Hon måste föda i Finland; det fanns inga platser i Sverige.

Jag väntar fortfarande på att få göra en starroperation. Optikern i Filipstad skickade en remiss om det 21 juni. Nu har det gått ett halvt  år – och ögonpolikliniken är dödstyst. När jag väntat tre månader, trodde jag faktiskt att någon skulle höra av sig .Vi är ju – i teorin – garanterade vård inom tre  månader. Det löftet är numera rena skämtet!

I  går skrevs det om Jenna från Bålsta, som var gravid och skulle få tvillingar. Hon och den blivande pappan var säkra på att tvillingarna skulle födas på Uppsalas akademiska sjukhus . Där hade hon varit flera gånger och tagit prover. Allt verkade vara klart, hon skulle bara göra ett sista ultraljud. Men då kom  en läkare som sa att hon måste föda i Finland, eftersom det kunde bli för tidigt födda barn, och det fanns inga lediga platser för sådana födslar i Sverige. Därför skulle det bli ambulanstransport till Åbo i Finland. Sami, den blivande pappan, fick inte ens med sig en vinterjacka. Det dröjde, innan det blev klart hur länge de måste vara kvar i Åbo. Först  sas det en vecka – men det blev två.

Jennas (och tvillingarnas) öde är ett bra exempel på krisen inom den svenska sjukvården. Det råder brist på både personal och vårdplatser. Men det är svårt att förstå att det har kunnat bli så krisartat. Ibland tänker jag på hur det var i min ungdom. När jag drabbades av barnsjukdomar som mässlingen och, påssjuka eller svåra förkylningar, fanns det inga vårdcentraler att vända sig till. I stället kom en doktor hem till mig, undersökte mig och skrev ut någon medicin. Min mamma och mormor förberedde alltid doktorns besök genom att lägga ut nya lakan i sängen.

Antalet läkare har säkert mer än fördubblats sedan dess, men ändå är vi hänvisade till vårdcentralerna för att få några minuter med en doktor.

Bristerna i sjukvården måste åtgärdas! Det räcker inte med ett antal nya miljarder i budgetpropositioner. Det är nödvändigt att överföra pengar till sjukvården från andra verksamheter, som inte är lika viktiga. Jag har ett bra exempel. Den s.k. Ungdomsstyrelsen, som bland annat delar ut pengar till islamistiska organisationer, kan skrotas och varenda miljon ska gå till sjukvården!      

Många islamister har bra jobb och bostad - OCH gömda bomber.

I kampen mot den extrema islamismen och terrorismen förefaller den viktigaste motåtgärden vara  att förhindra radikalisering av ungdomar som ligger i riskzonen.  Det är ett svårt uppdrag för dem som ingår i antiradikaliseringsgrupper ; ungdomarna är ju ofta dåligt integrerade, har hög arbetslöshet och hyser ofta synnerligen lågt förtroende för alla slag av  myndigheter.

                             Situationen är än mer komplicerad: Det är inte alls säkert att arbete och integration sätter stopp för den s.k. radikaliseringen. Det visar ett färskt ingripande mot en grupp i Strasbourg, som nu anklagas för att ha planerat ett terrorbrott – och  som stoppades i sista minuten.

En av de gripna var en omtyckt lärarassistent, den andre var hamnarbetare och den tredje var en specerihandlare som sålde konjack.  Men den 20 november hämtades de tre plus ytterligare en man av fransk säkerhetspolis. De anklagas för att ha planerat ett terrorbrott.

Detta är helt annorlunda terrorister: Välavlönade män i 30-årsåldern. Inga skägg, inga försök värva anhängare.

De levde inte i utanförskap, hade bra jobb och hade aldrig hamnat i något brottregister. Nu är många oroade över att de varit just så normala. ”Ingen märkt någonting”, säger den ansvarige för antiradikaliseringskampanjen. Nu handlar det om personer som är integrerade i det franka samhället.

Franska myndigheter säger att en dödlig komplott stoppades. Männens planer var nära att verkställas. ..

Cellen i Strasbourg hade order från en befälhavare i området mellan Irak och Syrien att skaffa vapen. I männens bostäder fanns vapen och trohetslöften till IS. Förrförra veckan greps ännu en man misstänkt för samröre med Strasbourgcellen. Terroristernas mål var polisens högkvarter i Paris , julmarknaden på Champs Elysées och kafeer i Paris.

                             I juni ställdes sju unga män inför rätta och dömdes för terrorism.  Men nu är de misstänkta terroristerna helt annorlunda. De är inte unga muslimer med tillfälliga jobb eller helt arbetslösa.. Det är just det faktum att de senast gripna verkade så normala som gör att de är desto mer hotfulla. De smälte väl in i i kvarteren där de bodde och där helskägg och slöjor inte är särskilt vanliga. Om de kan klassas som terrorister, då har de skickligt hörsammat IS påbud om hemlighållande och förställning.

                             En av de gripna var en populär fritidsledare vid en grundskola. Myndigheterna hittade vapen i hans lägenhet.”Alla tyckte att han var helt fantastisk”, berättar chefen för ungdomsgården. ”Han var lugn och seriös. Specialhandlaren som greps älskade barn.”

                             ”De där männen hade jobb, de tjänade hyggligt och de pratade inte om hat och främlingskap. Och så grips de klockan tre en morgon! Detta är extremt oroande, det betyder att det förmodligen finns fler vilande terrorister”.     

Har Trump gjort bort sig?

Västvärldens utrikesministrar har det inte lätt! När Donald Trump uppenbarade sig, skapades ett osäkerhetstillstånd inom utrikespolitiken – och det tycks bara bli värre och värre. Donald Trump agerar som om han inte har klart för sig att han ej längre befinner sig i sandlådan, tillsammans med sina lekkamrater. Trots de växande bevisen om att ryssar var inblandade i hackningen av det Demokratiska partiet några veckor före presidentvalet, fortsätter Trump att hävda att ryssarna är oskyldiga.  Han fördömer således USA:s elit inom underrättelsetjänsten men solidariserar sig med det som var USA:s  dödsfiende under det kalla kriget.

                             Om han nöjd sig med att framföra kritiken under högsta möjliga sekretess, hade han förvisso ändå utsatts för kritik men kommit lindrigare undan. Men i stället vräker han ur sig otidigheter gentemot sitt eget land.

                             Om Trump fortsätter i den stilen är risken stor att ingen kommer att ta honom på allvar. Frågan är om inte Putin börjat misstänka att Trump är en nolla, som kan nonchaleras. Ryssarna har haft besök av gäster från Turkiet och Assads Syrien. Det finns misstankar om att de förbereder en uppgörelse om Syriens framtid – utan att USA har fått vara med. Ett illavarslande besked till Trump!

                             President Obama har beställt en utredning om den ryska inblandningen i presidentvalet. Den skall vara klar, innan Trump ska svära den ed som gör honom till USA:s president.

Men denna nya utredning kommer naturligtvis att leda till nya konflikter med Trump och hans anhängare.

Hur ska det sluta? 

Håller Sverige på att få brist på vatten?

Jag har i alla tider intresserat mig för vädret. Jag brukade segla under sommaren, och då är det nödvändigt att följa väderrapporterna! Att hamna helt oförberedd i en åskby är inte trevligt! Och under vintertid åkte jag skidor, och då var det också nödvändigt att ta del av väderapporterna för att få reda på, om kommande väder passade skidåkarna.

                             I höstas var jag också beroende av väderrapporterna, för jag övervägde att vintersäkra elen. Jag ville ha få ett fast och billigt elpris. Men jag tvekade och bestämde mig för att avvakta i hopp om att det  skulle komma ett ännu billigare erbjudande. Ett stort misstag! Elpriset gick i stället upp kraftigt och jag missade den chansen. Nu har jag fått den första vinterräkningen och den var inte rolig att se…

Men det finns ett annat problem, som också orsakats av vädret, och det är alldeles för lite diskussion om det: Det börjar faktiskt bli ont om vatten på många håll i vårt avlånga land. Det beror på att vi har haft alldeles för lite nederbörd under lång tid. Vi har de senaste veckorna haft högtrycksbetonat väder. Det innebär en hel del sol (dock ibland skymd av dimma) men inget regn. Högtrycken blockerar atlantlågtrycken, som innehåller regn. De kan inte ta sig in över Sverige.

                                                      Nederbörden har tyvärr varit otillräcklig på många håll det senaste halvåret. Det beror inte bara på blockerande högtrycksryggar. Vänerns vattenstånd ligger sedan i somras en halv meter under det normala. Det leder till att det blir för grunt i farleder som de större fartygen ska använda. På andra håll håller grundvattnet på att ta slut. Då blir det nödvändigt att transportera vatten till torrlagda områden. Det kan bli dyrt!

Jag funderar på om torkan och vattenbristen kan sammanhänga med klimatförändringar men är osäker.      

Regeringen vill skapa en ny myndighet för jämställdhetsfrågor. Behövs den?

Regeringen vill skapa en ny myndighet, som ska ta sig an jämställdhetsfrågor. Medierna har varit mycket kritiska. Enligt en huvudinvändning råder det i Sverige ingen brist på myndigheter, och många av dem sysslar med jämställdhetsfrågor. Det gäller inte minst länsstyrelsen i Östergötland, som  har hand om det nationella arbetet mot hedersförtryck. Den nya myndigheter kan komma att slå sönder  den verksamhet  som byggts upp i Östergötland.

                             Regeringen försvarar sig med att det kan ta flera generationer innan män tar ut hälften av föräldraledigheten. Finns det verkligen anledning att vara så pessimistisk? Männens andel ökar stadigt. Det är tveksamt om en ny myndighet kan få tillväxten att öka!

                             Den mest akuta frågan är hedersvåldet, som borde uppmärksammas betydligt mer! Tyvärr tycks svenska politiker ha varit ointresserade av den problematiken. Eller för fega!  Det försöker länsstyrelsen i Östergötland att göra något åt!

                             Så det bästa vore att regeringen avstod från att starta en ny myndighet, men så kommer inte att ske. Enligt Expressen skall den ligga i Göteborg. Det ogillar Expressen utan någon som helst motivering. I stället bör den, enligt Expressen, ligga i Tensta.

Bakom den ståndpunkten ligger en realitet: Stockholms ytterområden, där kriminaliteten är skyhög, har ett behov av att få verksamheter förlagda till sig. Utvecklingen har gått i motsatt riktning, d.v.s. butiker, lokalkontor har försvunnit. Men om Expressen vill engagera sig i denna fråga, borde tidningen i stället arbeta för att några av huvudstadens många myndigheter flyttar ut till Tensta och andra förorter. Göteborg ligger nästan i botten, när det gäller antalet myndigheter. Stockholms dominans är total. Att flytta en myndighet från Göteborg till Tensta, blir i praktiken att flytta den från Göteborg till Stockholm. De flesta förorter ingår i kommunen Stockholm. Om så inte är fallet, ingår de i Stockholmsregionen.

     Även Göteborg har problem med sina förorter och kanske borde också Göteborg överväga att försöka flytta verksamheter till ytterområden i hopp om att dessa ska kunna fungera bättre. 

Jag citerar en ledare i Expressen från i dag. Den blivande presidenten Trump borde nu visa några tecken på kompetens. Gör han det?

Jag citerar en ledare i Expressen från i dag. Den blivande presidenten Trump borde nu visa några tecken på kompetens. Gör han det?

I flera månaders tid har amerikanska myndigheter riktat anklagelser mot Ryssland för att blanda sig i presidentvalet. Redan i oktober pekade man ut landet som ansvarigt för att ha hackat datorer hos det demokratiska partiet. Nyligen gick CIA ett steg längre och slog fast att syftet med dataintrånget var att gynna Donald Trump i valet.

                      Dessa allvarliga anklagelser avfärdas nu av Trump som ”löjliga”. Han förminskar USA:s egna expertmyndigheter.genom att påminna om hur fel underrätelsetjänsten hade om massförstörelsevapnen i Irak.

Det är något oerhört! USA har alltså en blivande president som rycker på axlarna åt att en främmande makt blandar sig i landets demokratiska process. Han tycker sig inte ens ha tid att lyssna på d dagliga genomgångar som representanter för underrättelse- och säkerhetstjänsten normalt håller för en blivande president.

Och det slutar inte där. Enligt förhandsspekulationerna tallar mycket för att Rex Tillerson, oljejätten Exxons vd blir ny utrikesminister. I så fall kommer USA att företrädas i världen av en person som har belönats med Putins vänskapsorden  – en hedersbetygelse som han har renderats till följd av sina privata och affärsmässiga kopplingar till Ryssland.

                      På miljöns område är nyheterna lika dåliga. Till ny miljöminister har han utsett klimatskeptigern Scot Pruitt. Hans främsta merit för jobbet är att han som justitieminister i Oklahoma har stämt EPA, USA:s motsvarighet till Naturvårdsverket, för att försvåra användningen av kol och gas. Själv har Pruitt nära band till kol och gasindustrin och dess lobbyyister, som har donerat pengar till hans politiska kampanjer.

                      Då ska man ha i bakhuvudet att Obama valde just EPA för att driva igenom sin   miljöpolitik i ett försök att kringgå klimatförnekarna i kongressen. Som en ledare inom miljörörelsen uttryckte saken: ”Att ge Pruitt uppdraget att leda EPA är som att anställa en pyroman för att bekämpa bränder.”

Det finns egentligen ingenting i de utnämningar eller uttalanden som Trump har gjort på sistone som stillar oron över hans blivande presidentskap. Marknaderna gläds åt den boom som väntas när pengar ska börja spenderas utan tanke på det växande budgetunderskottet. Men också det kan få en bitter eftersmak.

   Det är illavarslande för alla som tror på iden om det goda Väst med USA som den fria världens ledare     

Mitt enda besök i politikens värld: Utskälld av kommunchefen och lurad av fullmäktiges ordförande:

En gammal bekant till mig, boende långt från Filipstad, skall besöka ett kommunfullmäktigemöte i sin kommun. Han ska där ställa en fråga till fullmäktige. Det handlar om den illaluktande luft som uppträder vissa dagar. Han och några andra har misstankar om vad det beror på.

Det lät intressant. Men så blev jag påmind om mitt eget försök att påverka politikerna i min kommun, bland annat genom att ställa en fråga till fullmäktige. Det blev ett totalt fiasko. Jag blev utskälld av kommunchefen och grundlurad av kommunfullmäktiges ordförande.

Här den sorgliga historien:

Det utspelade sig vid en tidpunkt, då många småkommuner hade överskott på bostäder. Många lägenheter stod tomma, och som en följd av det höll de på att gå i konkurs. Staten fick ingripa. Kommunerna fick visserligen en möjlighet slippa sätta sina bostadsbolag i konkurs, men villkoren var hårda. Statens krav för att satsa pengar var att visst antal hus skulle rivas. Det var enda möjligheten få jämvikt på bostadsmarknaden. Staten hade också prövat möjligheten att flytta bostäder till Stockholm, där det onekligen var brist på dem, men funnit det svårt att genomföra.

                             Men det dök upp en annan möjlighet.  Vid denna tidpunkt fanns det en utländsk efterfrågan på svenska bostäder i det s.k. miljonprogrammet. Utländska bostadsbolag, framför allt norska, ville köpa lägenheter, som sedan skulle bli fritidslägenheter åt norrmän. Några svenska kommuner sålde till Norge, och det visade sig bli en god affär, eftersom köpglada norrmän fick den lokala varuhandeln att expandera kraftigt.

Detta intresserade säkert styrande politiker i Filipstad, men de vågade inte slå till. Det skulle leda till att de inte fick ett öre över för rivningar – och de vågade inte ta risken.

Så några huskroppar med lägenheter i mycket gott skick revs. Det var sorgligt att se!

Men jag hade gjort ett försök att få stopp på rivningarna. Jag skrev ett par debattartiklar, som ingen från kommunen svarade på. Då bestämde jag mig för att försöka få chansen att ställa ett par frågor till kommunfullmäktige. Den möjligheten var ny, och jag visste inte om det kunde leda till någonting positivt. Men jag hälsades välkommen av fullmäktiges mycket entusiastiska ordförande, som uttryckte sin uppskattning av mitt initiativ..

Jag hade fått  skriva en sammanfattning av mina önskningar och lämnat in dem i kommunhuset.  Därefter fick jag besked om att jag kunde komma till fullmäktiges nästa sammanträde. En annan kommunmedborgare hade också anmält sig. Han ansåg att kommunen försummat Lesjöfors, en tätort i norra delen av Filipstads kommun. Han påpekade bland annat att en gatulampa i Lesjöfors varit trasig under lång tid. Efter hans anförande blev det debatt om situationen i Lesjöfors.

Därefter  var det min tur. Jag drog mitt ärende igen: Att man inte borde riva hus som befann sig i gott skick. Det kunde om några år uppstå brist på bostäder. Jag nämnde kommuner som i stället för riva hade såld till norrmän och fått nya kommuninvånare som hade gott om pengar.

Men jag blev förvånad över att inte en enda fullmäktigeledamot begärde ordet. Kommunalrådet däremot försvarade kommunens politik, och gjorde det på ett bra sätt. Han medgav öppet att kommunen inte vågade stoppa rivningarna. Det skulle kunna bli dyrt för kommunen.

Det blev en liten paus och under den vinkade plötsligt KOMMUNCHEFEN till mig. Han är den tjänsteman, som har högst status och lön. 

Jag gick mot honom – och fick mig en utskällning. Med mitt inlägg hade jag ”förolämpat fullmäktige”. 

 Jag förstod inte vad han menade och  ville veta, men han hade redan börjat avlägsna sig.  Audiensen var tydligen slut.

Jag gick hem efter en stund. Kände mig en aning missbelåten. Så råkade  jag några veckor senare  stöta på en bekant, som satt i fullmäktige och hade varit där, när också jag var det. Nu uttryckte jag min besvikelse över att INGEN i fullmäktige hade velat begära ordet om mitt inlägg. ”Ja, det var inte så konstigt. Fullmäktiges ordförande hade ju gått runt till de olika partierna och sagt att  ”Nu kan ni inte ta upp hans fråga, för då blir vi aldrig klara med budgeten."

Så var det med det! Mitt enda steg in i politikernas värld hade blivit en katastrof. Först utskälld av högste chefen och sedan grundlurad av fullmäktiges ordförande. Först tack och beröm  till mig för mitt initiativ men sedan order att inte ta upp mitt ärende.

Jag må  tycka att det var märkligt att lägga in allmänhetens frågestund samma kväll som budgeten skulle behandlas. Men klart är att jag aldrig förstått mig på politikernas  värld.     

Tack vare Trump ökar stödet för EU bland européer!

Runt om i Europa har fler och fler ändrat uppfattning om Europeiska Unionen: De är nu mer positiva till EU än vad de varit tidigare.

   Det kan förefalla förbryllande, eftersom EU sedan länge varit drabbad av en förtroendekris. Och naturligtvis är Storbritanniens utträde  det värsta som EU råkat ut för.  

Men just den katastrofen för EU är nu en förklaring till EU:s stigande populariteten. Européer är rädda för att utträdet kan leda till en ekonomisk kris i Europa, och då bör resterande EU-stater sitta stilla i båten, så att inte fler olyckor äger rum.

Men USA:s kommande president, Donald Trump, har också fått EU:s popularitet att stiga. Han har ju uttalat sig negativt om Nato, något som djupt oroat de baltiska småstaterna. Men även svenskar har reagerat. Dessutom har Trump flera gånger givit uttryck för sin uppskattning av Putin. Han har till och med sagt att han gillar att Putin kan vara så ”hård”.    

Därtill kommer att Trump ändar åsikt jämt och ständigt. Det skapar naturligtvis oro och osäkerhet hos många.

Det är därför helt naturligt att européer söker sig till Europeiska Unionen, som ju förordar ett ökat militärt samarbete mellan medlemsländerna.

Det kan inte ha varit många förståsigpåare som  anade att EU skulle få en hjälpande hand av Donald Trump. .. 

Högerpopulismen och Putin.

                På morgonen den 3 november var Trumps seger i amerikanska presidentvalet klar. Då twittrade en nöjd Florian Philippot:

”Deras värld håller på att kollapsa, vår håller på att byggas”.

          Philippot sitter i ledningen för franska Nationella Fronten , som har chansen att vinna presidentvalet i Frankrike genom sin kandidat Marine le Pen.

                  

    Men Philippot syftade inte enbart på Frankrike. Han och många andra anser att det i Europa (och i USA) finns en ny rörelse som växer sig allt starkare. Den är stark i Frankrike men också i Holland, Österrike, Storbritannien, och den håller på att växa fram i Tyskland. Den finns också i Central- och Östeuropa. Uppenbarligen har Trumps seger givit den vind i seglen. Utmärkande för denna rörelse är:

1.     Anhängarna lider av  islamofobi. Islam uppfattas som ett hot genom benägenheten att starta terroristattacker. Man vänder sig också mot den växande invandringen till Europa av muslimer. ”Dom blir för många!

”

2.              En kritisk syn på EU. Marine le Pen säger öppet: ”Vi vill rasera EU”, som av henne och likasinnade uppfattas som en koloss på lerfötter som fått för mycket makt.

      

3. Uppenbarligen ser denna ideologis ledare på sig själva som de enda sanna företrädarna för folket.

4. De gamla nationalstaterna måste få mera makt på EU:s bekostnad. ”Vi måste få tillbaka rätten att kontrollera våra gränser”.

5. Det råder bland anhängarna en utbredd misstro mot etablissemanget, som gynnar varandra på folkets bekostnad.   

Medierna har redan gett namn åt denna rörelse: det handlar om högerpopulister. De inspirerades av Trumps seger i presidentvalet, och skröt med att ha varit i kontakt med honom  och blivit gratulerade.

Men de har även viktiga kontakter med varandra. Högerpopulister har i ett par års tid hållit massor av möten eller konferenser, där det dragits upp riktlinjer för fortsatt samarbete.  Det är långt mer än vad socialdemokrater eller traditionella konservativa partier mäktar med. På flera av dessa tillställningar har Vladimir Putin deltagit. Några gånger är det Putin som varit värd för träffar i Ryssland. Han har ju arbetat intensivt med att snickra ihop en konservativ ideologi, som ska anammas av ryssarna. Den ska förorda demokrati, men i en icke-liberal form 

(Vad innebär det?)

Putin har också gett lån till i varje fall le Pin – och kanske också till Tjeckien eller Slovakien.

I varje fall anstränger sig Putin för att få inflytande där. Och han ser ut att lyckas! Milos Zeman är Tjeckiens president. Han tycker att hans land utsatts för påtryckningar från EU och USA, och att sanktionerna mot Ryssland är trams. Tjeckiens utrikespolitik borde i stället bygga på ”våra egna intressen.” Både Zeman och hans föregångare på presidentstolen, Vaclav Klaus, anses fungera som verktyg för Putin.

    (Men har alla glömt vad som hände 1968?)

      

D      Dock förlorade ju Norbert Hofer presidentvalet i Österrike!

 En stor motgång för både den nya högerrörelsen och Putin.

Det är det enda ljuset i mörkret.

En miljöpartist vann presidentvalet i Österrike, Högerpopulisterna förlorade stort

"Högerpopulisterna" FÖRLORADE presidentvalet i Österrike! Vi bör vara tacksamma för det. Dom har haft stora framgångar det senaste året, och Trumps seger i USA:s presidentval har befäst det intrycket: De inspireras och fångar nya sympatisörer.
Nederlaget i Österrike var stort. Förloraren heter Nobert Hofer, vinnaren Alexander van der Bellen. Han har verkat inom Österrikes miljöparti, något som  Nobert  Hofer kanske finner särskilt förudmjukande för honom.
   Det må vara orealistiskt men jag hoppas att van der Bellen kan inspirera andra motståndare till högerpopulismen (och VÄNSTERPOPULISMEN!)

Dessa partier  håller nu på att bygga upp samarbetsformer, som ska göra dem än starkare.

Och i bakgrunden finns Putin, som hjälper till.

Mer om det in ett kommande inlägg.