Är svenskar ett tystlåtet folk?

Ibland tycker jag att en del balkanvänner kan vara alldeles för högljudda, både när de talar med varandra och när de talar i mobilen. Ibland drar de uppmärksamheten till sig. Människor runt om oss börjar misstänka att det rör sig om ett allvarligt gräl, som kan leda till slagsmål.

Nu har jag upptäckt att samma höga tonläge förekommer bland afrikaner, i varje fall de som finns på flyktingförläggningar i min omgivning. De flesta torde komma från Somalia. Jag bör tillägga att det är männen jag har observerat.

Vad har Balkan och Afrikas Horn gemensamt? Jag hitade en sak, som skulle kunna vara en förklaring  – där har telefonnäten varit dåliga; människor har varit tvungna att skrika i telefonen för att samtalspartnern ska kunna höra, och nu tror de att det är nödvändigt att göra så också här.
   Men jag inser att jag måste göra fler observationer för att kunna dra generella slutsatser. Jag behöver kolla fler grupper än de på Balkan och somalierna. Hur är det med engelsmännen? Kan dom verkligen höja rösten? Och hurdana är tyskarna? Slutade inte dom att skrika för att inte bli jämförda med nazisterna?
   Och nu erinrar jag mig något som vänder upp och ned på det jag skrev i inledningen. Jag tillbringade en kväll i Banja Luka, bosnienserbernas huvudstad. Massor av ungdomar var ute och rörde på sig; de promenerade på gator i centrum och fyllde stadens många caféer. Jag var förvånad över att det var så TYST. Inget allmänt skränande, trots att det var lördagskväll.
   En vecka senare var jag tillbaka i Sverige på kvällen. Det första som slog mig var oväsendet från gatorna. Ljudnivån var onekligen hög och det var framför allt svenskar som stod för den!