet skriver Jan Blomgren att två kvinnliga poliser mördades i juli. En tredje, löjtnant Nigara, stod upp och försökte höja moralen hos de kvinnliga poliser, som fanns kvar. ”Dagligen får jag hot, när terroristerna säger att jag ska ge upp. Men jag är en afghansk kvinna och lämnar inte mitt arbete, så länge det finns blod i mina ådror. Jag ska ge mina kvinnliga kolleger mod”.

    Så stod hon och väntade på en buss. Två män på motorcykel dök upp bakom henne, avlossade på nära håll två skott, som träffade i nacken. Nigara avled några timmar senare på ett provinssjukhus. Därmed hade Afghanistan mist en av sina mest erfarna kvinnliga poliser.

 Nu hörs nödrop från Afghanistans kvinnor, som inte vill att talibanerna helt tar över Afghanistan, när de västerländska styrkorna försvunnit. De behöver stöd och hjälp.

Kan Sverige göra något?    

 

12 kommuner upphör att existera före 2100!

Det spår i varje fall Dagens Samhälle. (www.dagenssamhalle.se). Dessa kommuner har länge haft en negativ befolkningsutveckling.  Om man förlänger trenden från 1990, kommer alla 12 att ha upphört att existera före nästa sekelskifte. Överst på "dödslistan" står Ljusnarsberg och Strömsund, som når ättestupan redan 2070. Sist ut är Bengtfors, som försvinner 2096.

De 12 kommunerna är: (sifforna anger befolkningen idag)

Ljusnarsberg                       4848

Strömsund                          12138

Kramfors                            18516

Övertorneå                          4772

Munkfors                            3642

Hällefors                             6988

Storuman                            2081

Ånge                                   9639

Sollefteå                             19736

Torsby                                 12219

Vindeln                               5359

Bengtfors                            9588

Sju kommuner ligger i Norrland, tre i Bergslagen. Övriga två är Torsby i nordvästra Värmland och Bengtfors i Dalsland.
Endast en av de tolv (Kramfors) har tillgång på kust. Övriga kriskommuner är inlandskommuner.
  
Naturligtvis kan invändningar resas mot denna undersökning. Att tro att trender ska gälla en lång tid in i framtiden har ofta visat sig vara helt felaktigt. Det finns klassiska exempel, t.ex. slutsatsen att London under 1800-talet gick mot en katastrof. Staden skulle bli täckt av ett så tjockt lager av hästskit att det blivit nödvändigt att evakuera London. Det blev inte så, eftersom den tekniska utvecklingen ledde till att efterfrågan på hästar sjönk.
   Dessutom är det - trots allt - ganska sannolikt att "Dödsdatum" för kommunerna  skjutits upp genom att även politiker på riksplanet måste agera!
   Det är mycket annat som är oklart. Hur kan så stora kommuner som Kramfors och Sollefteå finnas på dödslistan? Kramfors med en befolkning på 18516 försvinner 2074 tillsammans med Övertorneå, vars befolkning endast är 4752.  Befolkningsminskningen är för båda kommunerna 20 %.
   Trots allt ger några intervjukommentarer visst hopp om att det finns möjligheter att överleva.  Enligt Tore Englén, analytiker på konsultföretaget WSP,  visar  forskning kring regional utveckling entydigt att männi­skor sällan flyttar till ett arbete. Vi flyttar "i anslutning till studier och för att vi hittat kärleken". På tredje plats kommer "behovet att få en bättre boendemiljö". Han säger till och med att "har man det, kommer företagen efter. De söker sig till arbetskraften".
Tyvärr har de "dödsdömda" inte märkt mycket av det!
Englén tycker också att "i den nya tjänsteekonomin" är det viktigt för  kommunerna att "importera köpkraft i form av turister och konsumenter." Det gäller att ha attraktiv natur och sjönära tomter. Viktigt är att tänja så mycket som möjligt på strandskyddet. Vidare går det att få konsumenter genom att locka till sig stora varuhus.
   De dödsdömda kommunerna kan säkert åstadkomma mer för att dra till sig turister. Flera av dem har till och med fått besökare från kontinenten och Norge att bosätta sig i kommunen. I norrlandskommunerna bör det vara möjligt tänja mer på strandskyddet, även om miljöaktivister från storstäderna alltid bråkar om det. När det gäller att locka till sig stora varuhus är det svårare. Ett bra exempel på vilka stora positiva följder det kan få är Haparanda, som genom Ikea fått både finska och ryska konsumenter.  

  

Bron, Saga - och Hitler.

På söndag är det dags för ett nytt avsnitt av tv-serien Bron. Den  är såld över hela världen och har därmed blivit den i särklass mest populära nordiska tv-serien.
Men förtjänar den sitt rykte? Jag är tveksam efter att ha sett avsnitt 1.
   Är det meningen att huvudpersonen Saga tio söndagar framöver ska demonstrera sin hundraprocentiska sociala inkompetens? Blir inte det litet tjatigt?
En del tv-kommentatorer menar att hon lider av asberger syndrom. Själv har jag haft en elev med det problemet, men han betedde sig inte som Saga. En annan "asbergerkandidat" kan ha varit Hitler. Ett av hans asbergersymptom var att han trivdes i låga temperaturer. När han skulle överlägga med generalerna, var det svinkallt i konferensrummet. Hitler trivdes, men övriga deltagare höll på att frysa häcken av sig.
   Ett annat symptom var att han redan som barn avskydde  att bli kramad. Om hans mamma hade svårt få upp honom ur sängen, bad hon hans syster att krama honom. Då flög lille Adolf upp ur sängen.
   Visst är det riktigt att betrakta Hitler som själva inkarnationen av ondska. Men i filmen Undergången från 2004, som handlar om vad som händer i bunkern i Berlin under de sista månaderna av andra världskriget, har Hitler ändå vissa mänskliga egenskaper. Han bekymrar sig över hur hans kanslipersonal mår. Detta väckte uppmärksamhet, och filmen blev kritiserad. Framställningen bygger på en biografi, skriven av en av Hitlers sekreterare.
Kommer även Saga att bli mera mänsklig?
  Förra veckans avsnitt av Bron slutade med att ungdomarna i det grundstöttade fartyget visade sig ha blivit medvetet smittade av lungpest, en sjukdom med extremt hög dödlighet.
 Om skurkarnas avsikt var att mörda dem, valde de en märklig metod. Risk föreligger att inte samtliga dör. Dessutom kan det knappast vara lätt att komma över pestbakterier.
Eller är de ute efter att skapa en pestepidemi i Köpenhamn/Malmö?
Vem vinner på det?
Kanske klarnar det på söndag...
 

Kaffet är slut!Snöstorm3 mil till butik.Vad göra?

Vad gör kaffeälskaren, om kaffet är slut, det är snöstorm och tre mil till närmsta affär?
Vad gör den som röker, om cigaretterna är slut?

Det blir allt vanligare att detta problem dyker upp. Det beror framför allt på att de mindre butikerna får allt svårare att klara sig .Enbart i år har cirka 200 lanthandelsbutiker upphört med sin verksamhet. Det beror i sin tur på att kundunderlaget sviktar, och att människor passar på att handla i köpcentra, där omsättningen är betydligt större, vilket ger möjlighet att pressa priserna. Men det händer också att leverantörer vägrar köra ut varor till de mindre butikerna med motiveringen att det inte lönar sig.
   Detta problem finns i hela landet, men - naturligtvis - är det värst i glesbygdsområden, där ju körsträckorna är längst.
 Alla politiker tycks hålla med om att det är olyckligt att lanthandeln förtvinar. Men när det gäller att göra något åt det har de föga att komma med. Så är det dock inte i Piteå. Där har kommunen gett ekonomiskt stöd till tre butiker för att förhindra att de läggs ned. Därmed blir det möjligt att få tag på kaffe, även om det är snöstorm.  Men kanske ändå inte, för nu har statsvetare påpekat att Piteåkan ha brutit mot förbudet för kommuner att ge ekonomiskt stöd till privata företag. De gynnas ju av beslutet i Piteå! Det kan ju gå ut över stora butiker i Piteås centrum!
Om någon Piteåbo överklagar bidragsbeslutet kan det upphävas. Det är bara att hoppas att ingen gör det. Piteå har ju visat sig stå upp för mottot  "Hela Sverige ska leva".
Bravo Piteå!

SJ:s bokning förlängde restiden med 4 timmar!

Det är sällan kommunikationerna förbättras för glesbygdsbor. Däremot är försämringar desto vanligare. En sådan har just inträffat för'Filipstad, som förlorat sin sista interregionalla förbindelse: Swebus tar bort Filipstad som hållplats för busslinjen mellan Stockholm och Göteborg. Trist!
   Men det finns ändå något att glädja sig åt: Vi får bättre möjligheter åka tåg.
Visserligen inte från den sedan länge nedlagda järnvägsstationen i Filipstad. Men cirka 1,3 mil  söder om Filipstad ligger Nykroppa, ett f.d. brukssamhälle,  som faktiskt fått tågförbindelse även om det hittills varit ont om tåg. Men Tågkompaniet har öppnat en Bergslagslinje, som fortsätter till Göteborg. Och tåget stannar i Nykroppa.  Nu vill Tågkompaniet utöka trafiken och hoppas på att Värmlandstrafik ska ordna med bussar, som kan trasportera resenärer från Nykroppa till Filipstad.
Denna tåglinje har nog varit ganska okänd. Ja, även för SJ:s bokningsprogram. När jag skulle åka till Göteborg och försökte beställa biljett via sj.se fanns inte "Nykroppatåget" med.
  Än värre höll det på att gå för en Nykroppabo, som åkte med tåget från södra Dalarna, men enligt SJ:s bokning skulle fortsätta förbi Nykroppa och gå av i Kristinehamn och byta till buss mot Karlstad, trots att tåget han satt i också skulle till Karlstad. Där skulle han ta buss till Filipstad och vara där omkring klockan åtta på kvällen. Det var enligt honom ett omständigt åkande, och det tog lång tid.
   Men så får han höra ett utrop i högtalarna: "Nästa hållplats Nykroppa". Hastigt far han upp och kliver a tåget. Klockan är drygt fyra. Han kom alltså hem fyra timmar tidigare än vad han gjort om han följt SJ:s bokning!

Hur avlöpte besöket på vårdcentralen?

I dag följde jag sjukvårdsupplysningen råd. Jag ringde till VC klockan 08.02 Från kl. 0800 ska det vara möjligt att göra det. Men en telefonsvarare upplyste mig om att redan stod så många i kö att det inte gick att få en köplats. Men  omkring kl. 08.30 lyckades jag bli placerad i kön. Jag fick beskedet av telefonsvararen att det beräknade kötiden var cirka 12 minuter. Men det blev minst 25. Under väntetiden fick jag flera gånger försäkringar om att man gjorde allt för att just JAG skulle komma fram så snart som möjligt.
Till sist blev det min tur. Jag drog min historia; att jag fått ont i den ljumske som blivit opererad och jag fick direkt en tid på vårdcentralen kl. 15.00. Jag frågade vad läkaren hette och fick svaret att det var en vikarie. Det var ett väntat besked. Min VC är helt beroende av s.k. stafettläkare. En gång hette han Muhammed Ali.
Jag ville veta mer och i hastigheten blev min fråga ganska dum: "Vilken språkgrupp tillhör han". Svaret kom snabbt: "Han talar svenska". Det beskedet sa inte så mycket, men jag fick i varje fall reda på att det var en "han".
Jag anmälde mig på min VC i god tid och behövde inte vänta länge. Doktorn var svensk och ganska ung. Han gjorde en mycket grundlig undersökning av min kropp, och kunde inte hitta tecken på att min opererade ljumske höll på att kollapsa. Det verkade inte vara något fel på andra organ, som kunde förklara mina besvär.
    Jag kände mig ganska nöjd med besöket på vårdcentralen.  

Stäng inte Svenska Hockeyligan!

Högsta elitserien i hockey heter numera Svenska Hockeyligan. Inom den höjs nu röster för att göra det lättare för SHL-lag att bli kvar  i ligan och svårare för nya lag att ta klivet upp till SHL. Andra SHL-röster vill rent av "stänga" SHL. Därmed blir det helt omöjligt för lag längre ned att ta steget upp till eliten och inget lag kan åka ur SHL.
   Expressen skrev att Finland och Schweiz skulle vara förebilden för dessa förändringar, men istället är det  nog Amerika och National Hockey League (NHL), som förespråkarna lockats av.
    NHL-modellen är ett klart brott mot den svenska idrottsrörelsens traditioner och grundprinciper. Vi har fram till nu betraktat idrotten som en folkrörelse. Det innebär inte minst att nya klubbar, som vill spela fotboll, handboll, hockey eller något annat, måste börja längst ned i seriesystemen, men de ska sedan ha en möjlighet att arbeta sig uppåt - till och med till högsta divisionen. I praktiken är det naturligtvis svårt att nå så långt, - men de ska ha den möjligheten.
   Detta har det länge rått stor enighet om. Men det är inte första gången, som  det har höjts röster, inspirerade av NHL. Oftast har det varit sponsorer, som satsat stora pengar på en klubb, som ändå misslyckades. En sådan sponsor hade svårt att acceptera hans Malmö åkte ur elitserien och förordade öppet att "stänga" den.
   Om vi ser på hur nykomlingarna i SHL har klarat sig, är det bara att konstatera att det hittills gått över förväntan. Det finns ingen som helst anledning att bryta mot svensk tradition! Det får räcka med de anpassningar till amerikansk hockey, som tyvärr ägt rum, och som gjort spelet betydligt mer brutalt. Vi får räkna med många hjärnskakningar bland spelarna i SHL.
Stäng inte SHL! 
        

Förr drog hästen människan, nu drar människan hästen!

Så ligger jag än en gång - på en väg med mycket trafik - bakom en s.k. djurtransport. Naturligtvis är det en häst.  Föraren kör mitt i vägen, släpet med hästen gungar. Jag minns den gång ett sådant släp hade vällt. Jag nådde det en stund efter det att olyckan ägt rum. Där stod en olycklig flicka och ringde i sin mobil. Några bilförare försökte resa släpet Jag stannade; hon sa att polisen redan var på väg och att det var tillräckligt med stillastående bilar, så jag körde vidare.
    Men nu funderar jag än en gång på hur relationen mellan hästen och människan har förändrats. I tusentals år har hästen dragit människan och hennes redskap. Plogen sattes bakom hästen, när det blev för tungt för bonden att dra den. Och när många människor skulle förflyttas samtidigt, blev det hästen som transporterade dem. Hästar drog vagnar, som i Vilda Västern kallades för diligenser. Hästar har transporterat människor i krig eller släpat på deras kanoner.
   Men i dag är det annorlunda. Nu är det människan, som transporterar hästen!
Varför har det blivit så?
   Ett svar är ju att människan kan tjäna mycket pengar på hästen genom att få den att springa fortare än andra hästar. Trav och galopp omsätter i dag ofantligt stora summor. Där satsar även fattiga människor pengar i hopp om att bli rika. Den som äger framgångsrika hästar blir det. Och framgångsrika hästars avkomma har genetiska förutsättningar att också de kunna springa fort och blir därmed värdefulla.
   Fotbollsspelare, som avslutat sin proffskarriär och har pengar över, kunde förr i intervjuer säga att de tänkte starta företag eller satsa pengar i någon industribransch. I dag är det vanligare att de säger att de ska köpa hästar.
Vilket svar är bäst för Sverige?

Vad göra om ljumskbråcket spricker och VC stängt?

För drygt ett år sedan blev jag opererad för ljumskbråck.

I förrgår började jag få ont i samma ljumske. Det stack till då och då, i synnerhet om jag gick fort eller bar på något. Inte roligt, eftersom vår Vårdcentral stängde fredag eftermiddag och inte öppnar igen förrän på måndag. Enda möjligheten få hjälp under helgen i Filipstad är att kalla på ambulans, men så illa är det ju inte med mig. Ambulansen behövs för allvarligare fall.

Jag kan inte låta bli att tillägga att landstingen ville dra in även en av ambulanserna, men det ledde till en folkstorm, i vilken det bland annat framhölls att även vi i Filipstad betalar skatt till landstinget.  

   Jag kände mig mycket osäker på vad jag borde göra. Kanske hade inte allt rasat, gått sönder därinne i ljumsken. Kan det vara möjligt att ”reparera” det där nätet som satts upp som skydd? Skall jag ta bilen och köra 6,5 mil till Karlstad, där det finns akutmottagning? Jag är osäker på hur det är i Kristinehamn, vars sjukhus också har reducerats till vårdcentral.

Men inte hade jag lust ge mig iväg till Karlstad, om det inte var alldeles nödvändigt.

    Så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och kom fram nästan direkt. Jag fick rådet vara försiktig, inte bära något – och att på måndag gå till den öppnade Vårdcentralen i Filipstad för att bli undersökt av läkare. Och det skulle jag göra, även om jag inte har ont på måndag.

   Men kommer jag verkligen in till en doktor, om jag inte har ont? Det är inte lätt komma in samma dag, om man inte är ett tydligt akutfall.

   Jag tänker med saknad på den tid Vårdcentralen hade öppet även under helgen!

   Jag minns till och med den tid det var öppet på natten…  

   

Badkarsköp: Bruksanvisningen var på ungerska!

När jag skulle köpa badkaret frågade jag efter en bruksanvisning. Jag fick svaret att det kunde jag inte få i förväg. Den låg nedpackad tillsammans med badkaret. Men när leveransen skett, och badkaret packats upp, fanns det ingen bruksanvisning. Jag ringde om detta och fick löfte om att allt skulle göras för att jag skulle få den saknade bruksanvisningen. Dagen därpå ringde butiken och sa att nu skulle det per mail komma en bruksanvisning.
   Och det gjorde det, men jag blev mycket överraskad. Här följer en mening från mailtexten:
All elektrisk utrustning , metallkonstruktioner , konstruktion dugaszalo uttag vedőerintkezőit egypotenciara etablera lokala nätverk av mes 2.4 badet ligger i stadsdelen

Mycket lätt att förstå!
Jag tyckte det påminde om en översättning av Google Translate.
I ett mail skrev jag och klagade. Jag fick ett snabbt svar med en ursäkt och erkännande om att Google Translate hade anlitats. Butiken hade översatt till svenska en ungersk originaltext. Det är där tillverkaren finns och butiken hade endast en ungersk bruksanvisning!
Jag har i ett nytt mail frågat om detta innebär att detta badkar aldrig tidigare sålts i Sverige.
På det har jag inte fått något svar..

Skjut de vilda hundarna!

    I Bukarest (Rumänien) plågas invånarna av förvildade hundar. Där finns omkring 75000, som strövar omkring överallt, till och med i stadens centrum. Två pojkar blev angripna av en sådan flock. En av dem klarade sig, men den andre dödades och blev delvis uppäten. Detta upprörde hela Bukarest och det blev en folkomröstning om vad som skulle kunna göras. En majoritet tyckte att det enda raka var att avliva hundarna. Men det väckte protester, också utanför Rumänien, t.ex. i Sverige.

   Jag misstänker dock att de flesta protestanter skulle få en annan uppfattning, om de varit med om att bli jagade av sådana hundar. Det har jag råkat ut för.

Det är inte bara Rumänien, som har detta problem. Vilda hundar finns på fler håll i Balkanländerna. Jag har sett dem Bosnien och i Makedonien. Och jag har blivit jagad av dem i Kosovo.

    Det inträffade i Pristina en mörk kväll i november. Jag hade lagt märke till enstaka vilda hundar på dagen, men jag hade inte klart för mig, vad som kan hända på kvällen och natten. Då blir de fler. Jag hörde dem yla under min promenad på cirka 10 minuter till huset, där jag skulle sova. Det lät en aning oroande och jag ökade takten. Så såg jag dem, men de verkade upptagna av att bråka med varandra. Jag försökte öka farten än mer, men det var inte lätt, för marken var moddig. Så såg de mig och kom rusande mot mig snett bakifrån. Mitt hus var omgiven av ett staket och jag lyckades få upp grinden, ta mig in och stänga och just då var de första hundarna framme och kastade sig mot grinden. Ingen försökte dock hoppa över, vilket förvånade mig. Jag rusade bort till husets ytterdörr, fick med darrande händer upp nyckeln och tog mig in.

  Vildhundarna är ett stort problem; de kan ju även sprida livshotande sjukdomar. Det har sagts att sterilisering skulle vara ett alternativ till avskjutning. Det måste vara kostsamt och pågå länge för att ge resultat.

Om djurvänner i Väst vill importera vildhundar - var så god!

På radion hörde jag ett annat alternativ: Att skicka hundarna som mat till länder, där befolkningen svälter. 

Hur det än sker, hoppas jag att vildhundarna försvinner!

Har kunderna tröttnat på stormarknaderna?

Enligt en utredning (jag kommer inte ihåg vem som gjorde den) har det skett ett trendbrott inom handeln. Många kunder har tröttnat på att åka in till stormarknader. Den lokala handeln, nära där kunderna bor, skulle gå mot ljusare tider. Det låter bra - i varje fall för oss som bor i glesbygdskommuner, där butikerna kämpar för att överleva.
   Men tyvärr har jag inte noterat något trendbrott i min kommun, Filipstad Och jag tvivlar på att jag kommer att se något. En första förutsättning för att en förändring ska kunna ske är väl ändå att befolkningen i kommunen - och i grannkommunerna -  inte minskar. Men det har den gjort i många år. Med ett undantag för just Filipstad 2012. Men det berodde på kommunplacerade flyktingar från Somalia och kan knappast betraktas som annat är en engångsföreteelse, även om företrädare för kommunen fick glädjefnatt och förkunnade att "nu har utvecklingen vänt".
   Det är lätt att inse hur allvarligt läget är genom att ta en promenad i stadens centrum. Jag tror att varannan butikslokal saknar hyresgäst. Skyltfönstren gapar tomma, med undantag för en skylt, där det står "Lokal att hyra" eller något liknande. Några fönster används för att marknadsföra någon verksamhet. i kommunen. Så gör Spångbergsgymnasiet i Filipstad. Det är bättre än att det är tomt!
Nej, jag har svårt att tro på ett trendbrott för den lokala handeln, varken för Filipstad eller för de flesta andra glesbygdskommuner!
   k 

Blundar medierna för rasism bland invandrare?

Det uppstod en märklig debatt efter det att en "mörkhyad man" och ett barn misshandlats i Malmö. Gärningsmännen kom från Mellanöstern. Medierna drog sig för att nämna att misshandlarna i Malmö var invandrare.
Enligt Sakine Madon i Expressen finns det journalister som drar sig för att anklaga invandrare för att begå hatbrott.
  Jag misstänker att de även drar sig för att nämna något om etniciteten, när grova brott har begåtts. Det skulle kunna bidraga till främlingsfientliga stämningar och kritik från kolleger. Men att blunda kan få en rak motsatt effekt: För läsare, lyssnare och tv-tittare lägger märke till att medierna ibland blundar - och det retar dem.
   Egentligen är det ganska självklart att det finns rasister och hatbrottslingar bland invandrare. Orsaken till att många flytt till Sverige är allvarliga etniska konflikter. De har ofta varit utsatta för hatbrott och då är det lätt att bli intolerant mot den etniska grupp, som drabbat dem. När det visade sig att Anna Linds mördare,Mijailo Mijailović  hade serbiska föräldrar, menade en man från Balkan, som inte gillar serber, att illgärningen berodde på att "det sitter i blodet på serberna".
   Så är det naturligtvis inte. Men själv blev jag något förvånad över vad som hände, när  Mijailo Mijailović hade avslöjats. När Sveriges television presenterade honom, blev det en lång genomgång av hans psykiska problem och hans svårigheter att få hjälp från sjukvården. Ingenting om möjliga motiv för att mörda Anna Lindh. Och i rättegången undvek man att beröra motivfrågan.  Varför?
Det fanns ju många serber, som reagerade mot att Sverige stödde Natoingripandet  i Kosovo. Och Anna Lindh var svensk utrikesminister.
Kan mordet på henna ha varit ett hatbrott?  

Lockas kunden om badkaret kostar 35995 i stället för 36000?

Jag har inte kunnat blogga på mer än en vecka. Det beror på ett försök att renovera badrummet. Det började med att en bekant sa att jag hade chansen att vinna 17000 kr. genom att ställa upp i en tävling, där det gällde att hitta "Sveriges fulaste badrum". Mitt skulle, enligt henne, bli en av kandidaterna.
   Då bestämde jag mig för att försöka göra badrummet VACKRARE.
Naturligtvis har jag gjort misstag. Jag beställde ett badkar, som jag blivit förtjust i, men upptäckte, strax före leveransen att det helt enkelt inte fick plats i mitt lilla badrum. Så det blev att avbeställa...
  Det har varit diverse annat strul, som tagit tid och i skrivande stund är tyvärr inte allt färdigt. Men målsättningen är spikad: Mitt badrum ska bli chanslös i tävlingar om Sveriges fulaste badrum.

När jag studerar priser på sånt som bör finnas i ett badrum, har jag noterat att oavsett vad det kostar, brukar de två sista siffrorna vara 95.
Det dyraste badkaret kostade över 35000 kr, nämligen 35995 kr. Jag frågar mig, om den som är beredd att lägga ned så mycket pengar på ett badkar, skulle tveka att köpa, om priset i stället hade varit 36000. Men tydligen tror de som befinner sig på den säljande sidan i butikerna att det har en positiv effekt att summan slutar på 95 och därmed i detta fall hamnar under 36000 kr.
   När jag gick igenom en badrumskatalog och noterade priset, fann jag att i 63 fall av 75 slutade priset för kunden på 95. En toalett kunde kosta 2795 i stället för 2800 kronor eller 6495 i stället för 6500 kr.
Att sänka priset med fem kronor bör väl ge störst effekt på kunderna, när det handlar om varor som inte är så dyra. Men ändå hittade jag ett toalettlock, som kostade 300. Varför inte sälja det för 295?
  En helt annan sak är att vid köp av både badkar och toaletter, kan det visa sig att ett och annat som behövs inte ingår i köpet. Kunden måste öppna plånboken en gång till.
Så borde det inte vara! 
     

Kommer knallarna att försvinna?

I dag börjar årets Oxhälja i Filipstad. Det är en jättestor marknad, som pågår i tre dag. Från fredag till och med söndag. Det kommer knallar från hela landet och slår upp sina stånd. I Filipstad är alla övertygade om att det är Sveriges största marknad och att den är känd över hela landet. Men tydligen inte av Blogger, för det blir röd understryckning, när jag skriver Oxhälja.
   Det sägs att det finns Filipstadsbor, som räknar årets början och slut efter Oxhäljorna. Året börjar alltså med en Oxhälja och slutar när nästa Oxhälja tar vid.
   Någon tycker kanske att marknadsstånd och kringresande knallar låter gammaldags. Lockar det verkligen många människor? Det gör det! Men det finns ett problem, som kan leda till att många knallar ej längre kan fortsätta.
Från och med 1 januari 2014 måste även torg- och marknadshandeln ha kassaregister och kunna lämna kvitto. Det kan bli en dyr investering för många. Och på de stora marknaderna har många knallar flera marknadsstånd och då måste de ha kassaregister på varje plats. Ett annat problem är elförsörjningen. Oxhälja är en jättestor marknad. Vad händer om elen slås ut?
  Om det vill sig illa, kommer uppemot hälften av knallarna att sluta. Det kommer i sin tur att leda till att marknader ställs in.
   Det är den småskaliga handeln som drabbas. Måste allt vara storskaligt?
Men nog blir det ny marknad även i september 2014. Det är ju, enligt Filipstadsbor en försättning för att det ska bli ett nytt år!  
          

Nej, Obama kan knappast få fram sanningen om Raoul Wallenberg!

 

Obamas besök är över, och de flesta tycks vara nöjda. Själv är jag mycket förvånad över vad han skall ha sagt under sitt besök i Stockholms synagoga, nämligen att han skall göra allt för att få reda på sanningen om Raoul Wallenbergs öde.

Alla känner väl till att han räddade livet på tusentals judar i slutet av andra världskriget. De flesta vet att ryssarna tog honom, när de intagit Budapest. Men hur det gick till är något oklart.

   Först fick svenska ambassaden i Moskva beskedet att Raoul påträffats och ställts under sovjetiskt skydd. Det var ingen bluff. Men när han ville till det ryska högkvarteret blev han ”omhändertagen” och förd till det ökända Ljubljanskaja-fängelset i Moskva, där miljontals oskyldiga hamnat under Stalins skräckvälde.

   Men om detta fick svenska myndigheter ingenting veta – och tyvärr var regeringen inte alltför angelägen att få veta. Eftersom Moskva meddelat att Raoul ställts under dess beskydd, hade regeringen kunnat kräva att han skulle skickas hem till Sverige – men det gjorde den inte.

  I augusti 1947 (2,5 år efter det att ryssarna gett honom skydd) meddelade vice utrikesminister Vyshinskij att Raoul inte påträffats och att han förmodligen omkommit under slutstriderna i Ungern.  

  Vysjinskij var åklagare under de fasansfulla Moskvarättegångarna på 1930-talet, där Stalin såg till att topparna inom parti och stat dömdes till döden, anklagade för de mest otroliga brott. Vysjinskij brukade avsluta sin framställan med orden: ”Skjut de galna hundarna”.

Och skjutna blev de.

   Men när den svenske utrikesministern Östen Undén uppvaktades av en aktionsgrupp för Raoul, och sa sig tvivla på Vyshinskijs besked, blev Undén arg och sa: ”Tror ni att Vyshinskij ljuger?”

   Därefter hände inte mycket förrän italienska och senare tyska diplomater, som blivit krigsfångar i Sovjetunionen, började friges. Bland dem fanns flera som kommit i kontakt med Raoul. Nu blev det fart på regeringen, och äntligen krävde den, med stöd av bifogade vittnesmål från de f.d. fångarna, att Raoul skulle skickas hem.

   Först vägrade Moskva ta hänsyn till uttalanden från ”krigsförbrytare”, men till sist blev bevisen alltför starka. Dessutom hade Stalin dött och Nikita Chrustjev inlett viss avspänningspolitik. Men det dröjde till februari 1957, innan Moskvas erkännande kom: I förnyade undersökningar hade ett enda dokument påträffats ”som det finns grund betrakta som hänförande sig Raoul Wallenberg”. Enligt detta skulle Raoul ha avlidit natten mot 17 juli 1947 ”förmodligen till följd av en uppkommen hjärtinfarkt”. Men tyvärr hade läkaren, som skrivit rapporten, avlidit. Och den ansvarige ministern, Abakomov, hade arkebuserats för sin brottsliga verksamhet. Inte en enda levande person med kännedom om Wallenberg hade påträffats!

   Efter Sovjetunionens kollaps har både ryska och svenska forskare haft möjlighet titta i sovjetiska arkiv. Visst har det kommit fram nya uppgifter, men inga säkra bevis om att Raoul levde efter 17 juli. Men helt klart var att det 1957 fanns levande människor (inte minst fängelsepersonal) som kunnat berätta.

  Dödsorsaken, hjärtinfarkt, är inte övertygande. Raoul var bara 33 år.

Vad i all världen skulle Obama kunna göra? Prata med Putin i St Peterburg?

Dom har nog annat att prata om!

 Och om Putin kan och vill göra något, vill han säkert inte att Obama ska framstå som den som fått fram sanningen om Raouls öde.    

För många syrier?

Migrationsverket har beslutat att syrier, som kommit hit på grund av kriget, ska få permanent uppehållstillstånd.  Det var rätt beslut, men det borde ha kombinerats med andra åtgärder.

En positiv följd blir att för vissa syrier blir det möjligt att ta sig till Sverige utan att betala fantasisummor till människosmugglare. Det är vedervärdigt att människor som upplevt krig och elände har tvingats skuldsätta sig eller sälja allt för att försöka ta sig in i EU. Och själva resan kan ha inneburit att de ändå riskerat livet. Nu blir det möjligt för s.k. anknyttningsfall (make och barn) att åka legalt till Sverige.

   Tyvärr är det hittills endast Sverige som ger permanent uppehållstillstånd. Det enda vettiga hade varit att EU gemensamt infört denna regel. Eller att i varje fall länder, vars ekonomi inte håller på att kollapsa, gör det. Nu får vi räkna med ökad tillströmning av syrier till vårt land.

   Det bör vi klara av, men det kan uppstå problem i några kommuner – de som redan har många syriska flyktingar. Dit kommer säkert många nyanlända att söka sig. De känner eller är släkt med syrier som bor där. Men för en kommun som Södertälje kan det bli problem, om många nyanlända vill bosätta sig där. Migrationsministern svarade undvikande i tv, när han diskuterade med ett kommunalråd från Södertälje. Visserligen har ha lovat att kommuner som tar emot många flyktingar ska få extra bidrag, men de pengarna räcker inte långt. Dessutom blir det svårt att integrera flyktingar, när de koncentreras till vissa kommuner – och vissa stadsdelar. Det leder till arbetslöshet och bidragsberoende.

   Flera regeringar har sagt nej till att villkora bidrag, vilket skulle innebära att syrier förlorar pengar, om de slår sig ned i Södertälje. Vad är det för fel i att göra så? De flesta sociala bidrag innehåller ju krav som mottagaren måste uppfylla!

   Det skulle kunna förmå syrier att bosätta sig i annan kommun än Södertälje. Det kan göra att de lättare får kontakt med svenskar och snabbare lär sig att kommunicera på svenska. Om de efter två år ändå vill till Södertälje, får de göra det. Men kanske har de då rotat sig i den kommun de levt under de två åren.         

       

Varför rapporterar inte medierna om Norrland?

Få kommuner är värre drabbade av avfolkningens elände än Jokkmokk. Där bodde 1960 11553 människor. 2010 var de 5170. Befolkningen hade alltså mer än halverats!

   Till ytan är däremot Jokkmokk Sveriges näst störta kommun. Men det mesta är glesbygd.

  Nu vill ett gruvbolag, Beowulf mining, bryta järnmalm i Kallak, som ligger i Jokkmokks

kommun. Därmed skulle det skapas ett antal jobb, som hårt drabbade Jokkmokk så väl behöver.
     Men samtidigt uppstår svåra miljöproblem, som främst går ut över samerna och deras renbetesmarker. Därför rasar nu en allvarlig konflikt. Miljöaktivister och samer försöker sätta käppar i hjulen för gruvbolaget. De har kedjat fast sig vid infartsvägen till Kallak eller spänt fast sig i träställningar, som polis fått  såga ned. En föll ned så att ambulans fick tillkallas. Polis fick hacka loss andra, som kedjat fast sig i betongfundament. En aktivist hällde bensin på sig och hotade tända på.

   En jokkmokkbo har fått ett hotbrev, som riktade sig mot honom och tre andra. De har tagit ställning för gruvan i Kallak. I brevet låg en skarpladdad hålspetskula. och en 15x 15 centimeter utskriven porträttbild på honom från hans facebooksida "Ja till gruvan i Jokkmokk".

   Jokkmokk har haft en dramatisk tid!

Konflikten har uppmärksammats utomlands. Norska journalister har rapporterat om den. Den har uppmärksammats av två tidningar i Italien, och för några dagar sedan var det en artikel i Washington Post. Men ända fram till nu har svenska riksmediers (ordet syftar på medierna i Stockholm) intresse varit svalt. Studio Ett har tagit upp det en gång; ingenting i P1 Morgon.  Dagens Nyheter har nöjt sig med TT-notiser; Svenska Dagbladet med information i näringslivsbilagan.

   Försöken stoppa kalkbrytning på Gotland väckte betydligt större intresse. Än värre om vi jämför med den s.k. tv-eken, som även kallades för radiohuseken. Den stod utanför Sveriges Radios och Sveriges Televisions huvudkontor i Stockholm. Experter ansåg att den måste fällas på grund av rotröta. Den kunde ramla ned när som helst och utgöra en trafikfara. Det blev protester. Men vid ettiden på natten den 25 november 2011 anlände cirka femtio poliser i elva piketbilar och området spärrades av. Efter en dryg timme hade ett 50-tal protesterande förpassats utanför avspärrningarna. När trädfällarna kom vid tretiden uppstod smärre tumult och upprörda människor försökte stoppa arbetet.

Enligt radioprogrammet Medierna skrevs det 150 artiklar om detta i riksmedia.
Jämför detta med tystnaden om Kallak, där gruvintressen och arbetstillfällen för en hårt drabbat kommun står mot en ursprungsbefolknings möjligheter att överleva.

Utländska media förstod att Kallak var viktigt men det gjorde inte Stockholm.

Varför?