I dagarna cirkulerar uppgifter om att knappast någon
europeisk storstad förväntas få så stor tillväxt som Stockholm. Visserligen finns det invändningar mot den slutsatsen,
men företrädare för Stockholm jublar och passar på att påpeka att staten bör
satsa på infrastrukturen i Stockholm, så att regionen kan ta emot alla nya
invånare. Det handlar ju om cirka 40000 per år. Dessutom upprepar de mantran att ”det som är bra för Stockholm är bra för
landet i övrigt”.
Det är lite svårt för oss i glesbygden att inse det! Jag bor
i en kommun med cirka 10000 invånare. Stockholm slukar varje år fyra sådana
kommuner. För har inte de flesta nya
stockholmare bott någonstans i övriga Sverige?
I min kommun Filipstad är det dominerande företaget
Wasabröd. Men numera är det i stort sett endast själva brödbakningen som äger
rum där. Alla högre funktioner har flyttat till Stockholm. Där sitter
verkställande direktören, där sker marknadsföring, osv. I Stockholm finns till
och med knäckebrödsfabrikens informationschef, som endast lärt känna fabriken
via några besök.
Förr var Wasabröds VD en integrerad del i bygden. Familjens
barn gick i kommunens skolor, deltog i dess idrottsföreningar. Är denna utveckling verkligen bra för Filipstad?
Samma öde drabbar
nu Sandviken. Företaget Sandvik ska flytta styrelsen till Stockholm. Är det bra
för Sandviken?
I själva verket innebär
Stockholms tillväxt att övriga Sverige brandskattas. Befolkningsminskningar
leder till att det blir sämre service – och därmed ny befolkningsminskning.
Det som är bra för
Stockholm är inte bra för oss i glesbygden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar