Efter ett besök hos min
optiker fick jag klart för mig att mitt högra öga bör skrapas. Det lär inte
vara någonting att oroa sig för. Jag har flera bekanta som gjort det, och de
har alla överlevt. Min optiker skickade en remiss till Centralsjukhuset i
Karlstad, och jag tänkte inte mer på det.
Men till sist började jag undra.
Remissen hade skickats i juni förra året, men i början av oktober hade jag int
fått någon kallelse. Till sist ringde jag upp ögonkliniken i Karlstad. Jag fick
beskedet att jag fanns i kön, som ännu inte kommit fram till mig.
Jag
kunde inte låta bli att säga att det är ju inte meningen att man ska behöva
vänta längre än tre månader, och det har jag gjort! Det hade jag ingen nytta
av; hon som jag pratade med blev snarast irriterad.
Nu
har månaderna rullat iväg (i dag är det 18 maj) och jag har börjat misstänka
att min remiss hinner bli ett år utan att något har hänt. Men runt om i Sverige finns det massor av patienter
med allvarligare symptom, som har väntat betydligt längre än jag på att en
klinik ska höra av sig.
Sjukvården håller tydligen på att
kollapsa och jag frågar mig:
Hur har det
kunnat bli så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar