Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är det
största och mest berömda barnlitteraturpriset. Alltsedan det instiftades har
tillkännagivandet av årets pristagare ägt i Vimmerby, den stad där Astrid Lindgren föddes. Men den 14 november
meddelade Statens Kulturråd att tillkännagivandet av nästa pristagare kommer
att flyttas till Stockholm och Kungliga
Biblioteket.
En motivering för
denna förändring lyder att ”det är besvärligt att ta sig till Vimmerby”
Det kan ju ligga något i det! Vägnätet kring
svenska småstäder är inte alltid så bra. Makthavarna föredrar tydligen att bygga
nya och dyra tunnelbanestationer i Stockholm. Men om nu det kansli på Kulturrådet
som ansvarar för detta litteraturpris tycker det är besvärligt att ta sig från Stockholm
till Vimmerby, varför inte flytta kansli och personal till Vimmerby? Då slipper
alla göra den där jobbiga resan. Och i Vimmerby finns både företag och institutioner, som arbetar med att hålla Astrid Lindgrens författarskap
levande. Det kan kansliet ha nytta av!
Som svar på
kritiken påpekar Kulturrådet att dess uppgift inte är att göra PR för Vimmerby.
Men i stället blir det ju PR för Kungliga Biblioteket. Om det bloggar Högbergs tankar: Med det vaga
resonemanget om att tillkännagivandet ska ske på Kungliga Biblioteket försöker
det möjligen göra någon form av stockholmskt finkultur av tillkännagivandet,
men det känns inte äkta och är så långt från den Astrid Lindgren som jag har
bilden av.
Men det finns fler
skäl till förflyttningen till Kungliga biblioteket, i varje fall enligt Sverige
Radio: Att spara pengar. Reskostnaden
för tillkännagivandet ingick förmodligen i ett sparprojekt. Onekligen
fantastigt! Har Kulturrådet så ont om pengar att det blir för dyrt att några kanslimedlemmar åker
Stockholm-Vimmerby fram och tillbaka?
Tyvärr är detta ett
visserligen litet exempel på en företeelse
som tycks bli allt vanligare, nämligen att vid sparkrav på staten blir lösningen
att flytta verksamheter till Stockholm. Även
kulturen drabbas. Sparkrav på försvaret har gått ut över Marinens musikkår. Ett föreslog att kåren skulle flytta
till Stockholm, där det redan finns två musikkårer; ett annat ville reducera antalet tjänster vid Marinens
musikkår för att istället förstärka Arméns musikkår i Stockholm. Dessutom
planerades flytt av notbibliotek och producent från Karlskrona till Stockholm. Senaste
förslaget föreslår helt enkelt nedläggning av Marinens musikkår. Försvaret
använder som argument just rese- och
transportkostnader. (Se blogginlägg 16 oktober).
Finns det ingen
möjlighet att stoppa nedläggningar och flytt till Stockholm?
Knappast.
Möjligen om drabbade
kommuner kunde samverka och göra det över partigränser.
Men det får vi knappast
uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar