Kan det löna sig att elda upp bilar?

Det tycks råda enighet på en punkt i kommentarerna om kravallerna och bränderna i Husby och övriga problemområden: Att ställa till med bråk skall aldrig löna sig. Den som känner sig orättvist behandlad skall inte kunna få upprättelse genom att sätta eld på grannens bil. Vårt rättsliga system får under inga omständigheter ge efter för krav från kravallmakare

En enig politikerkår har fört fram det här budskapet.

Men stämmer det att kravaller och brända bilar aldrig gett något resultat?

I en artikel i Göteborgs-Postens kulturbilaga 29 maj ger America Vera-Zavala några exempel på att bråk och skadegörelse kan löna sig. I just Husby hade 2008 en fritidsledare kämpat förgäves i mer än ett år för jobb åt arbetslösa ungdomar ända tills den dagen någon kastade en sten genom ett skyltfönster. Veckan efter hade de fått jobb.

Sommaren 2009 var det kravaller i Hisings-Backa (Göteborg) Bakgrunden var ett polistillslag mot en närbutik. Ungdomar där hade hävdat att de ofta utsatts för trakasserier, övergrepp, glåpord och visiteringar av polisen. De beslöt sig för att hämnas. Resultat: De fick en fritidsledare till fritidsgården, den värsta polisen förflyttades, och ungdomarna erbjöds jobb i området.

Hon nämner också ett försök att stoppa försäljningen av hyreslägenheter i Alby. Där skapades en kampanj, ”Alby är inte till salu”. Man samlade namn för att kräva en folkomröstning om utförsäljningen. Kommunen gjorde allt för att stoppa den. Det blev förbjudet att samla in namn på fritidsgårdar. Försök gjordes till och med att stoppa ett möte på Alby bibliotek med motiveringen att titeln ”All makt till folket” var för uppviglande.

Detta ser hon som ett exempel på att det – ibland – inte lönar sig att gå den demokratiska vägen, men att det – ibland - lönar sig att ställa till med kravaller och bränder.

Har pensionärer flest sexpartners?

Det hävdade Aftonbladet på löpsedeln men också på förstasidan i går (lördag).
Dagen innan hade tidning gått ut med budskapet att svenskarna har mindre sex än någonsin, vilket ledde till kommentarer i många medier. Minskningen ansågs sammanhänga med att människor helt enkelt inte har tid. Det gäller att få det där livspuzzlet att gå ihop.
   Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att pensionärerna ligger i topp när det handlar om sex på grund av att de har mera tid till förfogande! Men den som studerar Aftonbladets statistik från gårdagens tidning upptäcker att uppgiften om pensionärernas många sexpartners är något överdrivet. Aftonbladets och United Minds sexvanestudie bygger på intervjuer med 3000 svenskar. En fråga handlade om hur många samlagspartners de intervjuade hade haft. De som var mellan 18 och 20 år hade haft 7,4. De mellan 61 och 70 15,1. Det är ju helt naturligt: Ju äldre man är, desto fler har man hunnit med! Men det framgår också att med stigande ålder sjunker i allmänhet antalet nya partners, vilket också är naturligt.
  Så även om dagens pensionärer har mer tid till förfogande, ägnar de sig åt mycket annat än sex!
  

  

Att rösta om att införa det redan införda.

I går hade P1 kl.18.16 frågesport. Det är så varje fredag. Två lag tävlar, och det ena består av medarbetare på radions P1; i det andra kan det vara journalister eller politiker eller något annat. Jag vet inte så noga, eftersom jag hört på programmet endast en gång – i går under bilkörning.

Att jag undvikit det beror på att jag sett att det leds av Annika Lantz – en varelse som inte hör hemma i P1. Å andra sidan lider jag inte så mycket av att höra hennes röst, eftersom det är svårt att höra vad hon säger. Hon sluddrar, binder samman ord eller uttalar dem endast till hälften. Om hon sökt jobb på SR på den tid ett huvudvillkor för anställning var förmåga att tala tydligt och korrekt, hade hon inte haft en chans.

Hon kom till P1 i samband med att P1 skulle ”populariseras”. Några program, som inte ansågs tillräckligt ”populära” lades ned, t.ex. "Vår grundade mening”. Lantz kom från P3 och fick i P1 ett eget program ”Lantz i P1”. Där införde hon fritt fram för de medverkande att tala i munnen på varandra.

Där hörde jag henne för första gången och greps av fasa. Men hon försvann snart, och jag förmodade att hon sparkats tillbaka till P3.

Jag hade på radion, när frågesporten körde igång och tänkte inte först på att hon var med. Men programmet var onekligen i hennes stil: De medverkande babblade, flabbade och pratade i munnen på varandra. Frågesporten ska ta upp vad som hänt under veckan. En fråga berörde beslutet i Göteborg att folkomrösta om trängselavgifter. Jag hörde programledaren säga ungefär det här: ”I Göteborg ska dom införa trängselavgifter." Jag häpnade! Visste inte en samhällsredaktion på P1 vad det handlar om i Göteborg? Att trängselavgifterna infördes för cirka ett halvt år sedan, men att en namninsamling, uppbackad av Göteborgstidningen, fick så stort stöd att kommunfullmäktige nu ska ta ställning till om det ska bli folkomröstning i efterhand. Eventuellt ska den hållas i samband med valet 2014, och då har onekligen trängselavgifterna varit i gång länge.

Och vad händer om det blir ja i folkomröstningen? Vågar politikerna köra över sina väljare? (Folkomröstningen är endast rådgivande.)
Det som hänt i Göteborg är en superintressant fråga!
Häpnadsveckande om inte programledaren kände till det!

Men så mindes jag att det måste röra sig om Annika Lantz' program och hennes röst, och då var det inget att förvåna sig över.

TeliaSonera har gjort bort sig!

I går kunde Uppdrag Granskning, genom att presentera både dokument och vittnen, komma med nya avslöjanden om TeliaSoneras skumraskaffärer i Uzbekistan. Det handlade om mutor, men än värre är att det svensk-finska företaget gett makthavare möjlighet att kontrollera telefoner och Internet-trafik.


Detta har naturligtvis gått ut över dem som är kritiska till regimen.

Uppdrag Granskning tog också upp situationen i Vitryssland, där TeliaSonera agerat på samma sätt.

Och hur kunde azerbajdzjaner bli kallade till förhör för att de i Eurovision Song Contest röstat på Armenien? (Se blogginlägg 19 maj)Jo, makthavarna i Azerbajdzjan kunde se, hur människor röstade! Det ordnade TeliaSonera (och övriga teleoperatörer).

Radio Free Europe tycker det är anmärkningsvärt att TeliaSonera, ett företag som backat upp ett antal diktaturer, i år var huvudsponsor för Eurovision Song Contest. Det kan skada sångtävlingens anseende.

Om du har ont i ryggen – ät penicillin!

Ja, ungefär så står det på Expressens löpsedel idag. Men den som också läser texten inne i tidningen bör få klart för sig att det inte handlar om alla människor med ryggbesvär. En förutsättning är att det har konstaterats att patienten har en bakteriell infektion. Men tydligen är det inte klarlagt vilken bakterie det är som orsakar de inflammationer som kan framkalla smärtorna i ländryggen. Danska forskare tror att det rör sig om den bakterie, som ger patienten akne. Den kan ha kommit till diskarna i ryggen, när patienten borstar tänderna (!)

Jag har tidigare bloggat om hotet från de resistenta bakterierna. De har även drabbat Sverige. Just nu överväger sjukvården att börja använda antibiotika med allvarliga biverkningar. Orsaken är att det finns inget annat som har effekt på en viss bakterie.

Det är missbruket av penicillin och andra antibiotika som gett oss problemet. Grisar och andra djur får penicillin för att växa bättre; det vräks ut antibiotika i fiskodlingar för att öka avkastningen. I många länder är det möjligt att köpa penicillin utan recept. Människor med vanliga förkylningar försöker kurera sig med penicillin, trots att de förmodligen har en vanlig virusinfektion, som inte kan botas med antibiotika.

Ska vi då stoppa i oss penicillin för att vi har ont i ryggen?

OK, det kan vara så att det kan hjälpa vissa patienter. Men den danska forskningen är ännu ofullbordat.

Tills vidare bör inga patienter få penicillin för sina ryggbesvär!

Fusk i Eurovision Song Contest?

Ni som inte sett mitt inlägg 19 maj, "Reformera Eurovision Song Contest!" Läs det gärna nu!
  Jag påtalar där att regimen i Azerbajdzjan 2009 förhörde azerbajdzjaner på grund av att de i European Song Contest röstat på Armeniens bidrag! Jag menade att Azerbajdzjan är en hård diktatur som borde kastas ut från ESC.

I dag finns ännu ett skäl. Det har kommit uppgifter om att studenter i Baltikum har mutats för att rösta på Azerbajdzjan. Det finns all anledning att misstänka att mutningen inte bara har ägt rum i en stat.
   Som redan sagts: Landet har olja och regimen tar säkert hand om en stor del av inkomsterna.

Än en gång: Tack och lov för att Danmark kunde hålla undan!

Diskrimineras britterna i Eurovision Song Contest?

Britterna känner sig åsidosatta, utsatta för en kontinental sammansvärjning. Ingen brittisk artist har vunnit sedan 1997. Det kan, enligt dem, bero på fördomar mot dem.

Vad som är sant är att den inringda röstningen präglas av ”etniska band”. De nordiska länderna röstar på varandra. Norge gav oss i år vår enda tolva. Det brukar också heta att även Balkanländerna röstar på varandra, fastän de för några år sedan försökte slå ihjäl varandra. Men förklaringen är snarare att varje Balkanland har minoriteter från andra Balkanländer, vilka röstar på sitt moderland. En motsvarighet till det är att Tyskland gång på gång gett tolv poäng till Turkiet på grund av att Tysklands många turkar röstat på Turkiet.

Numera har vi fått ett annat röstningsblock, nämligen Kaukasus. I år kunde Armenien, Azerbajdzjan och Georgien ha nytta av det. Och Ryssland får stödröster av att det finns ryska minoriteter i länder, som tidigare tillhört Sovjetunionen.
   Men Storbritannien kan endast räkna med stödröstning av detta slag från Irland. Och det räcker inte. Förra året trodde britterna att de hade chans att vinna med Engelbert Humperdinck. Han kom näst sist. Men den stora förödmjukelsen kom 2003, då britterna inte fick en enda röst.

Någon sammansvärjning mot britterna existerar säkert inte. Det finns dock fler förklaringar till bakslagen. Kanske är ett att det inte sker någon uttagning av det slag, som vi har. Det har varit BBC som utser Storbritanniens bidrag. I år blev det Bonnie Tyler, som hade sin storhetstid för 30 år sedan. ”Hon ser ut som ett återuppväckt lik på scenen” lyder en kommentar.

En annan förklaring kan vara att britterna slipper semifinalerna och går direkt in i finalen – liksom några andra länder. Samtliga dessa hamnade långt ned i år. Det är troligen ett handikapp att inte ha varit med i semifinalerna, där låtarna hinner sätta sig. Det kan tilläggas att Irland, som delar Storbritanniens öde att inte få stödröster från kontinenten genom ”etniska band”, intog jumboplatsen i år.

Reformera Eurovision Song Contest!

  Tänk om Saudiarabiens kung börjar intressera sig för nästa sommarolympiad i Brasilien. Han upptäcker att hans land har alldeles för få guldmedaljkandidater. "Detta måste vi göra något åt", tänker han. Några medlemmar av kungafamiljen får i uppdrag att snabbt få tag på idrottsmän ( kvinnor ska inte idrotta!), som kan ge Saudiarbabien guldmedaljer.Dom börjar med friidrotten och åker till Afrika. Kontrakt skrivs med långdistanslöpare från Etiopien och Kenya. De tillhör världseliten.
   Sedan flyger kungens sändebud till Amerika. Det blir nya kontrakt med världseliten på de korta sträckorna; alltså från 100 meter till och med 400 meter.
   Därefter besöker sändebuden Europa och det blir kontrakt med kulstötare, diskuskastare och några höjdhoppare.
   Kungen är belåten. Saudiarabien kan nu vinna många guldmedaljer.

Nej, det går inte! Inom den olympiska världen är det endast landets invånare, som får ställa upp i de olympiska spelen. Men i European Song Contest är läget annorlunda. Det land som får flest röster och som utropas som segrare, kan ha använt sig av en "song", som skrivits av en kompositör från ett helt annat land. Och såvida inte reglerna ändrats, kan också artisten som sjunger komma från ett annat land.
   I går var det nära att Azerbajdzjan, som ju vann för två år sedan, på nytt hade segrat. I så fall hade det skett med hjälp utifrån (Sverige). Det har regimen i Azerbajdzjan råd med. Den har visserligen inte lika mycket pengar som Saudiarabien, men där finns olja. Dessutom ett förtryck av befolkningen, som borde leda till uteslutning ur Eurovisionen. 2009 kallade regimen azerbajdzjaner till förhör, på grund av att de i European Song Contest röstat på Armeniens bidrag!
Tur att Danmark vann i år!
Men borde inte reglerna ändras? Borde inte varje land tvingas hålla sig till sina egna förmågor? Det kan möjligen leda till att kvaliteten faller något, men det skulle bli större variation i musiken. 
  

Totalhaveri för radions Konflikt.

I onsdags sände Uppdrag Granskning en mycket lyckad granskning. Programmakarna ville visa, hur lätt det är att få smäll på fingrarna av att uttrycka opassande åsikter. Ja, det räcker med några ord som av somliga kan uppfattas som opassande.

Ett exempel gällde kritik av en artikel i Aftonbladet, där en journalist på kulturredaktionen hade hävdat att nästan alla somalier i Sverige hade gått så många år i skola i sitt hemland att nästan ingen kunde vara analfabet. Men kritikern, som i flera år engagerat sig för somaliers integration, visste att kulturjournalisten hade fel och skrev ett genmäle.

Vad ledde det till? Ja – naturligtvis – till att han stämplades som en rasist med åsikter som hör hemma i Sverigedemokraterna.

Det värsta exemplet gällde dock en somalisk journalist, Amun Abdullahi som jobbat på Sveriges Radio. Där har hon avslöjat att en ledare på en fritidsgård i Rinkeby rekryterat ungdomar till al-Shabaab - en islamistisk milisgrupp i Somalia, som terroriserat befolkningen och till och med förhindrat matleveranser från att komma fram till den svältande befolkningen.

Men hennes reportage ledde till att det spreds en uppfattning om henne bland somalier att hon sålt sig till svenska journalister och deras svartmålning av islam.

Detta var hon beredd på, men inte det som inträffade några månader senare. Radions Konflikt ifrågasatte hennes uppgifter. Den 24 april 2010 sände Konflikt ett reportage från Rinkeby där uppgifterna om al-Shabaabs rekrytering avfärdas som hörsägen och rykten.
   Konflikt ifrågasatte även andra mediers rapportering om Rinkeby, bland annat den tidigare discjockeyn Kadafi Husseins uppgifter om att ungdomar kommit till honom och sagt att al-Shabaab försökt rekrytera dem. Programmet spred en bild av att det inte var religiösa krafter som var problemet i Rinkeby - utan Kadafi Hussein.

Kadafi Hussein ifrågasattes också för att han varit med i TV4:s Kalla Fakta. Där sade han att religiösa män stoppat flickor från att gå på fester som han arrangerat. En flicka berättade anonymt om just detta. Men i Konflikt berättade flickan att hon aldrig varit på någon av Kadafis fester, och inte blivit stoppad. Problemet var bara att Konflikt intervjuat fel flicka! De förväxlade henne med en annan flicka som varit med i Kalla fakta

Konflikt ifrågasatte också att någon svensk-somalier dödats i Somalia när de stridit för al-Shabaab. Idag finns Säpo-uppgifter som styrker Amun Abdullahis rapportering i Ekot. Hemliga avlyssningar visar hur ungdomsledaren mycket riktigt hade samlat en grupp kring sig och att flera sedan gav sig av till Somalia. Minst en av dem dog i strid.

Värst av allt: Konflikt hade på sin egen redaktion uppgifter om Somalia, al-Shabaab och en ung man, som varit på väg att åka och kriga. Men det reportaget sände inte Konflikt. Det hade gjorts av frilansjournalisten Carolina Jemsby, som förmodar att redaktionen ”blev besviken på det material jag hade” och hade ”förväntat sig något annat”.

Tja, det går väl att förmoda att materialet inte stämde med Konfliktredaktionens åsikter. Men i reportaget, som förnekar att al-Shabaab rekryterar krigare, gör redaktionen pinsamt många misstag. Slutsatserna fick allvarliga följder för Amun Abdullahi: Hon blev än mer utfryst. De religiösa grupperna kunde hävda att de hade rätt.

Just därför hade det varit bra, om Konflikt i sin sändning i dag gått ut med ett beklagande och erkännande om brister i reportaget. Men så blev det inte. I stället kastade sig Konflikt över det raserade åttavåningshuset i Bangladesh och de extremt låga lönerna för kvinnliga textilarbetare.

Och visst gör de rätt i det. Men Konflikt har orsakat att en lovande kvinnlig journalist från Somalia gett upp. Var hon inte värd några ord?

Får vi "Spökstäder" i Sverige?

Eller snarare handlar det om kommande ”Spökbyar”, där samtliga hus är obebodda och håller på att förfalla.


Detta perspektiv har SVT i Rapport eller Aktuellt uppmärksammat i en serie reportage. Det finns glesbygdskommuner som förlorat över 60 procent av sin befolkning. Ett exempel är Åsele. Naturligtvis får en sådan kommun stora problem att få ekonomin att gå ihop. För att spara läggs ett högstadium ned, men det leder till att barnfamiljer flyttar, vilket i sin tur gör att ekonomin försämras ännu mer. Det var värdefullt att SVT klart och tydligt slog fast att det är glesbygdkommunerna som förlorat på de förändringar, som ägt rum i det s.k. skatteutjämningsbidraget, (”Robinhoodskatten”, enligt vilken rika kommuner ska ge bidrag till fattiga). Förändringarna har i stället gynnat storstäderna. Stockholm har agerat i den riktningen och drog sin inte ens för några år sedan att bryta mot lagen genom att presentera en budget i obalans, hänvisande till att man tvingats sätta av pengar till det bidraget!

Glädjande nog har SVT även uppmärksammat att glesbygdskommunerna förlorat jobb och inkomster genom neddragningar av statlig verksamhet. Vunnit har i stället, enligt SVT, storstäderna. Men här borde SVT ha nämnt att vinnaren framför allt är Stockholm. För när det gäller lokalisering av nya myndigheter hamnar de nästan undantagslöst i huvudstaden, trots att riksdagen slagit fast att nya myndigheter bör lokaliseras utanför Stockholm. Detta är ett problem, som jag åtskilliga gånger påtalat.

Det är sorgligt att det parti som anser sig bäst av alla partier företräda landsbygdens/glesbygdens intressen, nämligen centerpartiet, inte har åstadkommit någonting för att bryta denna utveckling.

Maud Olofsson försvarade sig en gång med att säga: ”Ingen annan är intresserad av göra något åt det.” Vilket struntprat! Hon borde satt hårt mot hårt. I sista hand hade hon kunnat hota med att lämna regeringen. Då hade hon säkert inte behövt oroa sig över sjunkande siffror i opinionsundersökningarna!

Volvo bör bygga vindkraftverk i stället för bilar.

Koldioxidhalten i atmosfären når nya rekordnivåer. Det har på nytt dragit igång debatten om klimatfrågorna. Förmodligen kommer det inte leda till någonting, varför debatten snart kommer att dö ut. Tills nya katastrofrapporter publiceras…


Men Studio Ett hade idag ett inslag. Där medverkade frilansjournalisten Shora Esmailian, en för mig okänd storhet. Hon hade ett radikalt förslag, som skulle bidra till att lösa klimatfrågan: Volvo ska sluta att tillverka bilar och gå över till att producera vindkraftverk.
   Den enda rimliga förklaringen till att hon uttryckte sig så är väl att hon inte menade allvar. Men om hon ändå har funderingar åt det hållet, bör hon göra klart för sig att tekniker och ingenjörer på Volvo vet föga om vindkraftverk. Däremot vet de en hel del om bilar. Och Volvo ägs nu av ett kinesiskt företag, som knappast skulle ställa upp på hennes förslag. Kineserna har köpt Volvo eftersom Volvo har kunskap om bilbyggande; kunskap om vindkraftverk behöver kineserna inte vända sig till Sverige för att få.

Men anta att Volvo ändå följde Shora Esmailians råd och började bygga vindkraftverk i stor skala. Då skulle snart ett problem uppstå: Att sälja dem. Visst har vindkraften byggts ut i rasande fart i Sverige. Men det beror på att det är en subventionerad bransch. Och den el som produceras är dyr. Frågan är om det är möjligt att fortsätta att stödja den. Och Volvo kommer att få svårt att konkurrera med tillverkare från just Kina, som tvingat flera tillverkare i väst att kapitulera.

SVT, ge inte flyktingar falska förhoppningar!

I går hade Sveriges Television ett inslag om en romsk familj från Makedonien, som hotas av avvisning. Dom hade kommit till Sverige i hopp om att deras yngsta barn skulle få vård. Det framgick inte, vilken sjukdom det gällde eller om barnet hade fått någon vård. Men barnet hade dött och blivit begraven. Nu vill familjen stanna i Sverige för att kunna besöka graven.
   Genom kyrkan på orten har det blivit ett engagemang för familjen; en präst framhöll betydelsen av att övriga barn borde få en chans att växa upp i Sverige.

Det är lätt att förstå att familjen vill stanna i Sverige. Romerna på Balkan lever under vidriga förhållanden. De bor i segregerade kvarter i hus, som saknar det mesta av det som vi anser vara självklart. Det finns inte någon etnisk grupp, som har lägre status än romerna.

Men familjen kan knappast undgå att bli skickad tillbaka till Makedonien. Behovet av att kunna besöka en gravplats räknas inte som tillräckligt skäl för att få uppehållstillstånd. Migrationsverket frågar sig nog, varför familjen inte tog med sig barnet tillbaka i en liten barnkista. Det hade förmodligen kyrkan på orten kunnat hjälpa till med att finansiera.

När flyktingar, som riskerar avvisning, blir intervjuade av Sveriges Television har de en benägenhet att tro att nu kommer det at ordna sig. Svensk tv stöder ju oss! Journalisterna på tv borde därför sätta sig in i ärendet ordentligt. Om förutsättningarna för uppehållstillstånd är mikroskopiska, borde de inte riskera att inge falska förhoppningar. Den efterföljande besvikelsen kan drabba familjen hårt.

Kan kvinnors skyddade boende bli kvinnofängelse?

Behovet av skyddat boende för kvinnor, som misshandlats eller i övrigt behandlats illa av sina män, är stort. Kvinnojourer, som drivs av ideella krafter, gör fantastiska insatser. Men nu har jag fått uppgifter om ett skyddat boende, som gör mig betänksam.

Direkt efter en dom i en tingsrätt, där en man blev frikänd från ett åtal om ”olaga hot” på grund av brist på bevis, transporterades en kvinna (vi kan kalla henne för Anna) i bil till ett skyddat boende. Ingen sa vart de skulle åka, hur hon och de fyra barnen skulle bo eller hur lång vistelsetiden skulle kunna bli. Efter att ha varit där i tre veckor har hon endast ett önskemål: Att så snart som möjligt få komma tillbaka till sitt hem.

Under tre veckor har barnen inte gått i skola. Det är svårt att sysselsätta dem. Hon känner sig helt slut. Och sommaren närmar sig. Då har hon möjlighet få jobb. Men när hon talade om för personalen att hon vill hem, fick hon ett chockartat svar:
”Du får gärna ge dig iväg, men barnen behåller vi!”

Kan de som driver skyddat boende beröva en mamma vårdnaden av barnen? Märkligt! Men uppenbarligen används detta hot som påtryckningsmedel gentemot kvinnor som tröttnat på att vistas där.En kvinna berättade för Anna att hon blivit berövad vårdnaden. Sedan fick hon kämpa länge för att få den tillbaka. ”Så nu lyder jag dem för att inte råka illa ut igen.”

Anna har också utsatts för övertalningsförsök att flytta till den kommun, där detta skyddade boende ligger. ”Då kan barnen gå i skola här.” Men Anna vill tillbaka till sina vänner och bekanta, och det gäller också för barnen.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att ett skyddat boende driver sådana kampanjer och sådant hot mot kvinnor, som är i stort behov av lugn och ro.
   Nu kanske någon gör invändningen att personalen gör detta i ett gott syfte: Att göra allt för att hon inte ska riskera råka ut för mannen, som burit sig illa åt gentemot henne. Men Anna tror att om hon inte får åka hem nu med sina barn, är risken stor att hon och barnen lider större skada än den mannen kan orsaka.

Många kvinnor skulle göra en annan bedömning. Men i sista hand måste det vara Anna, som bestämmer hur hon ska göra och inte det skyddade boendet. Hon säger att hon känner sig lurad. Om hon vetat att hon på obestämd tid skulle föras till en kommun långt hemifrån och inte ha en aning om när barnen skulle kunna komma tillbaka i skolan – då skulle hon aldrig ha satt sig i den där bilen.

Även i Pakistan vinner islamisterna terräng!

Jag bloggade nyligen om växande hot från islamisterna i Bangladesh. I grannlandet Pakistan är situationen ännu värre. Där har det hållits val i dagarna, och islamister har strängt taget saboterat hela valrörelsen. De har mördat företrädare för partier, som de inte gillar. Det handlar i allmänhet om partier som tror på demokrati och reformer - och inte minst som vill förbättra kvinnans situation. På valdagen gick islamister ut i flera regioner och krävde att kvinnor inte skulle rösta. Värst av allt är att den koalition som ser ut att få bilda ny regering vill öppna samtal med islamisterna.
   Det är sorgligt, inte minst med tanka den våg av protester, som genomsyrade Pakistan efter mordförsöket på skolflickan Malala, som stod upp för flickors rätt att gå i skolan. Då väcktes ett hopp om att ismamisterna skulle pressas tillbaka.
Än en gång: Islamisternas allt starkare ställning är ett globalt hot. Betänk att Pakistan har kärnvapen... 
   Jag har bloggat flera gånger om Malala!

Varför har S inte velat diskutera skolan tidigare?

Socialdemokraterna ska bjuda in partier, lärarfacken, Sveriges kommuner och landsting, med flera, för att diskutera situationen för Sveriges skola och lärare. Löfven menar att det behövs en nationell samling på grund av problemen i skolan – inte minst för det faktum att läraryrket har blivit så impopulärt. Ytterst få studenter vill bli lärare i de naturvetenskapliga ämnena.

Visst har S rätt i att situationer är kritisk. Men det har den varit länge – utan någon som helst reaktion från socialdemokraterna – snarare tvärtom! Partiet har gjort allt för att släta över problematiken. Så var det 1980, när två internationella undersökningar visade att svenska elever låg i den absoluta botten, när det gällde kunskap i matematik. Dåvarande Skolöverstyrelse (en S-märkt myndighet) vägrade länge att publicera undersökningen.

Det är först när S har hamnat i opposition, som S börjat kritisera situationen i skolan och försökt skylla nedgången på regering och Jan Björklund, trots att den senares reformer ännu inte kan ge resultat ute i skolorna.

När det gäller lärarlönerna har S motarbetat försök från fackliga organisationer att höja dem. Eller snarare att förhindra att de halkar efter utvecklingen för andra grupper.Jag har själv två gånger blivit ”lock-outad", när löneförhandlingarna strandat och chefen för Skolöverstyrelsen (socialdemokrat) accepterat lock-out för att knäcka lärares lönekrav. En gång tvingades vi tillbaka till skolan genom att socialdemokraterna drev igenom en tvångslag i riksdagen.

Som ung lärare märkte jag att yrket fortfarande hade viss status. Men nu är situationen helt annorlunda.

En annan faktor, som bidragit till dagens situation, är det förakt för kunskaper som i stor utsträckning genomsyrat socialdemokraterna.

Så, naturligtvis är det positivt att i varje fall delar av S har tänkt om.

Men för att ta er på allvar borde ni först öppet bekänna era gamla synder!

Våldsamma demonstrationer i Bangladesh. Varför?

I Bangladesh är det oroligt. Det har varit våldsamma demonstrationer i huvudstaden Dhaka. Cirka 28 dödsoffer och flera hundra skadade. Upprördheten har bland annat handlat om att några bloggare riskerar långvariga fängelsestraff för att ha uttryckt sig nedlåtande om profeten. Men den som tycker att det ändå är positivt att demonstranter värnar om yttrande- och tryggfrihet har tyvärr alldeles fel. För demonstranterna kräver att bloggarna skall avrättas! ”Häng ateisterna!” skanderade man. Ett annat krav gäller införande av sharialagar.


Demonstrationen i Dhaka är bara ett av många exempel på en minst sagt trist utveckling i stora delar av den muslimska världen. Extrema former av islamism vinner gehör i land efter land.. Den ”arabiska våren”, ”ungdomsrevolten” tycks i stället ha gynnat islamistiska partier. Utvecklingen i Afghanistan är också oroande. Där har tidigare funnits en negativ inställning till självmordsbombare. Trots att Afghanistan drabbats hårt, har befolkningen börjat acceptera denna form av terror mot oskyldiga.. Risken att talibanerna tar över, när de utländska trupperna försvinner är stor.
   Det kommer att drabba kvinnorna hårt. Kvinnor, som lyckats skaffa sig utbildning och arbete, riskerar att förlora allt de vunnit. En taliban menade att en änka, som försörjde sig och barnen genom att hon fått jobb, borde klara sig genom ”att tigga”.

Vilka förklaringar kan finnas till denna trista utveckling?

Miljonprogrammet - en katastrof för glesbygden.

Läckande tak.
Läckor i vattenledningar.
Mögel.

Så är det i många bostäder, byggda i det s.k. Miljonprogrammet. Det var bråttom att bygga, för det var brist på bostäder i hela landet.

Det slarvades, det rationaliserades. Allt för att det skulle bli billigt och gå fort.
   Projektet lyckades utifrån målet att bygga 1 miljon bostäder på 10 år.
Men baksidan (slarv, fusk, billig produktion) skulle så småningom visa sig.

Nu genomförs renoveringar, och det är bra - men det finns ett problem:
Det måste bli hyreshöjningar för att finansiera dem.

Det kostar att renovera, och hyran måste upp med många procent. Och värst drabbas glesbygdskommuner, och det beror framför allt på att hyresgästerna där ofta har låga inkomster. Många är pensionärer med låga pensioner; många är ensamstående. De klarar helt enkelt inte av den nya hyran - och vad göra då?

Enda möjligheten är ett riktat stöd till drabbade glesbygdskommuner. Det skulle ju också ge jobb och därmed minska arbetslösheten i dessa kommuner.
Här har de partier som plötsligt har börjat uppmärksamma glesbygden en chans att visa att de menar allvar!

Hockey-VM - nytt fiasko?

VM förra året blev ju publikmässigt ett fiasko. Sverige, Finland, Ryssland och övriga "stora" hockey-nationer hade ju redan mött varandra många gånger i diverse VM-liknande turneringar, som direksänts i TV. Ingen tvekan om att hockey-entusiaster var ganska "mätta", när det riktiga VM drog i gång! Därtill kom att biljetterna var alldeles för dyra.
   Det misstaget har årets arrangörer inte gjort, men i övrigt är situationen densamma: Topplagen har spelat mot varanda åtskilliga gånger i samma turneringar. Men det höll på att bli stort fiasko direkt genom Sveriges förlust i premiärmatchen...
   Blir det inte också ett bortfall av publik av det faktum att Stockholm (och Helsingfors) hade VM förra året?
   Jag förmodar att arrangörsländerna kan ha mardrömmar om att Sverige och Finland inte går till slutspel. Då blir det nog inget vidare klirr i kassan..
 

Kan man gå på bio i glesbygden?

Nu är det rätt länge sedan man talade om "biografdöden". I städerna innebar den ju snarare en koncentration: Det lades visserligen ned massor av biografer, men i gengäld uppstod det "biopalats" med flera salonger.  
I glesbygdskommunerna är problemet annorlunda. Där går det inte bygga biopalats, men på många håll finns i varje fall möjligheten gå på bio kvar. Det kan vara den lokala Folkets Hus-organisationen, som tagit hand om den uppgiften. Det blir visserligen inte många föreställningar per vecka, och den som vill se lite "smalare" filmer blir nog besviken.  Men James Bond och senaste Åsa-Nisse går säkert bra!
Tyvärr har det nu tillkommit ett problem, som leder till att glesbygden får en ny biografdöd: Digitaliseringen av filmen. 
 Överlevande biograferna i glesbygdskommunerna har inte råd att köpa den utrustning, som behövs för att visa digitala filmer. Det finns  visserligen ett statligt bidrag, men det kommer ändå att bli för dyrt för många.
   Det är sorgligt och blir ytterligare ett handikapp i konkurrensen med större orter om att få ungdomar att stanna kvar på hemorten.
   På senare tid har partierna uppmärksammat att det faktiskt finns väljare också på den s.k. landsbygden. Är det verkligen omöjligt att se till att dessa väljare också framöver kan gå på bio?  

Trist att långtradarstrejken inte blev av!

Det blev ingen långtradarstrejk…

Det hade jag sett fram emot!

OK, det är fånigt att tänka så – företag är ju numera helt beroende av ständiga leveranser, eftersom lagerhållningen har skurits ned.

Det hade snabbt blivit störningar av produktionen.

  Och det hade naturligtvis Transportarbetarförbundet tänkt utnyttja, bl.a. med lönekrav, som låg högre än de som de exportberoende företagen fått. Transports ordförande sa öppet att han struntade i den uppgörelsen, trots att LO accepterat och deklarerat att avtalen för företag som är utsatta för utländsk konkurrens ska vara någon form av ”tak”.

Men nog hade det varit skönt att få ge sig ut på vägarna och slippa långtradarna! Risken för att råka ut för olyckor hade ju minskat drastiskt! Dom är kraftigt överrepresenterade i dödsolyckor – inte minst för att dom kan vara så tunga. Tänk att krocka med ett 60 ton tungt fordon!

Men dessutom kör de ofta alldeles för fort. Om 60 ton dundrar in i mig och min bil med en fart på 100 km i timmen, blir det inte mycket kvar av vare sig bil eller mig.

Enligt Trafikverket kör 70 procent av förarna av de tunga lastbilarna med släp för fort – det är helt otroligt! Därtill kommer att det nyligen har avslöjats att de roar sig med att titta på tv samtidigt som de kör! Ordet otroligt räcker inte till!!

   Kommer ni ihåg Tranarpsbron i Skåne? Tät dimma och en väg som blivit en isgata. Det hade varit farligt köra fortare än 30 km i timmen. Men långtradare körde i minst 90.

 Det kostade en människa livet. Sju långtradare åkte dit.

   Därtill kommer att det är vanligt att de bryter mot kör- och vilotiderna.

Sveriges åkeriföretag skyller på konkurrensen från utländska förare. Helt klart syndar även dom, men när polis granskade efterlevnaden av kör- och vilotider, var svenska bolag sämre än utländska.

Det finns ytterligare ett problem: Alkoholen. Chaufförer tycks inte dra sig för att supa på färjorna. Men bilen ska ju köras, när färjan är framme…

Så det hade gärna fått bli strejk några dagar..