I dag var inte Egypten förstanyheten i Rapport – trots att
förmodligen ytterligare flera hundra människor dött i stridigheterna. Kommer
rapporteringen att bli något i stil med den från Syrien, d.v.s. att det oftast
inte sägs någonting i tv-kanalernas nyhetsprogram?
Västvärlden har varit
enig i att fördöma den egyptiska militärens brutala våld. Däremot är
inställningen till den avsatte presidenten Mohamed
Morsi och hans Muslimska Brödraskap något kluven. Han
blev ju president genom att få majoritet i en relativt demokratisk
folkomröstning, men därefter råder det ingen tvekan att han har tillskansat sig
ytterligare maktbefogenheter på ett otillbörligt sätt. Därtill kommer att Egypten under
hans regim har rört sig mot accepterande av ytterligare islamisering,
något som inte minst går ut över kvinnorna.
Detta framkallade
protester i Egypten. På nytt samlades människomassor på Tahrirtorget med krav på att han skulle avgå, inte minst för att han
förlorat folkets förtroende. Motkrafterna
blev så omfattande att militären till sist ingrep och avsatte Morsi.
Men är det sant att
Morsi förlorat väljarnas förtroende?
Det är lätt att få det
intrycket av massiva demonstationer i framför allt Kairo. Men det finns många
exempel på att storstadens radikalism inte alltid når ut i övriga landet. Det
märktes redan under franska revolutionen då Paris hela tiden var betydligt
radikalare är övriga landet.
Och den
opinionsundersökning som jag nämner i ett blogginlägg
13 juli tyder ju på att konservativ islamism har ett skrämmande stort stöd i
Egypten: 81 procent vill att stening
ska införas som straff för otrohet, 74 procent av egypterna vill införa sharialagar, endast 22 procent tycker
att kvinnor ska ha rätt att skilja sig.
Så Morsi och hans Muslimska Brödraskap kan fortfarande ha ett
stort stöd i Egypten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar